Det är skönt att kunna måla utan att det måste bli något särskilt av motivet. På akvarellektionen i söndags målade vi stora färgfält som vi sedan fyllde i med mer akvarell, poscapennor samt med flytande akrylbläck. Övningen gick ut på att försöka hitta motiv bland färgfälten, och det var ju fantastiskt roligt och kreativt! Därför tog jag med mig akvarellövningen hem.

I dagarna har jag målat akvarellfält i tekniken vått på vått. Med denna akvarellteknik kan man inte riktigt styra hur färgerna flödar och blandar sig på pappret (läs: jag som är nybörjare kan inte styra över processen). Jag har snöat in på att försöka måla abstrakta ansikten i akvarell på det här sättet, alltså genom att först improvisera fält och att sedan arbeta fram något ur dem.

Månadssluten är extremt stressiga numera, beställningar, faktureringar och så vidare måste bli klara i tid. I sådana här kristider är det väl inte heller så glädjande resultat alltid. Men i början på varje månad får jag en stunds frist, och då passar jag på att prova nya idéer. Just att få tid att experimentera är så otroligt viktigt när man jobbar med kreativa saker, utan den kravlösa leken falnar produktiviteten nämligen snabbt. Ibland kan man också behöva rasta tankarna för att kunna fokusera på uppgiften man har framför sig.

Förutom att måla har jag gett mig själv rum att fota och skriva. Jag har börjat skissa på nya skrivprojekt som inte alls har med den vanliga sortens artikel- och bloggförfattande att göra. Så får jag se vad jag gör med idéerna till slut. Precis som med målningen måste det inte bli något av dem.