När jag blickar tillbaka, som jag ska göra nu, har de senaste åren medfört många coola svemesterupplevelser. Pilane skulpturpark på Tjörn i Bohuslän är en av de coolaste upplevelserna jag haft. Det bästa av allt med den är att natur och kultur bildar ett storslaget möte på en plats inte alltför långt bort. Sådant här hade man ju annars kunnat korsa hav för! Ish.
Varje år ställs nya skulpturer ut i parken, men Jaume Plensas 14 meter höga Anna har hittills varit ett återkommande inslag i utställningen. Anna-skulpturens utseende – allt från färgen till konstruktionen – är den ultimata optiska synvillan. Särskilt en dag när himlen lyser blå är det som att skulpturen följer dig överallt i parken. Ljus- och skuggspelet på det vita skapar en 3D-effekt, om än en nästan overklig, stundom hologramliknande sådan.
I Pilane finns många utsiktsplatser över havet och den bohuslänska skärgården. Det här tycker jag är väldigt trevligt. Är nämligen svag för sådana vyer. Men vad jag uppskattar allra mest med skulpturparken är att den här nya samtida utställningen delar yta med arkeologiska platser. Pilane skulpturpark rymmer bland annat ett gammalt gravfält med 90 gravar – så kallade högar – som är upp till 2 000 år gamla.
Under mitt besök i skulpturparken fanns där olika optiska synvillor som man kunde interagera med, och alltså inte bara Anna. Interaktiv konst är något för mig, det insåg jag där och då. Jag gillar att utställningsföremålen i Pilane är så gediget konstruerade att jag liksom kan närma mig dem, ta på dem. Tillsammans med den unika miljön ger de interaktiva inslagen en unik upplevelse som jag definitivt vill återuppleva.
Om ett par veckor ska jag och Christoffer tillbaka till keramikkursen. Då ska vi glasera våra lerföremål. Efter att ha kämpat med skapandet lyckades jag till slut tumma ett äpple och kavla ett blomfat. Här ska jag berätta om blomfatet. Det visade sig vara enkelt att göra, tack och lov! Åtminstone var det enklare än drej- och ringelföremålen, som gav mina värkhänder en rejäl match.
I ett annat blogginlägg har jag beskrivit de olika teknikerna kavling, ringling och tumning. Utöver detta finns ju även drejning. Eftersom jag inte förmådde dreja eller ringla, fick det alltså bli till att kavla.
När leran är kavlad kan man kavla mönster i den och man kan likaså skära figurer ur den. Christoffer hjälpte mig att rita och laserskära en blommall i plywood. Jag hade kunnat använda en pappersmall, helt klart. Men lera kan vara ganska svårarbetat och därför underlättar det om mallen är gjord i ett hårt material.
Jag la mallen mitt på leran och skar runt den för att få till blomformen. När jag skurit till blomman slabbade jag på slicker och drog linjer i kronbladen i hopp om en mer levande blomma. Jag vet inte om jag gjorde strukturen tillräckligt djup, men det kommer visa sig efter bränningen och glaseringen. Därutöver mjukade jag upp kanterna med hjälp av både slicker och vatten.
Utgångspunkten för blomfatet.
Sedan la jag lerblomman över en skålform, det vill säga över en form med rund botten. På så sätt kunde jag också få till den lätt runda böjningen på kronbladen. Jag lät blomman ligga över formen tills den torkat något med rundningen uppåt, det tog inte alls lång tid. Efteråt vände jag på formen och lät blomman torka så över natten.
Resultatet blev ett blomfat med kronblad som strävar uppåt men som ändå kan stå stadigt på bordet. Väldigt enkelt, som skrivet. Jag tror dock att fatet kan bli fint efter glaseringen. Vi får se!
Under veckans keramikkurs har jag gått all-in för lera. Det är lite så här jag vill leva mitt liv, prova en ny sak och fördjupa mig intensivt i den när lågan brinner som starkast. Efter det bär jag med mig kunskapen, och livet blir liksom rikare.
I samband med att jag gått keramikkursen har jag läst ett par böcker om just keramik och lera, däribland Carve your clay av Hilda Carr. Boken finns i svensk översättning och heter då Kreativ keramik, som kanske inte säger så mycket om det faktiska innehållet.
I Carve your clay, som jag har valt att läsa genom Storytel, har jag nämligen tagit del av massor av tips på hur man kan karva mönster i leran. Mönstrad lera är alltså huvudtemat i det här fallet. Personligen kan jag tycka att helt slät keramik är lite väl platt, så mönstrad struktur är något jag uppskattar.
På bilden ser du omslaget till Hilda Carrs konst- och pysselbok Carve your clay. Boken gavs ut av Quarry Books 2020.
Genom att låta leran torka – bli nästan lädertorr-ish – kan man enkelt bearbeta strukturen i den. Då använder man verktyg som miretter, vilka passar bra till karvning och skulptering. Under kursen provade jag själv att karva mönster i leran och det skapade faktiskt karaktär.
Jag är pigg på att karva mönster i DAS-lera – lufttorkande lera – och inspireras av friheten karvning för med sig, så det här är ett pyssel för framtiden. Som Carve your clay ger många fina exempel på går det att göra små, små charmiga spår i leran, men också att skära bort stora delar för att skapa en spännande form.
I Carve your clay visar kreatören även hur man skapar kärlen. Med andra ord innehåller boken instruktioner för hur exempelvis krukor drejas eller byggs för hand. Hon visar också hur man kan marmorera lera – wow!
Jag finner denna pysselbok pedagogisk och lärorik, liksom visuellt tilltalande med alla sina entusiasmerande bilder. Om du ska börja eller håller på med lera har du bra inspiration i boken.
Hur ska jag gå vidare med inspirationen? För min del kommer det, som nämnts, bli karvning i den lufttorkande DAS-leran. Sådan lera har vi mycket av hemma, då jag köpt på mig massor inför kommande pysselstunder. Hur det ska gå vet jag däremot inte. Jag har aldrig karvat i lufttorkande lera förut. Någonstans måste man ju börja!
Tidig morgon, och efter bara några timmars sömn på grund av nattjobb är det snart åter dags att bege mig till keramikkursen i Kungsbacka. Pendling under veckan? Njaej… Jag hade glömt hur krävande buss- och tågpendling kan vara. Men det ska ändå bli kul att komma till kursen, denna sista dag på ett tag.
Christoffers keramikvas börjar ta form. I dag ska han skära ett snitt rakt igenom vaskroppen så att den får ett lock. Vasen är ihålig, tummad och skulpterad.
Jag har också ett tummat keramikäpple i görningen, du vet av den där ihåliga bollen jag nämnde i ett annat blogginläggom kursen? Det känns jättekul att ha några nästan färdiga föremål, för i augusti ska jag få prova glasering. Glaseringen ser jag fram emot.
Det här är min början på ett keramikfat. När leran fått torka över natten kan jag forma till det, liksom karva mönster i det. Jag har arbetat i en orimligt svårarbetad fylelera. Den har helt enkelt varit för mycket för mina värkhänder. Det är skillnad på lera och lera!
Någonstans trodde både jag och Christoffer att den här veckan skulle ge oss mycket tid med keramiken. Dagarna går dock väldigt snabbt, och med tanke på att keramik är ett så rikt hantverk finns det hur mycket som helst att utforska.
I dag blir det fullt fokus på att bara få klart. Jag ska bland annat börja karva mönster i leran, som har fått torka en aning över natten och som därför förhoppningsvis kommer vara mer lättformlig i dag.
Så har jag och Christoffer äntligen börjat på keramikkursen i Kungsbacka! Vi har väntat på starten sedan i juni, laddat som bara den. Och nu är alltså kursveckan här. Vi har bokat en allmän kurs i keramik via studieförbundet Folkuniversitet, vilket innebär att vi ska få prova på olika tekniker.
Christoffer håller på att släta till sin ringlade skål med mjuka fingerdrag.
Redan under denna första dag har vi gjort kavling, ringling och tumning, som är tre olika keramiktekniker. Dessutom har vi tittat närmare på olika sorters leror och glaseringar, liksom på mängder av verktyg. Det mesta av tiden gick dock åt till att just kavla, ringla och tumma leran enligt olika instruktioner.
Ärligt talat var det inte helt lätt alla gånger. Men vi går ju en kurs för nybörjare och lär oss allteftersom.
De 3 teknikerna jag hittills provat på keramikkursen
I ett inspirationsrus, för nu sprudlar jag av alla nya intryck, kommer jag berätta mer om de olika teknikerna vi provat. Läs om kavling, ringling och tumning!
1. Kavling av lera
Kavling är vad det låter som, man kavlar helt enkelt leran. Eftersom lera är organiskt och nästan har som ett minne kommer den ihåg när man kavlar mycket åt ett håll. Av det här skälet är det bra att kavla åt olika håll, bland annat genom att vrida på leran. Om man lägger leran på en kökshandduk eller tygbit blir den enkel att flytta.
Det är också bra att kavla leran jämnt. När man har ett jämt lerlager kan man kavla in mönster i det, däribland genom att använda mönsterkavlar eller spetsdukar, eller något annat som ger en fin struktur. Kavling ger snabbt mycket lera att arbeta med, lägg leran i en form eller skär delar ur den.
Det går också att forma skålar och muggar genom kavling. Då skär man först till själva plattan, förslagsvis en rund platta. Sedan gör man själva väggen, förslagsvis en jämnt utskuren remsa som motsvarar plattans omkrets. Ett annat sätt att exempelvis göra en skål är att lägga den kavlade leran över en annan skål, så att den får formen av den.
Ganska enkelt! Och definitivt ett snabbt sätt att skapa fin keramik av olika slag.
2. Ringling av lera
Ringling är en desto svårare teknik, tycker jag. Men det beror så klart på vad man gör med den. Vi fick prova på att ringla en skål. Som jag föreställt mig ringling är det just keramikföremål i ringlor, där man tydligt ser ringlorna som går runt, runt, från bottnen till toppen. Men här skulle vi mer släta till leran.
Ringeltekniken går ut på att man rullar leran till strängar. Dessa lersträngar ringlar man sedan. Vi ringlade leran runt och runt i samma lager för att göra bottnen till skålen. När detta var gjort slätade vi så till strängarna, och till slut kunde man inte se att det var ringlat. Förvånande. Efter detta byggde vi på med ringlor i lager på lager, det vill säga på höjden och allra längst ut på plattan.
Samma skål som i bilden ovanför men på den här bilden syns ringlorna.
Som du kan se på bilden här ovanför gick det hur bra som helst för Christoffer. Jag kämpade med tekniken och gjorde om skålen fem gånger. Ringling ska jag öva mer på i veckan! Som läget är nu har jag bara en bottenplatta, och inte ens det eftersom jag låtit den stå fritt ute och därmed torka.
Men ringlor, tänk alltså rullar av lera som du lägger bredvid eller på varandra och som du bearbetar på olika sätt.
3. Tumning av lera
Även tumning var ganska svårt. Faktiskt kämpigt för värkhänderna, både på grund av värken och motoriken. I den här keramiktekniken använder man tummarna och händerna. Leran snurras med hjälp av ena handen och tummas med hjälp av främst tummen på den andra. Vi tummade som två lika stora skålar, men i miniformat.
Uppgiften gick ut på att göra två delar som vi sedan kunde sätta ihop till en ihålig boll. För att limma samman de två delarna använde vi något som heter slickers, och detta är gjort på lera. Det yttersta lerlagret torkade och sprack och då lagade jag sprickorna med hjälp av slickers. Användbar blandning!
Den här bollen är tummad och ihålig.
På bilden ser du min ihåliga keramikboll. I morgon ska vi utveckla bollarna till jag-vet-inte-vad. Det blir en överraskning. Jag vet inte om vi ska dreja eller fortsätta tumma bollarna. Från tiden som arkeologistudent har jag fått lära mig att tumning är en av de äldsta keramikteknikerna. Man kan skapa oväntat mycket tjusig keramik med bara händerna!
Både jag och Christoffer ser fram emot att lära oss drejning, och likaså detta ska vi prova under morgondagen. Vad mycket kul vi har framför oss! Jag är glad för alla våra skaparäventyr.
En sak jag längtar efter är att besöka konstmuseer och att titta på kända konstverk igen. Kanske i London eller Paris, eller i Rom. Men den tiden kommer säkert tillbaka! Jag leker med tanken på att åka till Louisiana Museum of Modern Art i Köpenhamn över dagen, och en sådan utflykt känns aningen mer realistisk än något annat just nu.
Sedan måste man ju inte ta del av konsten irl, det finns massor av fina konstböcker och repliker av alla tänkbara slag. Jag tänker bland annat på Clementonis pussel som föreställer ett x antal av världens kändaste konstverk. Pusslen har 1 000 bitar och är därför på en lagom svårighetsnivå, pyssliga men ändå genomförbara på ett par kvällar. Se här!
1. Edvard Munchs Skriet
Edvard Munchs Skriet, eller Skrik som tavlan heter på norska, målades i fyra varianter mellan åren 1893 och 1910. Pusslets version föreställer Skriet från 1893.
Originalkonstverket är gjort i blandteknik bestående av pastell, olja samt tempera och kan beskådas på Nasjonalmuseet i Oslo.
2. Katsushika Hokusais Under vågen utanför Kanagawa
Under vågen utanför Kanagawa är ännu ett exempel på ett känt konstverk som Clementoni tryckt på ett pussel. Konstnären bakom tavlan är japanske Katsushika Hokusai.
Han skapade sin monstervåg cirka 1832, under den dåvarande Edoperioden. Berget Fuji skymtar bortom vågen. Var finns tavlan? På Metropolitan Museum of Art i New York.
3. Leonardo da Vincis Mona Lisa
Mona Lisa är antagligen Leonardo da Vincis kändaste tavla. Kanske är den rentav det kändaste konstverket i världen.
Konstverket finns på Louvren i Paris och kan alltså, tack vare Clementonis pussel, pusslas i 1 000 bitar. Da Vinci målade Mona Lisa mellan åren 1503 och 1506, och tavlan sägs föreställa den florentinska adelskvinnan Lisa Gherardini, eller som gift Lisa del Giocondo.
4. Vincent van Goghs Stjärnenatt över Rhône
Stjärnenatt över Rhône är ett av Vincent van Goghs kända konstverk och det är vyn över floden som inspirerat till namnet på tavlan. På himlen lyser stjärnbilden Stora björn.
Målningen är från 1888 och är omtyckt för sina expressiva penseldrag. Stjärnenattöver Rhône finns på Musée d’Orsay i Paris – och som tryck på Clementonis museipussel.
5. Michelangelos Yttersta domen
Yttersta domen är Michelangelos gigantiska mästerverk i Sixtinska kapellet i Vatikanen. Bilden är en så kallad freskmålning, som utfördes mellan åren 1536 och 1541.
inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus
Åldern spelar ingen roll, att färglägga i målarböcker är kul. Det kan också vara kreativt och avkopplande. Jag tycker det är mysigt att måla medan jag lyssnar på ljudböcker eller poddar, men ibland är färgläggning i tysthet uppskattat, det med.
Jag köper på mig målarböcker från lite varstans, då och då beställer jag hem böckerna från Creative Haven och det är just dessa jag ska lyfta fram här.
Creative Haven hör till Dover Publications och är kända för sin utgivning av inspirerande målarböcker för vuxna. Jag tycker dock målarbilderna passar för båda gamla och unga, varför skulle ett barn inte vilja ha en härlig färgläggningsutmaning, liksom?
Målarbilderna är oftast vackert illustrerade och paketerade i teman, en del av dem mer fantasifulla än andra. Jag är förtjust i deras naturmålarbilder, men gillar även fantasyböckerna.
Jag skulle nog påstå att papperskvaliteten är en form av mellankvalitet. Den är tjockare än kvaliteten i de klassiska barnmålarböckerna men håller inte riktigt samma klass som pappret i tavelmålarböckerna för vuxna.
Entangled-serien av illustratören Angela Porter är en personlig favorit. I dessa går landskap, insekter och blommor nämligen in och ut i varandra, liksom olika pilliga zentangle-mönster.
Man målar med kroppen, handens rörelse, du vet. Jag läste en bok om abstrakt måleri och blev inspirerad av hur konstnären och författaren ser på akrylmåleri som en kroppslig handling. Hon skippar helst penslar och spatlar för att i stället måla med händerna – eller med fötterna. Och jag tänkte att jag ju kan börja light genom att fingermåla med akrylfärgerna.
I dag var det alltså dags att för första gången duka upp färgerna hemma på köksbordet, och det var med fingrarna jag skulle måla utifrån de filminstruktioner du kan se via länken. Man klickar ut ett par rader med akrylfärger, bara små duttar, och sedan drar man ut dem med hjälp av ett finger. Man målar varannan på horisonten och varannan på vertikalen, och så får man ett fint rutmönster i vilket färgerna effektfullt blandas samman.
Idén om att måla akryl med kroppen har jag ursprungligen fått av Flora Bowley och hennes konstbok Creative Revolution. På bilden här ovanför ser du omslaget till boken i fråga. Jag har läst Creative Revolution – liksom de flesta andra konst- och pysselböckerna – via Storytel.
Lätt som en plätt! Men här gjorde jag ett par misstag. Det första misstaget jag gjorde var att plocka fram en STOR canvasduk, när jag egentligen borde följt exemplet och hållit mig till en mindre. Man bör kunna nå hela vägen bort med fingret! Det andra misstaget var att jag hällde på för generöst med färg. Till slut blandade sig färgerna väldigt osnyggt, när det blir för många olika färger blir resultatet mest brunt.
Ett möjligt tredje misstag jag gjorde när jag skulle fingermåla med akrylfärger var, om jag ska lyssna på Christoffers råd, att jag inte planerade projektet. Som vanligt gick jag på känsla och struntade i att plocka bort bråten från bordet. Det gav mig en begränsad yta. Jag hade inte heller förkläde eller målarrock, så nu är min pyjamas alldeles nerkladdad med akrylfärg. Men en färgskvätt här och där har definitivt sin tjusning, tycker jag!
Vad kan du ta med dig härifrån? Planera mera, begränsa målarytan och begränsa målarfärgerna.
Att göra linoleumtryck eller linotryck har varit en av veckans stora utmaningar. Som jag berättat i ett annat inlägg gav jag mig själv hemläxa inför konstkursavslutningen och karvade en egen tryckplatta, då jag inte hann färdigt gången dessförinnan. Av alla saker jag skapat de senaste veckorna har linoleumtrycket varit svårast, både rent hantverks- och värkmässigt.
Tryck i svart linofärg på rispapper.
Den här gången gjordes trycket i ett mjukare material än linoleum, som annars kräver ganska mycket när man skär ur motivet. Materialet heter Softcut, tror jag, och är väldigt följsamt. Jag kan fortfarande minnas hur jag kämpade med det riktiga linoleumet på en bildkurs i gymnasiet – det var tufft med all hand- och fingervärk.
Trots att Softcut, eller vad det nu är, är mjukare fick jag ont när jag jobbade med det. Och kanske aningen förvånande var det ännu tuffare att göra själva trycket, som jag upplevde det. Jag fick svettpärlor av att rulla på linoleumfärgen med en roller och att gnugga med en matsked över trycket för att få färgen att fastna på pappret.
Här kan du se en del av processen. Jag ritade upp mitt motiv på plåten och skar sedan ur det för att få ett relieftryck.
Efteråt fick jag toksmärtor i händerna och armarna. MEN med detta skrivet, så himla roligt att göra grafik för hand! Och det fina är att alla kursdeltagarna blev supernöjda med sina tryck. Av det vi gjort under den sex veckor långa kursen i Skapande verkstad tror jag nog att slutresultaten av trycken blev effektfullast. Det blir ju extra roligt när man kan känna wow inför det man skapat.
Hur gör man ett linoleumtryck?
Jag har gjort linoleumtryck vid ett par olika tillfällen i livet och är med andra ord inget proffs på det. Därför kan jag bara beskriva processen så som jag känner den. Namnet linoleumtryck kommer från att man traditionellt sett använder linoleumplattor som tryckplåtar.
Man ritar eller överför en bild till linoleumplattan. Första gången jag gjorde trycken överförde jag ett grafiskt foto på mig själv med hjälp av karbonpapper. Denna andra gång ritade jag däremot motiven på fri hand. Kruxet med Softcut-materialet är att karbonpapper inte biter på det, så det var bara till att tänka kreativt kring det och då var att rita själv enklast.
Jag försökte blanda orange och blå linofärg vid samma trycktillfälle och det gick som det gick.
Linoleumtryck är en form av relieftryck, och detta innebär att allt det som inte ska synas, eller som snarare ska vara blankt eller vitt, ska tas bort. Motivet ska alltså vara det som sticker upp i tryckplåten. För att åstadkomma detta karvar alternativt skär man runt motivet med bildhuggarjärn eller träsnidarverktyg. (Jag vet faktiskt inte vad de killiknande knivarna kallas.)
När tryckplåten är ”klar” är det dags att prova hur trycket blir. Man vet aldrig riktigt innan man faktiskt testat, säger min lilla erfarenhet. Då stryker man på linoleumfärg – finns en särskild färg för just linoleumtryck – med hjälp av en roller, lägger ett pappersark över plåten och gnuggar på färgen med hjälp av en matsked eller något annat.
Här är det viktigt att tänka på att trycket alltid blir spegelvänt från hur man ser plåten framför sig när man arbetar med den.
Var finns ytterligare inspiration?
För att processen ska bli ännu tydligare har jag valt ut några filminstruktioner med tips på hur du kan gå till väga när du ska göra linoleumtryck. Klicka på länkarna för att komma vidare till instruktionerna:
Nu har jag nämnt konstkursen så många gånger att jag bara måste berätta mer om den. Har man sagt a får man säga b, liksom. Sorgligt nog är kursen snart slut. I morgon är sista gången och jag har gett mig själv en hemläxa inför avslutningen. Vi ska göra linoleumtryck och jag hann inte göra färdigt tryckmallen jag ska använda, så nu blir det till att karva hemma i stället. Borde faktiskt sätta mig med trycket i kväll. Annars blir det verkligen i sista minuten.
Kladdfigurer av flytande tusch.
Konstkursen jag gått i sex veckors tid heter Skapande verkstad och är en allmän bildkurs. När jag tänker igenom allt jag gjort under lektionerna förvånas jag över hur mycket vi hunnit med på den ändå ganska korta tiden. Konstläraren har introducerat oss deltagare för att göra gipsfigurer, måla med akrylfärger och flytande tusch, rita med kol och för att göra collage. Bland väldigt mycket annat.
En palett för ett akrylmålningsexperiment. Jag har provat att blanda färger.
Jag har känt mig helt ny inför den här sortens skapande och jag måste medge att det första kurstillfället gjorde mig skitskraj. Det var nämligen då vi kreerade gipsfigurerna och jag blev helt ställd. Vad ska jag skapa, egentligen? Men så kom jag på att jag kunde skapa ett blad- eller lövfat.
Ett öga i svart kol. Vi provade att rita ansikten.
Under det första tillfället gjorde jag stommen till det: Hushållspapper, maskeringstejp och gipsbindor. Vid det andra tillfället pyntade jag fatet med akrylfärger, glitter och silkespapper. Där och då föddes min kärlek till silkespapper, wow, vilket material!
Mitt lövfat i gips. Jag vill inte chocka dig genom att visa helheten.
Jag är ganska imponerad av att jag lyckades göra ett lövformat gipsfat. Christoffer tycker dock att det mest liknar en vagina. Haha! Och ja, jag håller väl med honom. Men här har estetiken inte varit det viktigaste för mig, utan bara att våga göra och att ha kul medan jag gör det.
Ett träd jag målat i flytande tusch.
Annars kan bristen på mod vara ett hinder för mig. Jag vill inte göra ”fel” i skapandet och har alltid en klar bild av vad jag vill uppnå, en klar bild som kräver MASSOR av träning och tränat tillräckligt har jag sällan gjort.
Flytande tusch på en akvarellbakgrund, här provade vi att spåra linjer med hjälp av en blompinne.
Skapande verkstad har varit en så fantastisk upplevelse att jag vill klamra mig fast vid den för evigt. Vet inte riktigt vad jag ska ta mig för efter i morgon, och det är kanske lite för snart att tänka på ett sedan innan kursen är helt över. Däremot hoppas jag att jag ska kunna skapa på och prova nya saker på egen hand. Jag har insett hur välgörande att måla och pyssla är för mig. Saker som gör mig gott vill jag ge ännu mer plats åt i vardagen.
På ett eller annat sätt sysslar jag med konst och design dagligen. Absolut inte på proffsnivå, utan mest för att jag tycker det är roligt och avkopplande att skapa i olika format. Att börja med vattenfärger står egentligen överst på min att-göra-lista, men nu har jag tagit en omväg via en allmän konstkurs och akrylmålning. Ju mer jag håller på desto fler saker vill jag liksom prova. Och egentligen har min önskan att lära mig måla akvarell vidgats till att inkludera vattenfärger i stort, och då alltså till att även lära mig måla gouache.
Akvarell och gouache – två olika former av vattenfärger
Akvarell och gouache är två former av vattenfärger. Akvarellfärger blir transparenta på pappret och gouachefärger opaka. Utseendet på dem blir med andra väldigt olika, trots att båda medierna aktiveras med vatten och målas på akvarellpapper med pensel.
Det går alldeles utmärkt att blanda akvarell och gouache, särskilt om du vill ha fylligare akvarellfärger. Om du blandar vit gouache – förslagsvis titanvitt – i en akvarellfärg får du en härlig pastellfärg. Färgen blir också mer opak, nästan lite kritig. Kritig som i vit krita.
I grund och botten är akvarell och gouache tillverkade i samma material. Däremot skiljer sig sammansättningen av materialen åt. Akvarellfärger har nämligen små, små pigmentartiklar som gör att färgerna kan se näst intill genomskinliga ut, medan gouachefärger har större pigmentpartiklar och därmed får ett mer täckande resultat.
En akvarell kan du tunna ut och göra ännu transparentare genom att tillföra mer vatten, och så kan du faktiskt hålla på ett tag. En gouache kan du däremot inte få transparent och du kan inte heller måla överlappande färglager som du kan göra med akvareller. Vattenfärgerna beter sig helt enkelt olika på pappret och har sina egna tekniker.
Färger som finns i kakor och på tuber
Akvarellfärger finns i kakor och på tuber. Samma sak gäller för gouachefärger, även om gouache på tub är vanligast i konstnärssortimenten. En del barnfärger säljs som gouachekakor.
Då passar det bra att använda de olika vattenfärgerna
När och hur kan akvarell respektive gouache användas?
Akvarell
Akvarellfärger används med fördel när…
Du vill måla med transparenta färger.
Du vill måla snygga nyansskiftningar.
Du vill måla med vattenfärger som flyter in och ut i varandra.
Du vill måla med ett levande material som inte riktigt kan kontrolleras.
Gouache
Gouachefärger används med fördel när…
Du vill måla med täckande färger.
Du vill måla grafiska bilder.
Du vill måla med ett färgmedium som torkar snabbt.
Du vill måla med vattenfärger som du kan kontrollera mer än akvarell.
Du vill kunna ändra utseendet på något du målat genom att tillföra mer vatten.
Varför detta plötsliga intresse för vattenfärger?
Jag har ju drömmen om min avslappnade kulturtantstillvaro som innebär kunskap och kreativitet om vartannat. Under våren har jag kombinerat mitt läs- och researchintresse med min skaparlust, och därför sitter jag plötsligt på för mig ny kunskap om konstnärsmaterial. Jag tror faktiskt nördigheten kommer hålla i sig länge.
För tillfället kan jag uppleva att mina olika fördjupningar berikar varandra. Tack vare att jag exempelvis fotar och målar blir jag en bättre digital kreatör– och givetvis vice versa. Om man vill bli bra på bildskapande bör man utforska bilder utifrån en rad perspektiv, filosoferar jag.
Under våren har jag läst en del om vattenfärger i form av akvarell och gouache, liksom jag har tittat på mängder av instruktionsfilmer för olika tekniker och snuddat vid konstnärsmaterialen via eget skapande. Däremot har jag inte gett mig hän åt vattenfärgerna. Som jag skrev inledningsvis har jag tagit en omväg via bland annat akrylmålning.
Jag har ännu inte hunnit packa upp och kika på konstnärsmaterialet ordentligt. Nu har det äntligen kommit och jag är jättepepp på att sätta i gång med skapandet. Ska ”bara” fixa tid och rum för det först. Kanske den största utmaningen.
På konstkursen jag går använder vi oss av Schminckes akrylfärger till det mesta och jag tycker de är så vackra och inspirerande att jag beställt hem egna. Egentligen hade jag ju tänkt införskaffa Schminckes akvarellfärger, men nu blev det alltså akryl i stället.
Jag ska börja med abstrakt måleri här hemma. Det har jag landat i på sistone. För att kunna öva på riktigt har jag därför beställt och köpt hem mängder av canvastavlor, som ska fyllas med klatschiga färger.
Man måste inte nödvändigtvis använda traditionella penslar när man målar abstrakt. Friheten att välja redskap är väl lite av tjusningen med abstrakt måleri, tänker jag. Som du kan se på fotot med de fortfarande inplastade sakerna har jag införskaffat ett par av Catalysts silikonskrapor. Jag ser fram emot att testa dem.
Allt det här är nytt för mig och jag tar det därför steg för steg.
