Var och varannan dag skickar mamma bilder på pussel till mig. Hon pusslar för fullt och har inspirerat mig. Typiskt nog har Christoffer försökt göra detta i flera år och inte lyckats, men så släppte det tidigare i år när jag tokhandlade jorden-runt-pussel på Gekås. (Det ska tilläggas att Gekås har billiga pussel.)
Djurformade träpussel med små djurfigurer i är mammas senaste pusselintresse. Jag tycker att dessa pussel är ganska svåra att få tag på. Därför gav jag upp och beställde ett gäng från Kina. Mamma fick två av dem i går, och kvaliteten kändes väl nja.
Några jag däremot tycker alltid levererar fina pussel är Ravensburger. Kanske inte så mycket av en slump fick jag upp en annons med nya (?) Ravensburger Wooden. Detta är just träpussel med bitar som delvis utgörs av djurfigurer.
Ravensburger-pusslen i fråga är både djurformade och klassiska 500-bitars. Varianterna som har djurformer har färre bitar än de som har en rektangulär form. Oavsett variant skiljer sig dock pusselbitarna från den typiska pusselbiten. Hur då? De har oregelbundna former, vilket gör dessa träpussel till något av en utmaning.
Pussel i trä verkar öka i popularitet igen. Fler och fler av de kända pusseltillverkarna skapar rejäla träpussel för vuxna. Med så vackra motiv och former som Ravensburger Wooden har, ger detta en pysslig pryl som man kan spara och använda många år framöver.
Vilka bra presenter att ge till en pusselnördig mamma!
Jag är inte den som dras med i hajpar. Men med Rustas ljusstakar och blomvaser har det varit annat. Man skulle nog kunna kalla det för kärlek vid första ögonkastet, för det här är färg och form helt i min smak.
Mina överväldigande snälla föräldrar gav mig både blomvaserna och ljusstakarna i födelsedagspresent i veckan, det och så två legoset med blombuketter. Jag är fortfarande lyrisk, jag som visserligen fyllt 37 men som blir superglad av leksaker.
I dag blev jag om möjligt ännu mer kär i Rustas ljusstakar. När solen lyste på dem kastades nämligen pastellfärgade sken över stolen på vilken de stod. Jag känner det som att jag har små konstverk i mitt hem.
Ska vi inte ta en sväng om Gekås i Ullared? Bor man i Varberg har man privilegiet att kunna åka på små utflykter dit, och på sistone har det blivit några sådana. Jag, mamma och pappa åker dit för att äta bakpotatis med curryröra* och sedan handla mat och prylar. Faktiskt har jag blivit så förtjust i utflykterna att jag funderar på att skriva reseguider om Gekås. Det vore ett bra exempel på hemesterguider, tänker jag.
Tarotlekar köpte jag av nyfikenhet och inte för att jag anser mig vara medial. Jag nördar gärna ner mig i magi, ockultism och esoterism eftersom det är en del av folklore.
Bok-, leksaks- och pysselavdelningarna – de går i ett – är mina favoriter. I fredags shoppade jag målarböcker, tarotlekar och Clementoni-pussel för en tredjedel av priset. Jag blev så glad i pusslen att jag köpte sex olika (!) och nu är jag och Christoffer redan i färd med att lägga ett som föreställer det tyska slottet Neuschwanstein. Efter att den senaste månaden snittat 80 timmar i veckan vid jobbdatorn längtar jag efter analoga aktiviteter, så både Gekås-besök och pusselläggning är välkomna avbrott.
Det är egentligen otroligt hur billiga vissa saker kan vara på Gekås. Jag betalade runt 50 kronor styck för pusslen. 20 kronor styck för målarböckerna. Tarotlekarna kostade 79 kronor respektive 99 kronor, och då ingår de i fina boxar med kompletta guider. Mat passar jag också på att köpa när jag ändå är där. Det blev havredryck och kikärtor den här gången – och så Pukkas presentbox med teer för 99 kronor.
Nackdelen med Gekås-utflykterna är att varuhuset är så billigt att jag köper på mig mer än vad jag tänkt. Men nu behöver jag inte sukta efter ett pussel, en målarbok eller en tarotlek på ett tag.
*Alltså, du, jag är kräsen av mig men jag gillar Gekås veganska bakpotatis med tofuröra. Curry och skagen är smakerna på rörorna. Båda är goda. Jag som inte ens gillar skagenröra!
Jag tänker på alla de platser jag vill besöka men sannolikt aldrig kommer resa till, hur gott om sådana resmål det finns i mitt liv. Även om jag blir heltidsresenär kommer jag inte hinna, orka eller ha råd att besöka dem alla. Och det är okej. Verkligheten överträffar sällan dagdrömmarna, och jag kan tycka om att fantisera om vackra platser i världen bara för sakens skull.
Det tyska slottet Neuschwanstein är en av platserna jag gärna vill uppleva. Kommer upplevelsen bli av? Kanske, kanske inte. För närvarande kan jag dock njuta av sagoslottet medan jag och Christoffer lägger det till rätta bit för bit. Jag köpte nämligen ett Clementoni 1 000-bitarspussel med ett höstligt Neuschwanstein som motiv till oss när jag var på Gekås i Ullared i går.
Jag är övertygad om att platser kan upplevas på olika sätt. De kan pusslas, färgläggas och läsas om. Eller så kan de ses på tv. Ja, man kan vara en resenär hemma i soffan och det är ett fullt legitimt sätt att uppleva en sevärdhet, som jag menar inte ska förminskas med tanke på de ekonomiska och miljömässiga utmaningar vi människor står inför.*
Att pussla en känd sevärdhet på det här viset är ett helt nytt projekt för mig. Soffbordet är täckt av en pusselmatta och pusselbitar. En stol och ett fönster turas om att vara stöd för pussellådan, så att jag och Christoffer har en bild att utgå från medan vi får bitarna att falla på plats och Neuschwanstein sakta men säkert tar form framför oss.
*Det här skriver jag egentligen med tanke på en diskussion jag hade med en reseinfluenser för några år sedan. Personen menade i princip att man inte får skriva och berätta om platser om man inte själv besökt dem. Det här retar mig fortfarande, för jag menar att resande är ett privilegium och inte en rättighet. Alla har inte ens möjlighet att genomföra jorden-runt-resor hur de än prioriterar i livet. Dessutom, varför skulle man inte kunna läsa sig till en plats historia, som exempel? Där och då svarade jag luddigare än så här, men detta var och är min ståndpunkt.
Det blev lite väl många skärmtimmar förra veckan och veckan före det. Den här veckan har jag därför försökt skapa skärmpauser genom att följa med mamma på shopping. Eller shopping och shopping, allra mest har vi tittat runt på inredning och pyssel. Vi har varit på Gekås och Fynda – vilka lyckostar vi är som har så bra lågprisställen i närheten!
Efter förra veckans idéhistoriska seminarium hade jag svårt att varva ner, så jag låg sömnlös över just inredning och pyssel. Inspirationsflödet online kan vara direkt beroendeframkallande! Där och då landade jag i att jag successivt ska börja inreda lägenheten, alltså med en bakomliggande tanke och i nya färger. Jag störtförälskade mig i Rustas nya ljusstakar och vaser i pasteller, men dessa har jag ännu inte varit och tittat på.
Jag planerar att använda dessa små blomvaser till mina vår- och sommarbuketter. Tänk dig scilla i den gula och snödroppe i den gröna!
Nej, i stället blev det ju både Gekås och Fynda i veckan. Jag köpte inga massor, bara några billiga glasvaser för 20 kronor styck och ett par nya diamond paintings. Velig som jag är kan det nog ta tid innan jag bestämmer mig för vilka inredningsföremål det ska bli. Men det gör kanske inte så mycket att suga på karamellen ett tag och tillåta mig att dagdrömma.
Jag behöver fortfarande rensa här hemma, och innan dess kommer jag släpa hem så få prylar som möjligt. Sorterade och sålde 500 böcker i höstas, skänkte 1 000 böcker hösten före det, och ändå är bokhyllorna fulla. Hur är det möjligt? Förr älskade jag att omges av prylar. Nu vill jag ha mer luft och yta. Detta kan jag dagdrömma om, alltså om att jag lyckats rensa ut allt överflöd och sakta men säkert börjat fylla lägenheten med få men fina saker i vackra färger.
20 kronor styck. Det är billigt. Fynda, ”Falkenbergs shoppingcenter”, har mycket fint.
Blogginlägget skenade visst i väg, för jag ville egentligen bara berätta att jag har haft en riktigt trevlig vecka som inneburit välbehövliga shoppingutflykter med massor av härliga intryck bortom skärmarna. Mamma är fantastiskt bra på inredning och pyssel, så det blir ju att vi bollar mycket medan vi vrider och vänder på varje föremål. Jag är tacksam för stunderna vi har tillsammans.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för CDON
Du kan inte gissa hur överraskad jag blev när Christoffer kom hem med en present: Lego-blommor i form av en orkidé. Någon dag tidigare hade jag på mitt flummiga vis, och helt utan någon tanke med det, sagt att jag gillar blombyggsatserna och gärna skulle vilja ha dem alla. Och så fick jag mitt första set från Lego Botanical Collection.
Orkidén har vi ännu inte byggt ihop, men det kommer, det kommer. När det är gjort ska jag göra ett blogginlägg där jag visar hur vacker Lego-orkidén är. Just nu har vi bara så fullt upp med att sätta nya kvälls- och morgonrutiner att inget annat än detta och jobb orkas med, och jag har dessutom börjat skolan i veckan.
En eller två saker i taget, liksom.
5 vackra byggsatser från Lego Botanical Collection
Nedanför tipsar jag om fem vackra byggsatser från Botanical Collection – bygg och inred med en Lego-blomma:
1. Lego orkidé
Legos orkidé består av 603 bitar och står i en kruka. En sådan här krukväxt kan man ha framme jämt! Läs mer om blomman.
2. Lego blombukett
Hur vacker är inte blombuketten, då? 756 legobitar i komplementfärgerna orange och lila, och så toppat med genomtänkta accentfärger. Jag älskar färgerna! Läs mer om blombuketten.
3. Lego papegojblomma
En 1 173 bitar stor papegojblomma i kruka. Exotisk och stilren på samma gång. Krukväxten hade gjort sig bra i vårt vardagsrum. Läs mer om växten.
4. Lego bonsaiträd
Bonsaiträd är fascinerande, vilket hantverk och vilken kultur kring hantverket. De små träden har som ett alldeles eget poetiskt skimmer. Detta skimmer tycker jag Lego lyckats fånga i sin byggsats, som består av 878 bitar och som låter dig variera trädets utseende. Bygg med eller utan blommor. Läs mer om blomträdet.
5. Lego vildblommor
Lego har tagit fram ytterligare en bukett. Blommorna i den föreställer vildblommor, och här är de skapade i fylligt rosa, blått, gult och så vidare. Läs mer om blombuketten.
Dekorativa Lego-blommor som inredning
Jag tycker att Lego-blommorna är så dekorativa att man kan ha dem framme jämt, som inredning. Nu samlar jag inte på så värst många prylar längre men byggsatserna från Botanical Collection vill jag gärna samla på mig.
När jag och Christoffer byggt ihop orkidé-setet ska jag placera blomman i köks- eller kontorsfönstret, alternativt på skrivbordet så att jag kan beundra den när jag jobbar.
Med detta stycke vill jag lyfta att många av Legos prylar fungerar ypperligt som inredning, och då menar jag allt från blommorna till tavlorna som de designar. Man måste ju inte heller köpa färdiga byggsatser utan kan skapa Lego-inredning utifrån eget huvud.
Bonustips – 3 andra sorters Lego-blommor
Men om man vill ha färdiga set med Lego-blommor har jag ytterligare tre inspirerande tips – se här:
inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Lyko
Det är inte många julsaker jag kommer unna mig i år. En eller två saker har jag dock redan köpt: olika sorters skumbad med juldoft. Och det kunde ju inte vara bättre tajmat, faktiskt, med vinterkylan som precis dragit in över västkusten. Efter att ha vistats utomhus i kylan flera timmar i dag längtar jag efter att få sjunka ner i ett varmt och bubbligt bad. Att bada är det bästa avslutet på dagen (särskilt om man har värkkropp)!
Två nya juldofter på skumbad från Bubble T
Drick ej, står det på Bubble T:s chockrosa badskumsflaskor. Sällan ser badskum så aptitliga ut som i detta fall, så ja, jag hade kunnat dricka eller äta dem ändå. Det ena badskummet har en doft av mintig polkagris och det andra skummet av mustiga vinterbär. Men du vet ju samtidigt hur det är med den här sortens badprodukter, de känns sötsliskiga. Och kanske är sötsliskigheten själva poängen, för varför skulle man annars köpa badskum som ser ut som sockervadd?
Bubble T tillverkar massor av olika badprodukter av det här slaget, samtliga av dem är dessutom veganska (?). Det är frukt och godis om vartannat, och ofta inslag av glass och milkshake. Färgerna på flaskornas innehåll är så fina. Regnbågsfärger, så som jag vill ha det. Inför varje jul släpper de ett lass produkter för skumbad, allt från flaskor med skummande duschgel till badbomber som fyller hela badkaret med bubblor. Bubble T har till och med egna adventskalendrar.
Andra exempel på badprodukter med juldoft
Om du också gillar varma bad och juliga skum följer exempel på märken som har badprodukter med spännande dofter och tjusiga utseenden, liksom de även är billiga och veganska:
Förutom dessa badproduktsmärken har du alltså Bubble T, som också har påhittiga badskum med såväl juldoft som annan doft. Så skönt att kunna sjunka ner i ett av deras julbad – för brrr!
Jag skulle inte kalla mig för hoarder… men visst har jag drag av det. Jag gör mig sällan av med mina prylar, och detta har resulterat i att jag har stora samlingar av böcker, filmer, spel och en massa annat kulturellt. En del av samlingarna är ganska udda. Som exempel har jag sparat alla mina Harlequin Historisk från tonåren. Till dessa böcker har jag av kanske något märkliga skäl så starka band att jag inte har kunnat avyttra en enda bok. Fram tills nu.
Att rensa bland och sälja mina Harlequin har varit ett projekt under många år och i helgen blev det en jädra fart på mig. Totalt rensade jag ut tre flyttlådor Harlequin Historisk, som jag sålt, och trots att det gjorde lite ont i hjärtat kändes det ändå så skönt att jag fortsatte med DVD-samlingen.
Ombytta roller av Nicola Cornick, min första Harlequin Historisk någonsin. Jag var fjorton när jag köpte boken och sedan dess har jag och kiosklitteratur haft en stadig romans. Som vuxen och medveten har jag en del invändningar mot omslaget (och handlingen).
Bland böckerna valde jag att behålla min första Harlequin Historisk någonsin liksom den roligaste av böckerna, som jag säkert redan läst tio gånger, men vad gör det!? Av filmerna sparade jag ganska många. Har en samling av klassisk film som jag ogärna gör mig av med i första taget.
Samtidigt hade jag också en hel del DVD-filmer som jag var ärlig mot mig själv med: Jag kommer aldrig göra mig omaket att koppla in en DVD- eller Blu-ray-spelare för att titta på dessa rullar. Jag landade faktiskt i samma sak med Harlequin-böckerna: Med så mycket bra som finns att läsa kommer jag nog inte läsa om alla 400 böckerna igen. Dessutom finns det väldigt stora mängder kiosklitteratur på exempelvis Nextory och Storytel.
Förr fann jag en glädje i att samla på saker. Det kändes liksom lite lyxigt, nördigt och unikt. Numera vill jag mest ha utrymme, och faktiskt känns kulturprylar inte så speciella längre. Böcker och filmer finns överallt i digital form, och jag har börjat föredra att läsa på läsplattan. Alla prylar har rentav tyngt mig, för jag och Christoffer bor trots allt i en trea med begränsad förvaring.
Äntligen! Att ha rensat bland böckerna och filmerna är en seger.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för pen store
Jag är på jakt efter lite nytt konstnärsmaterial och snubblar i stället över det franska märket Omys stora målarbilder som man kan färglägga tillsammans.
Målarbilderna är verkligen dekorativa, faktiskt så snygga att man kan använda dem som posters. Eftersom de tar sin lilla tid att fylla i är det helt klart en fördel att man kan hänga upp och beundra dem under tiden.
Förutom det stora formatet och den läckra designen utmärker det pedagogiska upplägget dessa stora målarbilder. Vad sägs om att färglägga Sverigekartan eller människokroppen tillsammans?
3. Läs mer om den stora postermålarbilden med rymden som motiv
Jag kreerar ju egna målarbilder och har länge sneglat på de större varianterna man kan fylla i. De verkar inte vara jätteenkla att skapa, men när jag ser Omys färgläggningsbilder blir jag sugen på att försöka. Vi får se!
4. Läs mer om den stora målarbilden med världskartan som motiv
Men som läget är nu nöjer jag mig med att tipsa om just Omys jättemålarbilder och egentligen är de ganska så kompletta med ett tjockt, fint papper och så.
5. Läs mer om målarbilden med en dinosaurievärld som motiv
Somliga av dem, som den gigantiska världskartan, är på pappersrulle. Därför kan du rulla ut den stora målarbilden bit för bit. I takt med att du färglägger, vill säga.
En vecka som den här märks det av att jag och Christoffer har en entreprenörs- och företagstillvaro. Saker har verkligen ställts på sin spets de senaste dagarna. Samtidigt som jag själv har tagit fram cv och textprover för att söka nya uppdrag – och faktiskt redan fått ett par stycken och därmed är på gång med att skriva texter till kunder – har jag hjälpt Christoffer komma i gång med sitt Kanåsen. Han har behövt produktbilder för sina träprylar, liksom en enkel webbplats i väntan på en webbutik. Mitt i allt har jag alltså gjort logga, fotat och så vidare. Och Christoffer har skapat på som sjutton, han också.
Christoffers handgjorda ask och ring. Allt i trä. Nej, den här ringen är inte till mig! Inget frieri, med andra ord.
Vissa veckor kör det helt enkelt ihop sig och jag försöker mest gilla läget. Jag har nämligen bestämt mig för att steppa upp företaget igen och åta mig fler projekt. Nu när jag går konstkursen inser jag hur många konstgrejer jag vill prova, och konstnärsmaterial är fasen inte billigt. Inte de bra sakerna, i alla fall. Så jag måste kavla upp ärmarna aningen. Dessutom har jag på sistone känt en viss oro inför marknadsläget och börjat fundera på hur det i längden kommer påverka exempelvis annonsförsäljningen. Jag vet ju liksom inte, den här veckan har jag sålt åtta samarbeten till bloggarna och då känns ju allt bra. Men så ser det inte ut varje vecka. Säkerligen inte i kristider.
För att vara proaktiv har jag därför redan nu börjat se mig om efter roliga och givande uppdrag som kan dryga ut kassan varje månad. Även om det har varit mycket i veckan har jag känt mig skärpt och samlad. Okej, så det har blivit lite väl långa arbetsdagar med frilansjobb inpå natten, men det här är bara en övergångsfas. Snart sitter de nya rutinerna och jag ser väldigt mycket fram emot den kommande tiden. Det är faktiskt lite skönt att vara involverad i någon annans saker igen. Annars är det ju mest i min egen lilla bubbla jag lever och den är ganska gränslös i sig, på gott och ont. Kanske till och med kan få en vardagsbalans nu, med en tydligare uppdelning mellan jobb och fritid.
Se vad jag har i gömmorna! Ett ärvt smyckeskrin. Jag fick det av min mormor medan hon ännu levde och hon har i sin tur haft det sedan barnsben… Dessvärre har jag inte full koll på dess historia. Ska fråga mamma om saken! Hon vet säkert.
Vi har våra små klenoder i släkten, somliga av dem är gjorda av superpyssliga anmödrar och andra av hantverksskickliga anfäder. Min gammelmorfar Ragnar var guld- och silversmed, som exempel, och min gammelmorbror gick i hans fotspår på fritiden.
Smyckeskrinet och smyckena jag ärvt är kanske inte så värdefulla i pengar, men i min familj har de ett oerhört stort affektionsvärde. Vi är lite malliga över våra föregångares skills, och faktiskt har både jag och min kusin gått helgkurser i silversmide bara för att hylla familjetraditionen.
Kusinen min är för övrigt grymt bra på smyckestillverkning.
Ett gammalt smyckeskrin för gamla bijouterier
I mormors lilla smyckeskrin förvarar jag en stor handmålad brosch liksom handmålade knappar. Det är någon av mormors fastrar som målat blommor på bijouterierna – och jag älskar dem, så klart! En stor gammelrosa ros på en elfenbensvit bakgrund, hur kan jag inte älska det?
Jag älskar bijouterier och krimskrams, små och omsorgsfullt skapade föremål med ett affektionsvärde snarare än pengavärde. Nu ser jag ju inte på mina arvegods som krimskrams, men jag har samlat på mig en del bijouterier genom åren. Bland annat en del vintagesmycken som har en annan känsla än dagens smycken.
Har alltid samlat på mig vackra askar och skrin
Jag vet inte riktigt var den kommer från, fascinationen jag har för små saker. För det är lite samma sak med askar och skrin som med bijouterier, jag har alltid dragits till och samlat på mig sådana. Och jag kan inte rationalisera det hela med att jag ju måste ha något att lägga smyckena i. Det är inte det som lockar.
Som barn hade jag en sådan där klassisk snäckskalsask. Den var hjärtformad och hade röd sammet inuti, som jag minns det. Jag hade också ett smyckeskrinmed en ballerina, en sockersöt speldosa och smyckesask i ett. När musiken spelade snurrade ballerinan runt, runt. Hon hade tyllkjol och allt. Fantastiskt! Det finns liknande smyckeskrin även i dag.
Genom åren har jag likaså haft rustika skrin i trä och delikata askar med pärlbroderi. Mitt absoluta favoritskrin är dock mormors gamla, ingen ask och inget skrin går upp mot det.
Halsband, ringar och örhängen, jag har varit förtjust i bijouterier så långt tillbaka jag kan minnas. I tonåren hade jag en särskild byrålåda med smycken jag samlat på mig från lite varstans. När jag närmade mig 30 blossade kärleken för krimskramsupp igen och jag började shoppa vintagesmycken på Etsy, gärna sådana från 1920- till 1940-talen.
Det hela låter lyxigare än vad det är, för det var nämligen bijouterier jag köpte. Ett bijouteri är traditionellt sett ett billigt smycke, eller åtminstone ett smycke som är gjort i billiga material såsom i billiga metallegeringar, glas- och halvädelstenar.
På ett par av bilderna i inlägget ser du min vackra art deco-brosch som är helt beströdd av glasstenar – rhinestones – i regnbågens färger. Jag tror jag betalade 150 eller 200 kronor för den inklusive frakt från USA och jag är lika förtjust i den nu som då. Det här är alltså ett exempel på hur billiga smycken ändå kan vara urtjusiga.
Jag är svag för art deco-smycken, väldigt svag, faktiskt.
Bijouterier och accessoarer tillverkas i olika material
Både kläd- och smyckesbutiker säljer bijouterier – ja, till och med de större mataffärerna har sina snurrställ med gnistrande accessoarer. Smycken i exempelvis stål, sterlingsilver och medicinsk titan räknas också som bijouterier, men i dessa fall kan materialvalen vara något hudvänligare än andra legeringar.
Jag är överkänslig mot vissa metaller och därför föredrar jag att använda Blomdahls allergivänliga örhängen, som är gjorda i just medicinsk titan och/eller plast. Sterlingsilver fungerar bra att bära i armband eller halsband, som exempel, men när jag bär metallen i öronen kan det börja klia något infernaliskt.
Vad vill jag ha sagt med detta? Välj material med omsorg och utifrån din specifika situation. När man handlar vintagesmycken, som jag, är det inte alltid så lätt att veta vad materialen består av. Min art deco-brosch är full av skit, det är jag övertygad om. Men det fina med broscherär att plagget man fäster dem på skyddar från direktkontakt med huden.
Köpa billigt material inför egen bijouteritillverkning
Sedan måste ju bijouterier inte nödvändigtvis vara gjorda av metaller, och inte heller av glasstenar. Smycken av elastiska snoddar och plastpärlor är ganska populära för tillfället, du vet sådana där armband med text, och det är också populärt att göra dem själv. Under mina tidiga 20 höll jag själv på med smyckestillverkning, men då med billiga halvädelstenar.
Jag har successivt börjat samla på mig material för att kunna tillverka egna smycken. Jag köper halvädelstenspärlor från bland andra Fyndiq och Wish. Även om smyckesdelarna är relativt billiga behöver man ju ha en del material för att kunna skapa på. Därför köper jag det bitvis.
Här har du den, min art deco-brosch från kanske 1930- eller 1940-talet.
Sammanfattningsvis kan jag bara konstatera att jag gillar bijouterier, både att köpa och att göra dem. Och inte minst gillar jag att fota dem, insåg jag i går när jag plockade fram makroobjektivet och knäppte av några bilder på min fina, fina art deco-brosch. Wow, vilken snygg bokeh-effekt det blir när ljuset och linsen faller på glasstenarna!
