Nu har jag åter gett Upwork två och en halv veckor av mitt liv. Efter den här snabbvisiten kommer jag inte återvända. Det kan låta lite väl hårt, särskilt eftersom jag började min frilanskarriär på bland annat Freelancer och Upwork en gång i tiden och fått många chanser tack vare plattformarna.
Jag har haft en del internationella kunder via dem och vissa har varit sjukt proffsiga. Faktiskt så proffsiga att jag känt mig överväldigad.
Men jag kan också räkna upp en rad tillfällen när samarbetena via plattformarna stressat mig halvt sönder och samman. Detta beror på att mycket av kontakten skett långt inpå kvällarna och att de avtalade villkoren successivt – eller helt spontant – ändrats. Oftast sker det dock subtilt, en liten, liten gräns som passeras i taget. Gärna under trevligt tilltal, så att man liksom kollras bort.
Hur kunderna är har alltså inget med Freelancer eller Upwork att göra, ska tilläggas. Bara med kunderna själva. Eller med oss frilansare!
Under en ganska lång period har jag undvikit att ta in kunder av den anledningen att jag inte kan vara tillgänglig dygnet runt och inte kan anpassa hela min vardag efter någon annans nyck.
Ibland kan jag känna det som att jag som kreatör ska vrida ur sista droppen av mig själv för att möta upp så fort kunden får feeling på vad som helst. Och det är ju inte riktigt det vi brukar komma överens om. Jag ska liksom bara leverera texter eller så. Plötsligt är min tillvaro inte min egen.
Jag vet att jag jobbar med min passion, men jag har också ett liv bortom frilansarbetet. Typ en familj. Vänner. Sjukdomar. Och ett behov av sömn. Längtan efter en rolig fritid. Och när jag har jobbat klart vill jag stänga ner, inte svara på mejl klockan 23. Den tiden i livet borde vara förbi.
När jag var helt ny i branschen försakade jag mig själv för att vara tillgänglig och tillmötesgående, hur orimligt det än var. Nu har jag varit med liiite för länge för att gå med på slavliknande arbetsförhållanden. Jag inser mitt värde och rusar bort från dåliga villkor, eller bara en allmänt taskig syn på kreatörer, snabbare än snabbast.
Det barkade helt klart dithän den här gången. Därför kände jag mig tvungen att säga stopp efter bara dessa två och en halv veckor. Jag har dock en plan b och en plan c, så det är ganska lugnt.
Naturen är fantastisk. Det utbrister jag numera många gånger varje dag. Och den är verkligen det, varje dag medför liksom nya upplevelser. För tillfället går jag med blicken vänd mot trädtopparna. Jag som har nackont i vanliga fall kan inte rekommendera den här obekväma kroppshållningen.
Men så har Påskbergsskogen fått ett mycket speciellt besök. En familj bestående av kattugglor brukar komma dit årligen, alltid vid den här tiden i maj. Nu har de alltså återvänt. Om du någon gång har sett en kattugglebebis förstår du behovet av att försöka skåda den igen och igen.
Ugglornas närvaro förändrar stämningen i skogen. Jag och Christoffer var ute på en kvällstur i går och vi möttes av de andra fåglarnas paniska läten. Från ingenstans kom två av ugglorna flygande mellan trädtopparna – med en hel flock koltrastar i täten. Kattugglorna jagades helt enkelt bort.
Och i en av trädtopparna stötte en spillkråka ifrån sig det konstigaste ljudet. Vi var ju tvungna att googla det, och mycket riktigt var det ett varningsljud. Hela skogen var i olag när fåglarna bokstavligen anade ugglor i mossen. Kan inte riktigt beskriva stämningen i ord. Den var tät, smittade av sig på både mig och Christoffer.
Vad betyder ana ugglor i mossen?
Att ana ugglor i mossen är ett gammalt talesätt som tros härröra från danskans der er ulve i mossen. Det danska uttrycket betyder det är en ulv eller varg i mossen och syftar på att en farlig situation är på väg att blossa upp. Det svenska uttrycket ana ugglor i mossen betyder samma sak, det vill säga att fara är på väg.
Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem. Gamla talesätt är alltid lika inspirerande!
Men gissa om det var en häftig upplevelse, eller vad!?
Förra veckan bjöd på många spännande tankar, exempelvis en tanke om ordet amatörs verkliga betydelse. När det tas i mun sägs det nästan som ett skällsord. Vilken amatör, ha! Och då menar man att personen är mindre bra på det hen gör, att hen inte direkt är ett proffs.
Men egentligen är amatör den vackraste beskrivningen av en persons kärlek till det hen gör. Ordet kommer nämligen från franskans amateur som i sin tur kommer från latinets amare (verb) och amator (substantiv). Själva betydelsen blir då en helt annan: en som älskar.
Subbe fyr i kvällen.
När man tänker på hur mycket tid och omsorg man ger sina intressen kan det inte vara annat än kärlek. Att älska det man gör är en av de största gåvorna, och jag tänker tillbaka på hur mycket glädje jag själv haft av att nörda ner mig i eller kreera nya saker. Många gånger utan någon som helst tanke på prestation och med passionen som en starkt lysande fyr framför mig.
Vad betyder amatör?
Enligt SAOL, Svenska Akademiens ordlista, betyder ordet amatör en person som inte är en yrkesmässigt utövare av en sak. Det här gäller främst inom konst och idrott. Ganska neutral betydelse, ändå!
Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem.
Innerst inne hade jag nog velat vara en amatör hela tiden, reflekterar jag och refererar till blogginlägget jag för någon vecka sedan skrev om den stora nackdelen i att jobba med det man älskar. När man förväntas vara ett proffs på något har man inte längre samma valmöjlighet, passionerad eller inte ska man oavsett skapa på.
Missförstå mig inte, jag har utvecklats något enormt på senare år. Såväl inom skrivande som skapande i stort, och mycket tack vare förväntningarna. Men jag kan ändå inte komma ifrån känslan av att jag finner det där lilla extra när jag låter kärleken lysa vägen framåt längs alla sidospår. När man verkligen älskar det man gör finns inga gränser för hur långt man kan nå.
Under veckorna har jag stuvat om rejält i sparandet. Har ett IPS-konto sedan länge och kände att det var dags att öppna ISK. Som alltid när jag ska göra något läser jag på som sjutton och därför tog jag i går kväll chansen att skriva en guide om att bygga en pengamaskin i form av en stadig utdelningsportfölj.
Med detta började jag alltså helgen, med att pröva vingarna lite grann genom att skriva content. Jag är faktiskt riktigt nöjd med texten, som jag dessvärre inte kan dela med mig av här. Däremot kan jag dela med mig av den nya kunskap jag fick genom researchen jag gjorde, och ibland är det ju så att bitarna liksom faller på plats när man skriver ner dem.
Jag fylldes av aha i går (och i dag när jag korrekturläste artikeln jag skrivit).
Tanken med en utdelningsportfölj är att få ränta-på-ränta
Själva grundtanken med en utdelningsportfölj är att den ska ge årliga aktieutdelningar som man återinvesterar i aktier. Från ett år till ett annat har man lyckats få ännu mer i utdelning, och så fortsätter det år efter år. Det här blir en så kallad ränta-på-ränta-effekt.
Sett i ett kortsiktigt perspektiv ter det sig inte direkt som en pengamaskin. Men i det långa loppet kan det bli det, för ju fler aktier desto mer i utdelning. Man får helt enkelt ge det ett x antal år! Förhoppningsvis blir åren roliga och lärorika.
Och sparande blir trots allt som bäst när perspektivet är långsiktigt.
En utdelningsportfölj bör innehålla stadiga utdelningsaktier
Inte vilka aktier som helst passar i en utdelningsportfölj, det ska vara stadiga utdelningsaktier. En utdelningsaktie är en aktie som rent historiskt kunnat leverera årliga utdelningar och som dessutom verkar ha en framtid kantad av stabilitet och tillväxt. För att hitta dessa aktiepärlor måste man gräva lite – men det är ju skojigt!
Över lag är det ”mogna” företag som har utdelningsaktier. De har ett facit av tillväxt, har blivit etablerade och måste inte pumpa in hela vinsten för fortsatt expansion. Snarare kan de kosta på sig en utdelningsandel på 50 procent, som är en policy hos många av de största och stabilaste börsföretagen.
Utdelningsandel, utdelningstillväxt och direktavkastning
Förutom utdelningsandel säger utdelningstillväxt och direktavkastning en hel del om en akties potential att ingå i en utdelningsportfölj. Utdelningsandelen bör ligga på 50 till 70 procent, utdelningstillväxten bör ha inneburit årliga och ökade utdelningar samt direktavkastningen bör ligga på 3 till 5 procent.
Den perfekta utdelningsaktien bör vara förutsägbar
Det är inga hisnande siffror, det här. Men det är som det ska vara. Den perfekta utdelningsaktien – om det nu finns en sådan (?) – bör nämligen vara förutsägbar. Hellre stabila och lagom utdelningar än tvära kast med tomma löften som ändå inte kommer hålla i längden och som kan tömma företagets pengakistor.
På den svenska börsen är det vanligt med utdelningar en gång om året, oftast under våren. När, var och hur en aktie har utdelning är offentliga uppgifter, som du kan läsa mer om på exempelvis din banks webbplats. Avanza.se och Nordnet.se har ju väldigt smidiga aktieinformationssidor! Även Di.se, som jag hänger en del på.
När utdelningen kommer sätts pengarna in på exempelvis ISK. Sedan är tanken att de ska återinvesteras i utdelningsportföljen och detta genom att köpa ännu fler av de utdelningsaktier man redan har.
Jag tror jag är lite rädd. Har trots allt gett så mycket av mig själv i de senaste årens projekt, för här görs nämligen inget halvhjärtat, att jag inte vet vem jag skulle vara om jag släppte taget. Ändå är det vad jag måste göra, alltså lossa greppet så att jag kan gå vidare mot nya saker.
Jag lossade greppet lite, lite i höstas. Började plugga 150 procent på universitetet men blev livrädd när jag insåg hur mycket tid som studierna tog från skapandet. Det blev ett tvärt avbrott och sedan var jag åter tillbaka i mitt eget kreativa ekorrhjul. Jag som ville slå mig fri från det genom att vidga vyerna. Genom att våga tänka och inte minst göra nytt.
Att gå vidare mot nya projekt innebär inte att jag vill sluta blogga helt, tvärtom. Däremot vill jag sluta se bloggarna som något jag utvecklar. Inte för att de någonsin blir färdigutvecklade, utan mer för att tillåta mig själv att tänka mindre på dem. När man utvecklat något i kanske fem års tid kan det vara dags att lägga fokus någon annanstans. I synnerhet om man nu känner att man inte växer lika mycket som förut.
Bloggande skulle bli min frihet i vardagen, ett sätt att frigöra mig från kraven på vad jag bör göra av mina arbetstimmar och i stället låta inspirationen styra. Men det är ju så även med de mest kreativa av verksamheter att när de blir business på riktigt behäftas de med måsten. Rent krasst kan man inte leva på att sälja sponsrade inlägg utan att faktiskt blogga dagligen.
Men vad skulle jag göra om jag inte bloggade på mina projekt? Jag har en och annan idé, och samtliga av dem inkluderar skrivande. Än så länge är idéerna vaga.
Som yrkesskribent vet jag hur viktigt det är att ha en skrivrutin. Om jag enbart hade skrivit under de stunder jag känner mig som mest inspirerad hade jag fått väldigt lite gjort.
När jag gav upp föreställningen om den gudomliga ingivelsen som nödvändig för mitt skapande gick det genast mycket bättre för mig.
I kanske sju eller åtta års tid har jag i stället skapat den vardagligaste av rutiner, nämligen att skriva lite varje dag. Ja, eller att skriva mycket, beroende på hur man ser det.
Men det viktiga här är att ju mer jag skriver, desto lättare är det också att skriva. Risken att få skrivkramp minskar, eftersom rutinen hela tiden smörjer hjärnan och handen. Det känns rentav lite konstigt i kroppen och knoppen om jag inte skriver en dag.
Efter det har jag haft svårt att skriva i gång mig igen. Några dagar senare vid skrivbordet och jag har fortfarande inte hittat tillbaka till flödet. Jag läser de redaktionella artiklar jag försökt skriva i dagarna, och aj, aj, aj. De känns krystade.
Det är precis det här som händer när jag inte håller mig till skrivrutinen. Även en dags vila från den kan göra att jag kommer av mig helt.
Skrivandet måste inte innebära avancerade artiklar eller något, inte när det gäller rutinen. Tvärtom kan att skriva något litet räcka mer än väl, kanske en flödesskrivningstext. Faktiskt kanske allra helst det, liksom för att skriva av mig det som inte måste bli sagt.
Så här är läget: Under coronaåren har jag byggt upp flera sajter som jag säljer sponsrade inlägg för, samtidigt som jag skriver om saker som jag är nyfiken på. En bra deal. Jag har typ gått från att ha en och en halv sajter i min portfolio till fem ganska hyfsade projekt.
Samtliga av dem kan jag tjäna mer eller mindre pengar på. Och mest av allt gör jag det för att man verkligen inte ska lägga alla äggen i en korg. Det är tur att jag kan kära ner mig så totalt i olika ämnen, det hjälper mig framåt.
Men skit vad jag plötsligt inte räcker till. Och faktiskt är jag inte heller lika pepp på att skriva fem – eller ännu fler artiklar – om dagen. Jag fixar inte att pressa så. Det tär för mycket på kroppen och orken.
Därför är det inte så konstigt att jag under en längre tid velat prova att skapa AI-texter… Och i dag gjorde jag faktiskt slag i saken genom ett av marknadens bästa verktyg. På sistone har jag följt en del som jobbar med AI-genererat innehåll och tänkt att det ser bra ut.
Det gör det också. På engelska.
Mitt innehåll skriver jag på svenska, jag har inte kommit dit att jag vill blogga och skriva på engelska. Är för nöjd och trygg i min egen lilla språkbubbla. Tack och lov finns det AI-verktyg för texter på svenska, har jag tänkt. Verktyg som det jag alltså provade i kväll.
Och nej. Haha, NEJ!
För att vara rättvis gav jag det inte många timmar, men jag insåg nästan direkt att ett sådant verktyg skulle vålla mig fler problem än att hjälpa mig framåt. Inte en enda textrad blev rätt och då var inställningarna liksom rätt.
Jag tycker det är en stor besvikelse. Men det visar på att det inte finns några genvägar till skrivande. Åtminstone inte på svenska och för tillfället.
Tror jag att AI kan göra jobbet längre fram? Till viss del, absolut.
Alltför eller allt för, hur skriver man det egentligen?
Så är vi här igen, ännu en skrivkväll när jag själv måste tänka till kring om man ska skriva isär eller ihop. Även den vana skribenten ställs inför situationer när hen måste göra en extrakoll, inget konstigt med det.
Trots att magen säger alltför tvekar jag och när jag tvekar vänder jag mig till TT:s guide för att skriva isär eller ihop, för övrigt en bra skrivguide som jag redan jämfört med de officiella skrivreglerna och som jag därför okejat för mig själv.
Jodå, alltför och inte allt för är det mest rätta, trots att båda varianterna funkar. Det är ju det som är kruxet, många gånger kan man skriva orden på båda sätten. Då är det skönt att kunna stämma av med en skrivguide, alternativt med Språkrådet och Svenska Akademien (SAOB).
Vad gäller att skriva ihop respektive isär ord kan jag också varmt rekommendera Språktidningens artikel om ämnet.
Här vill jag ge en liten heads-up för vikten av att vara konsekvent när två sätt att skriva ett ord kan vara rätt. I många skönlitterära verk skrivs ord ihop även när särskrivning har så kallad hävd. Vanligen görs detta så konsekvent att det liksom inte stör.
Ambidextriös, dubbelhänt, tvåhänt, det finns många synonymer för förmågan att kunna använda sina båda händer samtidigt.
Jag har inslag av det – förvirrad vänsterhänting – och så har jag spelat rollspel, i rollspelsvärlden är ambidextri en superkraft. Min krigarkaraktär Conorion är ambidexter, bara för att han är coolast i världen, liksom.
Dagen efter Christoffers sågolycka tänkte jag att superkraften även kunde bli hans. Då visste vi ju inte ens om han någonsin skulle kunna använda högerhanden igen, den dominanta handen, och jag var obeskrivligt förkrossad för hans skull.
Vad betyder ambidextriös?
Ambidextriös finns med i SAOL, Svenska Akademiens ordlista, alltså är det ett faktiskt ord. Men egentligen ska man väl helst kalla det för ambidextri och en person som besitter förmågan för ambidexter.
Det finns många synonymer för ordet i fråga, förutom just ambidextri. Bådhänthet, dubbelhänthet, tvehänthet och tvåhänthet är exempel på sådana synonymer. Så även ambidexteritet.
Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem.
Jag var ledsen för att jag själv vet vad det innebär att leva med en funktionsnedsättning, när man efter en olycka inte fungerar riktigt som förut. Men den långa erfarenheten av detta har också lärt mig något viktigt: Man kan alltid hitta nya vägar. Nästan alltid, i alla fall.
Christoffer ville hitta nya vägar redan från dag två, hela första dagen låg han nämligen nedsövd under en 17 timmar lång operation. Annars hade han säkert blickat framåt, famlat efter lösningar på stört.
För honom har det aldrig varit ett alternativ; han älskar sitt hantverk och skapande. Med eller utan högerhand ska han fixa det och han ska göra det lika skickligt som han gjorde före olyckan.
Bli ambidextriös efter olycka med högerhanden
Under våra första skälvande efter-olyckan-samtal på telefon sa jag det: Vet du, du borde bli ambidextriös!? Och så babblade jag på om de praktiska övningar och historiska exempel jag letat fram. Typ Albert Einstein och Leonardo da Vinci.
Haken? Att det här med ambidextri kanske inte är hundra procent vetenskapligt belagt och att det finns små, små tecken på att det kan fucka upp hjärnan när den tränas till att bli vänsterhänt i stället för högerhänt, om nu högerhanden är den dominanta handen. Men det är inte heller säkert.
Så fort Christoffer fick ork började han göra saker med vänsterhanden i stället för med högerhanden. Han borstade tänderna med vänstern, skrev med vänstern, knöt skorna med ENBART vänstern. Bra övningar allesammans!
Faktiskt använde han vänsterhanden så naturligt att vi båda fortfarande är lite häpna. Var han kanske ambidextriös redan från början? Eller så är det bara åratal av arbete med händerna som gett honom de bästa motoriska förutsättningarna till att ställa om.
Praktiska övningar för att träna upp ambidextri
Just som jag skriver det här blogginlägget tittar Christoffer över min axel, jag visar vad jag skriver på och han lyser upp: Å, men det tänkte jag på i dag! På hur bra jag är med vänsterhanden.
Mer än ett halvår har gått sedan Christoffer var med om sågolyckan där alla fem fingrarna på högerhanden åkte och fyra av dem opererades tillbaka. Kirurgins mirakel! Han kan använda högerhanden över förväntan men det uppstår lägen när han måste använda vänsterhanden.
För honom har det fungerat bra att träna upp sin ambidextri genom vardagssysslor. Vi började med att skriva fint och vika papper tillsammans, liksom för att öva, öva, öva.
Han har också haft stor nytta av den ambidextriösa datormus jag köpte till honom i hemkomstpresent. Är man gamer som han, så finns det en stor drivkraft i att använda handen, höger som vänster.
Bara gör saker med handen, skulle nog Christoffers bästa tips för att bli ambidextriös vara.
I stället eller istället, hur skriver man det egentligen?
Sådana här frågor ställer jag mig under mina arbetsdagar och så letar jag upp svaren. De svar som inte redan sitter i ryggmärgen efter år av skrivande, vill säga.
Kruxet med att skriva isär eller ihop ord är att det inte alltid finns ett direkt ja eller nej, även om det finns ett alternativ som är lite mer rätt än det andra. I det här fallet är i stället att föredra framför istället. Hur kommer det sig?
Det enkla svaret är att Språkrådet rekommenderar att i stället skrivs isär. Den något svårare förklaringen är att det har att göra med var i ordet betoningen ligger. I i stället är det stället som betonas, och därför bör ordet skrivas isär.
Så länge man skriver ihop eller isär ord på ett konsekvent sätt brukar stavningen inte spela jättestor roll, alltså när det står och väger mellan två alternativ.
Eftersom jag går all in för den redaktionella approachen håller jag mig till de officiella skrivreglerna, som bestämts av Språkrådet och Svenska Akademien. (När jag inte själv väljer att bryta mot dem.)
Du kan aldrig gissa vad jag gör typ varje arbetsdag! Jag menar förutom att skriva och så.
Till vardags jobbar jag med sökmotoroptimering och jag försöker inte minst raffinera metoderna, så att även mina seo-texter blir bra texter. Personliga, spänstiga, och så vidare, och så vidare.
Men framför allt jobbar jag med att leta upp de perfekta sökorden att skriva om.
Sökordsresearch är en jätte-jätteviktig del av skrivande för webben. Så detta sitter jag alltså med i stort sett varje dag. Jag hämtar inspiration i researchen och även kraft att orka genomföra en del av de galnare skrivprojekten.
När jag skriver in ”familjen bridgerton” i Ahrefs gratis verktyg Keyword Generator och ser att det har 20 000 sökningar i månaden känns det plötsligt motiverat att lägga ner en eller två arbetsdagar på att skriva om ämnet. Jag vet att det kommer ge önskade resultat i längden.
Om jag så ”bara” får 1 procent av dessa 20 000 sökningar blir det 200 läsare av det enskilda inlägget i månaden. Tänk då om jag har 100 sådana blogginlägg! Det är så jag jobbar med mina bloggar, bland annat.
Den här metoden är enkel att anamma.
Att jag kan driva flera bloggar – och mer eller mindre tjäna pengar på dem – är absolut beroende av att jag har koll på seo-biten och förankrar mina idéer i det faktiska underlaget.
Av den anledningen är jag oerhört tacksam att verktyget Keyword Generator finns, och att det dessutom är gratis.
Jag skriver om det här för att jag vill dela med mig av en fantastisk lösning för oss bloggare och skribenter.
Rent krasst finns det många bloggar på svenska www, men i jämförelse med företagsbloggar drar de personliga bloggarna in ganska lite trafik. Det tycker jag är synd.
Gör sökordsresearch och håll dig till ämnet
Många av mina blogginlägg är skrivna utifrån ett givet tema, eller snarare sökord. Sökordet återkommer i huvudrubriken, i underrubrikerna och i själva löptexten. Det är bland annat så man skriver seo-texter.
Seo-texter driver i regel in mer trafik än planlösa texter. Det är ju inte säkert att målet är att få en massa bloggtrafik och/eller att tjäna pengar på bloggen, men om det är det vinner man på att sätta sig in i sökmotoroptimering. Åtminstone i grunderna.
Jag föreställer mig att många av oss bloggare skriver med en förhoppning om att bli lästa…
En bra början för att skriva en seo-text till bloggen – alltså ett blogginlägg med ett strategiskt tänk – är därför att först tänka ut ett ämne man är intresserad av.
Därefter kan man använda sökordsverktyget från Ahrefs direkt i webbläsaren: https://ahrefs.com/sv/keyword-generator Det här gör man genom att surfa in till det, välja ”Sweden” som marknad i rullistan och att skriva in ämnet.
Direkt får man upp huruvida andra söker på det eller inte och man får även upp olika sökvarianter på ordet. Man bör använda så många av varianterna i texten som möjligt.
Exempelvis görs 1 800 sökningar på ”familjen bridgerton säsong 2” i månaden, självklart har jag med detta i ett avsnitt i mitt blogginlägg om just Familjen Bridgerton.
Jag kommer berätta mer om så kallade long tails i ett annat blogginlägg, det är nämligen lite överkurs.
Bedöm sökordsunderlaget utifrån olika parametrar
I Ahrefs verktyg för sökordsresearch kan du bedöma underlaget utifrån tre olika parametrar:
KD (Keyword Difficulty)= hur svårt är det att få bloggtrafik på sökordet på en skala från 0 till 100? 0 är det enklaste och 100 är det svåraste. Ju svårare, desto större konkurrens har du. Du behöver då skriva ett längre blogginlägg om ämnet än dina konkurrenter och sannolikt även skriva inlägget lite, lite bättre än dem. På den svenska marknaden är konkurrensen om sökorden sällan särskilt hög.
Volym= hur många sökningar görs på sökordet i månaden?
Uppdaterad= när uppdaterades sökstatistiken senast?
Från att göra sökordsresearch till att skriva seo-texter, som du kanske märker är jag lite av en nörd på det här med sökmotoroptimering. Jag har också jobbat med det i sex sju år-ish, i vissa perioder ganska så intensivt.
Tycker det är roligt att reflektera kring och dela med mig av mina enklaste seo-tips för bloggare. Bloggvärlden har fortfarande en lång bit kvar inom seo, men det är inget som är omöjligt att lära sig. Tvärtom.
Jag har egentligen inga större mål med mitt seo-arbete än att sakta men säkert få mer och mer tid över för mina intressen, må det vara för skrivandet i sig eller för upptäckandet.
Sökmotoroptimering eller seo betyder mycket för mig på ett personligt plan. Det är så tätt förbundet med mina framtidsdrömmar om absolut konstnärlig frihet att jag inte längre kan separera det från mig själv. Jag både gör och är det.
Sökmotoroptimerar mig bort från skärmarna – till livet
Jag älskar det digitala skapandet, det gör jag. Och jag älskar att skriva. Kanske en aning förvånande älskar jag inte skärmsittandet.
Om jag får välja mina dagar vill jag sitta här vid datorn max fem timmar och sedan göra andra saker. Jag vill läsa mer, resa mer och jag vill skapa mer. Jag vill bara leva lite mer, om du förstår hur jag menar?
För mig är bloggarna jag driver ett sätt att köpa mig tid bortom skärmarna, eller åtminstone ett sätt att kunna styra vad jag ska göra när jag väl sitter här. Helst vill jag att intressena och idéerna ska styra dagarna i en total balans mellan input och output.
Det är inga små pretentioner och som inför alla avsteg från någon som helst större struktur, krävs storslagna planer. Sökmotoroptimering är en väsentlig del av min masterplan i livet.
Genom sökmotoroptimering gör texterna jobbet åt mig
Jag har förmånen att ha en hyfsat stor följarskara i sociala medier, jag menar för ett par av mina andra bloggar. Under flera år har jag typ andats sociala medier och jag har njutit av luften. Tänkt att jag gärna stannar i den friska fläkten för evigt.
Som en enmansredaktion har det varit ganska stressigt att planera, skapa och dela allt innehåll på egen hand. Varje dag har jag varit tvungen att uppfinna hjulet på nytt för att behålla bloggarnas relevans.
Det i sig har varit en egen form av ekorrhjul, jag som försöker lämna ekorrhjulet med hjälp av skapandet.
För ett par år sedan bestämde jag mig för att tänka om helt. Om jag ska en strategi för bloggarna ska strategin gå ut på att avlasta mig i längden. Göra jobbet för mig när jag inte sitter här utan fotar i min hemstad Varberg, som exempel.
Av den anledningen bestämde jag mig för att lägga det mesta av krutet på just sökmotoroptimering. Sett i ett långsiktigt perspektiv är seo en överlägsen strategi utifrån vad jag vill uppnå.
Genom att nästan dagligen skriva sökmotoroptimerade texter – så kallade seo-texter – hoppas jag att jag kommer ha så mycket ”automatiserat” innehåll att jag inte längre känner det som att jag gör ett enmansjobb.
Jag har kommit ganska långt i min strävan men sliter fortfarande, förstås.
Och just nu kan jag tycka att slitet är okej, det har ändå ett syfte.
Sökmotoroptimerar texterna för att kunna skriva om ALLT…
… alltså skriva om allt mellan himmel och jord.
Jag har varit nörd på saker i hela mitt liv, stundom på riktigt udda saker. Under mina nördigaste perioder vill jag leva i nörderiet nästan varje vaken timme och det kräver ju att jag kan jobba med det.
Textbeställningar från kunder är alltid lika välkomna, tro inget annat. Jag behöver dem inte bara av ekonomiska skäl, jag behöver dem för att kunna växa hantverksmässigt.
Innerst inne är det dock till min egen vision jag vill ge mitt allt så långt jag kan och då måste jag få stöd från något annat håll, såsom från mina seo-texter.
Innan bloggarnas genomslag på www fick jag ofta höra att det inte finns en rimlig chans att få skriva om ditten och datten.
Tack vare kunskaper i seo har jag lyckats motbevisa skeptikerna: Så länge jag gör min läxa – exempelvis gör sökordsresearch – och använder seo-kunskaperna har jag kunnat skriva om det mesta och ändå fått trafik.
Större frihet som skribent har jag knappast kunnat drömma om och det är denna frihetskänsla som ger mig kraften att nöta på.
Nackdelen med sökmotoroptimering är att det kan ta lång tid innan saker rullar. Det är därför lätt att komma av sig inspirationsmässigt. Men skam den som ger sig, va!?
Med seo som strategi närmar jag mig det liv jag vill ha
Sökmotoroptimering är ett genialiskt sätt att låta den intresserade hitta till dig i stället för att trycka upp din grej i ansiktet på den ointresserade.
Göra origami, läsa klassiker eller titta på k-drama, jag inser att mina ämnen inte roar alla. Kanske inte ens en större skara. Men inför att jag tar fram innehållet är jag noggrann med att kolla underlaget för det i sökmotorerna.
En sökning i ett sökordsverktyg visar att det finns ett intresse, trots allt. Men i sökningar på Google. I skrivande stund görs 1 200 sökningar på ”en julsaga” i månaden och 7 400 sökningar på ”the holiday”.
Med mina två blogginlägg kan jag potentiellt nå nästan 9 000 läsare i månaden. Blogginlägg som jag för övrigt tyckt mycket om att skriva. Jag har även tyckt mycket om att läsa boken och se filmen. Plus, plus!
Oavsett vad jag brinner för i stunden känns det fantastiskt att veta att jag äger min tid och därför med gott samvete kan ge mig hän åt inspirationen.
Med seo närmar jag mig det liv jag vill ha, ett liv där jag vaknar upp och känner mig inspirerad snarare än tvungen, vill säga.
