Vem bor här? 5 kreativa skrivövningar om svamphus

Ibland när man sätter sig ner och skapar blir det inte alls som man tänkt sig. Jag hade tänkt fortsätta kreera vårmandalor i dag och i stället lekte jag loss en massa. Och det var inte alls i onödan, som att leka någonsin skulle vara det!

vem bor här skrivövning
Gå till nedladdningssidan för denna gratis printable.

Men, men, jag fick gjort kreativa skrivövningar om svamphus. Övningarna går under samlingsnamnet ”Vem bor här?” och utgörs av fem olika svamphus vilkas inneboende du ska berätta om. På skrivpappren finns en bilddel respektive en textdel, men du kan förstås komplettera med linjerade papper.

kreativt skrivande sagor
Gå till nedladdningssidan för denna gratis printable.

Efter att ha kämpat lite med idétorka lossnade det för den här gången, tror jag, och jag tror även att konstkursen jag går på och de kommande kurserna i kreativt skrivande har inspirerat mig i skapandet av dessa skrivövningar.

vem bor här kreativt skrivande
Gå till nedladdningssidan för denna gratis printable.

Under våren har jag studerat kreativitet som helhet och det här har alltså utmynnat i att jag anmält mig till olika kurser, både via studieförbund och universitet. Till sommaren väntar bland annat en kurs om att skriva barnlitteratur – men fram till dess går jag en allmän bildkurs.

skrivövning vem bor här
Gå till nedladdningssidan för denna gratis printable.

På bildkursen har jag gått all in för starka färger, och färgglädjen har smittat av sig på dessa skrivövningar. Säkerligen kommer även det faktum att jag snart ska skriva små barnberättelser prägla riktningen på innehållet något. Det är som det ska vara! Livet, liksom.

vem bor här skrivövning
Gå till nedladdningssidan för denna gratis printable.

Skrivövningarna om svamphusen är gratis att ladda ner, som alla mina printables på Sandras dagar. När du klickar på länkarna här i blogginlägget kommer du vidare till de enskilda nedladdningssidorna.

Skriv loss med barnen i ditt liv eller hitta på egna svampsagor!

Årets hyreshöjning ger en månadshyra på 6 432 kronor

Nu har årets hyreshöjning kommit, och vet du? Det känns helt okej, faktiskt. I och med höjningen får jag och Christoffer en månadshyra på 6 432 kronor. Billigt. Det är för en trea på 76 kvadratmeter, en lägenhet som är i ett väldigt fint skick men som kanske inte ligger på den bästa adressen.

Men det här med adressen gör mig inte ett dyft. För jag har fem minuters promenad till skogen, tio minuters promenad till stranden och femton minuters promenad till centrum. De platser jag gillar att röra mig på ligger typ runt knuten och därför är adressen perfekt för mig.

Att jag skulle älska att bo i området visste jag också när jag först flyttade hit från centrum. Den då ännu lägre hyran var inte direkt avskräckande, den heller.

årets hyreshöjning

Jag och Christoffer har en deal för tillfället och den innebär att vi båda ska satsa allt på vårt skapande. Tid är det absolut dyraste man kan köpa sig, för tid är pengar heter det, ju. Att köpa material och utrustning är inte jättebilligt det heller, vilket vi båda erfar, och någonstans får man bestämma sig för vad som är viktigast för en själv.

Ju lägre månadsutgift, desto mer tid får exempelvis jag över till fotovandringar och flumskrivande, liksom till att utvecklas åt oanade håll. Och det här med min kreativa utveckling är det viktigaste för mig nu. Det är den jag gläds åt, trots att den medför att jag måste göra avkall på vissa saker.

Skönt att Christoffer är inne på samma spår för sin egen del. Just nu känner jag bara tacksamhet att vi kan göra den här resan tillsammans utan att jaga runt efter saker åt alla tänkbara håll. Faktiskt är det skönt att vara i 35-årsåldern och att inte känna att man måste bilda familj eller köpa hus, att man kan leva i sin lilla bubbla av meningsfullhet utan press.

Vad vill jag ha sagt med det här blogginlägget som inleddes med årets hyreshöjning? Jag vill nog mest bara visa på att många av oss kreatörer prioriterar gällande tid och pengar, och detta för att ha råd att skapa på utifrån eget huvud och hjärta. Det är lite svårt att ha allt samtidigt.

Visste du att amatör betyder en som älskar?

Förra veckan bjöd på många spännande tankar, exempelvis en tanke om ordet amatörs verkliga betydelse. När det tas i mun sägs det nästan som ett skällsord. Vilken amatör, ha! Och då menar man att personen är mindre bra på det hen gör, att hen inte direkt är ett proffs.

Men egentligen är amatör den vackraste beskrivningen av en persons kärlek till det hen gör. Ordet kommer nämligen från franskans amateur som i sin tur kommer från latinets amare (verb) och amator (substantiv). Själva betydelsen blir då en helt annan: en som älskar.

amatör betyder en som älskar
Subbe fyr i kvällen.

När man tänker på hur mycket tid och omsorg man ger sina intressen kan det inte vara annat än kärlek. Att älska det man gör är en av de största gåvorna, och jag tänker tillbaka på hur mycket glädje jag själv haft av att nörda ner mig i eller kreera nya saker. Många gånger utan någon som helst tanke på prestation och med passionen som en starkt lysande fyr framför mig.


Vad betyder amatör?

Enligt SAOL, Svenska Akademiens ordlista, betyder ordet amatör en person som inte är en yrkesmässigt utövare av en sak. Det här gäller främst inom konst och idrott. Ganska neutral betydelse, ändå!

Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem.


Innerst inne hade jag nog velat vara en amatör hela tiden, reflekterar jag och refererar till blogginlägget jag för någon vecka sedan skrev om den stora nackdelen i att jobba med det man älskar. När man förväntas vara ett proffs på något har man inte längre samma valmöjlighet, passionerad eller inte ska man oavsett skapa på.

Missförstå mig inte, jag har utvecklats något enormt på senare år. Såväl inom skrivande som skapande i stort, och mycket tack vare förväntningarna. Men jag kan ändå inte komma ifrån känslan av att jag finner det där lilla extra när jag låter kärleken lysa vägen framåt längs alla sidospår. När man verkligen älskar det man gör finns inga gränser för hur långt man kan nå.

Bygga en pengamaskin i form av en stadig utdelningsportfölj

Under veckorna har jag stuvat om rejält i sparandet. Har ett IPS-konto sedan länge och kände att det var dags att öppna ISK. Som alltid när jag ska göra något läser jag på som sjutton och därför tog jag i går kväll chansen att skriva en guide om att bygga en pengamaskin i form av en stadig utdelningsportfölj.

Med detta började jag alltså helgen, med att pröva vingarna lite grann genom att skriva content. Jag är faktiskt riktigt nöjd med texten, som jag dessvärre inte kan dela med mig av här. Däremot kan jag dela med mig av den nya kunskap jag fick genom researchen jag gjorde, och ibland är det ju så att bitarna liksom faller på plats när man skriver ner dem.

Jag fylldes av aha i går (och i dag när jag korrekturläste artikeln jag skrivit).

Tanken med en utdelningsportfölj är att få ränta-på-ränta

Själva grundtanken med en utdelningsportfölj är att den ska ge årliga aktieutdelningar som man återinvesterar i aktier. Från ett år till ett annat har man lyckats få ännu mer i utdelning, och så fortsätter det år efter år. Det här blir en så kallad ränta-på-ränta-effekt.

bygga en utdelningsportfölj

Sett i ett kortsiktigt perspektiv ter det sig inte direkt som en pengamaskin. Men i det långa loppet kan det bli det, för ju fler aktier desto mer i utdelning. Man får helt enkelt ge det ett x antal år! Förhoppningsvis blir åren roliga och lärorika.

Och sparande blir trots allt som bäst när perspektivet är långsiktigt.

En utdelningsportfölj bör innehålla stadiga utdelningsaktier

Inte vilka aktier som helst passar i en utdelningsportfölj, det ska vara stadiga utdelningsaktier. En utdelningsaktie är en aktie som rent historiskt kunnat leverera årliga utdelningar och som dessutom verkar ha en framtid kantad av stabilitet och tillväxt. För att hitta dessa aktiepärlor måste man gräva lite – men det är ju skojigt!

Över lag är det ”mogna” företag som har utdelningsaktier. De har ett facit av tillväxt, har blivit etablerade och måste inte pumpa in hela vinsten för fortsatt expansion. Snarare kan de kosta på sig en utdelningsandel på 50 procent, som är en policy hos många av de största och stabilaste börsföretagen.

Utdelningsandel, utdelningstillväxt och direktavkastning

Förutom utdelningsandel säger utdelningstillväxt och direktavkastning en hel del om en akties potential att ingå i en utdelningsportfölj. Utdelningsandelen bör ligga på 50 till 70 procent, utdelningstillväxten bör ha inneburit årliga och ökade utdelningar samt direktavkastningen bör ligga på 3 till 5 procent.

Den perfekta utdelningsaktien bör vara förutsägbar

Det är inga hisnande siffror, det här. Men det är som det ska vara. Den perfekta utdelningsaktien – om det nu finns en sådan (?) – bör nämligen vara förutsägbar. Hellre stabila och lagom utdelningar än tvära kast med tomma löften som ändå inte kommer hålla i längden och som kan tömma företagets pengakistor.

På den svenska börsen är det vanligt med utdelningar en gång om året, oftast under våren. När, var och hur en aktie har utdelning är offentliga uppgifter, som du kan läsa mer om på exempelvis din banks webbplats. Avanza.se och Nordnet.se har ju väldigt smidiga aktieinformationssidor! Även Di.se, som jag hänger en del på.

När utdelningen kommer sätts pengarna in på exempelvis ISK. Sedan är tanken att de ska återinvesteras i utdelningsportföljen och detta genom att köpa ännu fler av de utdelningsaktier man redan har.

Skulle jag fixa ett vanligt jobb efter åren som frilansare?

Medan jag fortfarande studerade kreativt skrivande och försökte etablera mig som skribent jobbade jag för brödfödan. Jag menar alltså ett vanligt jobb med vanliga arbetstider på en vanlig arbetsplats. Då längtade jag hela tiden bort, eller närmare bestämt till mitt hemmakontor där jag ville sitta och skapa i lugn och ro. Och nu har jag suttit här hemma och skapat i ett antal år…

Och vet du, jag tänker allt oftare att jag vill släppa taget och gå vidare, kanske till och med ha det där vanliga jobbet med de vanliga arbetstiderna på den vanliga arbetsplatsen igen. Som ett alternativ till att behöva skriva och skapa för att tjäna pengar. Vad hade inte det gjort med min kreativitet, liksom? Varje gång jag hade satt mig här hade jag gjort det för att berätta utifrån hjärtat, ingenting annat.

skulle jag fixa ett vanligt jobb efter åren som frilansare

Men det är ju det med frilanslivet, när man har levt det så länge kan det vara svårt att anpassa sig efter en annan tillvaro igen. Jag har faktiskt försökt. Under de tre fyra första åren av min frilanskarriär gick jag delvis tillbaka till mitt gamla jobb, och detta eftersom jag redan då blev skakig av det faktum att jag måste skapa på varje dag. Inspirerad eller oinspirerad, det spelade ingen roll när försörjningen hängde på en produktiv kreativitet.

Innan jag blev frilans på allvar ägnade jag mitt skapande åt konsten, jag skrev dikter och noveller, klurade på essäer. Kreativt skrivande, helt enkelt. Nu ägnar jag skapandet åt kommersen. I mångt och mycket känner jag så, även om det inte stämmer i praktiken med tanke på hur jag rantar runt på Sandras dagar, på det här stället.

Men i ärlighetens namn är det inte så enkelt att vara ifrån det egna skapandet. Det var därför jag aldrig riktigt klarade att arbeta så värst vanligt igen. En gång var jag på en anställningsintervju för ett redaktörsjobb och där beskrev en av cheferna oss frilansare som egentligen ganska hopplösa fall, i och med att vi snabbt lägger oss till med våra vanor.

Jag förnekade det häftigt då, nu kan jag däremot förstå vad hen menade. Har man en gång fått styra sig själv – hur styrd styrningen än är – är det svårt att ge upp den lilla frihet man haft.

Den väldigt stora nackdelen med att jobba med det du älskar

Många skulle nog tycka att det är rena rama drömmen att kunna leva på sitt skapande. En gång i tiden tyckte jag också det. Då ville jag inget hellre än att kunna leva på mitt skrivande och jag gick all-in för att bli yrkesskribent.

Sedan kom jag på att jag ville börja blogga och det gick så bra att jag bestämde mig för att försöka leva på bloggande. När jag så kunde börja göra det vidgade jag vyerna till skapande generellt.

Jag mer eller mindre lever på mina idéer. Det är sällan jag åtar mig beställningsjobb, då och då åtar jag mig textprojekt i en form av frilanspool för skribenter och sedan återgår jag snarast till det jag egentligen håller på med.

Många skulle nog betrakta mig som relativt fri, tack vare det jag gör. Men här är själva grejen, jag är inte så fri. Inte ännu, i alla fall, och jag kanske heller aldrig blir det. För även om jag jobbar med det jag älskar är denna min kärlek behäftad med måsten.

Det finns inget utrymme för att känna mig oinspirerad en dag, jag måste ändå kavla upp ärmarna och skapa på. Jag måste försöka tända gnistan, ibland tvinga fram den. Och det kan ta emot ganska rejält. Därför skapar jag på rutin, en ganska så strikt sådan faktiskt.

nackdel jobba med det du älskar

Den stora nackdelen med att jobba med din passion är att det ibland kan kännas så kämpigt att kärleken liksom tynar bort. Försvinner helt gör den förstås inte, men särskilt starkt brinner den då inte heller. Men eftersom skapandet är ditt jobb spelar det ingen roll, skapa måste du göra ändå.

Kreativa jobb är ganska komplexa, för kreativiteten balanserar alltid input och output. När du haft en viss output är det inte säkert att du kan skriva mer efter arbetsdagens slut. Då har du kanske lagt ner kraften på att skriva en reklamtext när du i själva verket vill skriva en litterär novell. Bara som ett exempel.

På så sätt blir skapandet ett ekorrhjul, trots visionen om total konstnärlig frihet i vardagen.

Jag är numera en så inbiten frilansare att jag undrar om jag någonsin kan återgå till vanliga arbetstider på en vanlig arbetsplats. Jag skulle dock råda dig som har möjlighet att tjäna brödpengar på annat sätt än ditt skapande att seriöst överväga det.

Så kan du hålla gnistan vid liv åt bara de projekt du väljer med hjärtat och därmed ge passionen fritt spelutrymme.

Hur att börja om med ett nytt projekt aldrig är att börja om

Någon gång om året blickar jag tillbaka på vad jag skapat och inser att jag vill börja om. För det mesta gör jag också det. Det har resulterat i ett antal bloggar jag införlivat i min kreativa business – och många, många hundra målarbilder (!). Varför blir längtan efter att göra om så stark att jag lägger allt annat åt sidan och bygger något från grunden igen?

Efter att ha läst Austin Kleons böcker Steal like an artist, Show your work! och Keep going kan jag äntligen sätta ord på behovet. Det är helt enkelt för att jag aldrig riktigt börjar om från början. När jag börjar om gör jag det för att jag känner att jag vill göra om och göra ”rätt” utifrån de kunskaper jag fått sedan förra projektstarten.

hur att börja om med nya projekt aldrig är att börja om

Jag tar då med mig hela utvecklingen in i det nya och ibland utvecklas jag faktiskt i ett rasande tempo. Om det är något jag är bra på är det att driva på mig själv i kunskapandet. Och även om jag själv kan känna att jag står och stampar på samma ställe gör jag sällan det i praktiken.

Kunskapandet och utvecklandet är en livsstil jag har, mitt förnamn borde rentav vara autodidakt. Jag njuter av dess immateriella värde. Många gånger är det inte ens den färdiga produkten som spelar roll för mig. Det är resan jag gjort för att komma dit jag befinner mig som är viktig, blodet, svetten och tårarna – liksom den enorma glädjen och lusten – som drivit fram projektet.

Och just den här resan kan inte göras ogjord. Oavsett riktningen på nästa resa är detta mitt erfarenhets- och färdighetsbagage som jag bär med mig överallt. Så även när jag går vidare mot nya projekt.

Redo att delvis släppa taget och gå vidare mot nya projekt

Jag tror jag är lite rädd. Har trots allt gett så mycket av mig själv i de senaste årens projekt, för här görs nämligen inget halvhjärtat, att jag inte vet vem jag skulle vara om jag släppte taget. Ändå är det vad jag måste göra, alltså lossa greppet så att jag kan gå vidare mot nya saker.

redo att delvis släppa taget och gå vidare mot nya projekt

Jag lossade greppet lite, lite i höstas. Började plugga 150 procent på universitetet men blev livrädd när jag insåg hur mycket tid som studierna tog från skapandet. Det blev ett tvärt avbrott och sedan var jag åter tillbaka i mitt eget kreativa ekorrhjul. Jag som ville slå mig fri från det genom att vidga vyerna. Genom att våga tänka och inte minst göra nytt.

Att gå vidare mot nya projekt innebär inte att jag vill sluta blogga helt, tvärtom. Däremot vill jag sluta se bloggarna som något jag utvecklar. Inte för att de någonsin blir färdigutvecklade, utan mer för att tillåta mig själv att tänka mindre på dem. När man utvecklat något i kanske fem års tid kan det vara dags att lägga fokus någon annanstans. I synnerhet om man nu känner att man inte växer lika mycket som förut.

Bloggande skulle bli min frihet i vardagen, ett sätt att frigöra mig från kraven på vad jag bör göra av mina arbetstimmar och i stället låta inspirationen styra. Men det är ju så även med de mest kreativa av verksamheter att när de blir business på riktigt behäftas de med måsten. Rent krasst kan man inte leva på att sälja sponsrade inlägg utan att faktiskt blogga dagligen.

Men vad skulle jag göra om jag inte bloggade på mina projekt? Jag har en och annan idé, och samtliga av dem inkluderar skrivande. Än så länge är idéerna vaga.

Det här händer när jag inte håller mig till skrivrutinen

Som yrkesskribent vet jag hur viktigt det är att ha en skrivrutin. Om jag enbart hade skrivit under de stunder jag känner mig som mest inspirerad hade jag fått väldigt lite gjort.

När jag gav upp föreställningen om den gudomliga ingivelsen som nödvändig för mitt skapande gick det genast mycket bättre för mig.

I kanske sju eller åtta års tid har jag i stället skapat den vardagligaste av rutiner, nämligen att skriva lite varje dag. Ja, eller att skriva mycket, beroende på hur man ser det.

det här händer när jag inte håller mig till skrivrutinen

Men det viktiga här är att ju mer jag skriver, desto lättare är det också att skriva. Risken att få skrivkramp minskar, eftersom rutinen hela tiden smörjer hjärnan och handen. Det känns rentav lite konstigt i kroppen och knoppen om jag inte skriver en dag.

Förra veckan bröt jag skrivrutinen för första gången på ett bra tag. Det var helt enkelt nödvändigt med tanke på hur dåligt jag mådde i kroppen på grund av förkylningen, astman och värken.

Efter det har jag haft svårt att skriva i gång mig igen. Några dagar senare vid skrivbordet och jag har fortfarande inte hittat tillbaka till flödet. Jag läser de redaktionella artiklar jag försökt skriva i dagarna, och aj, aj, aj. De känns krystade.

Det är precis det här som händer när jag inte håller mig till skrivrutinen. Även en dags vila från den kan göra att jag kommer av mig helt.

Skrivandet måste inte innebära avancerade artiklar eller något, inte när det gäller rutinen. Tvärtom kan att skriva något litet räcka mer än väl, kanske en flödesskrivningstext. Faktiskt kanske allra helst det, liksom för att skriva av mig det som inte måste bli sagt.

I kväll provade jag att skapa AI-texter – och nej, NEJ!

Så här är läget: Under coronaåren har jag byggt upp flera sajter som jag säljer sponsrade inlägg för, samtidigt som jag skriver om saker som jag är nyfiken på. En bra deal. Jag har typ gått från att ha en och en halv sajter i min portfolio till fem ganska hyfsade projekt.

Samtliga av dem kan jag tjäna mer eller mindre pengar på. Och mest av allt gör jag det för att man verkligen inte ska lägga alla äggen i en korg. Det är tur att jag kan kära ner mig så totalt i olika ämnen, det hjälper mig framåt.

Men skit vad jag plötsligt inte räcker till. Och faktiskt är jag inte heller lika pepp på att skriva fem – eller ännu fler artiklar – om dagen. Jag fixar inte att pressa så. Det tär för mycket på kroppen och orken.

skapa ai-texter

Därför är det inte så konstigt att jag under en längre tid velat prova att skapa AI-texter… Och i dag gjorde jag faktiskt slag i saken genom ett av marknadens bästa verktyg. På sistone har jag följt en del som jobbar med AI-genererat innehåll och tänkt att det ser bra ut.

Det gör det också. På engelska.

Mitt innehåll skriver jag på svenska, jag har inte kommit dit att jag vill blogga och skriva på engelska. Är för nöjd och trygg i min egen lilla språkbubbla. Tack och lov finns det AI-verktyg för texter på svenska, har jag tänkt. Verktyg som det jag alltså provade i kväll.

Och nej. Haha, NEJ!

För att vara rättvis gav jag det inte många timmar, men jag insåg nästan direkt att ett sådant verktyg skulle vålla mig fler problem än att hjälpa mig framåt. Inte en enda textrad blev rätt och då var inställningarna liksom rätt.

Jag tycker det är en stor besvikelse. Men det visar på att det inte finns några genvägar till skrivande. Åtminstone inte på svenska och för tillfället.

Tror jag att AI kan göra jobbet längre fram? Till viss del, absolut.

Alltför eller allt för – hur skriver man det egentligen?

Alltför eller allt för, hur skriver man det egentligen?

Så är vi här igen, ännu en skrivkväll när jag själv måste tänka till kring om man ska skriva isär eller ihop. Även den vana skribenten ställs inför situationer när hen måste göra en extrakoll, inget konstigt med det.

Trots att magen säger alltför tvekar jag och när jag tvekar vänder jag mig till TT:s guide för att skriva isär eller ihop, för övrigt en bra skrivguide som jag redan jämfört med de officiella skrivreglerna och som jag därför okejat för mig själv.

alltför eller allt för hur skriver man det

Jodå, alltför och inte allt för är det mest rätta, trots att båda varianterna funkar. Det är ju det som är kruxet, många gånger kan man skriva orden på båda sätten. Då är det skönt att kunna stämma av med en skrivguide, alternativt med Språkrådet och Svenska Akademien (SAOB).

Vad gäller att skriva ihop respektive isär ord kan jag också varmt rekommendera Språktidningens artikel om ämnet.

Här vill jag ge en liten heads-up för vikten av att vara konsekvent när två sätt att skriva ett ord kan vara rätt. I många skönlitterära verk skrivs ord ihop även när särskrivning har så kallad hävd. Vanligen görs detta så konsekvent att det liksom inte stör.

Efter olyckan: ”Vet du, du borde bli ambidextriös!?”

Ambidextriös, dubbelhänt, tvåhänt, det finns många synonymer för förmågan att kunna använda sina båda händer samtidigt.

bli ambidextriös efter olycka

Jag har inslag av det – förvirrad vänsterhänting – och så har jag spelat rollspel, i rollspelsvärlden är ambidextri en superkraft. Min krigarkaraktär Conorion är ambidexter, bara för att han är coolast i världen, liksom.

Dagen efter Christoffers sågolycka tänkte jag att superkraften även kunde bli hans. Då visste vi ju inte ens om han någonsin skulle kunna använda högerhanden igen, den dominanta handen, och jag var obeskrivligt förkrossad för hans skull.


Vad betyder ambidextriös?

Ambidextriös finns med i SAOL, Svenska Akademiens ordlista, alltså är det ett faktiskt ord. Men egentligen ska man väl helst kalla det för ambidextri och en person som besitter förmågan för ambidexter.

Det finns många synonymer för ordet i fråga, förutom just ambidextri. Bådhänthet, dubbelhänthet, tvehänthet och tvåhänthet är exempel på sådana synonymer. Så även ambidexteritet.

Som seo-skribent och content writer gillar jag att vrida och vända på orden, och alldeles särskilt mycket att bygga texter utifrån dem.


Jag var ledsen för att jag själv vet vad det innebär att leva med en funktionsnedsättning, när man efter en olycka inte fungerar riktigt som förut. Men den långa erfarenheten av detta har också lärt mig något viktigt: Man kan alltid hitta nya vägar. Nästan alltid, i alla fall.

Christoffer ville hitta nya vägar redan från dag två, hela första dagen låg han nämligen nedsövd under en 17 timmar lång operation. Annars hade han säkert blickat framåt, famlat efter lösningar på stört.

För honom har det aldrig varit ett alternativ; han älskar sitt hantverk och skapande. Med eller utan högerhand ska han fixa det och han ska göra det lika skickligt som han gjorde före olyckan.

Bli ambidextriös efter olycka med högerhanden

Under våra första skälvande efter-olyckan-samtal på telefon sa jag det: Vet du, du borde bli ambidextriös!? Och så babblade jag på om de praktiska övningar och historiska exempel jag letat fram. Typ Albert Einstein och Leonardo da Vinci.

Haken? Att det här med ambidextri kanske inte är hundra procent vetenskapligt belagt och att det finns små, små tecken på att det kan fucka upp hjärnan när den tränas till att bli vänsterhänt i stället för högerhänt, om nu högerhanden är den dominanta handen. Men det är inte heller säkert.

Så fort Christoffer fick ork började han göra saker med vänsterhanden i stället för med högerhanden. Han borstade tänderna med vänstern, skrev med vänstern, knöt skorna med ENBART vänstern. Bra övningar allesammans!

Faktiskt använde han vänsterhanden så naturligt att vi båda fortfarande är lite häpna. Var han kanske ambidextriös redan från början? Eller så är det bara åratal av arbete med händerna som gett honom de bästa motoriska förutsättningarna till att ställa om.

Praktiska övningar för att träna upp ambidextri

Just som jag skriver det här blogginlägget tittar Christoffer över min axel, jag visar vad jag skriver på och han lyser upp: Å, men det tänkte jag på i dag! På hur bra jag är med vänsterhanden.

Mer än ett halvår har gått sedan Christoffer var med om sågolyckan där alla fem fingrarna på högerhanden åkte och fyra av dem opererades tillbaka. Kirurgins mirakel! Han kan använda högerhanden över förväntan men det uppstår lägen när han måste använda vänsterhanden.

För honom har det fungerat bra att träna upp sin ambidextri genom vardagssysslor. Vi började med att skriva fint och vika papper tillsammans, liksom för att öva, öva, öva.

Han har också haft stor nytta av den ambidextriösa datormus jag köpte till honom i hemkomstpresent. Är man gamer som han, så finns det en stor drivkraft i att använda handen, höger som vänster.

Bara gör saker med handen, skulle nog Christoffers bästa tips för att bli ambidextriös vara.