Du vet hur du det är, ibland läser man en jättebra bok och så är det ändå något med den som gör att man inte riktigt orkar sig fram. Så känns det för mig med Kate Quinns Roskoden. Jag vill verkligen betona hur bra boken är, för den är toppen i allt från språket till handlingen. Lättsmält, starka kvinnliga karaktärer i en spännande kontext, ja, det är bra. Roskoden handlar om de kodknäckande kvinnorna på Bletchley Park i början på 1940-talet. Det är ett tema som jag tycker mycket om.
På bilden ser du omslaget till Kate Quinns Roskoden. Boken gavs ut av Harper Collins Nordic 2021.
Under andra världskriget krypterades mycket av informationen och det var bland annat upp till genierna på Bletchley Park att dechiffrera koderna, så att de egna styrkorna kunde undvika nederlag på slagfälten. Mab, Osla och Beth är så olika man kan bli, men hemlighetsmakeriet kring arbetet på Bletchley Park, för dem samman. Och så det faktum att de är yrkeskvinnor på en mansdominerad arbetsplats. Roskoden skildrar vardagen för de tre vännerna, olycklig kärlek och fasliga föräldrar. Spänningen skruvas upp när Beth spärras in på ett mentalsjukhus efter andra världskrigets slut och Mab och Osla måste rädda henne undan fångenskapen.
Du fattar ju, det här är något extraordinärt. Så fantastiskt att få ta del av kvinnors vardag under andra världskriget och att kvinnorna dessutom får vara hjältar! Likväl är det där inre men:et som tar emot. Jag kommer dock inte lägga ifrån mig boken, för jag närmar mig trots allt slutet på den över 600 sidor långa romanen. Trots min egen kluvenhet vill jag verkligen rekommendera Kate Quinns bok: Ge den en chans. Jag vet många andra som är helt lyriska över Roskoden och resten av författarens böcker.
När värmeböljorna kommer och går blir det också lite si och så med promenaderna. Jag försöker gå några varv i solnedgångarna men det blir inga längre turer. Den senaste veckan har i stället mycket av mitt fokus legat på rekreation i form av film- och spelstunder. En och annan roman har jag också läst.
Allra mest har jag jobbat, då jag försökt skriva i kapp alla de beställningar som liksom uteblir sommartid och som nu börjat strömma in bara för att det är säsong igen. Det är ett fåfängt försök, för helt lätt är det inte att mata ord från morgon till kväll.
Jag har känt av hjärntröttheten mer än vad jag gjort på länge, och det är just därför som vilan framför en bok, en film eller ett spel känts så otroligt skön. Och även om jag inte mäktat med att fotografera varje solnedgång har jag ändå njutit av färgprakten från vardagsrumsfönstret.
Lästa böcker
Mellan jobbvarven har jag läst mängder. Är återigen inne i ett fantastiskt läsflöde, och det är i samma anda som läsflowet jag hade i våras. Som bäst mår jag när böckerna – när berättelserna – är ständigt närvarande i min vardag.
Jag har läst fantasy, feelgood och romance i veckan. En underbar blandning! Nu har jag till och med gett mig på Kate Quinns Roskoden, som har funnits på att läsa-listan alltför länge. Mia Söderbergs feelgoodserie Villa Vildroshar också följt mig genom dagarna.
Mest tagen har jag nog ändå varit av Kiera Kass Den trolovade eller Sirenen och av Holly Blacks Den mörkaste delen av skogen. Du ser, jag har läst en hel del böcker! Jag hoppas av hela mitt hjärta att flödet håller i sig.
Sedda filmer
Tv-säsongen har verkligen kommit i gång igen. Under veckan har jag och Christoffer kollat på Lego Masters Sverige, Idol Sverige och House of the Dragon tillsammans. I går påbörjade vi även Sommaren i Grums med Hanna Hellquist – vilket mys! Jag har ju bort i Värmland en gång i tiden och blir glad av gammelgårdsnostalgin.
För egen del har jag börjat titta på såpan Kings of Napa, då jag har behövt något väldigt, väldigt lättsmält. Annars kollar jag mest på nyheter inför valet när jag har tv-tid med mig själv. Men i går kände jag att jag behövde verklighetsflykt undan jobbet och tröttheten, så på förslag av Christoffer blev det filmtittande.
Och vilka filmer vi såg! Jag känner att jag måste skriva recensioner om dem. Hello, my name is Doris var den första filmen och Julie and Julia den andra. Halva kvällen och halva natten flög i väg medan jag gottade mig i de engagerande berättelserna och karaktärerna. Läs recensionen av Hello, my name is Doris respektive recensionen av Julie and Julia.
Varför tittar jag inte på film oftare?
Spelade spel
Jag kan gilla att spela dator- och tv-spel då och då. The Witcher 3 är för närvarande mitt och Christoffers stora spelprojekt. I helgen som var behövde jag dock något annat, något som man liksom bara kan glida med i utan för mycket närvaro.
Valet föll därför på simulerings- och strategispelen Two Point Campus och Two Point Hospital. Det är inte helt lätt att bygga och sköta sina egna skolor och sjukhus, det ska gudarna veta. Men jag tycker vi lyckats ganska bra hittills.
Jag är en ambitiös och arbetsam 80-talist. I livet runt 30 har jag trots det insett hur viktig leken och vilan är. Det finns inte en chans i världen att jag skulle orka jobba, jobba och jobba som jag gjorde förr. Då var 60- till 80-timmarsveckor standard.
Nu snittar jag väl 40 till 50 arbetstimmar i veckan. Som företagare och skribent kommer man ju aldrig helt undan slitet, särskilt inte om man har storslagna drömmar om att någon gång kunna lämna ekorrhjulet. Och med detta skrivet ska jag faktiskt fortsätta jobba nu.
Under olika perioder talar olika böcker extra mycket till mig, och den senaste veckan har jag varit som besatt av kungliga romanser och hovintriger. Efter romanserien The Selection måste väl ändå Kiera Cass räknas som en av de främsta författarna inom romantik som utspelas vid kungens hov? Jag tycker hon befäster sin status med dulogin Den trolovade, som jag slukade i ett nafs.
På bilden ser du omslaget till Den trolovade, som är första delen i Kiera Cass serie. Boken gavs ut av Modernista 2020.
I seriens två böcker Den trolovade och Den förrådda är det unga Hollis som står i centrum. Hon är så vacker och rolig att hon lyser upp Kung Jamesons liv likt en sol. Hollis liknar inte någon annan vid hovet, och just för att hon är hon har hon snabbt blivit kungens favorit. Hollis tror att hon känner samma kärlek för Jameson som han gör för henne och blir därför hans trolovade. Men en dag möter hon sin själsfrände i den landsflyktige Silas och då ändras allt.
Samtidigt som Hollis vacklar mellan Jameson och Silas, mellan kronan och kärleken, dras hon in i hovintriger som inte bara rör det egna kungariket. Somliga är beredda att gå hur långt som helst för maktens skull och snart hamnar Hollis och allt det hon håller kärt i omedelbar fara. Är makten värd sitt höga pris eller skulle hon kunna börja om någon annanstans, utan ett liv i överväldigande lyx?
På bilden ser du omslaget till Den förrådda, som är andra delen i Kiera Cass serie. Boken gavs ut av Modernista 2021.
Om du läst och gillat The Selection kommer du känna igen dig i mycket i Den trolovade och Den förrådda, med undantaget att serien jag tipsar om här har ännu mer fokus på hovintriger. Världen intrigerna tar plats i är fiktiv, och jag säger då det, Cass imponerar med sitt världsbygge. Jag gillar att läsa om socialt samspel, och här är det verkligen de sociala interaktionerna som gäller från början till slutet. Och ibland pirrar det till av spänning.
Den trolovade har varit en otroligt medryckande läsning. Jag var så inspirerad att jag var ”tvungen” att fortsätta med Kiera Cass roman Sirenen. Nu överväger jag att läsa om The Selection inom kort, vi får se, vi får se.
inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för AMAZON
Att börja skolan var stort. Jag kommer aldrig glömma ivern inför den första skoldagen. Både före och efter skolstarten lekte jag skola hemma. Pappa köpte olika aktivitetsböcker till mig så att jag kunde öva på att läsa, skriva och räkna. Ibland satt han också med när jag gjorde uppgifterna vid köksbordet. Det var lite av vår grej.
Som barn gillade jag olika pyssel och knåp, redan då ville jag lära mig så mycket som möjligt. Jag tror det kan vara så att jag har så många glada minnen av de olika aktivitetsböckerna att jag i vuxen ålder gör egna pyssel- och målarbilder. En del vuxna menar att sådana här material är hämmande, det har materialen aldrig varit för mig.
Under de år jag utvecklat olika material för barn har jag oftast återvänt till Sten Johnsons aktivitetsböcker för inspiration. De här böckerna är ganska billiga – de kostar ungefär som en målarbok – men i stället för målarbilder innehåller de övningar som kan kopplas till att börja skolan. Vare sig det gäller att lära sig läsa eller räkna tycker jag att övningarna är påhittiga. De har en precis lagom balans mellan skola och lek, om du förstår hur jag menar?
Jag har inga av böckerna hemma för närvarande. Annars hade jag kunnat filma när jag bläddrar igenom dem. Du får helt enkelt nöja dig med omslagen och länkarna till dem. I det här blogginlägget direktlänkar jag till aktivitetsböckerna på Bokus. Där kan du själv se vilka fina betyg de fått av olika de olika användarna. Och ja, det är finfina böcker.
Måste man följa färdiga aktivitetssidor till punkt och pricka? Nej, inte alls. Jag tänker att Sten Johnsons börja skolan-böcker är bra avstamp för hemmapysslandet och sedan kan man ju använda de nya färdigheterna på vad man vill. Men utan någon som helst vägledning kan det vara svårt att veta i vilken ände man ska starta. När barnet väl börjat skolan kan hen ju alltid göra sina egna fylla-i-aktiviteter.
Jag börjar skolan, Jag börjar läsa, Jag börjar skriva, Jag börjar räkna samt Jag börjar med klockan är namnen på de olika aktivitetsböckerna i serien. Ta en titt på de härliga omslagen och läs mer om varje enskild bok via respektive länk.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för Bokus
Känns det inte aningen meditativt att måla en mandala? Det kan i alla fall jag erfara. Men så kommer ju också mandalor från de östliga religionerna och sägs symbolisera både gudomligheter och andliga resor.
Personligen kan jag tycka det är coolt att titta på när buddistiska munkar ritar mandalor i sanden, alternativt målar fram mandalor med hjälp av sand. Egentligen är det väldigt mycket mer än coolt. Det här är nämligen en form av helande och där varje del har en roll i helheten, i livets hjul.
Om du är intresserad av att veta mer om sådana här ritualer och traditioner – för visst är det spännande (!?) – kan jag å det varmaste rekommendera Big Thinks och Wellcome Collections förklarande filmklipp om mandala. Klippen är på engelska men är samtidigt korta och illustrerade, och kanske än viktigare är källorna seriösa. Så in och kika!
Målarböckerna jag lyfter fram här i blogginlägget har ganska lite med den österländska traditionen att göra. Här har snarare formen använts för att den skapar en viss känsla medan man färglägger målarbilderna och för att det går att göra riktigt snygga mandalamotiv.
Man är ju olika, och jag föredrar en mandala som har yviga naturinslag. Många andra föredrar de geometriska varianterna. Jag har försökt visa på mångfalden genom att välja olika typer av mandalaböcker, som innehåller allt från spröda fjärilar till keltiska former man kan pyssla med.
Ordet skådespelerska är kanske inget jag numera använder i första taget. I alla fall inte som jag använder skådespelare, som jag tycker kan användas könsneutralt. Den här gången ska jag göra ett undantag. Det är nämligen böcker om kvinnliga skådespelare, alltså om skådespelerskor, som jag ska tipsa om här.
Äntligen läser jag Joyce Carol Oates skönlitterära bok om Marilyn Monroe, det ikoniska verket Blonde. Boken känns i magen och får mig att tänka på två andra böcker jag läst och tyckt mycket om: Lace och Evelyn Hugos sju äkta män. Vad de tre böckerna har gemensamt är att de skildrar hur tuff vägen till toppen kan vara för en ung kvinna.
Bered dig på starka livsöden!
1. Blonde av Joyce Carol Oates
Redan de första sidorna av Joyce Carol Oates Marilyn Monroe-roman Blonde ger mig en känsla av vad jag har att vänta. Det här är både fantastiskt bra och jobbigt berörande på en och samma gång.
Oates skriver fram Monroes livsöde, så som hon tänker sig det, och det blir en intim skildring av de händelser som formade skådespelerskan fram till hennes tragiska död. Här har du fakta och fiktion i en mästerlig blandning.
2. Lace av Shirley Conran
Både jag och mamma älskar tv-serien Laceoch därför har vi sett den många gånger om. Jag har den till och med på dvd någonstans. I vuxen ålder har jag läst Shirley Conrans roman som inspirerat tv-serien, och precis som i fallet med Blonde är det en ganska jobbig läsning. Lili är en världsberömd sångerska. Hennes resa till Hollywood har varit kantad av utnyttjande.
På något sätt hoppas hon få upprättelse genom att leta rätt på sin mystiska mamma, som hon aldrig träffat. Hon tror sig ha en aning om vem modern kan vara och kallar fyra medelålders kvinnor till ett hotellrum i New York för att finna svar. Samtidigt som Lili försöker hitta sina rötter vävs de olika kvinnornas öden samman till en spännande berättelse.
3. Evelyn Hugos sju äkta män av Taylor Jenkins Reid
Evelyn Hugos sju äkta män läste jag för bara ett litet tag sedan och jag tycker boken är underbar. Den var så bra som jag hoppats på, och det är ett mycket gott betyg. Den unga journalisten Monique befinner sig i en livskris när en mystisk förfrågan från den världsberömda skådespelerskan Evelyn Hugo får henne att haja till: Vill du skriva min biografi?
Monique tackar ja till uppdraget och många gånger ångrar hon sig. Superkändisen är inte alltid lätt att ha att göra med, och nu är hon så gammal att hon slutat bry sig helt om vad andra tycker. Men det är också detta som gör uppdraget så intressant, Evelyn Hugo håller verkligen inte tillbaka något. Taylor Jenkins Reids roman är ett epos över Evelyns liv, det är hjärta och smärta om vartannat.
Det här var alltså tre tips på böcker som handlar om skådespelerskor och deras oftast tuffa liv i Hollywood. Jag tycker böckerna har många intressanta kopplingar till metoo, för de kvinnliga skådespelarna har fått ta sin beskärda del av skit från sina manliga kollegor. De tre böckerna har helt klart många Harvey-figurer.
Jag ska fortsätta med ett kortare boktips. Denna gång i form av Elisabeth Östnäs Häxorna, en historisk roman jag läste ut i veckan. Jag vet ännu inte vad jag tycker om den, egentligen. Som även en recensent i Borås tidning resonerar lämnas jag lite tom efter läsningen, var det inget mer? Samtidigt står författaren för ett fantastiskt och trovärdigt världsbygge när hon skriver fram det skånska 1700-talet.
Karaktärerna är intressanta, för i handlingens centrum står Isabella, hennes syster Annis och deras moster Karna. Isabella och Karna är prästens pigor, Annis är hustru till byns rackare, det vill säga till bödelns dräng. De tre kvinnorna är utstötta, de betraktas nämligen som byns trollkvinnor. Ändå är det till dem byborna vänder sig för att få råd och bot. Prästen ser mellan fingrarna, men många är missnöjda med att ha trollpackor i byn och än värre blir missnöjet när pesten hotar att slå till.
På bilden ser du omslaget till Elisatbeth Östnäs Häxorna. Boken gavs ut av Forum 2019.
Isabella tror inte alls på trollkonst, hon har en praktisk syn på hennes, systerns och mosterns läkekunskaper. Men när hon själv får en vrångbild av en soldat och han snart därefter rider in i byn måste hon ompröva sin syn. Soldaten heter Gabriel och han har skadats svårt. Isabella som känner sig oförklarligt dragen till honom gör allt hon kan för att rädda honom, och givetvis med mosterns kunniga hjälp.
Det är som att Isabella och Gabriel är menade för varandra. Kriget och pesten sätter dock käppar i hjulet för dem, och dessutom finns det bybor som vill dem illa. Den stora frågan är om de till slut kommer få varandra, och det får du ta reda på själv genom att läsa Häxorna. Förutom att ha en spännande kärlekshistoria är boken en rik skildring av bylivet på 1700-talet, och inte minst skildrar den slitningarna mellan religionen och folktron. Jag lärde mig en del nytt av denna läsning, och det vet du att jag gillar.
Året har rusat i väg och med det har också listan över lästa böcker vuxit. Någon gång i våras läste jag exempelvis Kristin Harmels hyllade roman De bortglömda namnens bok. Eftersom boken redan är så omtalad väljer jag att lyfta fram den kortfattat och om du sedan vill läsa mer om den finns det hur många grundliga bokrecensioner som helst. Bara att söka på nätet!
De bortglömda namnens bok är ännu ett verk om kvinnors liv under andra världskriget. Visst har det kommit många sådana böcker på sistone? (Och jag älskar det, så klart!) Jag har läst en del av dessa böcker och just denna roman är en av mina personliga favoriter bland dem. Bara Kristin Hannahs Näktergalen tycker jag är snäppet bättre, men så är den boken också i en klass för sig.
På bilden ser du omslaget till Kristin Harmels De bortglömda namnens bok. Boken gavs ut av Lavender Lit 2021.
Vad handlar då De bortglömda namnens bok om? Den unga Eva Traube lever ett relativt lugnt liv i Paris när judeförföljelserna plötsligt drabbar staden och hon måste fly för att undvika att bli gripen. Det verkar redan vara för sent för hennes pappa, hon och mamman lyckas däremot fly till en liten fransk by vid den schweiziska gränsen. Målet är att fortsätta flykten in i Schweiz, men så kommer något viktigt emellan.
Eva visar sig vara exceptionell på dokumentförfalskning och det här har den franska motståndsrörelsen stor nytta av. Tack vare Evas medverkan kan de rädda hundratals barn undan nazisternas grepp. Genom att skriva upp barnens namn i en bok hoppas de på att kunna hitta barnen senare. I sin kamp för rättvisa möter Eva sitt livs kärlek i den mystiske förfalskaren Rémy, men en dag försvinner han plötsligt och ingen vet vart han tagit vägen, eller om han ens är vid liv.
Det här var ett boktips om en starkt berörande och engagerande roman. Läs den! Så kan omdömet sammanfattas.
Regnsmattret och tangentknappret slår i takt när jag skriver om Jane Austens Övertalning, eller Persuasion som verket heter på engelska. Boken, berättelsen, är som ett lätt regn, lugnt och behagligt. Lugnet tilltalar mig olika mycket beroende på var i livet jag befinner mig.
Den här gången känner jag inte lika starkt som vid förra läsningen, men samtidigt har Övertalning smugit sig på mig. Från att först inte alls ha förstått mig på huvudkaraktären Anne Elliot kan jag nu känna viss samhörighet med henne.
Omläsning efter Netflix filmatisering av Övertalning
Jag har läst Jane Austens bok flera gånger, jag brukar läsa om hennes böcker med jämna mellanrum eftersom de är något av det bästa jag vet. Efter att Netflix Övertalning (2022) släpptes förra helgen och jag kastat mig över den, förstås, var det så dags att öppna boken igen. För att liksom jämföra versionerna och stanna kvar i 1800-talsromantiken lite längre.
Netflix-versionen sticker ut genom att ligga närmare sina Bridgerton-tolkningar än kanske Jane Austens egen berättelse. Med andra ord är Netflix Övertalning ganska fräsch och fräck, och därmed också en ganska fri tolkning av Austen-originalet.
På bilden ser du omslaget till Jane Austens Övertalning. Den svenska översättningen av verket är gjord av Maria Ekman och är utgiven av Albert Bonniers förlag sedan 2013.
Under sina unga år var Anne Elliot rejält nerkärad i Frederick Wentworth, och känslorna var besvarade. De unga tu var lyckliga tillsammans men Anne avråddes att gifta sig med honom. Han ansågs inte vara lika rik och förnäm som hennes familj. Kärleken till trots lät hon sig därför övertalas till att ge honom korgen, därav bokens titel.
I Netflix version berättar Anne själv om sina kval. Medan hon klunkar i sig vin och sörjer sin förlorade kärlek bryter hon fjärde väggen genom att viska förtroligt till tittaren. Än ledsnare – och kanske lyckligare – blir hon när Frederick åter gör intåg i hennes liv.
Han är kall mot henne, men ibland lyser de forna dagarnas kärlek igenom den hårda fasaden. När Anne befarar att hon förlorat Frederick till en annan dyker hennes kusin Mr Elliot upp i hennes liv och tar henne med storm. Hon börjar tro att hon kan släppa taget om Frederick och gå vidare.
Jane Austens Övertalning är mognare och stillsammare
Helt ärligt, jag förstår mig inte på Netflix Frederick Wentworth över huvud taget! De har gett honom en konstigt seg personlighet. Nästan lite trög. Och så är Anne festligt kvick! Karaktärstolkningen ligger långt från Jane Austens Övertalning. I boken från 1817 är Frederick en belevad gentleman och Anne stoisk, härdad som hon är efter att under många, många år tagit hand om sina självupptagna familjemedlemmar.
Boken inleds med att baronettfamiljen Elliot måste skära ner på sina levnadsomkostnader. Fadern har levt över deras tillgångar hemma på lantgodset och nu väntar snålare tider i Bath. Godset ska hyras ut till en amiral i engelska flottan, och det visar sig att han är svåger till Annes forna kärlek Frederick Wentworth. Anne hade kunnat fly till Bath, men i stället måste hon stanna hemma på orten för att ta hand om sin bortskämda och dramatiska lillasyster.
Ett återseende mellan Anne och Frederick blir därmed oundvikligt. Han är minst sagt frostig mot henne, efter att hon krossat hans hjärta. Men i Övertalning, alltså i boken, uthärdar Anne i tysthet. Hon är lika snäll och omsorgsfull mot alla som hon alltid varit och detta väcker både Fredericks och omgivningens beundran. Det finns helt enkelt ingen som är som Anne, hon är fantastisk.
Det brukar hända mycket i Jane Austens böcker, och så är även fallet i Övertalning. Jag läser boken med glädje, då den gör att jag kan ta ett kliv rakt in i Englands tidiga 1800-tal. Stillsamma skogspromenader, varvas med förtroliga samtal på stranden, liksom med slagfärdiga soaréer. Jag skulle beskriva intrigen som underbart långsam, och oftast är ju kärleken händelselös även om den ibland tänder till.
Jag tror jag behövde komma upp i åren för att till fullo uppskatta Övertalning. I perioder kan jag hålla med den kunniga kritikerskaran, det här kan vara Jane Austens bästa bok. Emma och Stolthet och fördom är dock mina personliga favoriter.
Skillnader mellan Netflix och Jane Austens Övertalning
Hur stora är skillnaderna mellan Netflix och Jane Austens Övertalning? Jag ser dem som så stora att Netflix film enligt min mening mest är löst baserad på boken. Grundberättelsen och karaktärerna finns där, men Netflix-versionen förstärker alla karaktärsdragen till max och har dessutom gjort en modern tolkning. Övertalning skulle lika gärna kunna utspela sig här och nu, 1800-talet är mest en kuliss.
MEN, med detta skrivet har jag inte alls något emot de moderna tolkningarna av originalen. Jag har redan sett flera bra och tidsenliga tolkningar av Övertalning, och faktiskt hade nog få nytolkningar kunnat mäta sig med ett par av de äldre. Så det här är en smart chansning av Netflix. Varför försöka kopiera sitt ideal när man kan ta det till sig och göra något eget av det?
Under veckans keramikkurs har jag gått all-in för lera. Det är lite så här jag vill leva mitt liv, prova en ny sak och fördjupa mig intensivt i den när lågan brinner som starkast. Efter det bär jag med mig kunskapen, och livet blir liksom rikare.
I samband med att jag gått keramikkursen har jag läst ett par böcker om just keramik och lera, däribland Carve your clay av Hilda Carr. Boken finns i svensk översättning och heter då Kreativ keramik, som kanske inte säger så mycket om det faktiska innehållet.
I Carve your clay, som jag har valt att läsa genom Storytel, har jag nämligen tagit del av massor av tips på hur man kan karva mönster i leran. Mönstrad lera är alltså huvudtemat i det här fallet. Personligen kan jag tycka att helt slät keramik är lite väl platt, så mönstrad struktur är något jag uppskattar.
På bilden ser du omslaget till Hilda Carrs konst- och pysselbok Carve your clay. Boken gavs ut av Quarry Books 2020.
Genom att låta leran torka – bli nästan lädertorr-ish – kan man enkelt bearbeta strukturen i den. Då använder man verktyg som miretter, vilka passar bra till karvning och skulptering. Under kursen provade jag själv att karva mönster i leran och det skapade faktiskt karaktär.
Jag är pigg på att karva mönster i DAS-lera – lufttorkande lera – och inspireras av friheten karvning för med sig, så det här är ett pyssel för framtiden. Som Carve your clay ger många fina exempel på går det att göra små, små charmiga spår i leran, men också att skära bort stora delar för att skapa en spännande form.
I Carve your clay visar kreatören även hur man skapar kärlen. Med andra ord innehåller boken instruktioner för hur exempelvis krukor drejas eller byggs för hand. Hon visar också hur man kan marmorera lera – wow!
Jag finner denna pysselbok pedagogisk och lärorik, liksom visuellt tilltalande med alla sina entusiasmerande bilder. Om du ska börja eller håller på med lera har du bra inspiration i boken.
Hur ska jag gå vidare med inspirationen? För min del kommer det, som nämnts, bli karvning i den lufttorkande DAS-leran. Sådan lera har vi mycket av hemma, då jag köpt på mig massor inför kommande pysselstunder. Hur det ska gå vet jag däremot inte. Jag har aldrig karvat i lufttorkande lera förut. Någonstans måste man ju börja!
Alex och Henry är bittra fiender sedan ever. Det är faktiskt inte kul att alltid jämföras med någon annan, och det är just så det är för USA:s presidentson och Storbritanniens drömprins.
I debutromanen Rött, vitt och kungligt blått berättar Casey McQuiston om hur två av världens mäktigaste personer förenas i hat, vänskap och till slut i kärlek. Det senare är ingen spoiler, för det avslöjas i typ varenda beskrivning av boken, så även i baksidestexten.
På bilden ser du omslaget till Casey McQuistons Rött, vitt och kungligt blått. Boken gavs ut av Lavender Lit 2020.
Men jag ska inte skynda händelserna i förväg, utan uppehålla mig vid det kungliga bröllopet som förändrar allt. Alex, son till USA:s första kvinnliga president, kan inte låta bli att jävlas med Henry, prins av Wales.
I ett av de vanliga tjafsen brakar de båda in i bröllopstårtan. 75 000 dollar till spillo. Bråket fångas av världens medier och det ser verkligen inte bra ut att representanterna för USA respektive Storbritannien är ovänner.
Svår men kanske inte helt omöjlig kärlek?
Något måste göras. Så iscensätts en enorm pr-kampanj som går ut på att få världen att tro att Alex och Henry är bästa vänner. När de nu tvingas tillbringa tid tillsammans inser de att de tycker om varandra. De blir till och med vänner… och förälskade i varandra.
I Rött, vitt och kungligt blått skriver McQuiston rappa meningsutbyten och mejlkonversationer mellan Alex och Henry, roande blandningar mellan intellektuell porr och längtansfull erotik. De sitter som klistrade framför skärmarna i väntan på att höra av varandra igen och igen.
Då och då lyckas de klämma in en träff. Men i mångt och mycket går deras förhållande ut på hemlighetsmakeri, de är trots allt införstådda i hur omöjlig deras kärlek är. Den kan kosta deras familjer allt. Alex mamma riskerar att förlora presidentvalet och det brittiska kungahuset sitt anseende.
Varför – VARFÖR (!?) – kan de inte bara få vara tillsammans?
Det som inte får hända händer. Någon har fått nys om Alex och Henrys hemliga kärleksmöten. Bilder och information läcks till medierna, plötsligt skakas världen av en sexskandal.
Vad tycker jag om Rött, vitt och kungligt blått?
Mellan sexiga scener och ömma samtal lyfts hbtq-frågor. Rött, vitt och kungligt blått är en perfekt romance MEN vidgas allteftersom till något större än heta stunder i sänglakanen eller mot stallväggarna. Den handlar om rätten att få älska vem man vill och att bli älskad för den man är.
”Det här var ju lite mycket harlequin”, har jag läst i en del omdömen om boken. Ja, kanske, på sitt sätt. Jag tycker dock det är uppfriskande att läsa gay-romantik som kan vara vilken förförisk romance som helst. Samtidigt präglas boken av ett starkt budskap, så den är helt klart väldigt mycket mer än en litterär dussinvara.
Förra veckan låg jag utslagen i värk. Det är den effekten värmeböljor har på mig. Dagarna tillbringade jag inomhus och när jag orkade läste jag. Faktiskt blev det en del böcker, och jag fortsatte utforska modern svensk litteratur i ett par av mina favoritgenrer, fantasy och romance. Jag läste bland annat Veronica Almers royal romanceBlått blod, rött hjärta – och blev positivt överraskad av hur mycket jag gillade boken.
Vad handlar Blått blod, rött hjärta om?
Henrik De la Gardie är Sveriges kronprins och det är något med hans perfekta utseende och självsäkra sätt som gör att stylisten Eva Blom vill skaka om honom. Första gången de ses vet Eva inte vem han är – bara att han är en dryg överklassgrabb – och därför tillåter hon sig att attraheras av honom trots allt. Om hon bara vetat från början… Men rätt som det är är hon insyltad i en romans med honom.
På bilden ser du omslaget till Veronica Almers Blått blod, rött hjärta. Boken gavs ut av Seraf förlag 2021.
Både Eva och Henrik bär på tunga bagage, var och en på sitt sätt. Och dessa bagage gör att de inte vill inleda djupare förhållanden. Henrik är inte van att bli älskad för den har är och Eva har svikits när hon behövde stöd som mest. Hon har nämligen varit svårt sjuk och efter tillfrisknandet ägnat sig åt destruktiva beteenden. Båda två är självdestruktiva och det är i detta de möts och finner varandra.
Henrik vet dock inte om Evas sjukdomsbild och Eva har inga ambitioner att bli prinsessa, så trots att en innerlig vänskap växer fram mellan dem har de svårt att släppa garden inför varandra. Eftersom Henriks järnkvinna till mamma – drottningen av Sverige – ställt ultimatumet att han måste gifta sig inom ett år försvåras relationen. Han vill egentligen ha Eva men måste se sig om efter en annan prinsessa.
Vad tycker jag om Veronica Almers bok?
Jag har inte läst så mycket inom svensk populärkultur, men de böcker jag har läst har alla varit ganska präglade av någon form av socialrealism. Veronica Almers Blått blod, rött hjärta är ingen typisk askungesaga och det är ett av skälen till att jag gillar boken så mycket.
I den möter jag nämligen två karaktärer som brottas med sig själva och som får kämpa på som sjutton. Med andra ord tycker jag boken är en mångbottnad royal romance med karaktärer som jag engagerar mig i. Ett stort plus är att Eva och Henrik är i 30-årsåldern och därmed inga tonåringar. De har helt enkelt hunnit med att märkas av livet, igen och igen.
Vidare tycker jag att Blått blod, rött hjärta har en mycket bra story och karaktärer, som med många andra verk som är utgivna av mindre svenska förlag är språket däremot inte alltid genomarbetat. Boken innehåller en del redaktionella missar, vilket jag tycker är synd. Det stör min läsupplevelse något.
Samtidigt förstår jag varför det blir så. Det här är förlag med små budgetar och där utgivarna är eldsjälar som säkerligen jobbar för en spottstyver. Jag är tacksam över deras insatser, för det gör den svenska litteraturvärlden väldigt mycket rikare på läsvärda böcker som Blått blod, rött hjärta.
Tänk att jag skulle få läsa en royal romance i en svensk miljö! Och sett till helheten är jag tjusad. Mer av detta, tack!
