Jag började på konstkurser i söndags: akryl och akvarell. Vi lekte mest runt för att känna på färgerna och öva på tekniker. Jag älskar att leka med färg! Det är därför jag börjat måla. Jag ska inte bli en mästermålare utan mest lära mig skapa fint kladd.
På den här abstrakta akrylkladden har jag målat med alla tänkbara tekniker – men inte med pensel. Jag har skrapat och tryckt, det finns till och med tryckta blommor någonstans bland alla kluddar. Till slut drog jag över de röda, gula och blåa färgerna med vitt. Jag använde både skrapa och finger.
Röd, gul och blå är ju primärfärgerna så det var bra att börja öva med dem under akrylkursens första tillfälle. Visste du att man kan blanda nästan hur många färger som helst utifrån bara de tre primärfärgerna?
Jag har ju fått hem en massa färger och papper, och jag har absolut ingen aning om vad jag gör. Det känns både befriande och skrämmande, läskigt just för att jag är en feg perfektionist som försöker uppbringa modet att testa nya kreativa saker. Och modig måste jag ha varit. Jag har nämligen satt mig ner och skapat, bara för att känna på det. Sällan har det blivit som jag velat, men vad gör man när man är nybörjare?
I går kväll avslutade jag dagen med att plocka fram vaxkritorna och vattenfärgerna. Visste du att en del vaxkritor är vattenresistenta så att deras pigment lyser igenom akvareller? Jag började rita en blomma och en vas med en sådan orange vaxkrita.
Bara vaxkrita och akvarell. De orange linjerna är alltså orange vaxkrita från Caran d’Ache.
Egentligen hade jag bara två idéer: vaxkritlinjer i orange och akvarellfyllning i blått. Blå och orange är komplementfärger och därför vill jag leka runt med dem. Men förutom detta kladdade jag på utan någon egentlig plan.
Målningen fick torka över natten och som en liten lunchpaus i dag fortsatte jag kladda med olika sorters färgpennor, såväl akrylpennor som gelpennor. Jag vill lära mig måla lager på lager åt det här stuket, och det enda jag kan göra är att fortsätta öva.
Jag funderar på om jag kanske skulle gå någon Skillshare-tutorial i hur man ritar blommor. Alternativt kanske leta upp instruktioner på Pinterest för det.
I går började jag packa upp konstnärsmaterialen jag beställt hem och jag invigde bland annat akvarellasken genom att måla en färgkarta för den. Men jag var också sugen på att prova tuschen, kritorna och papperna för blandteknik. Därför fick allt bli ett första kladdexperiment.
Materialen jag experimenterat med är mixed media-papper (Paint ON), blompinne, penslar, flytande tusch (L&B Nan King), vattenresistenta vaxkritor (Caran d’Ache Neocolor I) samt akvareller (Schmincke).
Med Christoffer hängande bakom axeln målade jag först med tusch och sedan med kritor. Det svarta är tuschen och den färgade strukturen kritor. Jag har beställt hem varianter som är vattenresistenta, vilket innebär att färgen och känslan består efter att man bemålat dem med exempelvis akvareller.
Att måla i blandteknik är jätteroligt och sedan har jag verkligen fastnat för det här med kladd. Det är som tio minuters terapi där man kan släppa taget och försvinna. Jag vet dock inte vad jag försvinner in i, för det här är något annat än att fota eller skriva.
Nu ska jag berätta om ett pyssel jag varit superpepp på ganska länge. Pysslet fortsätter i mitt silkespappersspår, och jag säger då det: silkespapper är ett fantastiskt pysselmaterial. Jag upptäcker fortfarande nya användningsområden för det. Sedan jag gick bildkursen i våras har jag haft en idé om att ”måla” med silkespapper, alltså att använda materialet för att göra abstrakt konst.
När jag äntligen fick tid att göra min första silkespapperstavla insåg jag snart att en vit bakgrund knappast är nog. Jag började med att måla silkespappersbitar direkt på ett akrylpapper, ett transparent akrylmedium användes och jag hade valt ut matchande silkespappersfärger för att få en snygg ton-i-ton-effekt. Men (!) det här blev inte alls bra, så jag fick tänka om. Då valde jag att i stället grunda akrylpappret i önskade akrylfärger.
Rosa-ish.
Och sedan? Jo, sedan rev jag ojämna silkespappersbitar och lade dem över målningen. Bitar i toner av rosa, orange och gul. Jag avrundade pysslet med att lacka över akrylmedium. Silkespapper är nämligen ljuskänsligt och ömtåligt, så använd någon form av lack när du kan. Så blev det en blandtekniktavla, och som kanske bekant passar blandteknik bra när abstrakta målningar görs. Det här är ett målarpyssel som jag tror fungerar i större barngrupper. Tavlorna blir liksom som de blir och det är en del av tjusningen.
Under veckans keramikkurs har jag gått all-in för lera. Det är lite så här jag vill leva mitt liv, prova en ny sak och fördjupa mig intensivt i den när lågan brinner som starkast. Efter det bär jag med mig kunskapen, och livet blir liksom rikare.
I samband med att jag gått keramikkursen har jag läst ett par böcker om just keramik och lera, däribland Carve your clay av Hilda Carr. Boken finns i svensk översättning och heter då Kreativ keramik, som kanske inte säger så mycket om det faktiska innehållet.
I Carve your clay, som jag har valt att läsa genom Storytel, har jag nämligen tagit del av massor av tips på hur man kan karva mönster i leran. Mönstrad lera är alltså huvudtemat i det här fallet. Personligen kan jag tycka att helt slät keramik är lite väl platt, så mönstrad struktur är något jag uppskattar.
På bilden ser du omslaget till Hilda Carrs konst- och pysselbok Carve your clay. Boken gavs ut av Quarry Books 2020.
Genom att låta leran torka – bli nästan lädertorr-ish – kan man enkelt bearbeta strukturen i den. Då använder man verktyg som miretter, vilka passar bra till karvning och skulptering. Under kursen provade jag själv att karva mönster i leran och det skapade faktiskt karaktär.
Jag är pigg på att karva mönster i DAS-lera – lufttorkande lera – och inspireras av friheten karvning för med sig, så det här är ett pyssel för framtiden. Som Carve your clay ger många fina exempel på går det att göra små, små charmiga spår i leran, men också att skära bort stora delar för att skapa en spännande form.
I Carve your clay visar kreatören även hur man skapar kärlen. Med andra ord innehåller boken instruktioner för hur exempelvis krukor drejas eller byggs för hand. Hon visar också hur man kan marmorera lera – wow!
Jag finner denna pysselbok pedagogisk och lärorik, liksom visuellt tilltalande med alla sina entusiasmerande bilder. Om du ska börja eller håller på med lera har du bra inspiration i boken.
Hur ska jag gå vidare med inspirationen? För min del kommer det, som nämnts, bli karvning i den lufttorkande DAS-leran. Sådan lera har vi mycket av hemma, då jag köpt på mig massor inför kommande pysselstunder. Hur det ska gå vet jag däremot inte. Jag har aldrig karvat i lufttorkande lera förut. Någonstans måste man ju börja!
En mönsterkavel är ett användbart redskap. Det märkte jag bland annat på keramikkursen, där kavling var en av teknikerna jag provade och där man kunde skapa snygga mönster genom att kavla in något med struktur i leran.
Här kom mönsterkavlar väl till pass, för flera av kursdeltagarna gjorde jättefina och inspirerande saker med hjälp av de mönstrade kavlarna. Det, och det faktum att jag har velat kavla in mönster i DAS-lera, gjorde mig nyfiken på vilka mönstrade kavlar som finns att köpa – inte så många visade det sig.
Mönsterkavel i trä – 5 exempel på mönstrade kavlar
I detta blogginlägg med kaveltips har jag dock grävt fram en handfull exempel:
Ränder är något jag tycker är väldigt charmigt, och jag inreder därför gärna i randigt. Personligen kan jag föredra den här typen av enklare mönster framför en massa pynt. Men det är jag, och jag har mina undantag (som du kommer se)!
Det är något magiskt med snöflingor, bland annat i form av snöflingemönster. Den här kaveln i trä har ett sådant mönster och tack vare den ser jag alla vackra julgranshängen och -utsmyckningar man kan göra i keramik framför mig…
Jag är snudd på överdrivet förtjust i ornament med blommor och blad, och denna träkavel med blommönster har mycket av den sorts mönster jag gillar. En liknande kavel användes på keramikkursen och resultaten blev jättefina brickor, skålar och tavlor.
För att vara ärlig är hjärtmönster ingen favorit, men jag förstår varför man gillar hjärtan. Det är en söt och klassisk form som passar till mycket. Jag har hittat en hjärtmönstrad kavel som kan användas till lera och som jag trots allt tycker har ett gulligt utseende.
Denna mönsterkavel med en massa olika mönster tänker jag passar bra när man vill göra läckra brickor, tavlor eller smyckesdelar. Använd hela mönstret eller skär ut delar av det! Japp, kavlar du använder till bak- och kakdeg fungerar till lera.
Börja med att kavla leran med en helt vanlig kavel
Innan du använder en mönsterkavel måste du kavla ut leran vanligt först. Lägg en lerklump på en bit tyg och kavla med hjälp av en helt vanlig kavel, förslagsvis med en träkavel eller så kallad brödkavel.
När leran är så här fint kavlad kan du alltså kavla in ett mönster i den – och givetvis skära dina delar ur den. Här har jag fotat Christoffer när han håller på att skära delarna till sin mjölkkanna.
När du kavlat leran till en önskad storlek och tjocklek kan du dra över den med den mönstrade kaveln. På så sätt får du ett vackert reliefmönster i leran, som du sedan skär till och/eller lägger i en valfri form.
5 andra tips på redskap du kan använda än mönsterkavel
Det finns många olika sätt att kavla mönster i lera förutom att använda en mönsterkavel – här tipsar jag om ytterligare vägar:
Blommor och blad som du trycker in i den kavlade leran.
En spetsduk som du lägger över leran och kavlar in i den.
Olika sorters tyger med olika strukturer som du kavlar in.
Olika saker med struktur och/eller ytor du kan trycka med som kedjor, spikar, snören och så vidare.
Det här var olika tips på hur du kan kavla mönster i lera, antingen med en mönsterkavel eller med något annat. En sak har jag insett under keramikkursen: Det finns inga gränser för hur mycket fint man skapa med lera. Gäller bara att ha idéerna och redskapen för det.
Man målar med kroppen, handens rörelse, du vet. Jag läste en bok om abstrakt måleri och blev inspirerad av hur konstnären och författaren ser på akrylmåleri som en kroppslig handling. Hon skippar helst penslar och spatlar för att i stället måla med händerna – eller med fötterna. Och jag tänkte att jag ju kan börja light genom att fingermåla med akrylfärgerna.
I dag var det alltså dags att för första gången duka upp färgerna hemma på köksbordet, och det var med fingrarna jag skulle måla utifrån de filminstruktioner du kan se via länken. Man klickar ut ett par rader med akrylfärger, bara små duttar, och sedan drar man ut dem med hjälp av ett finger. Man målar varannan på horisonten och varannan på vertikalen, och så får man ett fint rutmönster i vilket färgerna effektfullt blandas samman.
Idén om att måla akryl med kroppen har jag ursprungligen fått av Flora Bowley och hennes konstbok Creative Revolution. På bilden här ovanför ser du omslaget till boken i fråga. Jag har läst Creative Revolution – liksom de flesta andra konst- och pysselböckerna – via Storytel.
Lätt som en plätt! Men här gjorde jag ett par misstag. Det första misstaget jag gjorde var att plocka fram en STOR canvasduk, när jag egentligen borde följt exemplet och hållit mig till en mindre. Man bör kunna nå hela vägen bort med fingret! Det andra misstaget var att jag hällde på för generöst med färg. Till slut blandade sig färgerna väldigt osnyggt, när det blir för många olika färger blir resultatet mest brunt.
Ett möjligt tredje misstag jag gjorde när jag skulle fingermåla med akrylfärger var, om jag ska lyssna på Christoffers råd, att jag inte planerade projektet. Som vanligt gick jag på känsla och struntade i att plocka bort bråten från bordet. Det gav mig en begränsad yta. Jag hade inte heller förkläde eller målarrock, så nu är min pyjamas alldeles nerkladdad med akrylfärg. Men en färgskvätt här och där har definitivt sin tjusning, tycker jag!
Vad kan du ta med dig härifrån? Planera mera, begränsa målarytan och begränsa målarfärgerna.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för pen store
Jag är på jakt efter lite nytt konstnärsmaterial och snubblar i stället över det franska märket Omys stora målarbilder som man kan färglägga tillsammans.
Målarbilderna är verkligen dekorativa, faktiskt så snygga att man kan använda dem som posters. Eftersom de tar sin lilla tid att fylla i är det helt klart en fördel att man kan hänga upp och beundra dem under tiden.
Förutom det stora formatet och den läckra designen utmärker det pedagogiska upplägget dessa stora målarbilder. Vad sägs om att färglägga Sverigekartan eller människokroppen tillsammans?
3. Läs mer om den stora postermålarbilden med rymden som motiv
Jag kreerar ju egna målarbilder och har länge sneglat på de större varianterna man kan fylla i. De verkar inte vara jätteenkla att skapa, men när jag ser Omys färgläggningsbilder blir jag sugen på att försöka. Vi får se!
4. Läs mer om den stora målarbilden med världskartan som motiv
Men som läget är nu nöjer jag mig med att tipsa om just Omys jättemålarbilder och egentligen är de ganska så kompletta med ett tjockt, fint papper och så.
5. Läs mer om målarbilden med en dinosaurievärld som motiv
Somliga av dem, som den gigantiska världskartan, är på pappersrulle. Därför kan du rulla ut den stora målarbilden bit för bit. I takt med att du färglägger, vill säga.
Jag läser och inspireras av konst- och pysselböcker. Häromsistens var If you can doodle, you can paint av Diane Culhane föremål för mitt nyfikna utforskande. Det här är en bok om kladd och den innehåller mängder av kreativa ritövningar. Jag ska beskriva en av de ritövningar jag provat längre fram i blogginlägget – men först:
Egentligen är det ganska otroligt, för utifrån något man kladdat i sin anteckningsbok kan man skapa något större. Eller så kan man ge ett befintligt konstverk nytt liv genom att rita krumelurer på det, gärna på känsla. Kladd, eller doodling, är en viktig aspekt av konstnärligt skapande. Så är det inte minst inom abstrakt konst där det kan vara så ”enkelt” att man börjar med en linje.
På bilden ser du omslaget till Diane Culhanes konst- och pysselbok If you can doodle, you can paint. Boken gavs ut av Quarry Books 2017.
När man kladdar en bild gör man det oftast intuitivt, och det kan i sig vara väldigt avkopplande. Du fattar ju hur lockande det här låter, så doodling är något jag börjat ge mig i kast med bara för att må bra. Det fungerar också som ett motgift mot min extrema perfektionism, som inte alls hjälper mitt nybörjarjag. Ja, eller det hjälper nästan i alla fall.
Det finns så himla mycket man kan göra kring kladd, det insåg jag när jag läste If you can doodle, you can paint. Man kan rita cirklar och binda dem samman med streck, kladda på ett litet eller stort papper för att engagera olika kroppsdelar och man kan rita utan att lyfta handen från pappret.
Kladda på post-it-lappar – en enkel ritövning
Den ritövning – eller snarare kladdövning – jag främst tog med mig från boken går ut på att kladda på post-it-lappar. Tack vare den lilla, lilla ytan på papperslapparna kan man kladda hyfsat snabbt, utan att fokusera för mycket på detaljerna, och formatet öppnar dessutom för att man kan rita framför tv:n. Det var precis det jag gjorde när jag satt med ett post-it-block, svarta tuschpennor av olika tjocklekar och kladdade på utan att övertänka varje streck. Det är rentav en fördel att vara lite distraherad och att låta handen gå som av sig själv i det här fallet.
När jag hade fyllt en post-it-lapp med krumelurer drog jag bort den från blocket och började fylla nästa. På så sätt fick jag snabbt ihop en kladdsamling, vilket är själva syftet, och dessa lappar har jag sedan arrangerat i mindre samlingar. Får se vad jag ska göra med dem! Kanske inget. I If you can doodle, you can paint tipsar dock författaren om att man kan klistra kladdlapparna på exempelvis ett akvarellpapper för att ge dem ett konstnärligt sammanhang.
För mig innebar denna ritövning en form av brainstorming eller flödesskapande. Jag kladdade fram olika blommor och mönster som jag tror att jag i sommar kommer rita upp i Adobe Illustrator. Det var helt enkelt bra att få en känsla för de olika linjerna och formerna, och här hade jag uppenbarligen saker i mig som jag inte visste om och som kom fram i flödet.
Jag skriver också på flöde, det är så jag fiskar upp mina texter. Man kan liksom alltid hitta något i strömmarna, så även brottstycken av något mer. Visste bara inte att samma sak gäller för att rita och måla.
Att göra linoleumtryck eller linotryck har varit en av veckans stora utmaningar. Som jag berättat i ett annat inlägg gav jag mig själv hemläxa inför konstkursavslutningen och karvade en egen tryckplatta, då jag inte hann färdigt gången dessförinnan. Av alla saker jag skapat de senaste veckorna har linoleumtrycket varit svårast, både rent hantverks- och värkmässigt.
Tryck i svart linofärg på rispapper.
Den här gången gjordes trycket i ett mjukare material än linoleum, som annars kräver ganska mycket när man skär ur motivet. Materialet heter Softcut, tror jag, och är väldigt följsamt. Jag kan fortfarande minnas hur jag kämpade med det riktiga linoleumet på en bildkurs i gymnasiet – det var tufft med all hand- och fingervärk.
Trots att Softcut, eller vad det nu är, är mjukare fick jag ont när jag jobbade med det. Och kanske aningen förvånande var det ännu tuffare att göra själva trycket, som jag upplevde det. Jag fick svettpärlor av att rulla på linoleumfärgen med en roller och att gnugga med en matsked över trycket för att få färgen att fastna på pappret.
Här kan du se en del av processen. Jag ritade upp mitt motiv på plåten och skar sedan ur det för att få ett relieftryck.
Efteråt fick jag toksmärtor i händerna och armarna. MEN med detta skrivet, så himla roligt att göra grafik för hand! Och det fina är att alla kursdeltagarna blev supernöjda med sina tryck. Av det vi gjort under den sex veckor långa kursen i Skapande verkstad tror jag nog att slutresultaten av trycken blev effektfullast. Det blir ju extra roligt när man kan känna wow inför det man skapat.
Hur gör man ett linoleumtryck?
Jag har gjort linoleumtryck vid ett par olika tillfällen i livet och är med andra ord inget proffs på det. Därför kan jag bara beskriva processen så som jag känner den. Namnet linoleumtryck kommer från att man traditionellt sett använder linoleumplattor som tryckplåtar.
Man ritar eller överför en bild till linoleumplattan. Första gången jag gjorde trycken överförde jag ett grafiskt foto på mig själv med hjälp av karbonpapper. Denna andra gång ritade jag däremot motiven på fri hand. Kruxet med Softcut-materialet är att karbonpapper inte biter på det, så det var bara till att tänka kreativt kring det och då var att rita själv enklast.
Jag försökte blanda orange och blå linofärg vid samma trycktillfälle och det gick som det gick.
Linoleumtryck är en form av relieftryck, och detta innebär att allt det som inte ska synas, eller som snarare ska vara blankt eller vitt, ska tas bort. Motivet ska alltså vara det som sticker upp i tryckplåten. För att åstadkomma detta karvar alternativt skär man runt motivet med bildhuggarjärn eller träsnidarverktyg. (Jag vet faktiskt inte vad de killiknande knivarna kallas.)
När tryckplåten är ”klar” är det dags att prova hur trycket blir. Man vet aldrig riktigt innan man faktiskt testat, säger min lilla erfarenhet. Då stryker man på linoleumfärg – finns en särskild färg för just linoleumtryck – med hjälp av en roller, lägger ett pappersark över plåten och gnuggar på färgen med hjälp av en matsked eller något annat.
Här är det viktigt att tänka på att trycket alltid blir spegelvänt från hur man ser plåten framför sig när man arbetar med den.
Var finns ytterligare inspiration?
För att processen ska bli ännu tydligare har jag valt ut några filminstruktioner med tips på hur du kan gå till väga när du ska göra linoleumtryck. Klicka på länkarna för att komma vidare till instruktionerna:
På ett eller annat sätt sysslar jag med konst och design dagligen. Absolut inte på proffsnivå, utan mest för att jag tycker det är roligt och avkopplande att skapa i olika format. Att börja med vattenfärger står egentligen överst på min att-göra-lista, men nu har jag tagit en omväg via en allmän konstkurs och akrylmålning. Ju mer jag håller på desto fler saker vill jag liksom prova. Och egentligen har min önskan att lära mig måla akvarell vidgats till att inkludera vattenfärger i stort, och då alltså till att även lära mig måla gouache.
Akvarell och gouache – två olika former av vattenfärger
Akvarell och gouache är två former av vattenfärger. Akvarellfärger blir transparenta på pappret och gouachefärger opaka. Utseendet på dem blir med andra väldigt olika, trots att båda medierna aktiveras med vatten och målas på akvarellpapper med pensel.
Det går alldeles utmärkt att blanda akvarell och gouache, särskilt om du vill ha fylligare akvarellfärger. Om du blandar vit gouache – förslagsvis titanvitt – i en akvarellfärg får du en härlig pastellfärg. Färgen blir också mer opak, nästan lite kritig. Kritig som i vit krita.
I grund och botten är akvarell och gouache tillverkade i samma material. Däremot skiljer sig sammansättningen av materialen åt. Akvarellfärger har nämligen små, små pigmentartiklar som gör att färgerna kan se näst intill genomskinliga ut, medan gouachefärger har större pigmentpartiklar och därmed får ett mer täckande resultat.
En akvarell kan du tunna ut och göra ännu transparentare genom att tillföra mer vatten, och så kan du faktiskt hålla på ett tag. En gouache kan du däremot inte få transparent och du kan inte heller måla överlappande färglager som du kan göra med akvareller. Vattenfärgerna beter sig helt enkelt olika på pappret och har sina egna tekniker.
Färger som finns i kakor och på tuber
Akvarellfärger finns i kakor och på tuber. Samma sak gäller för gouachefärger, även om gouache på tub är vanligast i konstnärssortimenten. En del barnfärger säljs som gouachekakor.
Då passar det bra att använda de olika vattenfärgerna
När och hur kan akvarell respektive gouache användas?
Akvarell
Akvarellfärger används med fördel när…
Du vill måla med transparenta färger.
Du vill måla snygga nyansskiftningar.
Du vill måla med vattenfärger som flyter in och ut i varandra.
Du vill måla med ett levande material som inte riktigt kan kontrolleras.
Gouache
Gouachefärger används med fördel när…
Du vill måla med täckande färger.
Du vill måla grafiska bilder.
Du vill måla med ett färgmedium som torkar snabbt.
Du vill måla med vattenfärger som du kan kontrollera mer än akvarell.
Du vill kunna ändra utseendet på något du målat genom att tillföra mer vatten.
Varför detta plötsliga intresse för vattenfärger?
Jag har ju drömmen om min avslappnade kulturtantstillvaro som innebär kunskap och kreativitet om vartannat. Under våren har jag kombinerat mitt läs- och researchintresse med min skaparlust, och därför sitter jag plötsligt på för mig ny kunskap om konstnärsmaterial. Jag tror faktiskt nördigheten kommer hålla i sig länge.
För tillfället kan jag uppleva att mina olika fördjupningar berikar varandra. Tack vare att jag exempelvis fotar och målar blir jag en bättre digital kreatör– och givetvis vice versa. Om man vill bli bra på bildskapande bör man utforska bilder utifrån en rad perspektiv, filosoferar jag.
Under våren har jag läst en del om vattenfärger i form av akvarell och gouache, liksom jag har tittat på mängder av instruktionsfilmer för olika tekniker och snuddat vid konstnärsmaterialen via eget skapande. Däremot har jag inte gett mig hän åt vattenfärgerna. Som jag skrev inledningsvis har jag tagit en omväg via bland annat akrylmålning.
Jag har ännu inte hunnit packa upp och kika på konstnärsmaterialet ordentligt. Nu har det äntligen kommit och jag är jättepepp på att sätta i gång med skapandet. Ska ”bara” fixa tid och rum för det först. Kanske den största utmaningen.
På konstkursen jag går använder vi oss av Schminckes akrylfärger till det mesta och jag tycker de är så vackra och inspirerande att jag beställt hem egna. Egentligen hade jag ju tänkt införskaffa Schminckes akvarellfärger, men nu blev det alltså akryl i stället.
Jag ska börja med abstrakt måleri här hemma. Det har jag landat i på sistone. För att kunna öva på riktigt har jag därför beställt och köpt hem mängder av canvastavlor, som ska fyllas med klatschiga färger.
Man måste inte nödvändigtvis använda traditionella penslar när man målar abstrakt. Friheten att välja redskap är väl lite av tjusningen med abstrakt måleri, tänker jag. Som du kan se på fotot med de fortfarande inplastade sakerna har jag införskaffat ett par av Catalysts silikonskrapor. Jag ser fram emot att testa dem.
Allt det här är nytt för mig och jag tar det därför steg för steg.
