Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk är Björn Natthiko Lindeblads självbiografiska bok. Han har inte skrivit den helt på egen hand. Tvärtom har han fått hjälp av flera personer och han uttrycker många gånger sin tacksamhet gentemot dem.
Med tanke på bokhyllningarna som strömmar in känner nog många, många fler sig tacksamma. Dels mot Natthiko själv och dels mot de som hjälpt honom få sina tankar på pränt. För många kommer nog Jag kan ha fel fungera som ett slags bibel, det är dock inte så jag läser boken.
Jag känner en viss skepsis mot föreläsarkulturen och det är det som gjort att jag skippat sommarpratet i P1 från 2020, fram tills för någon dag sedan. Skepsisen har också gjort att jag undvikit att läsa boken, trots att jag sneglat nyfiket på den.
I samband med Lindeblads död den 17 januari 2022 kände jag att det var dags att se bortom fördomarna och att läsa och lyssna i alla fall. Det är jag glad att jag gjort. Personlig bibel eller inte, Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk har gett mig mycket att tänka på. Jag menar det i den mest positiva av bemärkelser.
Vad handlar Jag kan ha fel om?
I Jag kan ha fel berättar Björn Natthiko Lindeblad om hur den lysande karriären som ung chef och ekonom kanske inte var så lysande trots allt. I karriärjakten fann han föga mening och han gick runt med känslan att han ville söka sig bort.
Sökte sig bort gjorde han också. Efter några turer bestämde han sig för att lämna ekorrhjulet i Sverige och bli buddhistmunk i den thailändska skogstraditionen.
Mycket tid för självreflektion i klostret
Utmaningen med munklivet låg kanske inte lika mycket i den nya tillvaron – inte för att den inte var utmanande – som i försöken att på många sätt göra upp med sig själv. I klostervardagen gavs Lindeblad mycket tid att vända blicken inåt.
I boken berättar han om de höga krav han ställer på sig själv och om rädslan att inte bli accepterad av andra. Men i munkklostret börjar han i stället göra upp med dessa sidor hos sig själv och han lär sig en viktig sak: Du ska inte tro på allt som du tänker.
Tro inte på allt du tänker blir också ett av hans motton.
Framtiden kan omöjligt förutses
Ett annat motto är Kanske, kanske inte. Det är omöjligt att förutse framtiden och därför kan man ha en mer öppen approach till den, som liksom inte tar ut det bästa eller värsta i förskott. Saker blir vad de blir, och det gäller att hysa tillit till sig själv och omgivningen.
Känna tillit – en viktig lärdom
När Lindeblad pilgrimsvandrade i enbart sina kläder ställdes tilliten till omgivningen på sin spets. Det var tack vare andras hjälpsamhet som han lyckades gå de 40 milen i oländig terräng på den thailändska landsbygden.
Jag kan ha fel innehåller många fina berättelser från Lindeblads tid som skogsmunk – visste du att han levt som eremit i ett år?
Obeskrivligt svårt med avsked
Den är även en fin berättelse om relationerna här i Sverige och om hur han när han nu har landat hemma igen drabbas av ALS. Det är obeskrivligt svårt att säga hej då till människorna man älskar och till kroppen som tagit en så långt, men döden är bara början på ett större äventyr.
Vad tycker jag om Jag kan ha fel?
Jag förvånar mig själv med min förtjusning i Björn Natthiko Lindeblads Jag kan ha fel och andra visdomar från mitt liv som buddhistmunk.
Än mer förvånar jag mig när jag ivrigt berättar om budskapet Tro inte på allt du tänker för Christoffer och säger att jag borde leva lite mer så. Jag som tenderar att låta tankarna skena.
Över lag är jag inte så mycket för föreläsarkulturen i Sverige, jag har mina skäl. Men i ärlighetens namn är Lindeblad av en helt annan vigör än den bild mina erfarenheter och fördomar målar upp. Han känns äkta och ödmjuk. Och han säger sig aldrig ha en lösning för hur jag eller någon annan borde leva.
Inte heller hemfaller han åt positivitetshets eller konstiga ryck-upp-dig-perspektiv på tillvaron. Snarare vänder han blicken mot sig själv, de egna tankarna och erfarenheterna blir hans verktyg när han förmedlar sina perspektiv. Inget fingerpekande, inte!
Det är ganska avväpnade att läsa om någon annans brister, haha!
För att summera vad jag tycker om boken Jag kan ha fel är jag glad att jag fått ta del av en spännande livsberättelse. Jag gillar ju att lära mig mer om olika sätt att leva.
Jag är också glad över hur Lindeblad på ett anspråkslöst vis får mig att reflektera kring mina egna (tanke)mönster. Sådant är alltid välbehövligt!
Och sedan är Lindeblads ALS-berättelse stark, gripande. Likaså hans tankar kring att Ha en kropp i stället för att Vara en kropp. Det finns en väsentlig skillnad. Genom att ha en kropp blir kroppen inte den enda tillgången och något man är bunden till.
Nej då, det här är ingen västerländsk mind-over-matter-berättelse, bara ett uttryck för att man Kanske, kanske inte finns kvar även efter slutet. Detta Kanske finner jag hoppingivande.
Förra veckan föresatte jag mig att delta i blogg- och läsutmaningar, liksom för att nätverka med likasinnade. Kanske få ett och annat hejarop, definitivt känna mig mer delaktig.
Känslan av tillhörighet kan vara viktig även här i bloggvärlden. Nu är jag inne på andra veckan och känner mig glad att jag deltar i bland annat Helgfrågan på Mias bokhörna igen.
Den här veckan undrar Mias bokhörna om vi bloggare har någon bokutmaning för 2022. Har jag en bokutmaning på gång?
Både ja och nej, blir svaret. Att delta i Helgfrågan och Tisdagstrion, som jag planerar att göra, innebär ju en form av bokutmaning. Annars har jag mest små läsprojekt. Ett av dem berättade jag om i förra veckans blogginlägg. Jag har helt enkelt några bokserier jag vill läsa klart.
I slutet på 2021 köpte jag fem samlingsverk av fem olika amerikanska poeter: Emily Dickinson, Sylvia Plath, Audre Lorde, Maya Angelou och Louise Glück. Starka kvinnliga poeter allesammans och dessutom riktiga litterära ikoner, som jag av hela mitt hjärta vill lära känna bättre.
Jag kan planera hur många läsprojekt som helst, i slutänden hoppar jag ändå mellan dem. Lusten får styra. Som i går när jag egentligen skulle fortsätta med Ers Majestäts olycklige Kurt och jag i stället nästan sträckläste Den röda adressboken. Eller som tidigare i veckan när Ers Majestäts olycklige Kurt fick stå tillbaka för självbiografier om att lämna ekorrhjulet.
Ibland blir läsningen vad den blir, lite si och så, och det är ju faktiskt ganska skönt att låta stundens ingivelse styra.
Det här blogginlägget innehåller två boktips. Men en så pass personlig anknytning känner jag till böckerna att jag först måste få reflektera fritt kring temat att lämna ekorrhjulet.
Ekorrhjulet är inget för mig. Jag mår inte bra av det, värkkroppen pallar inte.
Min sambo Christoffer är inte heller han så mycket för det snurrande hjulet, så i honom har jag mycket stöd när jag successivt försöker arbeta mig bort från det. Bland annat genom bloggarna, då.
FIRE-rörelsen som ett sätt att lämna ekorrhjulet
Det finns många sätt att försöka lämna ekorrhjulet, de flesta sätten brukar utmynna i olika ekonomiska lösningar. Du har kanske hört talas om FIRE-rörelsen? Den är ganska omtalad just nu. Finns till och med ett avsnitt om rörelsen i Svt:s Ekonomibyrån.
Christoffers bror är lite av en FIRE-anhängare och det går riktigt bra för honom i hans extremsparande och -investerande. Jag är jätte-jätteimponerad av hans ihärdighet, men tänker att den livsstilen nog inte är något för mig.
Han jobbar, sparar, jobbar. Typ så.
Vill hitta lösningar för att jobba mindre redan nu
Jag vill nämligen inte jobba mer, inte ens under fem eller tio års tid. Jag vill hitta lösningar för att kunna jobba mindre här och nu. Det är nu jag behöver vilan, liksom. Friheten, måste den skjutas fram så länge?
Det finns lika många vägar till frihet som det finns människor, gissar jag. Mina och Christoffers familjevänner försöker exempelvis bli självförsörjande på grönt genom ett fantastiskt roligt trädgårdsprojekt.
Och jag har ju den här idén om att blogga mig ut ur ekorrhjulet och har kommit ganska långt på min resa. Min målsättning är att kunna känna att jag kan jobba 50 procent och ändå ha en rimlig heltidslön snarast möjligt.
Älskar det jag gör för mycket för att vilja sluta jobba helt. (Inte för att man måste sluta jobba när man väl sparat ihop till sin tidiga pension. Det skulle säkerligen heller ingen FIRE hävda, så ambitiösa som de är.)
Jag är också övertygad om att det finns utgifter jag kan dra ner på bums. Bara en sådan sak som alla abonnemang! Det är egentligen sjukt hur mycket pengar som försvinner på… på vad?
Drömmen om frihet – den privilegierades dröm?
Som den i grunden beteendevetare jag är kan jag inte låta bli att göra en liten parentes kring drömmen om frihet.
Jag sitter här och tänker shit (!), vad privilegierad man är om man ens kan planera för en framtid utan lönearbete, eller åtminstone för en framtid med korta arbetsdagar och ändå reda sig bra ekonomiskt.
Man kanske bara vill ha mer av andrum i vackra solnedgångar…
Samtidigt kan ett i-landsproblem vara ett problem. Jag menar, att känna att man inte räcker till för familjen eller att man håller på att bränna ut sig är ju faktiskt verkliga bekymmer.
Och det är väl inte så dumt att ta sig en funderare kring vad som spelar roll i livet och vad man helst vill lägga sin tid på, eller?
Två böcker om hur man kan lämna ekorrhjulet
Okej, så det är väl lite jobbigt att grubbla över ekorrhjulet. Men jag tycker också det är ganska spännande att fundera på det. Därför har jag valt att läsa två böcker om ämnet, Ut ur ekorrhjulet och Jag lämnar ekorrhjulet.
Efter läsningen konstaterade jag just det här med privilegiet, i båda fallen finns någon form av ekonomisk förutsättning att bli ekonomiskt fri.
Ut ur ekorrhjulet av Oskar Lindberg
Ut ur ekorrhjulet (Pug förlag, 2019) är skriven av Oskar Lindberg och Maribel Leander Lindberg och handlar om deras resa mot ett liv i ekonomisk frihet. Just den här boken har vissa kopplingar till FIRE-rörelsen, som jag tänker mig den.
Lindbergarna bestämde sig för att sluta (lyx)konsumera och att börja spara pengar så att de kunde jobba mindre. Tillsammans lyckades de spara ihop så mycket pengar att de nu kan leva på avkastningen från investeringarna i enlighet med fyraprocentsregeln.
Jag vet ärligt talat inte hur många som kan möjliggöra den här livsstilen, den kräver trots allt att man har riktigt bra inkomst och dessutom vet hur man ska investera pengarna. Givetvis kan jag ha fel. Jag välkomnar nya perspektiv, ge mig gärna sådana.
Något Ut ur ekorrhjulet faktiskt gör bra är att visa hur viktigt det är att tänka till kring utgifterna. Genom att omsorgsfullt planera sin hushållsekonomi lyckas Lindbergarna leva kvalitativt på cirka 20 000 kronor i månaden. Nu har de all tid i världen att umgås som familj, de vistas utomhus så mycket det bara går.
Det kan ju vara så att FIRE och fyraprocentsregeln är din grej i livet, din väg ut ur ekorrhjulet. Då är den här boken säkert något för dig.
Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson
Jag föredrar Åsa Axelssons bok Jag lämnar ekorrhjulet (Norstedts, 2019). Varför? Jag kan enklare relatera till innehållet, till tipsen. Svårare än så är det inte.
På många sätt kan jag känna igen mig i den utbrända läraren Åsa som hellre vill må bra än bränna pengar på onödiga prylar som i längden gör henne sjukare. Den onda cirkeln av att jobba, må dåligt, tröstshoppa, må dåligt, jobba. Känner du igen dig?
Efter en lång sjukskrivning kände Åsa att hon inte kunde återgå till sitt tidigare liv. Det var ett liv som innebar massor av jobbvånda, hög konsumtion och lite tid över till både levnadskonsten och familjeumgänget.
Hon började då räkna på det – måste det verkligen vara så mycket dyrare att jobba mindre än att jobba för att slösa? Genom att redovisa ekonomin för ett år utan lönearbete framgår det att små förändringar kan revolutionera vardagen pengamässigt.
Förutom att ge många handfasta råd är Jag lämnar ekorrhjulet roligt skriven. Boken är definitivt en medryckande vardagsberättelse med en hel del dråpliga situationer.
Observera att Åsas man fortfarande jobbar och drar in pengar till familjen, att de till viss del har pengar att röra sig med. Det gör inte spartipsen mindre kreativa. Man måste beundra författarens påhittighet!
Här ligger mycket fokus på de där små glädjande stunderna i livet, som i att plocka bär i skogen eller att kunna leka med barnen hela eftermiddagen.
Vad skulle jag göra om jag kände mig ekonomiskt fri?
Vet du, jag är inte så säker på att jag hade levt mitt liv så mycket annorlunda om jag varit ekonomiskt fri. Inte mot vad jag gör numera. Jag skulle bara gjort mer av det jag mår bra av, som att läsa och skapa mer. Vandra mer. Självklart i ett lugnare tempo.
Tempot är viktigt, så även känslan av att man har tid att närvara, att inget är viktigare än att bara vara i stunden. Det hade nog varit den yttersta lyxen för mig.
Kanske skulle jag också haft mer ork för att träffa andra, gå med i en förening och så. Det är så krävande att jobba med värken att jag inte orkar med umgänge alla gånger. Att umgås kan dränera mig helt, vara det som pushar mig över kanten till att ligga utslagen.
Drömmer du också om att lämna ekorrhjulet, på vilket sätt vill du i så fall göra det?
2022 får bli bokseriernas år, tänker jag. Inte på så sätt att jag kommer stressläsa mig igenom digra högar, snarare så att jag ger mig själv tiden att utforska bokvärldar jag tror kommer ge mig glädje. Och jag kommer så klart läsa en och annan fristående bok mellan varven. Vad gäller bokserier fixar jag sällan att läsa mer än ett par böcker i sträck.
Under denna årets första Tisdagstrion på Ugglan & Boken kommer jag därför lyfta tre bokserier jag ser fram emot att läsa 2022. Temat för Tisdagstrion är nämligen ”överst i min läshög”, och just i läshögen ligger serier jag börjat på men av flera anledningar inte läst klart, trots att jag gillat det jag läst.
Förutom de tre bokserierna har jag en förhoppning om att läsa om Narnia och Sagan om ringen i år. Narnia måste ju vara hundra år sedan, Sagan om ringen läste jag däremot för ett par vintrar sedan.
3 bokserier att läsa 2022
Men nu till de tre främsta bokserierna på min att-läsa-lista!
1. De sju systrarna av Lucinda Riley
Jag kom bra in i De sju systrarna i slutet på 2021 och längtar efter att fortsätta läsningen av Lucinda Rileys bokserie. Böckerna i den handlar om en syskonskara bestående av enbart adopterade barn, som efter adoptivfaderns mystiska död börjar söka efter sina rötter. Nutid och dåtid går in i varandra medan syskonen nystar i det förflutna.
2. Witcher av Andrzej Sapkowski
Kan inte annat än att älska häxkarlen Geralt av Rivias fantastiska värld! Jag har redan bekantat mig med den i Andrzej Sapkowskis novellsamlingar Den sista önskningen och Ödets svärd, liksom i spelet Witcher 3.
Nu vill jag alltså läsa resten av böckerna i serien Witcher. Serien har äntligen kommit ut på svenska.
Vad är det med dessa böcker som lockar mig så? De utspelar sig en fantasyvärld som minner om de gamla sagorna i Europa – och gamla sagor kan jag inte få nog av.
3. Outlander av Diana Gabaldon
Den engelska titeln på bokserien till trots finns även Diana GabaldonsOutlander i svensk översättning. Egentligen finns det nog få serier som är så mycket Sandra som den här. Ändå är det något som gör att jag bara läser någon bok i taget.
Jag vill verkligen följa Claire Randall på hennes romantiska tidsresa till 1700-talets Skottland. Dags att se till att det händer!
2021 bjöd på en spännande bokkompott, allt från romantik till skräck. När jag summerar läsåret ser jag att jag läste 70 böcker. Långt från alla gjorde ett starkt intryck på mig.
Bloggutmaningen Helgfrågan på Mias bokhörna ger mig ett ypperligt tillfälle att tipsa om de böcker som faktiskt berörde mig starkt, för utmaningen går bland annat ut på att tipsa om lästa böcker.
Jag började 2021 med en jätte-jättestark bok, nämligen med Pachinko av Min Jin Lee. Berättelsen utspelar sig under kolonialtidens Korea och är en släktsaga som spänner över flera generationer.
Den unga Sunja är gravid men vägrar låta sig utnyttjas av sin älskare. I stället gifter hon sig med en annan man, en oerhört snäll sådan. Tillsammans flyttar de från den koreanska by där hon är uppväxt till Osaka i Japan.
I Osaka behandlas de koreanska stadsborna sämre än tredjeklassens invånare, det är svårt att slå sig fri från samhällets hat och fördomar. Det visar sig också vara svårt att frigöra sig från det förflutna. Sunjas gamla älskare släpper aldrig riktigt taget om henne, eller om hennes barn.
Pachinko var den första boken jag läste om Koreas historia. Jag fortsatte grotta ner mig i ämnet efter det och känner mig långt från klar.
Hamnet av Maggie O’Farrell
I Hamnet fantiserar Maggie O’Farrell fram bakgrunden till varför William Shakespeare skrev den berömda pjäsen Hamlet. Historien som växer fram över relativt få sidor ger ett fint författarporträtt, samtidigt som författarens kanske något mystiska familjeliv blir något klarare.
Jag som älskar historia grips av O’Farrells målande gestaltning av 1500-talets Stratford utanför London. Det är en tid som kännetecknas av pesten, bland mycket annat. Gissa om hon lyckas ingjuta skräck i mig som läsare! Skickligt, mycket skickligt.
Kommer sannolikt läsa om de båda böckerna 2022
Så stor läsglädje har Pachinkooch Hamnet gett mig att jag sannolikt kommer läsa om dem båda under 2022. Jag ser fram emot ett bra läsår, som jag hoppas blir rikt på olika upplevelser.
För min del är årets första bok Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per Samuelsson. Kan ännu inte bestämma mig för vad jag tycker om den… Du lär få reda på mina tankar om boken i ett kommande blogginlägg.
Anledningen till att jag börjat med Ers Majestäts olycklige Kurt är för att jag gärna vill se den nya SVT-serien En kunglig affär. Har fått för mig att serien bygger på boken – gör den det? I vilket fall brukar jag läsa boken före jag ser filmen eller serien.
Hercule Poirot är en av mina favoritkaraktärer och i Mordet på Orientexpressen tycker jag han briljerar med sina små grå. Eller egentligen är det ju författaren Agatha Christie som glänser i denna klassiska mordgåta, som kanske är den bästa pusseldeckare jag läst och sett hittills.
Mordet på Orientexpressen har filmatiserats flertalet gånger, häromsistens i Kenneth Branaghs regi 2017. Jag gillar filmen MEN i mina ögon finns det inget som slår ITV:s Poirot-serie med David Suchet i huvudrollen. Jag tror den finns på TV4 Play.
Själv har jag DVD-boxen hemma, det är en av de få boxar jag kommer klamra mig fast vid så länge jag lever, typ.
Vad handlar Mordet på Orientexpressen om?
Detektiven Hercule Poirot är med om många äventyr i världen, Mordet på Orientexpressen eller Murder on the Orient Express är ett av dem.
Efter att ha rest runt i Främre Orienten ska Poirot bege sig hem till Europa och givetvis vill han lyxa till det med en tågfärd mellan Istanbul och Calais.
Just den här avgången är Orientexpressen fullbelagd, men Poirot lyckas ändå få en sovplats tack vare inflytelserika kontakter.
Poirot och tretton andra resenärer reser i samma tågvagn. Tåget hinner knappt börja rulla innan dramat drar i gång.
På bilden ser du bokomslaget till Agatha Christies Mordet på Orientexpressen. Boken gavs ut av Bookmark förlag 2014.
Mr Ratchett närmar sig Poirot nästan med en gång. Han har gjort sig en förmögenhet på tvivelaktiga sätt och inger ett högst osympatiskt intryck. Poirot tycker då rakt inte om honom, så när Ratchett ber om hans beskydd undan någon som vill honom väldigt, väldigt illa säger detektiven bestämt nej.
Tåget fastnar också i en snöstorm och resan får ett abrupt avbrott i ovädret. Strandsatta i snön händer det som inte får hända: Mr Ratchett mördas. Han hittas död med många, många knivhugg.
Vilken tur att Poirot är på plats och redo att nysta i händelsen!
Med hjälp av sin förståelse för det mänskliga beteendet lyckas Poirot röra om rejält i grytan medan han förhör sina medpassagerare.
För att hitta Mr Ratchetts mördare måste Poirot gräva i det förflutna och sakta uppenbarar sig den mörkaste av hemligheter. För länge sedan rövades en flicka bort och mördades brutalt. En hel familj slogs i spillror.
Vad tycker jag om Agatha Christies bok?
Som jag redan nämnt är jag förtjust i både Hercule Poirot och Mordet på Orientexpressen – vad är det med karaktären och boken som jag tycker så mycket om?
Jag har läst en del av Agatha Christies böcker och tycker hon är en mästare på att skriva fram psykologiska porträtt. Varje karaktär – även birollerna – känns unik och djup, även trots det faktum att berättelserna är ganska korta.
Samspelen mellan karaktärerna är också de dynamiska. När Poirot börjar skrapa på ytan pågår hur mycket som helst, hela känslogalleriet finns representerat. Och varken karaktärerna eller händelserna målas svart på vitt, tvärtom är Christies litterära värld full av nyanser.
Poirot, då? En otroligt väl sammanhållen karaktär i bok efter bok. Kanske är han rent av lite dryg i sin självmedvetna arrogans och ändå är han så älskvärd. Excentricitet ursäktar det mesta!
Enligt min mening fångar Mordet på Orientexpressen allt det som gör en Agatha Christie-bok så himla bra.
Sedan tycker jag tågmiljön är spännande. Är den inte lite klaustrofobisk med tanke på den begränsade ytan och snöstormen? Man kan liksom inte fly därifrån…
Jag har drömt om att få åka Orientexpressen ända sedan jag första gången tog del av den här berättelsen någon gång i tonåren. Har läst och sett den många gånger om just för att jag gillar den så. Bästa betyget, väl?
Jag har firat juldagen i ett lugnt tempo, suttit vid datorn, promenerat, sovit och tittat på Livet är underbart. Livet är underbart eller It’s a wonderful life är en klassisk julfilm från 1946 och precis den sortens rulle jag föredrar när jag ska varva ner. Över lag gillar jag klassisk film, helst svartvita rullar och långsamma draman med en episk inramning.
Livet är underbart är en stor berättelse om vikten av det lilla. Hur mycket kan en enda människa påverka åtskilliga människors liv? I ren desperation önskar George Bailey, spelad av James Stewart, att han aldrig blivit född. Hans julängel hörsammar önskningen och visar George en alternativ värld utan honom i den.
Vad handlar Livet är underbart om?
Filmen inleds ganska så fantastiskt. Uppe i himlen hör änglarna de många bönerna för George Bailey. De bestämmer sig för att ingripa i något som kan bli en katastrof genom att skicka ängeln Clarence till jorden. Om Clarence lyckas rädda George kommer han äntligen få sina efterlängtade änglavingar.
Livet är underbart börjar alltså in medias res och först efter att änglarna haft sitt samtal spelas alla milstolparna i Georges liv upp i kronologisk ordning. Det här är en man som kastat sig i minusgradigt vatten för att rädda lillebrodern undan drunkning. Det är en person som fått familjeföretaget på fötter och som hjälpt massor av fattiga människor att få värdiga bostäder.
George är vidare en man som genom sin generositet fått mängder av goda vänner, som haft turen att gifta sig med kvinnan han älskar över allt och som nu har fyra härliga ungar som är lika godhjärtade som han. Men kan allt detta finnas utan honom? Det är en nästan existentiell fråga, ett spännande tankeexperiment.
Vad tycker jag om julfilmen?
Det är Frank Capra som regisserat Livet är underbart och i rollen som Georges fru ses Donna Reed, kan tilläggas. Med andra ord medverkar en enastående ensemble till denna utomordentliga julfilm.
Om jag skulle betygsätta filmen skulle jag ge den fem av fem. Med tanke på att filmen fått flera Oscarsnomineringar och visats på tv typ varje jul sedan ever är jag inte den enda som är lyrisk över den.
För mig är det berättelsen som gör det, jag tycker den är vacker och att den dessutom är vackert berättad. Den dramaturgiska uppbyggnaden är storartad i hur man direkt kastas in i händelsen, sedan får en kronologisk återblick av Georges liv och i hur livet på slutet återges i en annan vinkel.
Många trådar går i varandra och knyts samman. Att lyckas med detta kräver en skicklig berättare med ett sinne för såväl detaljerna som för helheten, tänker jag. Jag önskar att jag hade kunnat berätta så här och blir alldeles varm i hjärtat av kärleken Livet är underbart förmedlar från början till slutet. Jag tycker inte det snälla budskapet är cheezy alls. Mer sådant här!
När jag nu tänker på det finns det en del likheter mellan Livet är underbart och Charles Dickens klassiska verk En julsaga. Under juldagarna får två personer chans att omförhandla sin syn på sig själva och andra. Givetvis till det bättre i sannaste julandan! Men för att kunna göra detta krävs en gnutta julmagi, exempelvis i form av en ängel.
Vilken berättelse bygger filmen på?
Livet är underbart bygger på Philip Van Doren Sterns numera klassiska julberättelse The greatest gift från 1943. Berättelsen är ett slags novell, kort som den är.
Julfreden 1914 visar hur komplext ett krig kan vara och just den här komplexiteten skildrar Stanley Weintraub i faktaboken Stilla natt, som jag nyligen läst. Jag tycker om att varva skönlitterära böcker med faktaböcker. Nu var det helt enkelt dags för facklitteratur igen.
Första världskriget hade nästan precis börjat och ingen hade kunnat ana att det skulle rasa till 1918. Än fanns en förhoppning om att det snart skulle vara över.
Inte heller hade man lärt sig hata fienden. Tvärtom skedde många utbyten mellan de olika lägren, ibland utlystes till och med eldupphör för att man ville ge varandra chansen att hämta och begrava sina stupade vänner.
Byte av saker var inte ovanligt, det heller. Cigaretter och chokladkakor var hårdvaluta, och en uppskattad sådan.
Mitt i stridigheterna stannade man alltså upp då och då, och i de delade erfarenheterna av skyttegravseländet växte ett slags gemenskap fram oavsett frontlinje.
Men det var kring julen 1914 som soldaterna tog det största klivet närmare varandra – och detta med utsträckta händer.
Under flera dagar lade de ner vapnen och umgicks över gränserna. Det är det här historiska ögonblicket som är känt som julfreden 1914, ögonblicket när första världskriget pausades.
Stilla natt innehåller skildringar av julfreden 1914
Tyskarna inledde freden med att sjunga Stilla natt och snart stämde engelsmännen in i kören. Plötsligt firade man jul tillsammans och man anordnade även en fotbollsturnering.
Genom historiska dokument – ögonvittnesskildringar – målar Weintraub en gripande bild av det vardagliga livet i första världskrigets skyttegravar. De små vardagsberättelserna levandegör inte bara tidevarvet, utan soldaterna som levde och dog för sina länder.
Stilla natt: När vapnen tystnade på västfronten julen 1914 (Leopard förlag, 2014)är den fullständiga titeln på Stanley Weintraubs faktabok om händelsen.
Jag måste medge att jag själv är överraskad av hur engagerad jag blev i boken, det kändes nästan som att jag var med soldaterna vid fronten.
Weintraubs verk blottlägger krigens drivkraft, inte är det alltid de vanliga soldaterna som hetsar fram krigsstämningen. Makthavarna tyckte det gick så snällt och trevligt till i skyttegravarna att de aktivt försökte förbjuda all form vänlighet mellan de olika lägren.
Till slut fick de också sin vilja igenom. Första världskriget blev betydligt råare och den vanliga soldaten fick betala priset för det.
Jag har gillat Charles Dickens En julsaga eller A Christmas carol sedan barnsben. Det är en sådan berättelse som följt mig genom livet och som jag gärna återvänder till. Klassikernas kraft även i år.
Som barn var jag väldigt förtjust i tolkningen Mupparnas julsaga och efter att ha sett om filmen i dagarna kan jag bara bekräfta att den är ganska så fantastisk. Hur kan en Mupparna-tolkning av Dickens klassiker vara annat än mästerlig, liksom?
Vad handlar Charles Dickens En julsaga om?
Handlingen i En julsaga kretsar kring den elake och girige Ebenezer Scrooge. Inte ens under julafton kan han bjuda på ett litet leende eller vänligt ord när han vandrar längs Londons gator. I stället sprider han hat omkring sig. På folks glada julhälsningar och julmiddagsinbjudningar svarar han Jul? Humbug!
Hans bristande intresse för att hjälpa sin omgivning gör också att hans anställda lever i misär. Mr Scrooge är helt enkelt den värsta sortens person Charles Dickens kunde fantisera fram när boken skrevs 1843.
Under den här julen ska Mr Scrooge få lära sig vad som verkligen spelar roll i livet. Det är de tre julspökena som ska få honom att komma till insikt. Under en skräckfylld julnatt möter han dåtidens, nutidens och framtidens spöken. De visar honom ögonblicken som format honom till den person han är och hur hans (ill)gärningar formar andra.
Det är svårt att välja ut ett enda sorgligt ögonblick, det finns för många sådana i Ebenezers tillvaro. Är det hur han som barn lämnades ensam kvar på internatskolan under julloven eller hur hans kärlek för pengar överskuggade kärleken till fästmön?
Det förflutna kan man inte ändra men man kan i många avseenden välja sin framtid, inser Mr Scrooge när han som en skugga får vara med på den anställde Bob Cratchits familjejulmiddag.
Ingen mindre än chefen är den som drivit familjen Cratchit ner i fattigdom och ändå dricker de hans skål. Armod är inget hinder för glädje i familjen. Inte när de har en sådan glädjespridare i den svårt sjuke och funktionsnedsatte lille Tim.
Ebenezer blir djupt gripen av Tim och hans öde, och just det ögonblick när han möter den lille blir ett förändringens ögonblick.
Vad tycker jag om Dickens julklassiker?
Jag vet inte hur du känner inför klassikerna, för mig är det i alla fall så att jag upptäcker nya saker i dem varje gång jag läser om dem. När jag den här gången läste En julsaga slogs jag av trovärdigheten i Charles Dickens psykologiska porträtt av Ebenezer Scrooge.
Det är inte så konstigt att Mr Scrooge tycker julen är humbug med tanke på hur exempelvis barndomsjularna format honom.
En annan sak jag slogs av är hur väl Dickens bemästrar berättelsestrukturen, han rent av gestaltar början-mitt-slut-traditionen genom de tre julspökena. Det skapar ytterligare en dimension i berättelsen och jag är fortfarande förundrad av genialiteten. Faktiskt.
Karaktärerna, miljön och konflikten, allt i En julsaga bäddar för julmagi. Av alla julberättelser är det här den bästa jag vet.
Vidare tänker jag att berättelsen blir lite vad man gör den till. Man kan läsa den som en berättelse om hur julen förvandlar oss till snälla medmänniskor eller som en spökhistoria med mörka inslag. Eftersom jag älskar spökhistorier rysläser jag gärna julsagan i fråga.
Jag har ännu inte sett miniserien A Christmas carol på HBO max, men jag ska göra det då jag tror att denna tolkning tillvaratagit det mörka i Charles Dickens värld.
Selma Lagerlöf är en av mina absoluta favoritförfattare och med romanen Körkarlen visar hon vilken fantasifull berättare hon är.
Hon skrev boken som en egen En julsaga eller A Christmas carol och Körkarlen har en del gemensamt med Charles Dickens klassiska verk.
Lagerlöfs bok handlar nämligen om en man som tvingas möta sitt förflutnas, sin nutids och sin framtids spöke i form av en dödens budbärare.
Vad handlar Selma Lagerlöfs Körkarlen om?
Den sista dagen på året ligger slumsystern Edit på dödsbädden. Det är snart dags att släppa taget om livet, men hon kan inte göra det riktigt än. Inte innan hon än en gång fått träffa den förhärdade syndaren David Holm, som envisas med att inte hörsamma hennes sista önskan.
De som verkligen finns vid hennes sida kan inte förstå varför Edit blivit så fäst vid David. Hon är trots allt en god människa som gjort skillnad i Stockholms rännsten, medan han är fruktansvärt ondsint.
Men Edit har inte tappat hoppet om honom. Hon är övertygad om att det finns mer i David än vad han hittills visat, hennes kärlekskranka hjärta kräver att det är så.
Medan hon ligger där och våndas dricker David sig full på en kyrkogård. Han kommer inte gå till Edit för allt i världen. I stället berättar han historien om dödens körkarl, som han i sin tur hört via en vän.
Den sista som dör på året kan tvingas bli körkarl åt döden under året som följer och till nästa årsskifte, när någon annan kan ta över tyglarna. Körkarlen kör runt på med en skraltig häst och vagn, hämtar upp själar. Och tillvaron känns som evighet.
Efter dryckeslaget på kyrkogården faller David döende ner på marken. Ironiskt nog precis innan nyårsklockorna ringer.
Det är hans tur att möta Körkarlen, en gammal, gammal vän.
Körkarlen och tillika vännen plågas av Davids leverne och vill ge honom en chans till gottgörelse.
Om dödens budbärare inte kan omvända syndaren är det denne som måste ta över tyglarna. Vem vet när David kan bli fri?
Det är dags att besöka Edit och att därmed konfrontera sig själv.
Vad tycker jag om Lagerlöfs nyårssaga?
Om Dickens En julsaga just är en julberättelse är väl Selma Lagerlöfs Körkarlen en nyårssaga. Jag tycker hon använder sig av det liminala tillståndet mellan liv och död, mellan ett år och ett annat snyggt. I det här tillståndet kan allt hända, och det gör det ju också för David Holm.
Jag har försökt sammanfatta handlingen i boken så kort jag kan och jag märker att jag inte varit tillräckligt koncis. Det säger ganska mycket om komplexiteten i verket.
Som i så många andra fall skriver Lagerlöf lager på lager och till slut finns det så mycket djup i texten att man aldrig blir klar med den. Så känner jag inför Körkarlen.
Boken är inte tjock. Tvärtom utgörs den av cirka 200 sidor. Den är dock en rik berättelse, inte enbart en saga som den är.
Bland allt det fantastiska skildrar Lagerlöf det miserabla livet i Stockholms fattigkvarter, ämnen som missbruk och kvinnomisshandel tas upp.
Det här verket är inte det bästa jag läst av Selma Lagerlöf, på den listan kvalar snarare Gösta Berlings saga ochLiljecronas hem in. Ändå är det inte så länge sedan jag läste Körkarlen – och i dagarna har jag alltså läst boken igen. Det är väl ändå ett skapligt betyg?
Jag gillar sagobitarna kring dödens körkarl, spökhistorien. Just denna karaktär hade man kunnat skriva ännu fler böcker om. Jag hoppas någon gör det…
Haiku kan vara något av det vackraste jag vet och den japanske poeten Matsuo Bashô (1644-1694) är en av diktformens främsta representanter. När han diktade på 1600-talet visste han dock inte att dikterna han skrev skulle komma att kallas haiku. Namnet kom nämligen till på 1800-talet.
Haiku är en japansk kortdikt med årstidskopplingar. Den består av tre rader med 5-7-5 stavelser, men när lyriken översätts tar man inte alltid hänsyn till stavelsemönstret. Det är trots allt viktigare att själva essensen – såväl känslan som symboliken – fångas.
Bashôs haikudikter utgörs inte bara av snärtiga betraktelser, de innehåller även kommentarer om tidigare litterära verk och händelser. Ingen är väl bättre rustad att förstå språket och kontexten än Lars Vargö.
”Den gamla dammen en groda hoppar i ljudet av vatten”
Matsuo Bashô i översättning av Lars Vargö
Vargö är japanolog med stor kunskap inom det japanska språket och samhället. Det är nog ingen överdrift att påstå att han ägnat en väsentlig del av sitt liv åt haikudiktningen. Den här kunskapen skiner genom boken Bashô: Blommornas, fåglarnas och månens poet, ett verk i vilket han översatt Bashôs så kallade hokku och skrivit kommentarer till varje av dikterna.
Jag gillar att skriva haiku, när jag diktar återvänder jag ofta till denna form. Men till den fria formen, vanligen.
Vad jag inser först nu är hur viktigt det är att förstå de japanska kortdikterna i sin ursprungliga kontext, att man bör försöka hitta sina egna referenser snarare än att använda de japanska referenserna. Körsbärsträden, tranorna och månen betyder inte samma sak i 2020-talets Sverige som i 1600-talets Japan.
Bashô vandrade omkring, vände blicken inåt och diktade
I Bashô: Blommornas, fåglarnasoch månens poet växer ett författarporträtt fram mellan raderna. Jag föreställer mig denna vandrande poet som en person som vände blicken inåt lika ofta som han lät den knivskarpa blicken vila på landskapet.
”Månen visar vägen välkommen hit till vandrarnas värdshus”
”En annan begriper ju inte bättre men så här ser nog dödsriket ut en sen höstdag”
Matsuo Bashô i översättning av Lars Vargö
Det finns så klart inte så många andra likheter poeterna emellan än deras nästan andliga relation till omkringströvande och naturbetraktande, i deras förkastande av det alltför världsliga. Och så de band jag själv har till poeterna och deras livsstilar, livsstilar som inspirerar mig på djupet.
”Moln och dimmor skapar hundra scener på kort tid”
Matsuo Bashô i översättning av Lars Vargö
Jag ville läsa Bashô: Blommornas, fåglarnasoch månens poet för att komma haikudiktningen närmare. Kanske rentav för att få skrivinspiration. Aldrig att jag hade kunnat gissa att de 976 dikterna och deras tillhörande kommentarer skulle ge mig en sådan inblick i japansk kultur.
Måste avslutningsvis bara berömma den fantastiska titeln på boken. Wow!
Observera att samtliga dikterna är hämtade från boken Bashô: Blommornas, fåglarnas och månens poet av Lars Vargö (2018).
Jag känner mig ledsen och sliten i dag, värk och pms i kombo. Och kanske just därför finns det inget bättre för mig att skriva om än Familjen Bridgerton. När jag har en jobbig sjukdoms- eller sorgeperiod är Jane Austen och Regency romance den bästa medicinen. Så har det varit ända sedan tidiga tonåren och jag klamrar mig fast vid detta.
Familjen Bridgerton är en bokserie av Julia Quinn och numera även en Netflix-serie. Båda varianterna utspelar sig i en VÄLDIGT fiktiv 1700- och 1800-talsvärld, där man plockat russinen ur de kakor som är Jane Austen- och Regency-världen. Snarare än att vara faktiska historiska avspeglingar är Quinns böcker fantasifulla tolkningar av en era.
Jag älskar att drömma mig bort till hennes tidshopplock.
Vilka åtta böcker ingår i Familjen Bridgerton-serien?
Familjen Bridgerton-böckerna är åtta till antalet och samtliga av dem finns i svensk översättning. Var och en handlar om ett av Bridgerton-syskonen. Vilka är böckerna i turordning?
Familjen Bridgerton på svenska
Böckerna i svensk översättning:
En annorlunda allians
En oväntad förälskelse
En förtrollande hemlighet
En oundviklig längtan
Ett minnesvärt frieri
En oemotståndlig frestelse
En oförglömlig kyss
Ett livsavgörande ögonblick
Familjen Bridgerton på engelska
Böckerna på originalspråket engelska:
The Duke and I
The Viscount who loved me
An offer from a gentleman
Romancing Mr Bridgerton
To Sir Philip, with love
When he was wicked
It’s in his kiss
On the way to the wedding
Vad handlar de åtta Familjen Bridgerton-böckerna om?
Nedanför sammanfattar jag handlingen i de åtta Familjen Bridgerton-böckerna:
1. En annorlunda allians (Daphnes bok)
Daphne Bridgerton är omåttligt populär i societeten, omtyckt av nästan alla. Ändå mottar hon få frierier. Hon som verkligen vill gifta sig och bilda familj. För att framstå som ännu attraktivare går hon med på Simon Bassets – hertigen av Hastings – vansinniga plan.
De båda ska låtsas att de är ihop för att skrämma bort äktenskapsmäklande mödrar från Simon och för att få Londons ungkarlar att förstå vad de går miste om i Daphne.
Medan de valsar runt i stadens balsalar fattar Daphne och Simon tycke för varandra. Simon är dock säker på sin sak, han ska inte gifta sig. Han ska inte heller skaffa barn. Aldrig någonsin. Hur det kommer gå för paret läser du om i En annorlunda allians.
2. En oväntad förälskelse (Anthonys bok)
Som den äldste av syskonen Bridgerton har Anthony tagit ett stort ansvar för familjen. Särskilt sedan faderns död. Så det är väl inte för mycket begärt att få en stöttande men samtidigt okomplicerad hustru?
Anthony tror sig funnit ett bra hustruämne, men när han börjar uppvakta henne får han ett stort motstånd i hennes storasyster Kate Sheffield.
Kate tycker att Anthony är en riktig skitstövel och kommer aldrig i livet låta honom gifta sig med systern, som är för bra för honom. Hon ställer till ordentligt med bråk – och det visar sig att det är kul att gräla med Anthony. Lite för roligt, faktiskt.
En oväntad förälskelse är min favoritbok i Julia Quinns Familjen Bridgerton, har läst den flera gånger om eftersom jag inte kan få nog av de kvicka meningsutbytena mellan Anthony och Kate.
Kärlek börjar alltid med bråk, säger man ju…
3. En förtrollande hemlighet (Benedicts bok)
Sedan faderns död har Sophie Becketts liv blivit mycket svårare. Hennes styvmor behandlar henne som vore hon Askungen och det verkar inte som att det finns mycket hopp om att slå sig fri.
Men en dag ler lyckan plötsligt mot henne. Hon får chans att klä ut sig och smita in på Lady Bridgertons maskeradbal.
Där möter hon Benedict Bridgerton och redan från första stund slår det gnistor om dem – fram tills midnatt. Därefter måste hon fly för att inte bli påkommen.
Kvinnan på balen har gjort ett så starkt intryck på Benedict att han bara måste hitta henne igen. När han äntligen finner henne förstår han det inte först och sårar Sophie djupt.
Det är mycket askungesaga över den tredje Bridgerton-boken En förtrollande hemlighet.
4. En oundviklig längtan (Colins bok)
Colin Bridgerton kan vara Londons charmigaste ungkarl, åtminstone har han rykte om sig att vara stilig och rolig. Somliga skulle kalla honom spelevink. Men vad de alla missat är att han är en man med djup och drömmar. Alla förutom Penelope Featherington.
Penelope är den första som ser bakom fasaden och inser att Colin besitter en stor skrivtalang. Faktum är att de båda har författardrömmar och hon gör allt för att stötta Colin.
Vad Colin inte vet är att Penelope älskat honom sedan alltid och att hon lever för att få vara nära honom. För det och för något annat som hon inte kan berätta om.
Plötsligt verkar hela Londonsocieteten vara besatt av att röja varandras hemligheter, och i centrum för uppståndelsen står den oförlikneliga Lady Whistledown och hennes skvallertidning. Vem är denna vassa skvallerskribent?
Obesvarade kärlekar och välbevarade hemligheter, allting ställs på sin spets i En oundviklig längtan av Julia Quinn.
5. Ett minnesvärt frieri (Eloises bok)
Det finns ingen hängivnare brevskrivare än Eloise Bridgerton och hon har fått en lika hängiven brevvän i sir Philip. Vänskapen inleds när hennes släkting går bort och hon skriver ett kondoleansbrev till den nyblivne änklingen, Philip.
Under brevväxlingen växer en vänskap fram mellan dem båda och när Philip oväntat friar till Eloise lämnar hon London i hast för att bege sig till hans avsides gods. Hon har inte direkt tänkt gifta sig i livet, men tycker ändå att hon bör lära känna Philip bättre.
Rätt som det är står hon oanmäld på hans trappa och inför ett hushåll drabbat av sorg. Hon lär känna en man som längtar efter att bli älskad och hans två kärlekstörstande barn, som ställer till det ordentligt för henne i en rad busstreck.
När Eloise börjar finna sig till rätta knackar hennes rasande bröder på… Det blir mycket av familjen Bridgerton i boken Ett minnesvärt frieri och Eloise vet inte riktigt hur hon ska krångla sig ur det.
6. En oemotståndlig frestelse (Francescas bok)
Michael Stirling älskar Francesca Bridgerton av hela sitt hjärta och även om han skulle vilja träffa någon annan kan han inte förmå sig. Så i stället förblir han ensam medan hon är gift med hans kusin och vän.
När Francesca mister sina älskade finns Michael vid hennes sida. Han är den som stöttar henne och som får henne att finna en ny mening med livet. Hon är glad att hon har en så fin vän i honom.
Kruxet är att Michael är trött på att vara hennes vän och i En oemotståndlig frestelse är den stora frågan om han äntligen kommer våga blotta sitt hjärta.
7. En oförglömlig kyss (Hyacinths bok)
Hur tragiskt det än låter är det sant: Gareth St. Clair är hatad av sin egen far. Så hatad är han att fadern nu vill göra honom arvlös – och det finns inga vettiga skäl till hatet.
Den sista chansen för Gareth att klara sig undan ruinens brant är att finna nyckeln till alla de hemligheter som finns i släktens förflutna och som förefaller leda till en dagbok.
Att dagboken är skriven på italienska och att han inte kan ett endaste ord på språket är ett stort hinder på vägen mot räddningen.
Italienska behärskar däremot den unga Hyacinth Bridgerton, som dessutom råkar vara bästa vän med hans mormor Lady Danbury. Precis som mormodern är Hyacinth skrämmande kvicktänkt och frispråkig, men han kan inte låta bli att charmas av hennes starka karaktär.
I boken En oförglömlig kyss tar Julia Quinn med läsaren på en skattjakt som leder från just St. Clairs familjedagbok till undangömda släktklenoder. Hyacinth älskar att leta efter skatterna och hon älskar att bli kysst av Gareth under jakten.
Utmaningen i ett översätta ett spännande livsöde och umgänget med en ökänd rucklare, plötsligt har Hyacinths tillvaro i London blivit tämligen händelserik (!).
8. Ett livsavgörande ögonblick (Gregorys bok)
Alla syskonen Bridgerton gifter sig av kärlek och nu är det den yngre brodern Gregorys tur att göra detsamma. Han har siktet ställt mot den ljuvliga Hermione Watson, men hon verkar inte vara lika förtrollad av honom som han är av henne.
För att nå hela vägen fram till Hermiones hjärta söker Gregory hjälp hos hennes bästa vän Lucy Abernathy. Vad kan han göra för att få Hermione att älska honom?
Lucy ger Gregory massor av värdefulla råd och när han äntligen får Hermiones fulla uppmärksamhet inser han att egentligen älskar Lucy.
Men då är det nästan för sent, för Lucy är i färd att gifta sig med någon annan. Någon hon själv inte valt. I Ett livsavgörande ögonblick måste Gregory röra upp himmel och jord för att få vara med sitt livs stora kärlek och han är säker på att Lucy älskar honom tillbaka.
Julia Quinns fristående epiloger om syskonen Bridgerton
Julia Quinn skriver och skriver på Bridgerton-världen och glädjande nog slutar romanserna inte med de åtta böckerna i serien. Hon har även skrivit en novellsamling med nya epiloger för vart och ett av syskonen – och även en epilog för deras mamma Violet.
Somliga av epilogerna finns i svensk översättning, men för att läsa samtliga av dem bör du vända dig till den engelska samlingsvolymen The Bridgertons: Happily ever after.
Jag vill inte berätta för mycket om epilogerna, för då röjer jag saker jag tänker att du som läsare hellre vill upptäcka själv. Nöjer mig därför med att konstatera att jag tycker mycket om epilogerna och att författaren har fångat sina karaktärer på de träffsäkraste sätt.
Nya epilogerna på svenska
Följande Bridgerton-epiloger finns i svensk översättning:
Daphnes epilog
Anthonys epilog
Benedicts epilog
Colins epilog
Eloises epilog
Francescas epilog
Hyacinths epilog
Gregorys epilog
Återkommande karaktärer i Familjen Bridgerton-världen
Det finns många skäl till varför jag älskar Julia Quinns Familjen Bridgerton-böcker. Ett av de främsta skälen är att författaren skriver fram en hel värld av återkommande karaktärer, en värld där berättelserna flyter in och ut i varandra.
Förutom de åtta syskonen Bridgerton och deras respektive är mamma Violet ett kärt inslag i böckerna. Det är hon som är Lady Bridgerton och som håller familjen samman i det starkaste av kärleksband.
Lady Whistledown är med i de första böckerna och ger upphov till kaos i den fjärde delen, En oundviklig längtan. Hon är en kvick skvallerskribent som skriver under pseudonym och som får inleda varje kapitel i form av en skvallernotis.
Lady Danbury är en annan framträdande karaktär i Bridgerton-världen. Hon är en riktig matriark som uppnått en så hög ålder och ett så stort inflytande att hon kan vara hur excentrisk hon vill. Excentrisk är hon också. Och knivskarp i sinnet. Man aktar sig gärna för hennes vassa tunga.
Familjerna Featherington och Smythe-Smith återkommer de med, Smythe-Smith har för övrigt fått en helt egen bokserie som är i färd att översättas till svenska. Både Featheringtons och Smythe-Smiths står för färgstarka och roliga öden.
Smythe-Smith-kvartetten är en lika underbar släktsaga
Smythe-Smith är alltså en annan känd familj i Bridgertons värld, de rör sig i samma kretsar och varje år möts de under Smythe-Smith-kvartettens omusikaliska soaréer. Helst av allt vill man inte gå på framträdandena, kvartettens musicerande är värsta örontortyren. Men av solidaritet går man i alla fall.
Bokserien heter just Smythe-Smith-kvartetten i svensk översättning och i de fyra delarna följer läsaren medlemmarnas väg in i vuxenlivet och den sanna kärleken. Familjen Bridgerton är svårslagen, men den här spin-off-serien ligger inte långt efter i charmighet. Jag föll pladask för första boken och har sedan fortsatt läsa den underbara släktsagan.
Julia Quinns övriga spin-off-böcker på Familjen Bridgerton
Det finns nästan ingen ände på Familjen Bridgerton-böckerna, och det är jag oändligt tacksam för. Jag får väl dock tillstå att företaget att skriva en komplett guide är smått utmanande just på grund av mängden.
Julia Quinn har även skrivit så kallade prequels till böckerna om Bridgerton-syskonen och i dessa läser man bland annat om generationerna före dem. Serien som heter Rokesbys finns ännu inte i svensk översättning.
Rokesbys på engelska
Böckerna på originalspråket engelska:
Because of miss Bridgerton
The girl with the make-believe husband
The other miss Bridgerton
First comes scandal
Netflix Familjen Bridgerton är en riktig dundersuccé…
… och det visste jag väl att serien skulle bli. För mig är det lite som att mina våtaste drömmar – ursäkta uttrycket – besannas i och med att jag nu kan titta på Regency romance. Men jag överraskas av den kreativa tolkningen av böckerna och kan faktiskt tycka det är skönt att Netflix Familjen Bridgerton skiljer sig så pass mycket från Julia Quinns ursprungsverk.
Något jag tycker Netflix fångar alldeles utmärkt är humorn och värmen, för Familjen Bridgerton är verkligen rolig att läsa och så är den precis så härligt feelgoodig som man kan behöva efter en lååång vecka. Netflix skildring tillför Bridgerton-världen en mångfald som bokserien aldrig visat prov på och det tycker jag är en styrka.
Netflix Familjen Bridgerton säsong 1
I skrivande stund finns enbart säsong 1 av Netflix-serien. Säsongen handlar om Daphne Bridgertons romans med Simon Basset men är fullspäckad av familjedrama, givetvis i tidig 1800-talsmiljö. Se trailern för Familjen Bridgerton säsong 1.
Netflix Familjen Bridgerton säsong 2
Säsong 2 är på gång och efter att ha sett den längtar jag ihjäl mig efter ankomsten. Herremingud (!) så himla snyggt denna första tjuvtitt fångar den arga gnistan mellan Anthony Bridgerton och Kate Sheffield. Se sneakpeaken på Familjen Bridgerton säsong 2.
Måste slå ett slag för den vackra musiken i Netflix-serien
En liten, liten parentes i denna redan megafeta guide är hur ljuvlig jag tycker musiken i Netflix-serien är. Jag spelar den på repeat och sveps bort av de vackra tonerna. Lyssna på Familjen Bridgerton på Spotify.
Nu sätter jag punkt för den här texten och så får jag hellre återvända till den längre fram. Bridgerton-nörderiet kommer jag däremot aldrig upphöra med. Så det så.
