Jag är inte den som dras med i hajpar. Men med Rustas ljusstakar och blomvaser har det varit annat. Man skulle nog kunna kalla det för kärlek vid första ögonkastet, för det här är färg och form helt i min smak.
Mina överväldigande snälla föräldrar gav mig både blomvaserna och ljusstakarna i födelsedagspresent i veckan, det och så två legoset med blombuketter. Jag är fortfarande lyrisk, jag som visserligen fyllt 37 men som blir superglad av leksaker.
I dag blev jag om möjligt ännu mer kär i Rustas ljusstakar. När solen lyste på dem kastades nämligen pastellfärgade sken över stolen på vilken de stod. Jag känner det som att jag har små konstverk i mitt hem.
Det blev lite väl många skärmtimmar förra veckan och veckan före det. Den här veckan har jag därför försökt skapa skärmpauser genom att följa med mamma på shopping. Eller shopping och shopping, allra mest har vi tittat runt på inredning och pyssel. Vi har varit på Gekås och Fynda – vilka lyckostar vi är som har så bra lågprisställen i närheten!
Efter förra veckans idéhistoriska seminarium hade jag svårt att varva ner, så jag låg sömnlös över just inredning och pyssel. Inspirationsflödet online kan vara direkt beroendeframkallande! Där och då landade jag i att jag successivt ska börja inreda lägenheten, alltså med en bakomliggande tanke och i nya färger. Jag störtförälskade mig i Rustas nya ljusstakar och vaser i pasteller, men dessa har jag ännu inte varit och tittat på.
Jag planerar att använda dessa små blomvaser till mina vår- och sommarbuketter. Tänk dig scilla i den gula och snödroppe i den gröna!
Nej, i stället blev det ju både Gekås och Fynda i veckan. Jag köpte inga massor, bara några billiga glasvaser för 20 kronor styck och ett par nya diamond paintings. Velig som jag är kan det nog ta tid innan jag bestämmer mig för vilka inredningsföremål det ska bli. Men det gör kanske inte så mycket att suga på karamellen ett tag och tillåta mig att dagdrömma.
Jag behöver fortfarande rensa här hemma, och innan dess kommer jag släpa hem så få prylar som möjligt. Sorterade och sålde 500 böcker i höstas, skänkte 1 000 böcker hösten före det, och ändå är bokhyllorna fulla. Hur är det möjligt? Förr älskade jag att omges av prylar. Nu vill jag ha mer luft och yta. Detta kan jag dagdrömma om, alltså om att jag lyckats rensa ut allt överflöd och sakta men säkert börjat fylla lägenheten med få men fina saker i vackra färger.
20 kronor styck. Det är billigt. Fynda, ”Falkenbergs shoppingcenter”, har mycket fint.
Blogginlägget skenade visst i väg, för jag ville egentligen bara berätta att jag har haft en riktigt trevlig vecka som inneburit välbehövliga shoppingutflykter med massor av härliga intryck bortom skärmarna. Mamma är fantastiskt bra på inredning och pyssel, så det blir ju att vi bollar mycket medan vi vrider och vänder på varje föremål. Jag är tacksam för stunderna vi har tillsammans.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för My Perfect Day
Plötsligt dyker en nissedörr upp i hemmet och, ja, en nisse har flyttat in. Att få ha en egen liten tomtenisse under advent har blivit värsta grejen för mina syskonbarn. Faktiskt även för mina föräldrar, deras farmor och farfar. Mamma och pappa hittar på det ena roliga nissebuset efter det andra, väver samman små historier som familjens små fortfarande tar till sina hjärtan.
Det började redan tidigare i veckan. Som en förberedelse inför nissens ankomst hängde de ett julkort på ytterdörren hemma hos barnbarnen. Jag är tillbaka! Typ så. Mycket riktigt är det så, för nu är nissedörren åter på plats. Jag misstänker att nissens andra påhitt är att lämna var sin adventskalender åt barnen. Och sedan? Jo, det blir nog att småttingarna får ge något tillbaka: ett glas med julmust och ett fat med pepparkakor.
Köpa färdig eller göra egen nissedörr?
Jag hade en tanke om att köpa ett pysselset för att göra en egen nissedörr. Det finns nämligen många fina pysselboxar med både nissedörrar och tillbehör. Under några dagar gjorde jag nästan inte annat än att kika runt på exempelvis dessa pyssliga nissedörrpaket hos My Perfect Day:
Men så tänkte jag, nej tusan! Jag har så mycket pysselmaterial ändå, och kan komplettera så smått med nissematerial från Dollarstore. Så blev det till slut. Färdiga nissedörrar och tillbehör säljs nästan överallt numera. I inredningsbutiker, på Clas Ohlson, Rusta och ÖoB, ja, i många, många olika butiker.
Jag är barnsligt förtjust i miniatyrer, så det här med att skaffa en nissedörr känns så festligt. Eftersom jag inte har egna barn blir det inte riktigt samma, svårt att skapa magin för sig själv. Jag kunde dock inte motstå att köpa lite tillbehör när jag var på utflykt till Dollarstore. Det blev både nissespår och nisseflyttlådor, och så en och annan gran.
Får se vad jag kan få ihop av allt pysselmaterial jag har här hemma. Säkert något. Ett tips är att använda dina pysselmaterial som en del av nissebusen, exempelvis nissebus som innebär julpyssel.
24 påhittiga nissebus för hela advent
Det går så klart att göra hur många nissebus som helst, helt enkelt så många man orkar planera för och sedan faktiskt genomföra. Att göra nissedörren till en del av årets adventskalender är dock ingen dum idé. Nedanför följer därför tips på 24 påhittiga nissebus för hela advent:
Nisse har skrivit ett brev – det är bara det att bokstäverna har bytt plats i orden! Kan du kasta om bokstäverna i de olika orden så att du till slut kan läsa vad Nisse skrivit? Kanske att en liten hälsning är på sin plats.
Nisse har druckit upp julmusten och ätit upp pepparkakorna. Tänk dig barnens förvåning när drickan och kakorna är borta på morgonen!
Nisse vill ha hjälp att rita och skriva julkort. Skriv adresser på ett antal vykort och låt barnen komma på vad som ska vara med på de olika korten.
Nisse ger barnen magiska röda frön – typ Jelly Belly eller Skittles – som de ska plantera i socker. Senare samma dag eller nästa dag… Oj, det har vuxit upp polkagriskäppar!
Nisse har bakat och flyttat in i en brödlimpa, förslagsvis i en vörtlimpa. Flytta nissedörren till limpan. Det blir jättefestligt!
Nisse har gjort en snöängel i exempelvis mjöl eller socker – när mjölet och sockret ändå är framme vill han passa på att baka. Kanske lussekatter eller pepparkakor?
Nisse har förvandlat frukterna och grönsakerna till levande varelser. Limma fast sådana där rörliga pysselögon på frukt och grönt. Det finns till och med självhäftande pysselögon.
Nisse har dukat fram en massa pysselmaterial på köksbordet och vill ha hjälp att göra julpyssel och julklappar.
Nisse vill ha barnens hjälp att skriva en önskelista till tomten. Kan barnen hjälpa honom och sedan skriva var sin egen önskelista?
Nisse vill ha hjälp att skänka julklappar till andra barn. Kan barnen hitta var sin ”gammal” leksak som de kan ge till någon annan?
Nisse vill mata djuren i skogen. Skaffa solroskärnor och bege er ut i skogen tillsammans. Lägg kärnorna på marken så att djuren kan äta av dem.
Nisse har slagit in skorna i toapapper. Det blev mycket roligare så, tyckte han!
Nisse vill titta på en julfilm, gärna ha en ”biokväll”. Han har nämligen aldrig varit på bio förut.
Nisse har färgat mjölken röd. Ställ fram var sitt glas med karamellfärgad mjölk innan barnen vaknar. Gissa om de kommer bli överraskade!
Nisse har byggt en snögubbe av toarullar. Stapla tre toarullar på varandra, men vänd den översta toarullen åt andra hållet så att hålet i den pekar framåt. Stick en morot(snäsa) i det, limma fast ett par pysselögon ovanför och fixa några klädesplagg. Kanske kan detta vara en uppmuntran till att bygga en egen snögubbe utomhus?
Nisse har en massa gott till barnen – kanske russin eller clementiner – men först måste de hitta gottesakerna. Hur då? Jo, finurlige Nisse har lämnat en skattkarta.
Nisse har dekorerat vattenkranen i badrummet med glitter.
Nisse vill ha hjälp att ringa till farmor och farfar och till mormor och morfar. Han har lagt fram lappar med deras telefonnummer så att barnen kan ringa och säga hej åt honom.
Nisse går i ett luciatåg – med barnens gosedjur. Kanske att gosedjuren kan få lite glitter på hjässorna?
Nisse har bytt ut ljusen i adventsljusstaken mot morötter.
Nisse vill spela spel och har därför ställt fram ett par olika brädspel på köksbordet.
Nisse vill ut och leka och har därför lagt fram barnens varma kläder.
Det här var alltså 24 tips på nissebus. Givetvis finns det massor av saker du kan hitta på, och allra roligast blir det så klart om busen införlivas i det vanliga adventsfirandet med både julbak och julpyssel. Försök hitta på små berättelser för att göra Nisse ännu mer levande.
Det här kan mycket väl bli en fin jultradition för er alla, som det blivit för mina kära. Vill du ha ännu fler tips på nissebus till nissedörren? Kolla in idéerna på My Perfect Day!
Ser den inte ut att vara i glas, denna skål? Men otroligt nog är den gjord i silkespapper, och med en ansenlig mängd akrylmedium från IB Wahlström i stället för decoupagelim eller mod podge. Låt oss kalla det lacklim. För tillfället utforskar jag silkespapper på olika sätt – den här gången tillsammans med Christoffer – och jag tycker det är jätteroligt att ha en medpysslare i sambon, min.
Det är faktiskt han som gjort modellen du ser på bilderna här i blogginlägget. Vi samarbetade dock sida vid sida kring pysselprojektet, och eftersom jag gillar färgerna på denna skål mer än på min väljer jag att visa den version jag själv känner mest wow inför. Alltid bra att kunna välja mellan flera pysselmodeller. Så tack för hjälpen, Christoffer!
Något så fint som en skål måste väl ändå vara ganska svårt att pyssla ihop? Tvärtom. Jag skulle själv beskriva detta pyssel som enkelt.
Instruktioner för att göra en skål i silkespapper
Du börjar med att blåsa upp och knyta en rund ballong – så får du själva stommen till skålen. Därefter kan du forma ballongen genom att sätta gummiband runt den. Det gjorde Christoffer och det är därför som skålformen är så utomordentligt skålaktig.
Efter detta klipper eller river du bitar i silkespapper, välj en eller flera färger. Och sedan stryker du på lacklimmet på ballongen, sätter dit silkespappersbitar och lackar över igen. Knepet är att använda mycket lacklim. Du kan nästan inte vara nog generös med det. Typ så.
När lacklimmet torkat gör du hål i ballongen och låter luften pysa ut. Därefter kan du pilla bort ballongen och eventuellt klippa till skålens kant. Så här enkelt var det när vi gjorde våra skålar i silkespapper, och så blev resultatet urtjusigt.
Då och då får jag ett ryck och tänker att jag borde öppna den där förbenade nätbutiken så att jag kan sälja mina målarbilder och posters. Men så är det alltid något som sätter stopp, och jag misstänker att det är min egen kreativa process. För egentligen gillar jag att kunna experimentera mig fram och att sedan kunna blogga om det jag gjort i stunden. Det är detta som håller mig i gång varje dag.
I våras studerade jag komplementfärger och vattenfärger rent teoretiskt och det här satte sin prägel på vad jag skapade då. Jag gjorde bland annat min allra första riktiga poster. Motivet föreställer en orange koi i en blå damm. Blått och orange är komplementfärger och det ser du på hur det blåa lyfter det orangea i min posterdesign. Faktiskt var jag även inspirerad av färgerna i ett av mina egna foton, så ja, många processer samtidigt.
Och just för att jag var så insnöad på akvarellfärger fick det bli en fisk och damm med vattenfärgsöverdrag. Jag har maskerat olika svarta silhuetter med akvarellfärgsgrafik i Adobe Illustrator. Maskeringsfunktionen – den görs i ett x antal steg – har visat sig vara väldigt användbar och det var det första jag lärde mig göra i Illustrator. Specifik, haha! För att ge min orangea koi ett extra lyft har jag guldkantat den. Tycker själv att det blev fina detaljer, och dessutom är blått och guld vackert ihop.
Den här postern lägger jag alltså nu upp i min idébank slash projektkatalog, vilket innebär att du kan ladda ner den gratis. Men med den gratis nedladdningen följer ett ansvar från din sida. Du måste respektera upphovsrätten. Med andra ord får du använda postern för privat bruk men inte för kommersiellt bruk. Du kan därmed inte ladda ner och ladda upp bilden någon annanstans och hävda att den är din. Inte heller kan du printa ut postern på tjockt papper och sälja den vidare.
Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar för pen store
Jag är på jakt efter lite nytt konstnärsmaterial och snubblar i stället över det franska märket Omys stora målarbilder som man kan färglägga tillsammans.
Målarbilderna är verkligen dekorativa, faktiskt så snygga att man kan använda dem som posters. Eftersom de tar sin lilla tid att fylla i är det helt klart en fördel att man kan hänga upp och beundra dem under tiden.
Förutom det stora formatet och den läckra designen utmärker det pedagogiska upplägget dessa stora målarbilder. Vad sägs om att färglägga Sverigekartan eller människokroppen tillsammans?
3. Läs mer om den stora postermålarbilden med rymden som motiv
Jag kreerar ju egna målarbilder och har länge sneglat på de större varianterna man kan fylla i. De verkar inte vara jätteenkla att skapa, men när jag ser Omys färgläggningsbilder blir jag sugen på att försöka. Vi får se!
4. Läs mer om den stora målarbilden med världskartan som motiv
Men som läget är nu nöjer jag mig med att tipsa om just Omys jättemålarbilder och egentligen är de ganska så kompletta med ett tjockt, fint papper och så.
5. Läs mer om målarbilden med en dinosaurievärld som motiv
Somliga av dem, som den gigantiska världskartan, är på pappersrulle. Därför kan du rulla ut den stora målarbilden bit för bit. I takt med att du färglägger, vill säga.
En vecka som den här märks det av att jag och Christoffer har en entreprenörs- och företagstillvaro. Saker har verkligen ställts på sin spets de senaste dagarna. Samtidigt som jag själv har tagit fram cv och textprover för att söka nya uppdrag – och faktiskt redan fått ett par stycken och därmed är på gång med att skriva texter till kunder – har jag hjälpt Christoffer komma i gång med sitt Kanåsen. Han har behövt produktbilder för sina träprylar, liksom en enkel webbplats i väntan på en webbutik. Mitt i allt har jag alltså gjort logga, fotat och så vidare. Och Christoffer har skapat på som sjutton, han också.
Christoffers handgjorda ask och ring. Allt i trä. Nej, den här ringen är inte till mig! Inget frieri, med andra ord.
Vissa veckor kör det helt enkelt ihop sig och jag försöker mest gilla läget. Jag har nämligen bestämt mig för att steppa upp företaget igen och åta mig fler projekt. Nu när jag går konstkursen inser jag hur många konstgrejer jag vill prova, och konstnärsmaterial är fasen inte billigt. Inte de bra sakerna, i alla fall. Så jag måste kavla upp ärmarna aningen. Dessutom har jag på sistone känt en viss oro inför marknadsläget och börjat fundera på hur det i längden kommer påverka exempelvis annonsförsäljningen. Jag vet ju liksom inte, den här veckan har jag sålt åtta samarbeten till bloggarna och då känns ju allt bra. Men så ser det inte ut varje vecka. Säkerligen inte i kristider.
För att vara proaktiv har jag därför redan nu börjat se mig om efter roliga och givande uppdrag som kan dryga ut kassan varje månad. Även om det har varit mycket i veckan har jag känt mig skärpt och samlad. Okej, så det har blivit lite väl långa arbetsdagar med frilansjobb inpå natten, men det här är bara en övergångsfas. Snart sitter de nya rutinerna och jag ser väldigt mycket fram emot den kommande tiden. Det är faktiskt lite skönt att vara involverad i någon annans saker igen. Annars är det ju mest i min egen lilla bubbla jag lever och den är ganska gränslös i sig, på gott och ont. Kanske till och med kan få en vardagsbalans nu, med en tydligare uppdelning mellan jobb och fritid.
När man ser Varbergs torg iklätt en så här vacker påskskrud känner man sig lyckligt lottad som bor i staden. Bilderna i blogginlägget är från påskfirandet förra året och jag väljer att ha med dem för att visa hur fint ett påskris blir även utan de traditionella fjädrarna.
Förra årets tjusiga påskris med tylltussar framför Varbergs kyrka.
Kan man välja bort äkta påskfjädrar tycker jag man ska göra det. Japp, ett ställningstagande! Och då är ju tyll i påskriset ett helfestligt – och mer djurvänligt – alternativ.
Ett vackert påskris framför Varbergs stadshotell. Också det förra året.
Årets påskris har fått tyll i pastellfärger, har jag sett på foton från Varbergs lokala turistbyrå. Jag har ännu inte orkat pallra mig till torget för att fota påskdekorationerna i år, men det kommer, det kommer. Påsken har ju typ bara börjat.
Hoppas att du blir lika inspirerad av detta pynt- och pysseltips som jag är. Tyll är fantastiskt tjusigt, faktiskt.
Se vad jag har i gömmorna! Ett ärvt smyckeskrin. Jag fick det av min mormor medan hon ännu levde och hon har i sin tur haft det sedan barnsben… Dessvärre har jag inte full koll på dess historia. Ska fråga mamma om saken! Hon vet säkert.
Vi har våra små klenoder i släkten, somliga av dem är gjorda av superpyssliga anmödrar och andra av hantverksskickliga anfäder. Min gammelmorfar Ragnar var guld- och silversmed, som exempel, och min gammelmorbror gick i hans fotspår på fritiden.
Smyckeskrinet och smyckena jag ärvt är kanske inte så värdefulla i pengar, men i min familj har de ett oerhört stort affektionsvärde. Vi är lite malliga över våra föregångares skills, och faktiskt har både jag och min kusin gått helgkurser i silversmide bara för att hylla familjetraditionen.
Kusinen min är för övrigt grymt bra på smyckestillverkning.
Ett gammalt smyckeskrin för gamla bijouterier
I mormors lilla smyckeskrin förvarar jag en stor handmålad brosch liksom handmålade knappar. Det är någon av mormors fastrar som målat blommor på bijouterierna – och jag älskar dem, så klart! En stor gammelrosa ros på en elfenbensvit bakgrund, hur kan jag inte älska det?
Jag älskar bijouterier och krimskrams, små och omsorgsfullt skapade föremål med ett affektionsvärde snarare än pengavärde. Nu ser jag ju inte på mina arvegods som krimskrams, men jag har samlat på mig en del bijouterier genom åren. Bland annat en del vintagesmycken som har en annan känsla än dagens smycken.
Har alltid samlat på mig vackra askar och skrin
Jag vet inte riktigt var den kommer från, fascinationen jag har för små saker. För det är lite samma sak med askar och skrin som med bijouterier, jag har alltid dragits till och samlat på mig sådana. Och jag kan inte rationalisera det hela med att jag ju måste ha något att lägga smyckena i. Det är inte det som lockar.
Som barn hade jag en sådan där klassisk snäckskalsask. Den var hjärtformad och hade röd sammet inuti, som jag minns det. Jag hade också ett smyckeskrinmed en ballerina, en sockersöt speldosa och smyckesask i ett. När musiken spelade snurrade ballerinan runt, runt. Hon hade tyllkjol och allt. Fantastiskt! Det finns liknande smyckeskrin även i dag.
Genom åren har jag likaså haft rustika skrin i trä och delikata askar med pärlbroderi. Mitt absoluta favoritskrin är dock mormors gamla, ingen ask och inget skrin går upp mot det.
Jag har varit så lamslagen av allt det som händer i Europa att jag glömt att berätta om det som jag längtat efter. Exempelvis skulle jag berätta om Christoffers senaste pysselprojekt, nämligen att gravera in vackra mönster i speglar med hjälp av den nya laserskäraren.
På bilderna ser du en snirklig form av spegelgravyr, men eftersom det finns en digital aspekt av maskinen går det att gravera nästan vad som helst i spegelglaset. Trots datorfunktionerna är det ett ganska pilligt pyssel.
Än så länge provar Christoffer sig mest fram i skapandet. Han har graverat på dricksglas och speglar, i olika träföremål och så har han designat flera träprylar från grunden. Han ritar bland annat miniatyrer i Lightburn och Sketchup som han sedan tar fram med laserskäraren som redskap. Jag tycker det är jättehäftigt, detta hans nya skapande!
Målet är förstås att lite längre fram kunna sälja unika speglar, liksom en massa andra inrednings- och pysseldetaljer. Jag skrev om det här i början på året och kände samma glädje inför det då. Men saker tar tid, och Christoffer försöker hitta tillbaka till rutinerna efter sågolyckan. Han är fortfarande deltidssjukskriven.
En så nygraverad spegel att man fortfarande ser spegelflisorna på glaset. Jag har inte dammat bort dem ännu.
I veckan blev han klar med ett sitt största finsnickeri sedan olyckan, och det gick bra. Så klart. Däremot är det inte riktigt samma för honom att snickra med handen som det var förut och att införskaffa laserskäraren är ett av hans sätt att successivt ställa om.
Christoffer är en fantastisk pysseltalang och det märks så tydligt när han ritar och skapar med laserskäraren. Förundrat tänker jag att det ser ut som att han aldrig gjort något annat i sitt liv än det här, och det överstiger mitt förstånd att han greppar det så enkelt.
För de olika spegeldesignerna använder Christoffer så kallade svg-filer för kommersiellt bruk, får se om han kommer rita egna mönster. Ibland är det inte värt att rita själv. Särskilt inte när man hittar något som är exakt så som man vill ha det. Det gäller bara att göra köpen rätt, grafik är ett snårigt träsk beträffande användarrättigheter.
Att hitta grafik till spegelgravyren är både inspirerande och tidskrävande, så jag får vara med på ett litet hörn. Vi bollar mycket, jag och Christoffer, och stöttar varandra i skapandet.
Efter sågskadan har Christoffer skaffat en laserskärare och ett av hans första projekt är att göra en naturinspirerad taklampa åt oss. Till min stora glädje dyker det upp alltmer inspiration för naturinredning, så även inom lampor.
Medan jag väntar på den förtjusande lampan är det ju inget som hindrar mig från att webbfönstershoppa snygga vita taklampor. Även de inspirerade av naturen, som jag för tillfället föredrar lamporna.
1. Kotteinspirerade vita taklampor
Syns inte kotteinspirerade vita taklampor med det här stuket nästan överallt? Jag förstår tjusningen med dem, tycker själv de är fina och ser fram emot den kottelampa Christoffer ska göra i valnöt. Just det här exemplet på taklampa kommer från märket Umage och heter Aluvia Pearl White. Läs mer om lampan.
2. Hängande vit lampa i form av blomma
Markslöjds taklampa Flora har fått designen av en vit blomma. Jag kan tycka att den här ganska yviga lampan är ett fint alternativ till fjäderlamporna med äkta fjädrar, när man liksom vill ha lite rysch och pysch och skippa djurgrejer. Läs mer om taklampan.
3. Vit taklampa i form av regndroppe
Umage ligger även bakom den här vita taklampan som har formen av en regndroppe. Lampan finns i olika storlekar, vilket skapar en fin effekt när den hängs i ett arrangemang med flera lampor. Vad heter lampan? Alva. Läs mer om den här.
4. Naturformade vita taklampor
Blomma eller kotte? Svårt att säga exakt. Men när jag ser denna fina vita taklampa från Aneta Lighting slås jag av den behagliga formen som för tankarna till naturskatter. Lampan heter Carpatica och här kan du läsa vidare om den.
5. Vit taklampa med blommor
Taklampan Lora kommer även den från Umage och är skapad för att efterlikna en blomsteräng i vitt. Den runda formen minner i sig om en dunig blomma, för att inte tala om strukturen med blomster som böljar in och ut i varandra i en tjusig helhet. Läs mer om lampan.
6. Hängande vit lampa i form av moln
Sky är ett passande namn på denna vita taklampa från Watt & Veke. När den hänger i taket svävar den likt ett moln och den är utformad för att man ska kunna inreda med flera lampor bredvid varandra, så att lamporna skapar en känsla av att man har en himmel ovanför sig. Japp, i vardagsrummet! Läs mer om molnlampan som finns i en stor och i en liten modell.
7. Vita taklampor i form av blommor
Jag blir tjusad av Normann Copenhagens vita blomlampor, här ser du den stora varianten av de vita taklamporna. Den stora breder ut sig som en fullt utslagen blomma medan den lilla hänger likt en ljuvlig blomklocka. Återigen kan du mixa de olika storlekarna för att skapa ett slags stilleben i rummet. Lampan heter Norm 06, och detta vara sig du ska köpa den stora eller den lilla av dem. Läs mer om taklamporna.
Var någonstans kan man köpa vita taklampor?
När jag ska köpa ny inredning brukar jag kolla runt en del i fysiska butiker. Ibland slår jag till i dessa direkt, ibland letar jag vidare på nätet. Det finns hur många nätbutiker online som helst.
Tips på på var man kan köpa lampor
Som exempel finns ju de mer klassiska inrednings- och belysningsbutikerna – se exemplen här nedanför:
Över lag gillar jag naturinspirerad inredning, det märks säkert i mina andra blogginlägg såsom i inläggen om djurinredning och gröna gardiner.
När man betraktar blommor och blad – se bara den här vita syrenen (!) – inser man hur mycket vackert som finns att inspireras av. Eller det i är i alla fall vad jag tycker.
Är den inte förtjusande, fågeln från Rosa Ljung? Jag hittade den på loppis. Kostade 20 spänn, eller så.
För ett par veckor sedan bröt jag nämligen coronatristessen och besökte Varbergs loppmarknader. Behövde införskaffa lite rekvisita till hemmafotograferandet och när jag fick syn på fågeln var jag ju bara tvungen att slå till.
Jag kan förstå varför somliga tycker dessa porslinsfigurer är kitschiga, men samtidigt kan jag inte låta bli att falla pladask för just kitschen. Jag älskar de färgstarka blommorna på det vita, hur naturen ges fantasifulla uttryck.
Förutom fågeln köpte jag en Rosa Ljung-katt, också den med lila blommor. Allra helst skulle jag vilja stöta på de snudd på legendariska ansiktsvaserna.
Prydnadssaker från Rosa Ljung – kanske inga större värden
Rent ekonomiskt har prydnadssakerna i fråga inga större värden, vad det verkar som. Jag såg en hel del fåglar och katter under loppisbesöken häromveckan och då blev det ganska tydligt hur populära figurerna var en gång i tiden.
Om jag inte missminner mig tror jag att även mina föräldrar haft en Rosa Ljung-katt, ett vagt minne från sent 1980-tal.
I och med prylarnas popularitet finns det numera ett överflöd av Rosa Ljung-saker, därför är föremålen i regel inte värda så mycket. Faktiskt oförtjänt, enligt min mening. Föremålen är fortfarande lika vackra, och visst är väl den här typen av kitschiga design ändå tidlös?
I ett av Loppmarknadsarkeologernas korta P1-reportage diskuteras hur vanligt förekommande – och därav billiga – prydnadsföremålen är.
Eftersom jag för tillfället snöat in på Rosa Ljung tycker jag det är ett trevligt radioreportage. I det görs en kort intervju med Rosa Ljungs dotter, som passande nog jobbar på loppis. Klicka på länken för att lyssna på reportaget via Sveriges radios webbplats.
Keramiker som var verksam vid Deco keramikfabrik
Rosa Ljung (1917-1983) var formgivare och keramiker, med ett ben i göteborgska konstskolan Valand och ett ben i helsingborgska Deco keramikfabrik.
Om du har tur hittar du en figur som har båda originalklisterlapparna kvar. På dessa står ”Rosa Ljung” respektive ”Deco” i kursiv, handskriven stil. Bakgrunden på lapparna är vit och texten svart.
Jag är absolut ingen van loppisbesökare, tvärtom. Men under besöket på loppmarknaderna i Varberg slogs jag av vilken spännande inblick man får i svenska hem genom tiderna. Så många stilar!
När mina föräldrar var unga var en fågel ellerkatt från Rosa Ljung säkert något av det coolaste man kunde inreda med.
Med tanke på denna keramikers storhet skrivs och talas det förvånansvärt lite om henne. Undrar vad det beror på, är det för att hon var kvinna?
