Jag har fortfarande några julpyssel kvar att skriva om och än är väl julen inte över? Trettondagen i dag. Jag låg kvar länge och halvslumrade till Fanny och Alexanderpå Svt play. Vaknade sedan upp till ett fantastiskt solljus och tog därför tillfället i akt att fotografera mina runda julgranskulor i papper. Det blir inte samma sak att fota i gråmulet väder, av den anledningen har mina pyssel fått vänta.
Personligen är jag förtjust i den här sortens enkla papperspyssel. För att göra pappersjulgranskulorna har jag använt lika stora cirklar i papper, papperscirklar som jag alltså klippt ur ett superfint konstruktionspapper i regnbågens färger. Nu ska jag tipsa om hur du kan göra egna kulor.
Du bör åtminstone ha fem papperscirklar, men ju fler desto bättre. Många cirklar ger nämligen en tät papperskula. Jag blev själv lite besviken på julgranskulan som jag gjorde av just bara fem cirklar. Den blev verkligen tanig. Meh! Tur att jag även gjorde en tätare.
När du har dina papperscirklar – rita och klipp dem utifrån ett glas, som exempel – viker du dem på mitten. Du ska med andra ord vika dem till halvcirklar. Därefter limmar du halvcirklarna mot varandra. När du är nöjd med antalet limmar du ett dubbelvikt snöre i mitten av alltsammans och limmar sedan samman de två återstående halvcirkeländarna. Efter att julgranskulan torkat kan du hänga den i granen som julpynt.
Hercule Poirot är en av mina favoritkaraktärer och i Mordet på Orientexpressen tycker jag han briljerar med sina små grå. Eller egentligen är det ju författaren Agatha Christie som glänser i denna klassiska mordgåta, som kanske är den bästa pusseldeckare jag läst och sett hittills.
Mordet på Orientexpressen har filmatiserats flertalet gånger, häromsistens i Kenneth Branaghs regi 2017. Jag gillar filmen MEN i mina ögon finns det inget som slår ITV:s Poirot-serie med David Suchet i huvudrollen. Jag tror den finns på TV4 Play.
Själv har jag DVD-boxen hemma, det är en av de få boxar jag kommer klamra mig fast vid så länge jag lever, typ.
Vad handlar Mordet på Orientexpressen om?
Detektiven Hercule Poirot är med om många äventyr i världen, Mordet på Orientexpressen eller Murder on the Orient Express är ett av dem.
Efter att ha rest runt i Främre Orienten ska Poirot bege sig hem till Europa och givetvis vill han lyxa till det med en tågfärd mellan Istanbul och Calais.
Just den här avgången är Orientexpressen fullbelagd, men Poirot lyckas ändå få en sovplats tack vare inflytelserika kontakter.
Poirot och tretton andra resenärer reser i samma tågvagn. Tåget hinner knappt börja rulla innan dramat drar i gång.
På bilden ser du bokomslaget till Agatha Christies Mordet på Orientexpressen. Boken gavs ut av Bookmark förlag 2014.
Mr Ratchett närmar sig Poirot nästan med en gång. Han har gjort sig en förmögenhet på tvivelaktiga sätt och inger ett högst osympatiskt intryck. Poirot tycker då rakt inte om honom, så när Ratchett ber om hans beskydd undan någon som vill honom väldigt, väldigt illa säger detektiven bestämt nej.
Tåget fastnar också i en snöstorm och resan får ett abrupt avbrott i ovädret. Strandsatta i snön händer det som inte får hända: Mr Ratchett mördas. Han hittas död med många, många knivhugg.
Vilken tur att Poirot är på plats och redo att nysta i händelsen!
Med hjälp av sin förståelse för det mänskliga beteendet lyckas Poirot röra om rejält i grytan medan han förhör sina medpassagerare.
För att hitta Mr Ratchetts mördare måste Poirot gräva i det förflutna och sakta uppenbarar sig den mörkaste av hemligheter. För länge sedan rövades en flicka bort och mördades brutalt. En hel familj slogs i spillror.
Vad tycker jag om Agatha Christies bok?
Som jag redan nämnt är jag förtjust i både Hercule Poirot och Mordet på Orientexpressen – vad är det med karaktären och boken som jag tycker så mycket om?
Jag har läst en del av Agatha Christies böcker och tycker hon är en mästare på att skriva fram psykologiska porträtt. Varje karaktär – även birollerna – känns unik och djup, även trots det faktum att berättelserna är ganska korta.
Samspelen mellan karaktärerna är också de dynamiska. När Poirot börjar skrapa på ytan pågår hur mycket som helst, hela känslogalleriet finns representerat. Och varken karaktärerna eller händelserna målas svart på vitt, tvärtom är Christies litterära värld full av nyanser.
Poirot, då? En otroligt väl sammanhållen karaktär i bok efter bok. Kanske är han rent av lite dryg i sin självmedvetna arrogans och ändå är han så älskvärd. Excentricitet ursäktar det mesta!
Enligt min mening fångar Mordet på Orientexpressen allt det som gör en Agatha Christie-bok så himla bra.
Sedan tycker jag tågmiljön är spännande. Är den inte lite klaustrofobisk med tanke på den begränsade ytan och snöstormen? Man kan liksom inte fly därifrån…
Jag har drömt om att få åka Orientexpressen ända sedan jag första gången tog del av den här berättelsen någon gång i tonåren. Har läst och sett den många gånger om just för att jag gillar den så. Bästa betyget, väl?
Det är inte bara den första arbetsdagen på det nya året, det är även en nystart för Christoffer.
Han var med om en hemsk sågolycka i somras, alla fem fingrarna på högerhanden sågades av och fyra av dem syddes dit igen under en 17 timmar lång operation. Därför har han varit sjukskriven i över ett halvår. Men i dag har han begett sig till sitt efterlängtade finsnickeri igen.
Som läget är nu kommer han ju inte kunna arbeta exakt som förut, men han har planerat för en återkomst som ändå kommer innebära massor av skapande. Eftersom han själv älskar att vara tillbaka är även jag glad, glad för hans skull och faktiskt glad för min egen.
Det här miniatyrväxthuset är gjort i plywood och jag gissar att Christoffer kommer ta fram flera sådana här träpyssel som han ska försöka sälja i vår. Vi har köpt rättigheterna för att få använda ritningarna till det här växthuset. Får se om vi väljer att rita egna växthus i framtiden. Bara för att utmana oss själva ännu mer, liksom.
Jag kan tillåta mig att tycka det är skönt att få sitta på vårt hemmakontor i all min enslighet igen. Det blir ett annat lugn när jag sitter här själv, inte för att Christoffer egentligen stör. Ju färre distraktioner, desto bättre. Mer så. Har nämligen en del saker att beta av, exempelvis sponsrade inlägg till bloggarna.
Precis innan olyckan skulle vi påbörja vårt nya gemensamma pysselliv, låta våra intressen för design och reklam mötas. Perfekt att kunna komplettera varandra så!
Christoffer skulle bland annat göra små träpyssel och inredningsdetaljer – och jag skulle hjälpa honom öppna en egen webbutik. Bland mycket annat. Nu är detta inte på paus längre, men vi tar det i bebissteg, en ny pryl i taget. Saker blir vad de blir, det viktigaste är att känna skaparglädje.
Tanken med den här typen av miniatyrer är att man enkelt ska kunna skicka dem i platta paket och sedan montera ihop dem. Vi fnular alltså på om man kan sälja dockhus och miniatyrer som byggsatser, i alla fall de större träföremålen. Växthuset är interaktivt på så sätt att man kan lyfta på taket, öppna och stänga dörren.
Det kanske inte ens blir en webbutik i första taget…
Jag och Christoffer älskar våra idéer och det är alltid lika roligt att bolla dem med varandra. Jag räknar med att vi har en spännande vår framför oss, inte minst Christoffer som nu också ska satsa på sig själv och det han vill göra.
Tvivlar inte en sekund på att det kommer gå jätte-jättebra för honom.
Under extrema tider kan man behöva göra extrema perspektivskiften och det är precis det jag gjort under 2021. Faktiskt är jag ganska nöjd med hur jag börjat se skönheten i de enklaste saker, såsom skönheten i tång eller frost på marken. I saker jag aldrig lagt märke till förut.
Jag har länge haft en längtan att få känna mig i samklang med omgivningen, särskilt med naturen runt knuten. Det är en poetisk längtan som jag många gånger frustrerats över att jag liksom inte lyckats nå hur jag än försökt.
Och så kom pandemin, isoleringen och nya rutiner.
Till en början var jag jävligt understimulerad men…
Plötsligt kändes det bara självklart att jag skulle vara ute på små strövtåg i hembygden, ta med mig kameran och insupa så mycket sinnena bara orkar med. Belöningen blev omedelbar, en större tillfredsställelse med livet i stort, även i smärtan och sorgen.
Att bli faster är det största som hänt mig och så kommer det förbli i resten av mitt liv. Inga veckor är kompletta utan att jag fått träffa Leia och Lova, som mina två syskonbarn heter. Men faktiskt går det inte många dagar mellan våra pratstunder. Åtminstone inte mellan det att jag och den äldsta pratar, jag och Leia, alltså.
Leia fick en mobilklocka i julklapp, en sådan där första mobil som föräldrarna kan styra helt över. Några telefonnummer programmeras in i mobilen och bara dessa nummer kan i sin tur ringa till Leia. Hon kan inte heller surfa runt med den på nätet. MEN nu kan hon i alla fall ringa till sina närmaste.
Nu när det är jullov pratar jag och Leia på telefon flera gånger om dagen. Hon är bara sju år, ändå är hon full av känslor och tankar om ALLT. Och när hon får feeling ringer hon upp för att berätta om hon är glad, sur, eller om hur hon än känner sig.
Hon ringer också upp för att leka gissningslekar och berätta historier, både roliga och läskiga, sådana. Jag fasar lite inför hennes skolstart – oj, vad många Bellman- och spökhistorier hon kan berätta för sina kompisar nu! Och ja, jag är så klart den skyldiga. Men det är så himla fint att få skratta och fasa tillsammans.
På bilderna ser du Nöjesparken i Varberg. Förr kunde man gå in i den här byggnaden, vilket jag också gjorde. När vi var små brukade jag och min bror springa runt på dansgolvet i den, kanske ställa oss på scenen och låtsas uppträda. Vi gick hit i samband med att vi matade ankorna i Ankdammen tillsammans med mamma.
Eftersom jag själv älskar berättande vill jag av hela mitt hjärta uppmuntra syskonbarnen till att berätta själva. Jag försöker ge så mycket tid och uppmärksamhet jag bara kan till att lyssna. Sedan får jag ju också berätta en del själv. Bra träning för mig! Det bästa betyget är att kunna locka ett barn till skratt.
Dessutom vill jag att mina syskonbarn ska veta att faster alltid finns där. Måste vara superskönt att växa upp med en hängiven vuxenskara, tänker jag. Det är dock inte bara för deras skull. Skulle ljuga om jag skrev något annat än att jag vill vara en självklar del av deras vardag, precis som de är av min. Därför värmer det så gott i hjärtat när Leia ringer.
Hoppas hon aldrig slutar.
Finns inga ord för att beskriva tacksamheten jag känner inför stunderna jag och syskonbarnen har tillsammans. Behöver inte så mycket mer än detta för att känna mig rikast i världen.
Jag äter vegankost och är därför inte så mycket för den klassiska julmaten. Givetvis är det så. Av den anledningen äter jag vad man skulle kunna kalla ett grönt julbord, minus typ det mesta som kan likna julmat.
Potatisgratäng med sojafärs och tre sorters kål är återkommande inslag varje jul. Och så den här på alla sätt och vis ljuvliga grönkålssalladen med bland annat polkabeta och granatäpple.
Färsk grönkål kan vara en av mina favoritsaker i förtäringsväg. Det är jag tacksam för, det är nämligen svårt att finna något nyttigare att äta. Men främst äter jag det för att jag tycker det är så himla gott.
Denna grönkålssallad med polkabeta och granatäpple är just himmelskt god – så hoppas du också får glädje av receptet på den.
Jag och Christoffer fortsätter med våra små origamiprojekt och inför julen har vi vikt en snöflinga i papper. Vacker, va?!
Det är för sådana här tillfällen jag sparar mina metallicpapper, papper som är särskilt avsedda för origami. De har måtten 15×15 centimeter.
Jag hade också ett annat ljuvligt origamipapper, ett handgjort sådant i rosa, vitt samt guld och som vi faktiskt gjorde en snöflinga av. Men det var inte styvt nog för att hålla formen.
Så den här gången fick det bli foton på enbart metallicsnöflingan.
Att göra en sådan här snöflinga innebär ett ganska symmetriskt vikande med upprepande moment, vilket gör den till ett relativt enkelt pyssel, om än inte det enklaste.
Jag har knåpat ihop en blogglista med 10 frågor om julfirande eftersom jag funderat en del på det här med julkänslor, eller snarare på uteblivna sådana.
Hade varit jättekul om du också svarade på frågorna, kanske i ett inlägg på din egen blogg? Länka då gärna hit och/eller dela länken till ditt blogginlägg i kommentarsfältet längst ner i det här inlägget.
Lovar att jag ska läsa och kommentera på bloggen, din.
Här har du dem – mina 10 frågor om julfirande!
För tydlighetens skull listar jag julfrågorna först – kopiera och svara på dem:
När börjar du julpynta?
Vilken är din favoritjullåt?
Vilken är din favoritjulfilm?
Vad tycker du om att ge julklappar?
Vad tycker du om att få julklappar?
Vilket är ditt bästa julminne?
Vilket julgodis brukar du baka?
Vilken julmat är ett måste?
Hur firar du julafton?
Vad gör du resten av julhelgen?
Mina svar på mina 10 frågor om julfirande
Jag svarar på julfrågorna…
1. När börjar du julpynta?
Ärligt så har jag inte julpyntat på flera år, inte ens adventsljusstakarna åker fram. Jag tycker jag har så många prylar framme ändå och blir stundom alldeles matt av alla saker.
Men det gör inte så mycket, jag brukar hänga en del hos mamma och pappa och de har det superfint och -juligt hemma hos sig.
2. Vilken är din favoritjullåt?
Jag gillar flera olika jullåtar. Som barn ÄLSKADE jag ”Mössens julafton” och senare ”Julen är här”.
I skrivande stund lyssnar jag på ”Have yourself a merry little Christmas” med Judy Garland, den är nog den vackraste julsången jag vet i vuxen ålder. (Även musiken från baletten Nötknäpparen, om det räknas?)
3. Vilken är din favoritjulfilm?
O, knivig fråga! Ensam hemma 1 och Ensam hemma 2 är ju ett par favoriter bland julfilmerna, helt klart. Men allra mest gillar jag nog ändå Livet är underbart, The holiday och Mupparnas julsaga.
Kanske, kanske även Fanny och Alexander. Jag är inget vidare förtjust i Tomten är far till alla barnen, faktiskt, kan väl tilläggas.
Sedan 2019 har Netflix-serien Hjem till jul varit en obligatorisk del av mitt julfirande.
4. Vad tycker du om att ge julklappar?
Jag älskar att köpa julklappar och då särskilt till syskonbarnen. Jag och mamma lägger ner hela vår själ i att hitta de perfekta paketen till Leia och Lova, som familjens ögonstenar heter.
5. Vad tycker du om att få julklappar?
Jag blir jätte-jättegenerad av att få julklappar, till och med lite besvärad.
Får främst presenter av mina föräldrar och tycker att de alltid ger för mycket, samtidigt är jag, min bror och mina brorsbarn hela deras värld.
Att jag blir besvärad tror jag hänger samman med att det var så jäkla tabubelagt att skämmas bort där jag växte upp på landet.
Allt skulle vara så lagom hela tiden, man fick aldrig sticka ut åt något håll. Att få många paket var nästan synonymt med att vara en dålig unge, oavsett hur snäll man var.
Jag slutade prata julklappar med skolkompisar och så, var bästa strategin för att slippa bli sönderhatad och -mobbad. Så fruktansvärt, när jag tänker på det.
Kommer ALDRIG flytta tillbaka dit. Ha!
Kan väl tillägga att jag varje år önskar mig foton på syskonbarnen och teckningar som de små gjort. Inte alltid önskan går i uppfyllelse.
6. Vilket är ditt bästa julminne?
Ännu en svår fråga det här… Jag har många bra julminnen och gillade väl julen allra mest när jag själv var barn och mormor ännu var livet. Det var annat då.
Har inte så mycket julkänsla numera. Det stämmer nog det här med att julen är barnfamiljernas högtid, jag och Christoffer är frivilligt barnlösa och för oss är juletiden mest vardag, så att säga.
Jularna de senaste fem sex åren har inneburit en hel del oro för min familj. Vi har varit med om ganska svåra saker vad gäller sjukdom och död, varje julvecka brukar inledas med ett nytt besök på akuten.
Om det inte är cancer så är det hjärt- eller lungsjukdom, eller något annat.
Det överskuggar mina jular något. Men jag känner på samma gång den största tacksamheten för att jag får ha min lilla familj hos mig.
Jag äter typ ingen julmat alls, äter vegankost och gillar inte veganska korvar och köttbullar så mycket.
Min mamma brukar göra en potatisgratäng med sojafärs till mig, du vet en sådan där med runda skivor och ströbröd på toppen. Hon gör också en grönkålssallad med granatäpple och polkabeta – mums, alltså!
Fast nu kom jag ju på något. Jag gillar kål. Brunkål, grönkål och rödkål, japp, alla tre sorterna. Så lite julmat äter jag, trots allt.
9. Hur firar du julafton?
Jag brukar fira jul tillsammans med min familj, Christoffer med sin. I år har varit första julaftonen vi firat tillsammans under våra snart sju år tillsammans. Eftersom vi inte har barn gör det inte så mycket att dela på oss.
Mitt firande inleds med att äta julbord tillsammans med mamma, pappa och morbror. Efter det blir det ett par timmars vila innan vi åker hem till min bror, svägerska och mina syskonbarn.
Det har hänt att vi inte firat jul med barnen, men det är mer ett undantag än en regel. I år firade vi julafton med dem.
Somliga julaftnar firar vi tillsammans med min svägerskas familj. Det är lite olika. När det är corona har ju det inte gått, hon har en stor familj.
10. Vad gör du resten av julhelgen?
Jag försöker vila så mycket jag kan, brukar vara ganska sliten efter en intensiv jobbperiod med alla temadagar och högtider som ska täckas på bloggarna och så julfirande på det.
Men det är inte alltid jag får vila, ibland åker jag och Christoffer runt till släktingar och så är det alla vänner som vill ses. ALLT ska hända på denna enda julvecka och jag mäktar liksom inte med.
Pressar mig själv för att jag får dåligt samvete, inte för att någon annan än jag själv ger mig det. Jag känner mig ganska otillräcklig den här tiden på året, och så kan det ju vara när man lever med daglig smärta.
Mina ideala mellandagar är att ligga nerbäddad i soffan, sova massor, läsa på lite om julfirande då och nu, titta på en och annan julfilm samt att bara vara med mina närmaste.
Som företagare är jag sällan helt ledig över jul och nyår, så jag jobbar faktiskt en hel del dessa dagar.
Så där, det var min blogglista med 10 frågor om julfirande.
Som skrivet, delta gärna genom att kopiera och svara på frågorna på din egen blogg. Länka hit, om du vill, och dela länken i kommentarsfältet här nedanför.
Jag är inte så värst rädd för insekter, så länge det inte är mjölbaggar i mitt skafferi. Ha! Jag orkar verkligen inte med merjobbet skadedjur i hemmet kan leda till. Är oftast så trött och värkig i vardagen att en sådan sak får mig att gråta. Jo, på riktigt.
Nu handlar jag inte hem mjöl jätteofta, men de gånger jag gör det tar jag till mammas och hennes gamla väninnas löjligt – men genialiskt – enkla husmorsknep. Jag siktar mjölet nästan det första jag gör efter att jag kommit hem från affären och definitivt innan jag ställer in mjölet i skafferiet.
Genom att sikta mjölet fångar jag med en gång upp eventuella skalbaggar och larver, inte för att det liksom hör till vardagen att jag hittar mjölbaggar i påsarna. Men som en försiktighetsåtgärd.
Dessutom bakar jag alltid med siktat mjöl, vilket är en stor bonus med detta husmorsknep. Eftersom jag faktiskt köpte hem mjölet på bilden inför årets bak av julgodis, tänkte jag att jag passar på att dela med mig av husmorstipset.
Brända mandlar… Jag tänker på varma, sockriga mandlar på Lisebergs julmarknad. Alldeles färska, en smak av rostat. Det är sååå gott. Något så läckert måste väl ändå vara svårt att göra? Det är ju det med de brända mandlarna att de är busenkla att slänga ihop.
Så när jag gjorde årets julgodis klämde jag alltså till även med detta – till mammas glädje. Hon älskar klassiska brända mandlar.
Jag tycker det är roligt att baka för andras skull, och lite så har fokus varit under förra veckans julbak. Inte ofta jag kan bidra i matväg, jag som har en speciell kost, men ibland händer det och det känns alltid lika bra inombords.
Är det en känsla av stolthet, kanske?
Recept på brända mandlar
Hur gör du brända mandlar av cirka 200 gram sötmandel?
Ingredienser
200 g sötmandel
1 ½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
½ dl vatten
Instruktioner
Rosta mandlarna först, det här kan du göra i en torr stekpanna eller på en plåt i ugnen. Jag valde det senare alternativet. Då spred jag ut mandlarna på bakplåtspapper och ställde in dem i en 225 grader varm ugn i sex minuter. Ugnsrosta mandlarna i mellan 5 och 8 minuter.
Blanda strösockret, vaniljsockret och vattnet till en sockerlag i en kastrull.
Låt blandningen koka upp.
Tillsätt de rostade sötmandlarna i sockerlagen och koka alltsammans tills det börjar knäppa i mandlarna. Du kommer höra ljudet, jag lovar! Du kommer också märka hur sockret sakta, sakta kristalliserar sig på mandlarna. GLÖM INTE ATT RÖRA RUNT HELA TIDEN.
Ta bort kastrullen från plattan och häll mandlarna på ett bakplåtspapper. Separera mandlarna från varandra, helst så att de ligger en och en.
Låt nu dina brända mandlar svalna – eller varför inte äta dem direkt, egentligen?
Jag kan väl tillägga att jag gjorde brända mandlar av 600 gram sötmandel på direkten, jag menar tre satser. Det gick alldeles utmärkt. Lite bökigt att röra om bara. Men det kan man leva med, helt klart.
Mandlarna blev en definitiv favorit på julborden, både hemma hos min familj och hemma hos Christoffers.
Marknadsnougat är gott så det vill jag inte riskera att göra för lite av… Vet du? Jag dubblar satsen. Ja, så gör jag! Typ fem minuter in i julgodisbaket ångrar jag mig och faktiskt blir ångern ännu påtagligare dagen efter. Gud, vad mycket marknadsgodis! Tre plåtburkar fulla. En sats marknadsnougat hade räckt gott och väl för mig och Christoffer, även till de två olika julborden som vi ska ha med oss julgodis till.
Men nu står jag alltså här med massor av julgodiset i fråga och som skrivet, marknadsnougat är gott, om än en aning sockrigt. Det här är ett godis jag gillat sedan barnsben och som jag brukat köpa på marknaden. Äter dock vegankost sedan ett antal år tillbaka, så inför julgodisbaket veganiserade jag receptet. Det var busenkelt: bytte ut smöret mot mjölkfritt margarin. Bara en pyttedetalj, så receptet är liksom på klassiskt vis.
Recept på marknadsnougat
Hur gör du då marknadsnougat, alltså en enkel sats som ger cirka fyra portioner?
Ingredienser
125 g (mjölkfritt) margarin eller smör
6 dl strösocker
2 dl vatten
6 ½ dl vetemjöl
4 dl florsocker
1 dl kakao
Instruktioner
Smält margarinet, strösockret och vattnet i en kastrull och låt smeten koka i två minuter.
Sikta ner och blanda vetemjölet, florsockret och kakaon i en bunke.
Häll ner den varma smeten i bunken med mjölblandningen och rör om med riktiga krafttag. Smeten stelnar fort, nästan som fudge.
Lägg bakplåtspapper på en bakplåt och bred ut smeten över pappret så tjockt som du vill ha din marknadsnougat.
Låt godiset svalna, ställ det exempelvis svalt på balkongen eller i kylskåpet.
Skär lagom stora bitar av det – och nu så har du gjort marknadsnougat.
Ät på, men kom ihåg att detta julgodis är mäktigt och att du lätt blir illamående av det. Jag skriver av egen erfarenhet-ish. Jag tycker marknadsnougaten är allra godast när den precis tagits ur kylen.
Pappa ringde häromkvällen: Jag vill gärna ha sådan där snickers… Han håller strikt upp med godis men vid jul bryter han förbudet något för att äta snickersrutor med rice krispies. Jag och Christoffer gjorde dem förra julen och jag kallar dem för kakor för att pappa inte ska få allt för dåligt samvete om han unnar sig en och annan bit.
När pappa ringde kändes det väldigt, väldigt bra att redan ha gjort en hel sats snickersgodis åt bara honom, för att han älskar det så. Inte ofta man får chans att ställa upp på mina föräldrar, som fortfarande har mig och min bror som sina små ögonstenar och som går genom eld och vatten för vår skull.
Jag önskar att jag kunde äta snickersrutorna, de är verkligen supergoda. Men jag får allergiska reaktioner av jordnötter, så snickers är inget jag liksom stoppar i mig bara sådär. Om du inte är allergisk eller överkänslig mot jordnötter rekommenderar jag detta julgodis å det varmaste.
Just denna snickers bakar jag och Christoffer veganskt, vi använder nämligen Odenses 55-procentiga bakchoklad som är mjölkfri.
Recept på snickersrutor med rice krispies
Hur gör du då en sats snickersrutor med rice krispies?
Ingredienser
1 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1 burk jordnötssmör (cirka 340-350 g)
1 tsk vaniljsocker
10 dl rice krispies
250 g bakchoklad (exempelvis Odenses 55-procentiga choklad)
Instruktioner
Smält samman strösockret, sirapen och jordnötssmöret i en kastrull.
Ta bort kastrullen från plattan.
Rör ner vaniljsockret och rice krispies i blandningen, här kan du behöva röra om med rejäla tag. Snickerssmeten blir nämligen ganska lik kolasmet, med andra ord seg.
Bred ut smeten över en bakpappersklädd plåt, typ en sådan med höga kanter och som är cirka 25×25 cm. En vanlig bakplåt fungerar så klart, det också.
Låt nu smeten stelna och medan den gör det…
… Smält bakchokladen i ett vattenbad.
Häll och bred ut den smälta chokladen över snickerssmeten.
Låt nu allt stelna tillsammans, alltså svalna.
Skär lagom stora bitar av dina snickersrutor med rice krispies.
Jag har aldrig provat att göra dubbel sats av snickersrutor med rice krispies, känns som att det är bäst att hålla sig till receptet för att undvika en svårjobbad smet. Just detta julgodis förvarar jag i kylskåpet.
