Inför skapandet av årets julmålarbilder känner jag att jag utmanat mig själv och flyttat fram gränserna för vad jag klarar av. Jag har nämligen gjort många av målarbilderna i Adobe Illustrator. Det här programmet har jag först börjat lära mig på sistone. Har velat lära mig det länge men inte riktigt vågat. Nu har det alltså varit dags att samla mod till mig.
Om det är något jag är nöjd med från det här året är det att jag vågat prova många nya saker i skapandet. Nu sitter jag inte bara med Adobe-programmen i Creative Cloud, utan jag fotar även mycket av mina blogginnehåll själv. (Därav behovet av Adobe, typ Lightroom och Photoshop – eller Illustrator, som här.)
Under förra årets företagschock med corona och allt insåg jag att varken har råd eller vill lägga upp till 30 000 kronor om året på enbart bildlicenser. Trots att det varit dyrt att införskaffa kamerautrustning och programlicenser har det varit billigare än att köpa bildlicenser från iStockphoto.com. Särskilt med tanke på att licenserna är återkommande utgifter för mig.
Jag vet att jag kan pusha mig lite till och finlira mandalorna lite. Ändå känner jag mig ganska stolt över vad jag åstadkommit. Och givetvis över att jag vågat prova det nya. Någonstans handlar det om att våga vara nybörjare och skapa saker som kanske inte är helt hundra först men som genom övning kan bli bra.
Vart skenade blogginlägget i väg? Jag skulle ju skriva om mitt julstök, om julgodiset jag bakar och julfilmerna jagser. Jaja, det var väl det här jag hade på hjärtat.
Jag julpysslar på mitt eget sätt, den nya kameran inbjuder till kreativitet. I går ägnade jag eftermiddagen åt att fota julpynt vid ljusinsläppet i vardagsrummet.
Ljuset från gyllene timmen fann vägen till min tillfälliga ”fotostudio”. Det är en stol på vilken jag lagt två vita pappersark och som jag sedan ställt vid balkongöppningen.
Tillsammans med julpyntets egna färger skapade skenet från gyllene timmen fina effekter. Man skulle nästan kunna tro att kulorna och glittret ligger på en guldbädd.
Töväder och nu har den mesta snön smält bort. Kan inte annat än att tycka det är lite tråkigt, även om jag är glad att slippa halkan.
Spänner mig något förskräckligt när jag går på det hala underlaget. En halkolycka och ett brutet ben skulle verkligen bli min död. Pallar inte mer sådant.
Ändå är snön alltid en lika välkommen syn för mig under de gråa månaderna. Den lättar upp med ljus och glädje, bryter tristessen.
I år var också första vintern jag fick prova på att fota i snön. Äntligen! Det här är något jag länge varit nyfiken på. Hur ska det gå att ta bilder i det annorlunda ljuset?
Jag har varit beredd på att jag kommer behöva ta till knep utöver de vanliga och har därför läst på lite grann.
Utan stativet bli snöbilderna så här röriga, och det kan väl på sätt och vis ha sin realistiska charm.
Fototipsen till trots bar jag inte med mig ett stativ ut i snöovädret och jag använde inte heller histogrammet i kameran.
Däremot var jag uppmärksam på fotspåren i snön – man vill kanske inte alltid ha med sådana i vinterlandskapsbilderna – liksom på exponeringen och vitbalansen.
Okej, för att vara helt ärlig korrigerade jag en hel del av exponeringen och vitbalansen i Adobe Lightroom efteråt.
Som jag förstått det måste man vara beredd på att redigera snö- och vinterbilderna. Av den anledningen bör man fota i RAW-format, om man har möjlighet. Då kan man redigera bort de överdrivet blåa eller gråa tonerna, som tenderar att prägla snöbilderna.
Eftersom jag skippade stativet blev mina snöovädersfoton precis så röriga som bilder på snön kan bli. MEN det var en ruskig storm och givetvis gick jag ut i den bara för att. Helt spontant, dessutom. Är tacksam att jag tog mig tid att dokumentera det värsta snöovädret i Varbergs moderna historia, snygga bilder eller inte.
(Bilden längst upp i blogginlägget är ett makrofoto från en solig vinterdag efter stormen.)
Sökmotoroptimering eller seo betyder mycket för mig på ett personligt plan. Det är så tätt förbundet med mina framtidsdrömmar om absolut konstnärlig frihet att jag inte längre kan separera det från mig själv. Jag både gör och är det.
Sökmotoroptimerar mig bort från skärmarna – till livet
Jag älskar det digitala skapandet, det gör jag. Och jag älskar att skriva. Kanske en aning förvånande älskar jag inte skärmsittandet.
Om jag får välja mina dagar vill jag sitta här vid datorn max fem timmar och sedan göra andra saker. Jag vill läsa mer, resa mer och jag vill skapa mer. Jag vill bara leva lite mer, om du förstår hur jag menar?
För mig är bloggarna jag driver ett sätt att köpa mig tid bortom skärmarna, eller åtminstone ett sätt att kunna styra vad jag ska göra när jag väl sitter här. Helst vill jag att intressena och idéerna ska styra dagarna i en total balans mellan input och output.
Det är inga små pretentioner och som inför alla avsteg från någon som helst större struktur, krävs storslagna planer. Sökmotoroptimering är en väsentlig del av min masterplan i livet.
Genom sökmotoroptimering gör texterna jobbet åt mig
Jag har förmånen att ha en hyfsat stor följarskara i sociala medier, jag menar för ett par av mina andra bloggar. Under flera år har jag typ andats sociala medier och jag har njutit av luften. Tänkt att jag gärna stannar i den friska fläkten för evigt.
Som en enmansredaktion har det varit ganska stressigt att planera, skapa och dela allt innehåll på egen hand. Varje dag har jag varit tvungen att uppfinna hjulet på nytt för att behålla bloggarnas relevans.
Det i sig har varit en egen form av ekorrhjul, jag som försöker lämna ekorrhjulet med hjälp av skapandet.
För ett par år sedan bestämde jag mig för att tänka om helt. Om jag ska en strategi för bloggarna ska strategin gå ut på att avlasta mig i längden. Göra jobbet för mig när jag inte sitter här utan fotar i min hemstad Varberg, som exempel.
Av den anledningen bestämde jag mig för att lägga det mesta av krutet på just sökmotoroptimering. Sett i ett långsiktigt perspektiv är seo en överlägsen strategi utifrån vad jag vill uppnå.
Genom att nästan dagligen skriva sökmotoroptimerade texter – så kallade seo-texter – hoppas jag att jag kommer ha så mycket ”automatiserat” innehåll att jag inte längre känner det som att jag gör ett enmansjobb.
Jag har kommit ganska långt i min strävan men sliter fortfarande, förstås.
Och just nu kan jag tycka att slitet är okej, det har ändå ett syfte.
Sökmotoroptimerar texterna för att kunna skriva om ALLT…
… alltså skriva om allt mellan himmel och jord.
Jag har varit nörd på saker i hela mitt liv, stundom på riktigt udda saker. Under mina nördigaste perioder vill jag leva i nörderiet nästan varje vaken timme och det kräver ju att jag kan jobba med det.
Textbeställningar från kunder är alltid lika välkomna, tro inget annat. Jag behöver dem inte bara av ekonomiska skäl, jag behöver dem för att kunna växa hantverksmässigt.
Innerst inne är det dock till min egen vision jag vill ge mitt allt så långt jag kan och då måste jag få stöd från något annat håll, såsom från mina seo-texter.
Innan bloggarnas genomslag på www fick jag ofta höra att det inte finns en rimlig chans att få skriva om ditten och datten.
Tack vare kunskaper i seo har jag lyckats motbevisa skeptikerna: Så länge jag gör min läxa – exempelvis gör sökordsresearch – och använder seo-kunskaperna har jag kunnat skriva om det mesta och ändå fått trafik.
Större frihet som skribent har jag knappast kunnat drömma om och det är denna frihetskänsla som ger mig kraften att nöta på.
Nackdelen med sökmotoroptimering är att det kan ta lång tid innan saker rullar. Det är därför lätt att komma av sig inspirationsmässigt. Men skam den som ger sig, va!?
Med seo som strategi närmar jag mig det liv jag vill ha
Sökmotoroptimering är ett genialiskt sätt att låta den intresserade hitta till dig i stället för att trycka upp din grej i ansiktet på den ointresserade.
Göra origami, läsa klassiker eller titta på k-drama, jag inser att mina ämnen inte roar alla. Kanske inte ens en större skara. Men inför att jag tar fram innehållet är jag noggrann med att kolla underlaget för det i sökmotorerna.
En sökning i ett sökordsverktyg visar att det finns ett intresse, trots allt. Men i sökningar på Google. I skrivande stund görs 1 200 sökningar på ”en julsaga” i månaden och 7 400 sökningar på ”the holiday”.
Med mina två blogginlägg kan jag potentiellt nå nästan 9 000 läsare i månaden. Blogginlägg som jag för övrigt tyckt mycket om att skriva. Jag har även tyckt mycket om att läsa boken och se filmen. Plus, plus!
Oavsett vad jag brinner för i stunden känns det fantastiskt att veta att jag äger min tid och därför med gott samvete kan ge mig hän åt inspirationen.
Med seo närmar jag mig det liv jag vill ha, ett liv där jag vaknar upp och känner mig inspirerad snarare än tvungen, vill säga.
De här trollsländorna i papper är kära minnen för mig. Jag och Christoffer gjorde dem dagarna efter att han kommit hem från handkirurgen på Sahlgrenska. Där låg han efter att ha sågat av sig samtliga fingrarna på högerhanden och fått fyra av dem ditsydda igen.
Redan under hemkomstdagen satte han sig ner med pyssel och det är väl ganska mycket min sambo i ett nötskal. För honom rådde det ingen tvekan om att han skulle kunna fortsätta skapa som förut och därför gav vi oss på papperstrollsländorna nästan bums.
Varför skriva om trollsländor mitt i vintern? Jag har väntat på att kunna använda bilderna från vårt pyssel. Nu fick jag tillfälle när jag insåg hur fint de matchar glasfusingsbilderna i det förra blogginlägget. Kan vara så att jag färgmatchar bloggen en aning…
Du vet kanske hur det är när du tror att du gör origami och så plockar instruktören fram saxen på slutet… (?) Så var det att göra trollsländorna du ser på bilderna. Jag och Christoffer trodde vi gjorde origami på riktigt – därav de fina origamipappren i metallic – och så slutade det med att vi såväl klippte som klistrade.
För förr i tiden hade jag inga som helst problem med att hoppa på en studiecirkel i exempelvis glasfusing eller silversmide bara för skojs skull. Har tappat lite av det där drivet, tyvärr.
Men just att jag en gång i tiden faktiskt provat glasfusing påmindes jag om när jag rensade ut förrådet förra veckoslutet. Jag kommer ihåg att jag tyckte konsthantverket var roligt, gjorde det då tillsammans med andra medlemmar i Varbergs fibromyalgiförening.
Hänget du ser här i inlägget är gjort med en teknik där glaset inte smälts ner helt och hållet. Annars kan man ju smälta samman glasbitarna i snygga kombinationer.
Jag visade Christoffer smyckena med ett förtjust utrop och han blev så klart sugen på att prova glasfusing, han med. VI BORDE KÖPA EN GLASFUSINGSUGN, sa han och inspirationen lyste i ögonen.
Det har varit perfekt att rensa ut och rota fram saker, har hittat massor av föremål jag kan fota med min nya Nikon D5600. Behöver öva på att fotografera föremål, lite i stil med produktbilder inför mina och Christoffers kommande projekt.
Faktum är att vi ofta pratar om de pysselmaskiner vi borde ha i hans verkstad. Nu får det dock bli lite sakta i backarna. Christoffer har precis köpt en ganska stor laserskärare – och wow, vad mycket fint vi ska göra med den!
Jag får vara med på ett hörn och känner mig som ett barn på julafton inför våra kommande pysselstunder.
Pynta julgranen… Det här blir kanske enda sättet jag gör det på i år.
Förra gången jag skrev om mina nyaste printables var jag alldeles bubblig av skaparglädje. Jag har känt mig lite längre från den kreativa bubblan på sistone och det beror mest på att jag haft måsten. Jag skulle inte beskriva måstena som direkt tråkiga, de har bara inte inneburit lika mycket fritt skapande.
Men jag lyckades faktiskt få till en lekfull dag förra helgen. Då dygnade jag nästan framför datorn, hade så mycket inom mig som ville ut. Och ut kom flera saker. Bland annat vad jag numera kallar för pysselbilder, kreativa printables som syftar till att ge dig ett slags skaparpaus i vardagen.
Deras teman är enda riktlinjerna, sedan blir de lite vad du gör dem till.
Som dessa printables för att pynta julgranen. Du får typ en julgran att skapa utifrån och det är i stort sett allt. Kommer du måla dit julgranskulor med hjälp av fingrarna eller mest doodla med bläck?
Jag gillar kravlöst skapande av det här slaget och jag tänker att andra kanske också gör det. Av den anledningen skapar jag dessa pyssel. Om du hellre vill göra mer avancerade julpyssel i utskriftsform har jag gjort ett lass sådana.
Pysslar gör jag nästan hela tiden. Skapar mycket digitalt och fotar som sjutton. Skriver gör jag också. Allt detta kan ju ses som former av pyssel, men jag nosar även på mer traditionella sådana.
Faktum är att jag ofta hittar pyssel jag vill prova. Listan över vad jag vill skapa växer stadigt och jag samlar successivt på mig bra pysselmaterial – här har du 11 pyssel jag ser mycket fram emot att göra framöver.
1. Färglägga i pilliga målarböcker för vuxna
Färglägga pilliga bilder i målarböcker för vuxna gör jag egentligen redan. Det här är dock något jag vill pyssla med oftare och jag vill i synnerhet lära mig nya färgläggningstekniker.
Jag vill även införskaffa fler färgpennor, har en av de mindre Faber-Castell Polychromos-askarna hemma och dreglar över den största asken, den och så över den största asken med Caran D’ache Luminance.
Och kanske inte ”bara” det. Har även fått nys på Castles Arts färgpennor. Som du förstår är jag tämligen förtjust i konstnärspennor.
2. Pressa blommor jag plockar i naturen
Att pressa blommor jag plockar i naturen började jag med i våras. Lite smått, i alla fall. Det här är något jag vill fortsätta med och tillsammans med Christoffer kommer jag designa en egen blompress framöver.
Jag vill ta blompressande ett steg längre och använda blomstren i nya pyssel. Man kan bland annat göra vackra tavlor av dem, såsom blomtavlor med akvarellbakgrunder. Jag gillar att skapa med naturmaterial.
3. Skapa dekorativa föremål i lufttorkande lera
Lufttorkande lera eller så kallad DAS-lera har jag ett eller annat kilo av i garderoben. Jag har inte riktigt kommit till skott med lerpysslet ännu, tyvärr.
En av idéerna jag har är att jag ska göra dekorativa julgranshängen i vit lera och med pressade blommor – på tal om att vilja pressa blommor.
Men det finns ju så mycket fint man kan skapa i leran. Jag skulle även vilja prova att göra skålar och smycken.
4. Lära mig skriva snygga bokstäver
Jag är en läsande och skrivande människa, så det är väl egentligen inte märkligt att jag tycker bokstäver är vackra.
Jag skulle väldigt gärna vilja lära mig grunderna i lettering, alltså lära mig skriva snygga bokstäver. Även det har jag material för hemma.
5. Doodla snygga figurer på måfå…
… men för att över huvud taget kunna doodla på måfå måste jag först lära mig grunderna i att rita. Materialet för det har jag hemma – så klart (!) – tiden har jag dock inte tagit mig.
Om du också är nyfiken på estetiskt kladd kan du googla efter steg-för-steg-guider för att exempelvis doodla blommor eller djur.
6. Tillverka egna kvalitativa papper
Papperstillverkning är något jag alltid varit fascinerad av. Fascinationen hänger nog samman med min kärlek till böcker.
Jag vet inte riktigt hur jag ska gå till väga, att tillverka egna kvalitativa papper kommer jag dock göra någon gång. Bara för att.
Tänk vad fint att göra papper med pressade blommor i!
7. Göra origami och liknande papperspyssel
Jag och Christoffer gör en del origami tillsammans. Min käre sambo är helt grym på det och jag rider lite på hans våg, då jag inte har lika lätt att förstå de tusen vikningarna i en figur.
Den här formen av papperspyssel är något jag och Christoffer kommer fortsätta framöver, vi plockar fram våra tjusiga origamipapper när andan faller på.
8. Måla med riktiga akvarellfärger
”Riktiga akvarellfärger”, jag vet egentligen inte vad jag tänker mig med detta. Förutom att jag vill måla med sådana där färgkakor.
Drömmen om akvarellmålning – lite av en dröm är det faktiskt – hindras av att jag inte kan bestämma mig för vilka akvarellfärger jag vill prova. Är det vattenfärgerna från Faber-Castell, Schmincke eller från Zig Kuretake?
Är supernyfiken på Zig Kuretakes färger men vill inte slå till innan jag anmält mig till en akvarellkurs. Så seriös är jag med att jag vill måla akvarell.
Vågar inte gå en akvarellkurs för tillfället, tänker på coronaläget och avvaktar tills det är lugnare.
9. Skapa mina egna smycken
Smyckestillverkning har jag gjort en hel del, men det var i ungdomen. Har fortfarande kvar de gamla verktygen och har nu börjat köpa på mig vackra pärlor och tillbehör igen.
Visningsbilden för det här blogginlägget – bilden längst upp – föreställer en sträng av mina nyaste pärlor.
Det är ganska dyrt att köpa den här typen av pysselmaterial. Tar det därför i en lugn, lugn takt.
10. Virka användbara vardagssaker
Jag har aldrig virkat, vet inte ens hur man gör. Sommaren 2020 snubblade jag över perfekta ergonomiska virknålar och garner i skrikiga färger, så jag tänkte Nu kör vi!
Har fortfarande inte provat virkning, ett och ett halvt år senare. Någon gång, kanske snart, kommer jag däremot göra det. Någon gång…
Vad vill jag virka? Användbara vardagssaker. Typ garnkassar. Jag hade älskat att gå runt med en chockrosa sådan.
11. Designa egna posters digitalt
Jag tycker att det digitala skapandet är pyssel och jag vill därför lyfta en av de saker jag har på gång, nämligen att designa egna posters för att utmana mig själv.
I ett tidigare blogginlägg från den gångna veckan skrev jag att jag köpt mängder av ny grafik på årets stora rea. Just den här grafiken har jag tänkt använda till min posterdesign.
Över lag skapar jag mycket digitalt, du har kanske sett mina gratis målarbilder? Men jag vill inte längre nöja mig med att stanna vid det digitala.
Tvärtom smider jag och Christoffer planer för att tillsammans designa och utveckla fysiska föremål, exempelvis den där blompressen jag nämnde i det här inläggets början.
Novembers ankomst rörde upp en oro i maggropen, hur ska jag ta mig igenom det gråa? När det bara är grått, grått, grått blir det genast svårare att fota, som jag upplever det.
Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg ”Det perfekta fotot är ett operfekt foto – tycker jag”. Läs inlägget!
Och inte bara det, dagarna blir lite tuffare när de känns som kväll. November 2020 var en enda kvällsgrånad, så varför skulle inte november 2021 bli det?
Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg ”Squid game eller Alice in Borderland – vilken av dem?”. Läs inlägget!
Men riktigt så blev det inte, inte denna november.
Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg ”Kanomöjligt slita mig från årets stora rea på grafik”. Läs inlägget!
Tvärtom var novemberljuset allt annat än det förväntade grå.
Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg ”Trauma delar livet i ett före respektive i ett efter”. Läs inlägget!
För att påminna mig själv om att varje årstid, månad och dag har sin egen skönhet sammanställer jag en handfull av mina novemberbilder i det här blogginlägget.
Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg ”Måste verkligen ta ett krafttag om oredan här hemma”. Läs inlägget!
Aldrig att jag hade kunnat gissa mig till att den grå månaden skulle föra med sig ett guldsken.
Det händer att jag slås av känslan att det här kommer bli mitt bästa foto någonsin, typ när jag strövar i solnedgången och ser en molnspricka med ett särdeles vackert ljusgenomsläpp. Då kommer kompositionen till mig i ett inspirationsrus. Bitarna faller på plats utan att jag riktigt förstår hur.
Jag fotar naturbilder. Som jag ser det är naturen sällan perfekt, tillrättalagd. Dess storslagenhet ligger i den vilda, spretiga skönheten, i hur solen lyser genom ett trasigt löv. Den där tillfälliga ljusfläcken som uppenbarar sig i stunden, när solen tittar fram genom molnen eller när vinden rufsar om landskapet.
Jag märker hur jag dras till det sköra och trasiga, till tillfälligheterna. När jag är ute på mina strövtåg i hemtrakterna ser jag mycket vackert, det är som att blicken ständigt fastnar vid det förvandlande ljuset, små, små fläckar som man måste vara extra uppmärksam på och som skapar nya världar i vissenheten.
I det starkaste ljuset förvrängs naturen i ett guld- eller silverskimmer, lövet blir oprecist eftersom vissa detaljer överglänser andra. Det är just dessa ögonblick jag försöker fånga med kameran och makroobjektivet.
Så som naturen aldrig är det där tillrättalagda perfekta är det perfekta fotot ett operfekt foto, tycker jag.
Jag lyckades till slut förmå mig att röja upp en stund i går kväll, ska fortsätta där jag slutade i dag. Men återigen prokrastinerar jag, segare än segast som jag är. Och kanske inte bara seg just den här dagen. Jag har fastnat vid Designbundles.nets stora rea på grafik och kan omöjligt slita mig därifrån.
När andra shoppar prylar köper jag nya designelement. Lite så har livet blivit. Det är ganska dyrt att utveckla designintresset, särskilt när jag inte kan lägga band på mig själv och slår till vid minsta lilla fina sak.
Efter den här shoppingstunden kommer jag nog inte behöva köpa grafik på flera år – men kommer så klart göra det i alla fall. Jag har köpt så kallade font bundles och sitter nu och trycker på ett hundratal nya typsnitt. Förutom detta har jag investerat i nya funktioner för Photoshop, liksom i tusentals nya clipart. Verkar som att jag täckt det mesta.
Jag tror jag ska börja designa posters inom kort och har nu laddat inför detta, det kan man lugnt säga. Mycket av det jag kreerar lägger jag upp för gratis nedladdning, se min projektkatalog med printables. Mina framtida posters överväger jag dock att sälja på Etsy.
Jag tillbringar dagarna i ett bubbligt skaparrus, pendlar mellan att fota, skriva och designa. Började utforska Adobe Illustrator för ett tag sedan och har nu äntligen gjort mina första målarbilder i programmet. Än så länge utgörs färgläggningsbilderna av mandalor i form av snöflingor, vintermålarbilder.
Att göra målarbilder är inget nytt för mig, verkligen inte. Det är en av de saker jag gör mest näst efter att skriva och fotografera. För mig har det blivit ett fantastiskt sätt att klara mig igenom arbetsdagen även när jag känner mig som mest hjärntrött på grund av värken.
Skrivande ger inte jättemycket hjärnvila, tyvärr. Och jag märker allt oftare av hur att mata texter dränerar mig totalt. Men för den sakens skull vill jag inte ta ett steg åt sidan. Det behöver jag inte heller göra nu när jag varvar olika kreativa projekt under arbetsdagarna.
Jag har haft jättekul när jag kreerat snöflingemålarbilderna och kommer därför fortsätta designa liknande motiv. Under ”normala” omständigheter hade jag lyssnat på ljudböcker under skapandet, nu har jag i stället spelat det officiella soundtracket från Netflix The king’s affection på repeat. Är helt inne i k-drama för tillfället.
