Dessa små utflykter till Gekås i Ullared…

köpa billiga målarböcker på gekås i ullared

Ska vi inte ta en sväng om Gekås i Ullared? Bor man i Varberg har man privilegiet att kunna åka på små utflykter dit, och på sistone har det blivit några sådana. Jag, mamma och pappa åker dit för att äta bakpotatis med curryröra* och sedan handla mat och prylar. Faktiskt har jag blivit så förtjust i utflykterna att jag funderar på att skriva reseguider om Gekås. Det vore ett bra exempel på hemesterguider, tänker jag.

köpa tarotkort på gekås i ullared
Tarotlekar köpte jag av nyfikenhet och inte för att jag anser mig vara medial. Jag nördar gärna ner mig i magi, ockultism och esoterism eftersom det är en del av folklore.

Bok-, leksaks- och pysselavdelningarna – de går i ett – är mina favoriter. I fredags shoppade jag målarböcker, tarotlekar och Clementoni-pussel för en tredjedel av priset. Jag blev så glad i pusslen att jag köpte sex olika (!) och nu är jag och Christoffer redan i färd med att lägga ett som föreställer det tyska slottet Neuschwanstein. Efter att den senaste månaden snittat 80 timmar i veckan vid jobbdatorn längtar jag efter analoga aktiviteter, så både Gekås-besök och pusselläggning är välkomna avbrott.

köpa billig pukka tebox på gekås i ullared

Det är egentligen otroligt hur billiga vissa saker kan vara på Gekås. Jag betalade runt 50 kronor styck för pusslen. 20 kronor styck för målarböckerna. Tarotlekarna kostade 79 kronor respektive 99 kronor, och då ingår de i fina boxar med kompletta guider. Mat passar jag också på att köpa när jag ändå är där. Det blev havredryck och kikärtor den här gången – och så Pukkas presentbox med teer för 99 kronor.

Nackdelen med Gekås-utflykterna är att varuhuset är så billigt att jag köper på mig mer än vad jag tänkt. Men nu behöver jag inte sukta efter ett pussel, en målarbok eller en tarotlek på ett tag.


*Alltså, du, jag är kräsen av mig men jag gillar Gekås veganska bakpotatis med tofuröra. Curry och skagen är smakerna på rörorna. Båda är goda. Jag som inte ens gillar skagenröra!

Naturen i mötet mellan vinter och vår

grön ormbunke på vintern
grön ormbunke på vintern

Jag vissnar lite i höst- och vintermörkret. Så är det bara. Det är inte riktigt samma sak att fotografera i naturen en gråmulen dag. Både jag och kameran behöver ljus.

rödbruna löv mot klarblå himmel foto

De senaste veckorna har bjudit på flera soldagar och då har jag passat på att fota växter. Jag har tagit med mig makroobjektivet till skogen runt knuten.

träd hängande grenar i starkt ljus foto

Januari- och februarinaturen är vacker på sitt sätt. Oändliga nyanser av brunt.

foto av barrträd med fågelholk i bakgrunden

Och stråk av grönt.

foto på ormbunke med sporer i ljus

Växterna förändras i ljuset och därför älskar jag att leta upp ljusfläckar i snåren.

ljus genom trasigt brunt löv

Det blir en abstrakt form av växtfoto, som jag finner en stor tillfredsställelse i.

makrofoto av bruna löv på träd

Kanske känner jag mig lite som en impressionist där jag traskar runt i brunheten. (Ja, jag fantiserar hej vilt!)

makrofoto små kottar barrträd

Om det är något jag lärt mig av mina år med kameran är det att naturen sällan är tråkig, inte ens när man tänker att den är det.

foto på vissna bruna löv på träd

I och med fotograferandet övar jag mitt detaljseende och ser numera detaljerna nästan överallt, oavsett årstid.

barrträd som är blekt av solljus abstrakt naturfoto

Det är som att allt ljus riktas mot ett visset löv eller blomma och skapar ett mästerverk. Naturens egen konst som inte riktigt kan fångas i ord och bild. Man gör bara så gott man kan för att återge det något så när.

ljusbruna löv i mycket starkt solljus

Jag är tacksam för dessa stunder. Att gå runt i skogen och fokusera på växter och ljus är min meditation. Under den korta vistelsen hämtar jag mycket kraft.

foto som fångar struktur i brunt löv

Faktiskt förvånansvärt mycket ork. Jag känner mig som två olika personer: en person före och en person efter.

foto på ljus genom brun lönnäsa

Jag har redan sett de första vårblommorna och vill dela med mig av mina vissna vinterbilder innan jag återuppstår med och lägger ner min själ i våren.

foto på de första snödropparna för i år

Pussel med Neuschwanstein: Ett nytt (rese)projekt

clementoni 1000 bitar pussel slott

Jag tänker på alla de platser jag vill besöka men sannolikt aldrig kommer resa till, hur gott om sådana resmål det finns i mitt liv. Även om jag blir heltidsresenär kommer jag inte hinna, orka eller ha råd att besöka dem alla. Och det är okej. Verkligheten överträffar sällan dagdrömmarna, och jag kan tycka om att fantisera om vackra platser i världen bara för sakens skull.

clementoni neuschwanstein pussel

Det tyska slottet Neuschwanstein är en av platserna jag gärna vill uppleva. Kommer upplevelsen bli av? Kanske, kanske inte. För närvarande kan jag dock njuta av sagoslottet medan jag och Christoffer lägger det till rätta bit för bit. Jag köpte nämligen ett Clementoni 1 000-bitarspussel med ett höstligt Neuschwanstein som motiv till oss när jag var på Gekås i Ullared i går.

1 000 bitar pussel neuschwanstein slott

Jag är övertygad om att platser kan upplevas på olika sätt. De kan pusslas, färgläggas och läsas om. Eller så kan de ses på tv. Ja, man kan vara en resenär hemma i soffan och det är ett fullt legitimt sätt att uppleva en sevärdhet, som jag menar inte ska förminskas med tanke på de ekonomiska och miljömässiga utmaningar vi människor står inför.*

det tyska slottet neuschwanstein på hösten pussel

Att pussla en känd sevärdhet på det här viset är ett helt nytt projekt för mig. Soffbordet är täckt av en pusselmatta och pusselbitar. En stol och ett fönster turas om att vara stöd för pussellådan, så att jag och Christoffer har en bild att utgå från medan vi får bitarna att falla på plats och Neuschwanstein sakta men säkert tar form framför oss.


*Det här skriver jag egentligen med tanke på en diskussion jag hade med en reseinfluenser för några år sedan. Personen menade i princip att man inte får skriva och berätta om platser om man inte själv besökt dem. Det här retar mig fortfarande, för jag menar att resande är ett privilegium och inte en rättighet. Alla har inte ens möjlighet att genomföra jorden-runt-resor hur de än prioriterar i livet. Dessutom, varför skulle man inte kunna läsa sig till en plats historia, som exempel? Där och då svarade jag luddigare än så här, men detta var och är min ståndpunkt.

Samma tysta kraft som hos snödropparna

snödroppar våren 2023

Årets första snödroppar, äntligen i blom. För mig är snödroppen en symbol för hur något vackert kan växa i kylan och det får mig att tänka på hur det kan vara att leva med långvarig värk eller en annan sjukdom av ett kroniskt slag. Nog fasen kan livet kännas kallt och kargt ibland, men på något sätt reser man sig ändå från marken.

snödroppe symbol för inre styrka

Låt inte den hängiga gestalten luras. Även en krökt rygg står pall genom regn, snö och sol. Man härdar och härdas när vinter och vår avlöser varandra i naturens rasande tempo. Lever på så gott man kan, det gör man. Och man gör det oftast med samma självklara tystnad som med den snödropparna växer.  

Det här är visst en återkommande reflektion…

Gymnastikuppvisning med syskonbarnen – man får passa på

Sex av sju, så många dagar har jag träffat familjen den här veckan. Det har varit shoppingutflykter med mamma, promenader med pappa, liksom myskväll och gymnastikuppvisning med syskonbarnen. Det har varit fantastiskt men nu är jag trött och jag ska därför hämta andan från umgänge ett par dagar. Tror jag. I morgon kanske jag har ändrat mig, även om enslighet i lagom mängder gör mina kreativa processer gott. Jag kan inte skapa om jag är för social, så är det.

Men sedan är det ju så att varje tillfälle som man får med dem man älskar är värdefullt. Ta syskonbarnen som exempel. De har redan blivit så stora. Snart kommer jag antagligen vara en pinsam faster som man inte vill sitta jämte eller hålla i handen. Än så länge är jag ett roligt sällskap för dem, och det är jag evinnerligt tacksam för. Jag är tacksam för alla de stunder jag och familjen delar, från yngsta till äldsta medlem.

gymnastikuppvisning barnen växer så man får passa på
Jag och Christoffer tog en sväng om snödropparna i parken i går. Se hur de växer! Snart slår de ut i blom. Och på tal om att växa och blomma tycker jag det är ett privilegium att få följa mina syskonbarn i livet.

Ja, i dag var det alltså dags för gymnastikuppvisning igen. Det var mitt äldsta syskonbarn som deltog i uppvisningen, mitt yngsta hade jag alldeles intill på läktaren. Vilken show! Gymnastikklubben försöker nog ha årliga uppvisningar inför publik och årets show var inspirerad av filmen Sing. Grupperna var utklädda till de olika djuren i filmen och så dansade och gymnastiserade de till filmmusiken. Mycket fint planerat och genomfört, må jag säga.

Det äldsta syskonbarnet har utvecklats mycket sedan förra årets gymnastikuppvisning. Nu kan hon nästan göra handvolter på egen hand – i långsamt tempo. Och hon kan definitivt hjula flera gånger i rad och gå ner i brygga (efter att ha stått på händerna!). I takt med att hon blir allt bättre på gymnastik känner jag att det blir läskigare att titta på. Gymnasterna i klubben är som orädda akrobater och jag tror att hjärtat ska stanna varje gång de luftvoltar. Men oj, så skickliga och självsäkra de är!

Det yngsta syskonbarnet har precis börjat i gymnastik, hon som orädd klättrar högt i klätterställningarna. Jag kan tänka mig att jag kommer ha två gymnastiska akrobater till syskonbarn inom några år. Då vet jag inte om jag kommer våga titta på uppvisningarna. Jag får helt enkelt passa på nu, innan det blir för otäckt.

Trevliga utflykter för att titta på inredning och pyssel

trevliga utflykter för att titta på inredning och shopping

Det blev lite väl många skärmtimmar förra veckan och veckan före det. Den här veckan har jag därför försökt skapa skärmpauser genom att följa med mamma på shopping. Eller shopping och shopping, allra mest har vi tittat runt på inredning och pyssel. Vi har varit på Gekås och Fynda – vilka lyckostar vi är som har så bra lågprisställen i närheten!

Efter förra veckans idéhistoriska seminarium hade jag svårt att varva ner, så jag låg sömnlös över just inredning och pyssel. Inspirationsflödet online kan vara direkt beroendeframkallande! Där och då landade jag i att jag successivt ska börja inreda lägenheten, alltså med en bakomliggande tanke och i nya färger. Jag störtförälskade mig i Rustas nya ljusstakar och vaser i pasteller, men dessa har jag ännu inte varit och tittat på.

inredning färgade glasvaser i miniformat
Jag planerar att använda dessa små blomvaser till mina vår- och sommarbuketter. Tänk dig scilla i den gula och snödroppe i den gröna!

Nej, i stället blev det ju både Gekås och Fynda i veckan. Jag köpte inga massor, bara några billiga glasvaser för 20 kronor styck och ett par nya diamond paintings. Velig som jag är kan det nog ta tid innan jag bestämmer mig för vilka inredningsföremål det ska bli. Men det gör kanske inte så mycket att suga på karamellen ett tag och tillåta mig att dagdrömma.

Jag behöver fortfarande rensa här hemma, och innan dess kommer jag släpa hem så få prylar som möjligt. Sorterade och sålde 500 böcker i höstas, skänkte 1 000 böcker hösten före det, och ändå är bokhyllorna fulla. Hur är det möjligt? Förr älskade jag att omges av prylar. Nu vill jag ha mer luft och yta. Detta kan jag dagdrömma om, alltså om att jag lyckats rensa ut allt överflöd och sakta men säkert börjat fylla lägenheten med få men fina saker i vackra färger.

inreda med minivaser i olika färger
20 kronor styck. Det är billigt. Fynda, ”Falkenbergs shoppingcenter”, har mycket fint.

Blogginlägget skenade visst i väg, för jag ville egentligen bara berätta att jag har haft en riktigt trevlig vecka som inneburit välbehövliga shoppingutflykter med massor av härliga intryck bortom skärmarna. Mamma är fantastiskt bra på inredning och pyssel, så det blir ju att vi bollar mycket medan vi vrider och vänder på varje föremål. Jag är tacksam för stunderna vi har tillsammans.

En av dessa soliga vinterdagar i Varberg…

Så tittade solen äntligen fram! Jag vet inte hur det har varit där du bor, men här i Varberg har vi i alla fall inte varit så värst bortskämda med soltimmar på sistone.

mås ankdamm påskbergsskogen
Ankdammen i Påskbergsskogen.

I går var ett härligt undantag och då var det liksom bara till att bege sig ut i det vackra vädret. Och det var inte enbart soligt, ett snöpuder låg nämligen över marken och taken. Jag älskar snö!

fästningen varberg februari vinter
Fästningen.

Jag och Christoffer gick ut på en långpromenad, från skog till strand med en mellanlandning i stad. Centrum ligger just mellan skogen och stranden, så under en typisk varbergsrunda kan man njuta av varierade vyer.

varbergs fästning februari vinter

Ankdammen i Påskbergsskogen är alltid lika spännande, eller åtminstone livet i den. Ankdamm känns nästan lite missvisande, för det är mestadels måsar i den. Eftersom jag älskar måsar gör det mig inte så mycket. Men visst, ankorna finns där också. Vi stannade alltså till vid dammen i går.

varbergs kallbadhus vinter snö
Kallbadhuset. Har du sett så fint byggnaden speglar sig i vattnet?

Därefter blev det några ärenden på stan, och faktiskt är stan myllrig på lördagar. Kanske inte favoritplatsen där och då.

kallbadhuset i varberg vinterbilder

Då var det betydligt trevligare nere i hamnen och på strandpromenaden. Där finns det gott om plats. Till och med dagar när halva stan passar på att vistas i solen.

varbergs strandpromenad snö vinter
Strandpromenaden.

Om det inte redan framgått hade jag och Christoffer en fantastiskt välgörande vinterdag i Varberg. Så borde man få ha det jämt!

Trött jobb- och plugghjärna behövde skräpmat och vila i dag

Först måste jag uttrycka min glädje över att jag är i gång med den här terminens första skoluppgift. Jag har återigen gett mig på idéhistoria, och den här gången läser jag ämnet på distans. Idéhistoria är värsta bildningsämnet. Det innebär i sin tur att jag för tillfället läser ganska stora mängder kurslitteratur. Fokus är på den moderna tidens idéhistoria.

bastard burgers vegansk hamburgare
Bastard Burgers veganska London-meny med extra dipp: Sweet and Hot Jalapeño, så klart. I menyn ingår Beyond-burgare, pommes och dricka.

Uppgiften jag gör nu är att delta i ett digitalt seminarium kring de tidiga politiska ideologierna. Jag har skrivit en inledande analys av John Stuart Mills Om friheten, Karl Marx och Friedrich Engels Det kommunistiska manifestet samt av Pjotr Kropotkins Inbördes hjälp. Denna analys, liksom mina kurskamraters analyser, ska nu diskuteras under några dagar.

Jag har redan lärt mig massor av nya saker. Men oj, vad jag har läst och tänkt! Jag pluggade långt in på natten till i dag (blir så eftersom jag även jobbar för fullt) och när jag väl skulle sova var jag så uppe i varv att jag webbfönstershoppade inredning i säkert ett par timmar. Det började med att jag kollade på färgglada gardiner och ljusstakar, och sedan kunde jag inte släppa tanken på en ny matta och ett nytt brickbord till vardagsrummet.  

bastard burgers vegansk meny
Jag äter hämtmat jättesällan, men ibland så!

Slutligen fick jag min sömn. Max två timmar. Ändå var jag tvungen att gå upp tidigt för att lämna in uppgiften och för att gå min vardagliga långrunda. Det fina var att jag gett mig själv tillåtelse att vila efteråt. Helt spontant blev det vegansk hamburgermat från Bastard Burgers – absoluta skräpmatsfavoriten – och en ”powernap” på flera timmar. Den trötta jobb- och plugghjärnan fick i och med detta ny energi.

Berättelser om judiskt motstånd under Förintelsen

fota vissna blommor och lyssna på berättelser om judiskt motstånd

I går var den första soliga dagen på lääänge. Jag passade på att göra en kvartersfotografering, mer än så hann jag inte eftersom jag skulle i väg på middag och teater senare. Men ljus, så tacksamt! Det långvarigt gråa har försvårat fotostunderna och jag har väl tillfälligt gett upp dem, vilket jag kanske inte borde gjort i första taget.

Jag har lyssnat på mycket radio under veckan. Public service, vilken tillgång! Alltså, jag har lyssnat på Sveriges radios P1-program. Under gårdagens fotorunda hade jag exempelvis ett avsnitt av Vetenskapsradion Historia i öronen: ”Judiskt motstånd under Förintelsen”. I går var det ju Förintelsens minnesdag, så detta nya avsnitt kändes passande.

makrofoto frost i gräs

Motståndet under Förintelsen och andra världskriget är något som jag fascinerats av i flera år. På senare år har det nämligen kommit hur många skönlitterära böcker som helst om kvinnors vardag och kamp under 1930- och 1940-talen.

Tack vare läsningen av dessa böcker – exempelvis Kelly Rimmers Vad hjärtat aldrig glömmer, Kristin Hannahs Näktergalen och Kristin Harmels De bortglömda namnens bok – har jag insett hur mångsidigt motståndet varit. Skönlitteraturen kan ge fantastiska inblickar i människors liv. Men även historiska studier kan ge en djupare bild av just historien. Det är därför som jag blev så tagen av radioavsnittet ”Judiskt motstånd under Förintelsen”.

makrofoto detalj av frökapsel

I avsnittet berättar Kenneth Hermele om det mod som krävdes för de mest vardagliga motståndshandlingar och hur utbredda dessa var, trots att dödliga bestraffningar hängde över som ett ständigt hot. En liten motståndshandling, som att sjunga en sång eller hjälpa en vän, kunde bestraffas tiofalt av nazisterna.

Ändå valde två unga kvinnor att ta av sig sina davidsstjärnor, klä upp sig och gå på dans en kväll, bara för att få leva som vanligt. Ändå upprättades ett hemligt judiskt arkiv i Warszawa, spelades satiriska teaterföreställningar och smugglades mat. Ja, och ändå sköt en mystisk danserska ihjäl en nazist i ett av koncentrationslägren.

lyssna på radio om judarnas motstånd under andra världskriget och samtidigt fotografera vissna löv

Kenneth Hermele har skrivit en faktabok om det judiska motståndet. Den ska jag läsa. Har satt upp mig i kö på biblioteket. Det var en lång bibliotekskö, så vi får se när läsningen blir av. Till dess kommer jag nog ha hunnit läsa ut Victor Klemperers dagboksanteckningar från Förintelsen, ett mastodontiskt verk på tusen sidor som också vittnar om motståndets många uttryck.

Nya kvälls- och morgonrutiner för en bättre balans i vardagen

sandras dagar visningsbild för allmänna ämnen

Vilken vecka jag lämnat bakom mig! Jag menar det inte på ett dåligt sätt. Tvärtom har jag successivt börjat känna mig bättre efter corona, även om astman och värken fortfarande är banans, och jag har haft något kul att ta tag i. Jag har börjat skolan igen. Ska ge det ett nytt försök och se om jag inte kan läsa idéhistoria och filosofi, som har stått på min att-göra-lista sedan jag avslutade min utbildning för snart ett decennium sedan. Det innebär att jag nästan är en medelålders student. Ha! Men man blir aldrig för gammal för att bilda sig. Och så hoppas jag att jag kommer känna att det är mer givande än sommarens skrivkurser.

Det är mycket jobb med att hålla ihop företagande i kristider och universitetsstudier när man har ett vuxenliv, så jag måste ändra mitt upplägg i vardagen. Förra veckan började jag och Christoffer att ställa väckarklockan astidigt i ett försök att skapa en bättre balans måndag till fredag (för bådas skull). För mig har det inneburit att jag under flera av nätterna bara fått ett par timmars sömn, då jag har sömnsvårigheter på grund av värken. Så det får bli till att börja med melatonin under den här veckan. Jag tycker jag fått hjälp av melatonin förut och har stora förhoppningar om att det ska hjälpa även nu.

Under föregående vecka betade jag av sex digitala universitetslektioner och jag påbörjade läsning av kurslitteraturen, och detta medan jag i samma veva skrev texter och designade printables. Jag tror jag snittade över 10 datortimmar om dagen förra veckan. Ändå var jag ute på promenader, läste romance och spelade spel. Jag vilade, helt enkelt. Mitt långsiktiga mål är att tillbringa mindre tid vid skärmarna och att fördjupa mig i spännande ämnen, liksom att skapa och ströva på i analog anda. Ett (eller två) steg i taget!

2023 har börjat bra för min del, trots allt. Det känns som att det är först nu året börjat.

Så kan ett händelserikt kulturliv vara nästan gratis

sandras dagar visningsbild för allmänna ämnen

Jag vet, det är ofta som jag gnäller över Varberg. Vad finns det att göra i en sådan här håla? Staden är ju knappast som Göteborg. Men faktum är att det händer hur mycket som helst på hemmaplan. Det gäller bara att ha lite koll på Komediantens och Visit Varbergs evenemangskalendrar, och att sedan faktiskt gå på evenemangen som erbjuds.

Under den sena hösten gick jag på bio- och författarbesök. Ett par guidade mörkervandringar på Fästningen blev det också, både en för barn och en för vuxna. Det var ett par veckor där allt hände på samma gång, och jag är jättetacksam för att jag fick uppleva bland andra John Ajvide Lindqvist, Mia Ajvide och Moa Herngren live. Och så var det den gripande föreläsningen med Simon Häggström.

En del av eventen kostade, men om du tittar i evenemangskalendrarna kommer du överraskas av hur många föreläsningar och händelser som är gratis. Dessutom kostar många av betaleventen bara en symbolisk summa. I Varberg har vi exempelvis Barnens bio och Filmklubben. Att gå på en barnfilm kostar 25 kronor per person i inträde. En vuxenfilm kostar 65 kronor i inträde. Biofilmerna spelas på Varbergs teater, som jag tycker är en fantastiskt fin plats.

På Komedianten erbjuds en rad kreativa event gratis, och då menar jag särskilt event för barnfamiljer. Allt från pyssel till teater brukar finnas under våren och hösten.

Jag skulle egentligen berätta om ett par av författarbesöken jag varit på, men så skenade det här blogginlägget i väg och vad jag vill säga är att man kan ha ett mycket rikt kulturliv nästan gratis. Jag tänker på nu när det är inflationstider och många kämpar ekonomiskt.

Oavsett var du bor skulle jag rekommendera dig att kolla i din kommuns och ditt biblioteks evenemangskalendrar för tips på gratis lokala evenemang. Tänk på att många lokala föreningar också har spännande saker på gång. I Varberg har vi de anrika Varbergs föreläsningsförening och Varbergs humanistiska förening.

Jag försöker kompensera allt mitt hemmajobbande med att gå på kulturevenemang när det är möjligt. Det är ett kul sätt att lära mig nya saker, och så är det alltid så trevligt folk på tillställningarna.

Hinza-väska i snygg färg – något man plötsligt behöver?

Inlägget innehåller reklam genom annonslänkar

När jag köpte ett presentkort på Cervera fick jag upp ögonen för något riktigt snyggt och praktiskt: Hinza-väskor. Medan butiksbiträdet slog in presentkortet hade jag tid att titta runt i butiken och där stod plastväskorna, ett bord fyllt med regnbågens färger. Plötsligt ville jag köpa en present till mig själv (vilket jag inte gjorde där och då).

hinza väska färger rosa grön
På bilden: Stor cerise väska, liten rosa väska, liten mintgrön väska samt liten grön väska.

Nu har jag alltså ytterligare en sak på villhöverlistan. Och kanske att jag inte bara vill ha en Hinza-väska, utan flera olika. För att kunna matcha färger och annat livsnödvändigt, du vet. Jag har inga rejäla tygkassar hemma, så detta är dessutom en bra grej inför matshoppingen och biblioteksbesöken.

Vad är en Hinza-väska för något?

Hinzas väskor är shoppingväskor i olika färger och storlekar, och de är alla gjorda i en miljövänlig plast som är baserad på sockerrör. Om man tycker stilen har mycket 1950-tal över sig är man inte helt ute och cyklar. Den första Hinza-väskan kom 1957. Väskorna slutade tillverkas på 1960-talet. 2006 återupptogs produktionen och sedan dess har shoppingväskorna utvecklats vidare i en nostalgisk anda.

hinza väskor färger orange aprikos
På bilden: Stor orange väska, liten aprikos väska, liten tropikrosa väska samt liten citrongul väska.

Väskorna från Hinza finns i både neutrala och kulörta färger. Jag dras alltid till det kulörta och älskar knalligt gult och rosa. De långa svarta handtagen bryter av fint mot färgprakten. Eftersom jag har en nougatfärgad vinterjacka skulle jag nog välja en väska i nougat allra först. Men nu skenar tankarna! Som du förstår är detta en väska i en rad utföranden, så det finns en hel del alternativ att välja på. Oavsett färg är grunddesignen densamma, stilren.

Hur kan man använda dessa väskor?

En Hinza-väska är en ganska typisk shoppingväska i ett hårdare plastmaterial. Den har en vid botten, vilket underlättar vid packning av exempelvis livsmedel. Man kan också använda väskan som strandväska eller pluggväska, då det är smidigt att packa ner allt från vattenflaskor till kursböcker i den.

hinzaväska nougat svart vit
På bilden: Stor väska i nougat, liten svart väska samt liten vit väska.

Väskorna är inte särskilt tunga. Däremot är designen rymlig. Detta innebär att man inte måste knö ner sakerna i väskan. Tillbehör såsom ett regnskydd gör att man kan ta med sig shoppingväskan på en tur i regnet, alternativt att sand inte blåser ner bland prylarna på stranden. Det finns även kompletterande kylväskor.

hinza tillbehör
På bilden: Överdrag till stor väska, innerväska till stor väska samt innerväska till liten väska.

Jag ser nyttan i den stora och lilla modellen, som för övrigt går i varandra. Om jag inte hade tyckt att Hinza-väskorna hade verkat så praktiska hade jag nog inte intresserat mig för dem just nu. Men jag tänker så här: Hur mycket pengar lägger jag och Christoffer inte på papperspåsar under året? Vi hade lätt sparat ihop till ett par Hinza-väskor…

Var någonstans kan man köpa Hinza?

Som jag nämnde inledningsvis såg jag att Cervera säljer Hinzas väskor. Efter lite googling har jag även hittat olika återförsäljare online, förutom Hinza-väskans egen butik Hinza.se. Priserna varierar mellan de olika butikerna, så om du vill komma undan så billigt som möjligt råder jag dig att göra en prisjämförelse på nätet. Jämför bland annat priser med Cervera, Confident Living och Kitchen Time.