Jag har fortfarande några julpyssel kvar att skriva om och än är väl julen inte över? Trettondagen i dag. Jag låg kvar länge och halvslumrade till Fanny och Alexanderpå Svt play. Vaknade sedan upp till ett fantastiskt solljus och tog därför tillfället i akt att fotografera mina runda julgranskulor i papper. Det blir inte samma sak att fota i gråmulet väder, av den anledningen har mina pyssel fått vänta.
Personligen är jag förtjust i den här sortens enkla papperspyssel. För att göra pappersjulgranskulorna har jag använt lika stora cirklar i papper, papperscirklar som jag alltså klippt ur ett superfint konstruktionspapper i regnbågens färger. Nu ska jag tipsa om hur du kan göra egna kulor.
Du bör åtminstone ha fem papperscirklar, men ju fler desto bättre. Många cirklar ger nämligen en tät papperskula. Jag blev själv lite besviken på julgranskulan som jag gjorde av just bara fem cirklar. Den blev verkligen tanig. Meh! Tur att jag även gjorde en tätare.
När du har dina papperscirklar – rita och klipp dem utifrån ett glas, som exempel – viker du dem på mitten. Du ska med andra ord vika dem till halvcirklar. Därefter limmar du halvcirklarna mot varandra. När du är nöjd med antalet limmar du ett dubbelvikt snöre i mitten av alltsammans och limmar sedan samman de två återstående halvcirkeländarna. Efter att julgranskulan torkat kan du hänga den i granen som julpynt.
Det är inte bara den första arbetsdagen på det nya året, det är även en nystart för Christoffer.
Han var med om en hemsk sågolycka i somras, alla fem fingrarna på högerhanden sågades av och fyra av dem syddes dit igen under en 17 timmar lång operation. Därför har han varit sjukskriven i över ett halvår. Men i dag har han begett sig till sitt efterlängtade finsnickeri igen.
Som läget är nu kommer han ju inte kunna arbeta exakt som förut, men han har planerat för en återkomst som ändå kommer innebära massor av skapande. Eftersom han själv älskar att vara tillbaka är även jag glad, glad för hans skull och faktiskt glad för min egen.
Det här miniatyrväxthuset är gjort i plywood och jag gissar att Christoffer kommer ta fram flera sådana här träpyssel som han ska försöka sälja i vår. Vi har köpt rättigheterna för att få använda ritningarna till det här växthuset. Får se om vi väljer att rita egna växthus i framtiden. Bara för att utmana oss själva ännu mer, liksom.
Jag kan tillåta mig att tycka det är skönt att få sitta på vårt hemmakontor i all min enslighet igen. Det blir ett annat lugn när jag sitter här själv, inte för att Christoffer egentligen stör. Ju färre distraktioner, desto bättre. Mer så. Har nämligen en del saker att beta av, exempelvis sponsrade inlägg till bloggarna.
Precis innan olyckan skulle vi påbörja vårt nya gemensamma pysselliv, låta våra intressen för design och reklam mötas. Perfekt att kunna komplettera varandra så!
Christoffer skulle bland annat göra små träpyssel och inredningsdetaljer – och jag skulle hjälpa honom öppna en egen webbutik. Bland mycket annat. Nu är detta inte på paus längre, men vi tar det i bebissteg, en ny pryl i taget. Saker blir vad de blir, det viktigaste är att känna skaparglädje.
Tanken med den här typen av miniatyrer är att man enkelt ska kunna skicka dem i platta paket och sedan montera ihop dem. Vi fnular alltså på om man kan sälja dockhus och miniatyrer som byggsatser, i alla fall de större träföremålen. Växthuset är interaktivt på så sätt att man kan lyfta på taket, öppna och stänga dörren.
Det kanske inte ens blir en webbutik i första taget…
Jag och Christoffer älskar våra idéer och det är alltid lika roligt att bolla dem med varandra. Jag räknar med att vi har en spännande vår framför oss, inte minst Christoffer som nu också ska satsa på sig själv och det han vill göra.
Tvivlar inte en sekund på att det kommer gå jätte-jättebra för honom.
Under extrema tider kan man behöva göra extrema perspektivskiften och det är precis det jag gjort under 2021. Faktiskt är jag ganska nöjd med hur jag börjat se skönheten i de enklaste saker, såsom skönheten i tång eller frost på marken. I saker jag aldrig lagt märke till förut.
Jag har länge haft en längtan att få känna mig i samklang med omgivningen, särskilt med naturen runt knuten. Det är en poetisk längtan som jag många gånger frustrerats över att jag liksom inte lyckats nå hur jag än försökt.
Och så kom pandemin, isoleringen och nya rutiner.
Till en början var jag jävligt understimulerad men…
Plötsligt kändes det bara självklart att jag skulle vara ute på små strövtåg i hembygden, ta med mig kameran och insupa så mycket sinnena bara orkar med. Belöningen blev omedelbar, en större tillfredsställelse med livet i stort, även i smärtan och sorgen.
Jag äter vegankost och är därför inte så mycket för den klassiska julmaten. Givetvis är det så. Av den anledningen äter jag vad man skulle kunna kalla ett grönt julbord, minus typ det mesta som kan likna julmat.
Potatisgratäng med sojafärs och tre sorters kål är återkommande inslag varje jul. Och så den här på alla sätt och vis ljuvliga grönkålssalladen med bland annat polkabeta och granatäpple.
Färsk grönkål kan vara en av mina favoritsaker i förtäringsväg. Det är jag tacksam för, det är nämligen svårt att finna något nyttigare att äta. Men främst äter jag det för att jag tycker det är så himla gott.
Denna grönkålssallad med polkabeta och granatäpple är just himmelskt god – så hoppas du också får glädje av receptet på den.
Jag och Christoffer fortsätter med våra små origamiprojekt och inför julen har vi vikt en snöflinga i papper. Vacker, va?!
Det är för sådana här tillfällen jag sparar mina metallicpapper, papper som är särskilt avsedda för origami. De har måtten 15×15 centimeter.
Jag hade också ett annat ljuvligt origamipapper, ett handgjort sådant i rosa, vitt samt guld och som vi faktiskt gjorde en snöflinga av. Men det var inte styvt nog för att hålla formen.
Så den här gången fick det bli foton på enbart metallicsnöflingan.
Att göra en sådan här snöflinga innebär ett ganska symmetriskt vikande med upprepande moment, vilket gör den till ett relativt enkelt pyssel, om än inte det enklaste.
Jag har knåpat ihop en blogglista med 10 frågor om julfirande eftersom jag funderat en del på det här med julkänslor, eller snarare på uteblivna sådana.
Hade varit jättekul om du också svarade på frågorna, kanske i ett inlägg på din egen blogg? Länka då gärna hit och/eller dela länken till ditt blogginlägg i kommentarsfältet längst ner i det här inlägget.
Lovar att jag ska läsa och kommentera på bloggen, din.
Här har du dem – mina 10 frågor om julfirande!
För tydlighetens skull listar jag julfrågorna först – kopiera och svara på dem:
När börjar du julpynta?
Vilken är din favoritjullåt?
Vilken är din favoritjulfilm?
Vad tycker du om att ge julklappar?
Vad tycker du om att få julklappar?
Vilket är ditt bästa julminne?
Vilket julgodis brukar du baka?
Vilken julmat är ett måste?
Hur firar du julafton?
Vad gör du resten av julhelgen?
Mina svar på mina 10 frågor om julfirande
Jag svarar på julfrågorna…
1. När börjar du julpynta?
Ärligt så har jag inte julpyntat på flera år, inte ens adventsljusstakarna åker fram. Jag tycker jag har så många prylar framme ändå och blir stundom alldeles matt av alla saker.
Men det gör inte så mycket, jag brukar hänga en del hos mamma och pappa och de har det superfint och -juligt hemma hos sig.
2. Vilken är din favoritjullåt?
Jag gillar flera olika jullåtar. Som barn ÄLSKADE jag ”Mössens julafton” och senare ”Julen är här”.
I skrivande stund lyssnar jag på ”Have yourself a merry little Christmas” med Judy Garland, den är nog den vackraste julsången jag vet i vuxen ålder. (Även musiken från baletten Nötknäpparen, om det räknas?)
3. Vilken är din favoritjulfilm?
O, knivig fråga! Ensam hemma 1 och Ensam hemma 2 är ju ett par favoriter bland julfilmerna, helt klart. Men allra mest gillar jag nog ändå Livet är underbart, The holiday och Mupparnas julsaga.
Kanske, kanske även Fanny och Alexander. Jag är inget vidare förtjust i Tomten är far till alla barnen, faktiskt, kan väl tilläggas.
Sedan 2019 har Netflix-serien Hjem till jul varit en obligatorisk del av mitt julfirande.
4. Vad tycker du om att ge julklappar?
Jag älskar att köpa julklappar och då särskilt till syskonbarnen. Jag och mamma lägger ner hela vår själ i att hitta de perfekta paketen till Leia och Lova, som familjens ögonstenar heter.
5. Vad tycker du om att få julklappar?
Jag blir jätte-jättegenerad av att få julklappar, till och med lite besvärad.
Får främst presenter av mina föräldrar och tycker att de alltid ger för mycket, samtidigt är jag, min bror och mina brorsbarn hela deras värld.
Att jag blir besvärad tror jag hänger samman med att det var så jäkla tabubelagt att skämmas bort där jag växte upp på landet.
Allt skulle vara så lagom hela tiden, man fick aldrig sticka ut åt något håll. Att få många paket var nästan synonymt med att vara en dålig unge, oavsett hur snäll man var.
Jag slutade prata julklappar med skolkompisar och så, var bästa strategin för att slippa bli sönderhatad och -mobbad. Så fruktansvärt, när jag tänker på det.
Kommer ALDRIG flytta tillbaka dit. Ha!
Kan väl tillägga att jag varje år önskar mig foton på syskonbarnen och teckningar som de små gjort. Inte alltid önskan går i uppfyllelse.
6. Vilket är ditt bästa julminne?
Ännu en svår fråga det här… Jag har många bra julminnen och gillade väl julen allra mest när jag själv var barn och mormor ännu var livet. Det var annat då.
Har inte så mycket julkänsla numera. Det stämmer nog det här med att julen är barnfamiljernas högtid, jag och Christoffer är frivilligt barnlösa och för oss är juletiden mest vardag, så att säga.
Jularna de senaste fem sex åren har inneburit en hel del oro för min familj. Vi har varit med om ganska svåra saker vad gäller sjukdom och död, varje julvecka brukar inledas med ett nytt besök på akuten.
Om det inte är cancer så är det hjärt- eller lungsjukdom, eller något annat.
Det överskuggar mina jular något. Men jag känner på samma gång den största tacksamheten för att jag får ha min lilla familj hos mig.
Jag äter typ ingen julmat alls, äter vegankost och gillar inte veganska korvar och köttbullar så mycket.
Min mamma brukar göra en potatisgratäng med sojafärs till mig, du vet en sådan där med runda skivor och ströbröd på toppen. Hon gör också en grönkålssallad med granatäpple och polkabeta – mums, alltså!
Fast nu kom jag ju på något. Jag gillar kål. Brunkål, grönkål och rödkål, japp, alla tre sorterna. Så lite julmat äter jag, trots allt.
9. Hur firar du julafton?
Jag brukar fira jul tillsammans med min familj, Christoffer med sin. I år har varit första julaftonen vi firat tillsammans under våra snart sju år tillsammans. Eftersom vi inte har barn gör det inte så mycket att dela på oss.
Mitt firande inleds med att äta julbord tillsammans med mamma, pappa och morbror. Efter det blir det ett par timmars vila innan vi åker hem till min bror, svägerska och mina syskonbarn.
Det har hänt att vi inte firat jul med barnen, men det är mer ett undantag än en regel. I år firade vi julafton med dem.
Somliga julaftnar firar vi tillsammans med min svägerskas familj. Det är lite olika. När det är corona har ju det inte gått, hon har en stor familj.
10. Vad gör du resten av julhelgen?
Jag försöker vila så mycket jag kan, brukar vara ganska sliten efter en intensiv jobbperiod med alla temadagar och högtider som ska täckas på bloggarna och så julfirande på det.
Men det är inte alltid jag får vila, ibland åker jag och Christoffer runt till släktingar och så är det alla vänner som vill ses. ALLT ska hända på denna enda julvecka och jag mäktar liksom inte med.
Pressar mig själv för att jag får dåligt samvete, inte för att någon annan än jag själv ger mig det. Jag känner mig ganska otillräcklig den här tiden på året, och så kan det ju vara när man lever med daglig smärta.
Mina ideala mellandagar är att ligga nerbäddad i soffan, sova massor, läsa på lite om julfirande då och nu, titta på en och annan julfilm samt att bara vara med mina närmaste.
Som företagare är jag sällan helt ledig över jul och nyår, så jag jobbar faktiskt en hel del dessa dagar.
Så där, det var min blogglista med 10 frågor om julfirande.
Som skrivet, delta gärna genom att kopiera och svara på frågorna på din egen blogg. Länka hit, om du vill, och dela länken i kommentarsfältet här nedanför.
Jag är inte så värst rädd för insekter, så länge det inte är mjölbaggar i mitt skafferi. Ha! Jag orkar verkligen inte med merjobbet skadedjur i hemmet kan leda till. Är oftast så trött och värkig i vardagen att en sådan sak får mig att gråta. Jo, på riktigt.
Nu handlar jag inte hem mjöl jätteofta, men de gånger jag gör det tar jag till mammas och hennes gamla väninnas löjligt – men genialiskt – enkla husmorsknep. Jag siktar mjölet nästan det första jag gör efter att jag kommit hem från affären och definitivt innan jag ställer in mjölet i skafferiet.
Genom att sikta mjölet fångar jag med en gång upp eventuella skalbaggar och larver, inte för att det liksom hör till vardagen att jag hittar mjölbaggar i påsarna. Men som en försiktighetsåtgärd.
Dessutom bakar jag alltid med siktat mjöl, vilket är en stor bonus med detta husmorsknep. Eftersom jag faktiskt köpte hem mjölet på bilden inför årets bak av julgodis, tänkte jag att jag passar på att dela med mig av husmorstipset.
Brända mandlar… Jag tänker på varma, sockriga mandlar på Lisebergs julmarknad. Alldeles färska, en smak av rostat. Det är sååå gott. Något så läckert måste väl ändå vara svårt att göra? Det är ju det med de brända mandlarna att de är busenkla att slänga ihop.
Så när jag gjorde årets julgodis klämde jag alltså till även med detta – till mammas glädje. Hon älskar klassiska brända mandlar.
Jag tycker det är roligt att baka för andras skull, och lite så har fokus varit under förra veckans julbak. Inte ofta jag kan bidra i matväg, jag som har en speciell kost, men ibland händer det och det känns alltid lika bra inombords.
Är det en känsla av stolthet, kanske?
Recept på brända mandlar
Hur gör du brända mandlar av cirka 200 gram sötmandel?
Ingredienser
200 g sötmandel
1 ½ dl strösocker
1 tsk vaniljsocker
½ dl vatten
Instruktioner
Rosta mandlarna först, det här kan du göra i en torr stekpanna eller på en plåt i ugnen. Jag valde det senare alternativet. Då spred jag ut mandlarna på bakplåtspapper och ställde in dem i en 225 grader varm ugn i sex minuter. Ugnsrosta mandlarna i mellan 5 och 8 minuter.
Blanda strösockret, vaniljsockret och vattnet till en sockerlag i en kastrull.
Låt blandningen koka upp.
Tillsätt de rostade sötmandlarna i sockerlagen och koka alltsammans tills det börjar knäppa i mandlarna. Du kommer höra ljudet, jag lovar! Du kommer också märka hur sockret sakta, sakta kristalliserar sig på mandlarna. GLÖM INTE ATT RÖRA RUNT HELA TIDEN.
Ta bort kastrullen från plattan och häll mandlarna på ett bakplåtspapper. Separera mandlarna från varandra, helst så att de ligger en och en.
Låt nu dina brända mandlar svalna – eller varför inte äta dem direkt, egentligen?
Jag kan väl tillägga att jag gjorde brända mandlar av 600 gram sötmandel på direkten, jag menar tre satser. Det gick alldeles utmärkt. Lite bökigt att röra om bara. Men det kan man leva med, helt klart.
Mandlarna blev en definitiv favorit på julborden, både hemma hos min familj och hemma hos Christoffers.
Marknadsnougat är gott så det vill jag inte riskera att göra för lite av… Vet du? Jag dubblar satsen. Ja, så gör jag! Typ fem minuter in i julgodisbaket ångrar jag mig och faktiskt blir ångern ännu påtagligare dagen efter. Gud, vad mycket marknadsgodis! Tre plåtburkar fulla. En sats marknadsnougat hade räckt gott och väl för mig och Christoffer, även till de två olika julborden som vi ska ha med oss julgodis till.
Men nu står jag alltså här med massor av julgodiset i fråga och som skrivet, marknadsnougat är gott, om än en aning sockrigt. Det här är ett godis jag gillat sedan barnsben och som jag brukat köpa på marknaden. Äter dock vegankost sedan ett antal år tillbaka, så inför julgodisbaket veganiserade jag receptet. Det var busenkelt: bytte ut smöret mot mjölkfritt margarin. Bara en pyttedetalj, så receptet är liksom på klassiskt vis.
Recept på marknadsnougat
Hur gör du då marknadsnougat, alltså en enkel sats som ger cirka fyra portioner?
Ingredienser
125 g (mjölkfritt) margarin eller smör
6 dl strösocker
2 dl vatten
6 ½ dl vetemjöl
4 dl florsocker
1 dl kakao
Instruktioner
Smält margarinet, strösockret och vattnet i en kastrull och låt smeten koka i två minuter.
Sikta ner och blanda vetemjölet, florsockret och kakaon i en bunke.
Häll ner den varma smeten i bunken med mjölblandningen och rör om med riktiga krafttag. Smeten stelnar fort, nästan som fudge.
Lägg bakplåtspapper på en bakplåt och bred ut smeten över pappret så tjockt som du vill ha din marknadsnougat.
Låt godiset svalna, ställ det exempelvis svalt på balkongen eller i kylskåpet.
Skär lagom stora bitar av det – och nu så har du gjort marknadsnougat.
Ät på, men kom ihåg att detta julgodis är mäktigt och att du lätt blir illamående av det. Jag skriver av egen erfarenhet-ish. Jag tycker marknadsnougaten är allra godast när den precis tagits ur kylen.
Pappa ringde häromkvällen: Jag vill gärna ha sådan där snickers… Han håller strikt upp med godis men vid jul bryter han förbudet något för att äta snickersrutor med rice krispies. Jag och Christoffer gjorde dem förra julen och jag kallar dem för kakor för att pappa inte ska få allt för dåligt samvete om han unnar sig en och annan bit.
När pappa ringde kändes det väldigt, väldigt bra att redan ha gjort en hel sats snickersgodis åt bara honom, för att han älskar det så. Inte ofta man får chans att ställa upp på mina föräldrar, som fortfarande har mig och min bror som sina små ögonstenar och som går genom eld och vatten för vår skull.
Jag önskar att jag kunde äta snickersrutorna, de är verkligen supergoda. Men jag får allergiska reaktioner av jordnötter, så snickers är inget jag liksom stoppar i mig bara sådär. Om du inte är allergisk eller överkänslig mot jordnötter rekommenderar jag detta julgodis å det varmaste.
Just denna snickers bakar jag och Christoffer veganskt, vi använder nämligen Odenses 55-procentiga bakchoklad som är mjölkfri.
Recept på snickersrutor med rice krispies
Hur gör du då en sats snickersrutor med rice krispies?
Ingredienser
1 dl strösocker
1 dl ljus sirap
1 burk jordnötssmör (cirka 340-350 g)
1 tsk vaniljsocker
10 dl rice krispies
250 g bakchoklad (exempelvis Odenses 55-procentiga choklad)
Instruktioner
Smält samman strösockret, sirapen och jordnötssmöret i en kastrull.
Ta bort kastrullen från plattan.
Rör ner vaniljsockret och rice krispies i blandningen, här kan du behöva röra om med rejäla tag. Snickerssmeten blir nämligen ganska lik kolasmet, med andra ord seg.
Bred ut smeten över en bakpappersklädd plåt, typ en sådan med höga kanter och som är cirka 25×25 cm. En vanlig bakplåt fungerar så klart, det också.
Låt nu smeten stelna och medan den gör det…
… Smält bakchokladen i ett vattenbad.
Häll och bred ut den smälta chokladen över snickerssmeten.
Låt nu allt stelna tillsammans, alltså svalna.
Skär lagom stora bitar av dina snickersrutor med rice krispies.
Jag har aldrig provat att göra dubbel sats av snickersrutor med rice krispies, känns som att det är bäst att hålla sig till receptet för att undvika en svårjobbad smet. Just detta julgodis förvarar jag i kylskåpet.
Radiokaka är inget jag äter själv, även om jag gärna gjort det. Denna retro julkaka bakar jag för de äldre generationerna i släkten, eller mest för mammas skull eftersom mormor brukade göra retrokakan vid jul. Och så tycker jag det är en kul grej, liksom. Anledningen till att jag inte äter kakan är för att den innehåller ägg, äter ju själv vegankost.
Förra året gjorde jag och Christoffer radiokaka för första gången och den blev väldigt, väldigt fin. Smaken däremot, den blev faktiskt aningen konstig. När vi skulle handla ingrediensen kokosfett var den slut och därför använde vi kokosolja i stället. Den för radiokakan karaktäristiska ischokladsmaken försvann i och med detta.
Inte heller så gott att äta kokosolja… Kakan blev med andra ord ingen hit på förra årets julbord. Men i år var det annorlunda. Vi lyckades få till en supersmarrig radiokaka med mariekex, och egentligen en ganska fin sådan. Det är inget du ser på de här bilderna, för när jag skulle fota julkakan smulade den sönder något.
Recept på radiokaka
Hur gör du då en egen radiokaka i ungefär samma storlek som en sockerkaka?
Ingredienser
250 g kokosfett (exempelvis ett paket Cocos)
200 g bakchoklad (exempelvis Odenses 55-procentiga choklad)
2 medelstora ägg
200 g florsocker
25 mariekex (enligt mamma bör det vara de ”riktiga” från Göteborgs kex)
Instruktioner
Smält ihop kokosfettet och bakchokladen på svag värme i en kastrull, rör runt hela tiden.
Vispa äggen och florsockret till en fluffig smet.
Vänd ner den smälta kokos- och chokladsmeten i äggsmeten. Tänk på att inte vispa!
Klä en avlång sockerskaksform – typ 1,5 liter – med bakplåtspapper, plastfolie eller liknande.
Häll ett tunt lager smet i formen.
Lägg ett lager mariekex över smeten.
Fortsätt varva smet med kex. Beroende på sockerskaksformens storlek får du olika många lager. Satsa på åtminstone några stycken! Fyra fem är idealt.
Ställ radiokakan svalt så att den stelnar fortare, annars fungerar det att låta den stå i rumstemperatur. Det tar mellan 3 och 5 timmar för kakan att stelna beroende på var den står. Personligen låter jag den stå i kylskåpet över natten.
Stjälp radiokakan ur sockerkaksformen, använd gärna en skärbräda som underlag. Om kakan inte lossnar kan du spola lite varmt vatten över formen, alltså undertill och på sidorna av den.
Skär upp kakan i lagom tjocka skivor, med andra ord hur tjocka du vill. Jag tycker det är svårt att skära genom mariekexen, men så har jag ju svaga värkhänder.
När radiokakan inte är söndersmulad är den fantastiskt tjusig, den ser ut som en gammal radio. Därav namnet.
Kom för allt i världen INTE för tidigt till kyrkan!
Spökhistorien om de dödas julotta har följt mig under många, många år. Läste den i boken Spöktimmen när jag var sju-åtta-år-något och blev djupt inspirerad av läskigheterna. Vad annars, liksom?
Mina syskonbarn var sjuka förra veckan och eftersom den äldsta av dem hade tråkigt under hemmavistelsen ringde hon till mig i hopp om att jag skulle berätta spökhistorier för henne.
Jag trappade successivt upp läskighetsnivån på berättelserna, De dödas julotta var en bra början.
Efter den här gamla klassikern fick hon höra om både getmannen och black eyed children – till deras farmors förskräckelse. Ha! Jag älskar att berätta spökhistorier, nästan lika mycket som jag älskar att läsa dem, faktiskt.
Jag har kommit fram till att jag ska skriva ner berättelserna, så att mitt syskonbarn kan läsa dem själv. (Eller så att någon vuxen kan läsa dem för henne.) Du hittar länken till en gratis printable med De dödas julotta längre ner i det här blogginlägget.
Först en liten introduktion till ämnet.
De dödas julotta är en gammal, gammal folkberättelse
Även folktro ligger mig varmt om hjärtat. Utbildningsmässigt har jag examina i både antropologiska och arkeologiska ämnen, någon gång skulle jag vilja fortsätta med detta och bli vad man kallar folklorist. Vi får se!
De dödas julotta är en sådan sak som jag hade kunnat studera som folklorist. Spökhistorien är nämligen en gammal, gammal folkberättelse med rötter som sträcker sig tillbaka till 500-talet på Kontinenten.
Hur länge har berättelsen funnits i Sverige, då? Det finns belägg för att den cirkulerat i svensk berättartradition sedan åtminstone 1600-talet.
Förr i tiden var julottan en viktig del av julfirandet
Förr i tiden var julottan en viktig del av julfirandet, kanske till och med den viktigaste delen. Den här gudtjänstformen äger fortfarande rum tidigt på juldagsmorgonen, men har inte alls samma status som förr.
Under julottan firades Jesu födelse, så är det ju än i dag.
För att nå fram till den i tid började många sin färd mitt i natten, oftast i beckmörker. Man föreställde sig att man kunde stöta på nästan vad som helst längs vägen till kyrkan, allt från spöken till troll.
Berättelsen om de dödas julotta spinner vidare på rädslan för det okända i brytpunkten mellan julnatten och juldagen, som julottan är.
Julnatten var en tid när de döda troddes gå igen
Över lag troddes julnatten vara en tid när de döda gick igen.
Döingarna hade sin egen julotta, den ägde rum strax före de levandes gudstjänstfirande.
Men först hälsade döingarna på de levande, som ställde fram mat och bäddade sängarna för dem. Man ville ogärna förarga döingarna och gjorde därför sitt bästa för att mysa till det.
Helst av allt ville man nog inte få en påhälsning och därför tändes ljus genom hela julnatten. Tack vare ljuset kunde man kanske, kanske skrämma bort de ondskefulla krafterna.
När man sedan färdades hela vägen till kyrkan bar man ljuslyktor och gjorde en massa oljud, allt för att mota bort julnattsvarelserna.
Vad händer om en levande råkar gå på de dödas julotta?
Berättelsen De dödas julotta handlar vanligen om vad som händer när en levande råkar gå på döingarnas gudstjänst. Oavsett de otaliga versionerna av spökhistorien är det alltså det här skräckscenariot den målar upp.
Vad händer på de dödas julotta? Oftast springer en stressad person in i kyrkan, skyndar sig ner i kyrkbänken och andas ut i tron att hen kommit fram i tid. Då knackar en avliden släkting eller vän hen på axeln och ber hen se sig om i kyrkan. Ser du var du hamnat, min vän?
Efteråt följer instruktioner om att personen ska resa sig upp ur kyrkbänken och gå sin väg – men Vänd dig inte om för allt vad du gör! Blicken framåt. Hen kan inte lämna kyrkan helt obehindrat, givetvis inte. Döingarna rycker och sliter i hen.
Till slut lyckas personen fly, eller så slår dörrarna igen framför näsan på hen. Tack och lov dyker kyrkvaktmästaren upp till slut. Personen räddas undan spökenas händer.
Ladda ner en printable med spökhistorien De dödas julotta
Jag vill uppmuntra mitt syskonbarns nyväckta intresse för spökhistorier och tänker därför att jag vill skriva ner lättlästa versioner av de olika berättelserna, som hon kan få. Dröjer inte länge innan hon kommer läsa flytande.
Av den anledningen har jag gjort en printable med De dödas julotta, den klassiska berättelsen skriven med mina ord. Du är varmt välkommen att ladda ner denna printable gratis från min projektkatalog. Bara roligt om spökhistorien lever vidare. Vi får hjälpas åt så att den gör det!
I folkloristen Jan-Öjvind Swahns Stora julboken (Ordalaget bokförlag, 2016) kan du läsa vidare om julfirande då och nu, jag har haft jättestor glädje av den. Swahn skriver en hel del om hemsökelserna på julnatten och om de dödas julotta.
På Institutet för språk och folkminnens webbplats finns en kort text om juldagen och på deras Sägenkartan kan du själv söka efter dokumenterade berättelser om spökenas juldagsfirande. Ange ”de dödas julotta” i sökfältet så får du upp historier från Sveriges olika hörn.
