5 tips för att skriva blogginlägg som ger fler läsare

På Sandras dagar har jag frångått receptet för hur man skriver blogginlägg som ger fler läsare. Varför? Jo, för att jag har velat ha ett kreativt klotterplank och för att jag dessutom har velat hitta en ton som jag själv tycker är autentisk. Jag har behövt få skriva utan mål, så att säga, och då har en experimentverkstad fungerat bra. Tack vare experimenterandet har jag äntligen kunnat kombinera mitt skrivande och fotograferande. Detta har varit viktigt för mig.

5 tips för att skriva blogginlägg som ger fler läsare
Att kunna tillbringa tid med kameran i naturen är ett av de främsta skälen till att jag bloggar.

Ett planlöst skrivande driver dock sällan trafik, tyvärr. De inlägg som lockar läsare via sökmotorerna har alla konkreta ämnen och innehåll, och inte minst håller de sig till ämnet. Jag har nosat på ämnet förut men här kommer det igen: Hur kan du skriva inlägg som ger mer trafik via exempelvis Google? Nedanför följer 5 tips som jag själv använt under mina 10 år som yrkesskribent – häng med!

1. Skriv blogginlägget för läsaren

Det första skrivtipset är egentligen ganska självklart: Skriv blogginlägget för läsaren. En vanlig missuppfattning är att du som skribent måste ge upp dig själv och dina principer för att skriva utifrån läsarens perspektiv. Det måste du givetvis inte.

Du bör i stället fråga dig själv hur du kan förmedla det du vill ha sagt så att det känns angeläget för läsaren. Kan du skifta från jag- till -du-perspektiv? Då är du något på spåren. Än bättre: Kan du omvandla din kunskap så att du i blogginlägget besvarar frågor som känns relevanta för läsaren?

Tänk på att läsaren oftast söker efter svar på specifika frågor. Om du lyckas matcha svaret i ditt blogginlägg kommer du troligen få fler läsare som ivrigt tar del av innehållet. Skulle läsarna däremot inte hitta svar kommer inlägget sannolikt väljas bort.  

2. Bjud på kunskap och erfarenheter

Mina mest läsa blogginlägg har lockat 100 000-tals besökare. Nej, de finns inte på den här bloggen! I dessa inlägg har jag utgått från mina kunskaper och erfarenheter om hur det kan vara att leva med kronisk smärta. Eftersom de blivit så lästa har jag lyckats omvandla mina år med värk och mina studier inom beteendevetenskap till något som känns relevant för andra. Samtidigt har jag inte frångått det som varit viktigast för mig själv i något av blogginläggen.

få mer bloggläsare tips
Kanske är du en hejare på att odla och fota blommor? Då kan du använda din kunskap och erfarenhet om detta i dina blogginlägg. Det finns alltid de som vill ha odlings- och fototips.

Vad vill jag egentligen ha sagt med detta? Använd din kunskap och dina erfarenheter när du skriver blogginlägg. Vi är alla bra på något som andra har glädje av. De bästa blogginläggen är oftast de nördigaste inläggen, där skribenten bjussar på det hen lärt sig genom åren. Med andra ord kan vi alla vara inspiratörer i en fantastisk delarkultur. Jag håller på att lära mig mer om foto och konst och älskar att få ta del av andras skapande i form av blogginlägg.

3. Skriv blogginlägg med röd tråd

Många av oss som bloggar och skriver, dit räknar jag mig själv, överskattar hur lång tid läsare är villiga att ge våra blogginlägg. I de flesta fallen har man inte ens sekunder på sig att fånga och engagera läsarna. Detta innebär att man bör presentera inläggets ämne direkt och sedan hålla sig till det från början till slut.

Att hålla sig till ämnet kallas även för att ha en röd tråd i texten. Du vet ju själv hur det är, när en bok eller film tappar tråden tenderar du att tappa intresset. Så är det också med blogginlägg. Det är fantastiskt att ha många idéer. Försök dock skriva om en av dem i taget. Du kan också göra en lista och sedan skriva fördjupande inlägg om varje punkt på den.

När du skriver blogginlägg med en tydlig röd tråd underlättar du sökmotoroptimering, vilket förstås är en stor bonus. Ju mer kondenserade blogginlägg, desto lättare för dem att klättra i sökmotorerna. Skippa alltså onödiga utsvävningar och håll dig till saken för att driva mer trafik och faktiskt behålla läsaren genom hela texten.

4. Optimera blogginlägget med sökord

Sökord är faktisk statistik över vilka ord folk använder i sökmotorerna. Jag har skrivit om hur du på enklaste sätt kan göra en sökordsresearch i ett av mina tidigare blogginlägg – läs mer via länken. Du kan använda dig av särskilda sökordsverktyg eller sökordsgeneratorer för att få fram ett underlag för vilka ord du kan använda i dina blogginlägg.

Ahrefs Keyword Generator Tool är ett populärt gratisverktyg som du kan utgå från. Prova att skriva in ett sökord i detta och att anpassa sökningen efter den svenska marknaden i listan över länder. Då får du fram olika varianter av sökordet, ja, både korta och långa varianter.

För att optimera ett blogginlägg med sökord bör du använda ett specifikt sökord i huvudrubriken (H1), i minst en av underrubrikerna (H2) samt med jämna mellanrum i löptexten. Då hjälper det att tänka i form av en röd tråd. Använd helst flera rubriker och spamma inte texten med sökord. Lagom är alltid bäst!

5. Skriv blogginlägg med hög läsbarhet

Att skriva blogginlägg med hög läsbarhet handlar inte bara om att stava rätt. Nej, det är en fråga om att använda många rubriker, skriva relativt korta meningar och att hålla styckena ganska korta. Kort och gott handlar det om att skriva med mycket luft så att texten inte känns övermäktig när den läses på skärmen.

få fler läsare till blogg tips

Av den anledningen kan det vara bra att se över hur långa stycken du brukar skriva, hur många ord du skriver innan du använder en rubrik samt hur du kan förenkla meningarna utan att tappa stilen. Det kan också vara bra att se över användandet av så kallade övergångsord. Övergångsord är ord som binder meningarna samman och som kan bidra till en smidigare läsning.

För att sammanfatta läsbarhet går detta ut på att skriva texter som gör det så enkelt som möjligt för läsaren att ta till sig det du vill förmedla. Bryt av texten med bilder och punktlistor. Grafiska inslag gör det lättare att läsa från början till slut.

Sammanfattning – 5 tips för att skriva blogginlägg

Hur skriver du sammanfattningsvis blogginlägg som ger fler läsare?

  1. Skriv blogginlägget för läsaren genom att skifta till ett du-perspektiv och att blogga om ditt ämne så att det känns relevant läsaren. Vilka frågor vill läsaren få svar på?
  2. Bjud på kunskaper och erfarenheter – ju mer bjussig du är, desto fler besökare. Vi är alla proffs på något.
  3. Skriv med röd tråd genom hela blogginlägget. På så sätt känns texten relevant från början till slut och det blir dessutom lättare för dig att optimera det.
  4. Optimera blogginlägget med sökord. Du kan få fram relevanta sökord genom att använda gratis sökordsverktyg online. Använd de specifika orden lagom mycket genom hela texten.
  5. Skriv blogginlägg med hög läsbarhet genom att skriva texten så att den blir lätt att ta till sig. Använd bland annat rubriker, korta meningar och korta stycken. Skapa luft i blogginlägget! Komplettera med bilder och punktlistor.

Vill du anlita mig som bloggare och skribent för dina webbprojekt?

Kladd: Abstrakt ansikte av färgfält i akvarell

kladd måla ett abstrakt ansikte i akvarell

Det är skönt att kunna måla utan att det måste bli något särskilt av motivet. På akvarellektionen i söndags målade vi stora färgfält som vi sedan fyllde i med mer akvarell, poscapennor samt med flytande akrylbläck. Övningen gick ut på att försöka hitta motiv bland färgfälten, och det var ju fantastiskt roligt och kreativt! Därför tog jag med mig akvarellövningen hem.

I dagarna har jag målat akvarellfält i tekniken vått på vått. Med denna akvarellteknik kan man inte riktigt styra hur färgerna flödar och blandar sig på pappret (läs: jag som är nybörjare kan inte styra över processen). Jag har snöat in på att försöka måla abstrakta ansikten i akvarell på det här sättet, alltså genom att först improvisera fält och att sedan arbeta fram något ur dem.

akvarell måla abstrakta ansikten av färgfält

Månadssluten är extremt stressiga numera, beställningar, faktureringar och så vidare måste bli klara i tid. I sådana här kristider är det väl inte heller så glädjande resultat alltid. Men i början på varje månad får jag en stunds frist, och då passar jag på att prova nya idéer. Just att få tid att experimentera är så otroligt viktigt när man jobbar med kreativa saker, utan den kravlösa leken falnar produktiviteten nämligen snabbt. Ibland kan man också behöva rasta tankarna för att kunna fokusera på uppgiften man har framför sig.

Förutom att måla har jag gett mig själv rum att fota och skriva. Jag har börjat skissa på nya skrivprojekt som inte alls har med den vanliga sortens artikel- och bloggförfattande att göra. Så får jag se vad jag gör med idéerna till slut. Precis som med målningen måste det inte bli något av dem.

Måste horisonten alltid vara klar?

foto på tät dimma över väg

Tisdagen den 28 februari, dagen före min födelsedag. Jag ställde siktet mot stranden i solnedgången. Att gå dit, blicka mot horisonten och reflektera över livet dagen-före-dagen har blivit något av en tradition.

foto på dimmigt apelviken i varberg

Det är som en avstämning med mig själv, om jag är nöjd med mina val och min situation. Jag har ofta gjort upp storslagna planer, men sedan folk i min närhet blev sjuka, jag blev sjukare i och med det och corona dessutom slog till har jag försökt se mer till nuet. Det är trots allt det enda som ligger någorlunda inom räckhåll.

dimmig strand i varberg

Att inte känna sig helt nöjd och att inte riktigt kunna blicka framåt mot något bombastiskt har många gånger känts som ett personligt nederlag. Det här är dock något jag börjat omförhandla.

foto på fågel i dimma

I den dimhöljda solnedgången den 28 februari 2023 kunde jag ändå landa i att det är okej att ta en dag i taget och att låta framtiden vara oklar. Det är tillräckligt att göra det bästa jag kan av dagarna, utifrån vad jag förmår där och då.

framtiden ligger i dimma

Passande nog låg Apelviken och Kåsa i dimma. Ja, det var så dimmigt att världen framför var som försvunnen. Det fanns ingen horisont att blicka mot, så du förstår ju symboliken i detta.

bild på oklar framtid

Däremot infann sig en glimt av förnöjsamhet: Sedan jag började gå steg för steg har världen vidgats på ett oväntat vis.

bil kör i tät dimma foto

Känner mig liten inför skönheten i solnedgången

solnedgång i apelviken vinter

Bilder från olika platser och olika årstider, tillsammans fångar de mångsidigheten i Varbergs kustlandskap. Det är klippor och sand om vartannat.

fotografera solnedgången

Jag älskar landskapet året runt och oavsett tid på dygnet. Men stranden i solnedgången, det är magiskt hur de vackra färgerna sänker sig över mig.

subbe fyr i vintern

Ja, det är obegripligt hur vackert det är, och jag känner mig väldigt, väldigt liten inför skönheten.

vinter solnedgång strandpromenaden varberg

Det är en positiv känsla av litenhet, för att kunna landa i att det finns något större än mig själv känns trots allt skönt. Kanske är eventuella problem inte stora, åtminstone inte i stunden.  

Naturen i mötet mellan vinter och vår

grön ormbunke på vintern
grön ormbunke på vintern

Jag vissnar lite i höst- och vintermörkret. Så är det bara. Det är inte riktigt samma sak att fotografera i naturen en gråmulen dag. Både jag och kameran behöver ljus.

rödbruna löv mot klarblå himmel foto

De senaste veckorna har bjudit på flera soldagar och då har jag passat på att fota växter. Jag har tagit med mig makroobjektivet till skogen runt knuten.

träd hängande grenar i starkt ljus foto

Januari- och februarinaturen är vacker på sitt sätt. Oändliga nyanser av brunt.

foto av barrträd med fågelholk i bakgrunden

Och stråk av grönt.

foto på ormbunke med sporer i ljus

Växterna förändras i ljuset och därför älskar jag att leta upp ljusfläckar i snåren.

ljus genom trasigt brunt löv

Det blir en abstrakt form av växtfoto, som jag finner en stor tillfredsställelse i.

makrofoto av bruna löv på träd

Kanske känner jag mig lite som en impressionist där jag traskar runt i brunheten. (Ja, jag fantiserar hej vilt!)

makrofoto små kottar barrträd

Om det är något jag lärt mig av mina år med kameran är det att naturen sällan är tråkig, inte ens när man tänker att den är det.

foto på vissna bruna löv på träd

I och med fotograferandet övar jag mitt detaljseende och ser numera detaljerna nästan överallt, oavsett årstid.

barrträd som är blekt av solljus abstrakt naturfoto

Det är som att allt ljus riktas mot ett visset löv eller blomma och skapar ett mästerverk. Naturens egen konst som inte riktigt kan fångas i ord och bild. Man gör bara så gott man kan för att återge det något så när.

ljusbruna löv i mycket starkt solljus

Jag är tacksam för dessa stunder. Att gå runt i skogen och fokusera på växter och ljus är min meditation. Under den korta vistelsen hämtar jag mycket kraft.

foto som fångar struktur i brunt löv

Faktiskt förvånansvärt mycket ork. Jag känner mig som två olika personer: en person före och en person efter.

foto på ljus genom brun lönnäsa

Jag har redan sett de första vårblommorna och vill dela med mig av mina vissna vinterbilder innan jag återuppstår med och lägger ner min själ i våren.

foto på de första snödropparna för i år

Pussel med Neuschwanstein: Ett nytt (rese)projekt

clementoni neuschwanstein pussel
clementoni 1000 bitar pussel slott

Jag tänker på alla de platser jag vill besöka men sannolikt aldrig kommer resa till, hur gott om sådana resmål det finns i mitt liv. Även om jag blir heltidsresenär kommer jag inte hinna, orka eller ha råd att besöka dem alla. Och det är okej. Verkligheten överträffar sällan dagdrömmarna, och jag kan tycka om att fantisera om vackra platser i världen bara för sakens skull.

clementoni neuschwanstein pussel

Det tyska slottet Neuschwanstein är en av platserna jag gärna vill uppleva. Kommer upplevelsen bli av? Kanske, kanske inte. För närvarande kan jag dock njuta av sagoslottet medan jag och Christoffer lägger det till rätta bit för bit. Jag köpte nämligen ett Clementoni 1 000-bitarspussel med ett höstligt Neuschwanstein som motiv till oss när jag var på Gekås i Ullared i går.

1 000 bitar pussel neuschwanstein slott

Jag är övertygad om att platser kan upplevas på olika sätt. De kan pusslas, färgläggas och läsas om. Eller så kan de ses på tv. Ja, man kan vara en resenär hemma i soffan och det är ett fullt legitimt sätt att uppleva en sevärdhet, som jag menar inte ska förminskas med tanke på de ekonomiska och miljömässiga utmaningar vi människor står inför.*

det tyska slottet neuschwanstein på hösten pussel

Att pussla en känd sevärdhet på det här viset är ett helt nytt projekt för mig. Soffbordet är täckt av en pusselmatta och pusselbitar. En stol och ett fönster turas om att vara stöd för pussellådan, så att jag och Christoffer har en bild att utgå från medan vi får bitarna att falla på plats och Neuschwanstein sakta men säkert tar form framför oss.


*Det här skriver jag egentligen med tanke på en diskussion jag hade med en reseinfluenser för några år sedan. Personen menade i princip att man inte får skriva och berätta om platser om man inte själv besökt dem. Det här retar mig fortfarande, för jag menar att resande är ett privilegium och inte en rättighet. Alla har inte ens möjlighet att genomföra jorden-runt-resor hur de än prioriterar i livet. Dessutom, varför skulle man inte kunna läsa sig till en plats historia, som exempel? Där och då svarade jag luddigare än så här, men detta var och är min ståndpunkt.

Har människor en inneboende drivkraft att hjälpa varandra?

En av de bästa sakerna med att studera idéhistoria på universitetet är att jag lär mig nya saker varje dag. Jag vill få nya perspektiv på politik och vetenskap, och då är detta ämne perfekt. På kursen har vi redan haft ett seminarium om flera politiska tänkare och ideologier på 1800-talet. Jag fastnade för en filosof jag aldrig hört talas om: Pjotr Kropotkin. Runt sekelskiftet 1800-1900 publicerades hans filosofiska text(er) Inbördes hjälp, som bjuder på ett annat perspektiv än vad man kanske annars hör folk prata om.

Det är ju nämligen inte alls ovanligt att många tänkare och icke-tänkare beskrivit, liksom beskriver, den mänskliga tillvaron som en kamp mellan olika samhällsgrupper. Enligt somliga har till och med kamper mellan grupper ansetts vara nödvändigt för samhällsutvecklingen. Men i Inbördes hjälp vänder Kropotkin på det hela och menar i stället att människan har en inneboende drivkraft att hjälpa.

Familjer, grannar och föreningar – människor söker sig till gemenskaper och stöttar i dessa varandra till välmående och överlevnad. Sedan går Kropotkin ett steg längre (och där är jag inte lika övertygad): Även utan stat och styre skulle människan må bra tack vare drivkraften att hjälpa varandra. Nu tror jag att gemensamma system och lagar kan vara något bra. Jag tror också att människan har mycket gott i sig och vill göra bra saker om hon bara får chansen.

Mycket av det klassiska och moderna politiska tänkandet utgår från konflikter som en drivande kraft, och visst pågår en rad strider mellan människor just nu. Det är dock långt från hela sanningen. Oavsett var man står ideologiskt kanske det inte är så dumt att påminna sig om att människor kan åstadkomma fantastiska saker tillsammans och att vi mest av allt behöver varandra, reflekterar jag.

Om du är nyfiken på de politiska idéernas historia kan jag å det varmaste rekommendera Pjotr Kropotkins Inbördes hjälp, som jag alltså har läst som kurslitteratur. Texten kan läsas gratis i en svensk översättning på Marxists.org.

Berättelser om judiskt motstånd under Förintelsen

fota vissna blommor och lyssna på berättelser om judiskt motstånd

I går var den första soliga dagen på lääänge. Jag passade på att göra en kvartersfotografering, mer än så hann jag inte eftersom jag skulle i väg på middag och teater senare. Men ljus, så tacksamt! Det långvarigt gråa har försvårat fotostunderna och jag har väl tillfälligt gett upp dem, vilket jag kanske inte borde gjort i första taget.

Jag har lyssnat på mycket radio under veckan. Public service, vilken tillgång! Alltså, jag har lyssnat på Sveriges radios P1-program. Under gårdagens fotorunda hade jag exempelvis ett avsnitt av Vetenskapsradion Historia i öronen: ”Judiskt motstånd under Förintelsen”. I går var det ju Förintelsens minnesdag, så detta nya avsnitt kändes passande.

makrofoto frost i gräs

Motståndet under Förintelsen och andra världskriget är något som jag fascinerats av i flera år. På senare år har det nämligen kommit hur många skönlitterära böcker som helst om kvinnors vardag och kamp under 1930- och 1940-talen.

Tack vare läsningen av dessa böcker – exempelvis Kelly Rimmers Vad hjärtat aldrig glömmer, Kristin Hannahs Näktergalen och Kristin Harmels De bortglömda namnens bok – har jag insett hur mångsidigt motståndet varit. Skönlitteraturen kan ge fantastiska inblickar i människors liv. Men även historiska studier kan ge en djupare bild av just historien. Det är därför som jag blev så tagen av radioavsnittet ”Judiskt motstånd under Förintelsen”.

makrofoto detalj av frökapsel

I avsnittet berättar Kenneth Hermele om det mod som krävdes för de mest vardagliga motståndshandlingar och hur utbredda dessa var, trots att dödliga bestraffningar hängde över som ett ständigt hot. En liten motståndshandling, som att sjunga en sång eller hjälpa en vän, kunde bestraffas tiofalt av nazisterna.

Ändå valde två unga kvinnor att ta av sig sina davidsstjärnor, klä upp sig och gå på dans en kväll, bara för att få leva som vanligt. Ändå upprättades ett hemligt judiskt arkiv i Warszawa, spelades satiriska teaterföreställningar och smugglades mat. Ja, och ändå sköt en mystisk danserska ihjäl en nazist i ett av koncentrationslägren.

lyssna på radio om judarnas motstånd under andra världskriget och samtidigt fotografera vissna löv

Kenneth Hermele har skrivit en faktabok om det judiska motståndet. Den ska jag läsa. Har satt upp mig i kö på biblioteket. Det var en lång bibliotekskö, så vi får se när läsningen blir av. Till dess kommer jag nog ha hunnit läsa ut Victor Klemperers dagboksanteckningar från Förintelsen, ett mastodontiskt verk på tusen sidor som också vittnar om motståndets många uttryck.

3 böcker som ger oss viktiga perspektiv på Förintelsen

27 januari i dag. Det är Förintelsens minnesdag. Den 27 januari 1945 befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Trots att det gått så många år sedan andra världskrigets grymheter känns de ändå nära och svårbegripliga. Ja, Förintelsen, som började i Nazityskland 1933, känns ofattbar. Vad driver människor att åsamka andra människor så mycket skada?

Det ofattliga i händelsen är en existentiell fråga för mig. Eftersom jag gärna djupdyker i det existentiella påbörjade jag för ganska länge sedan ett eget litet studieprojekt, som bland annat innebär att jag läser filosofiska och sociologiska böcker av människor som själva upplevt Förintelsen på nära håll.

Jag syftar på Hannah Arendts, Zygmunt Baumans samt Victor Klemperers verk, samtliga författarna var stora tänkare med judisk anknytning. Någon gång kommer jag skriva mer djupgående guider till tänkarnas verk. Här nöjer jag mig dock med att lyfta fram tre korta boktips i hopp om att fler ska få upp ögonen för hur vanliga människor drogs med i Förintelsen och utan att blinka deltog i en hathysteri utan dess like.

3 böcker för viktiga perspektiv på Förintelsen

Nedanför följer alltså de tre boktipsen för viktiga perspektiv på Förintelsen – läs dem alla:

1. Den banala ondskan av Hannah Arendt

Med utgångspunkt i en israelisk rättegång 1960 skriver filosofen Hannah Arendt fram sitt perspektiv på ”den banala ondskan”. Förintelsen var en fruktansvärd händelse som möjliggjordes av att helt vanliga, likgiltiga människor egentligen bara gjorde det de blev tillsagda att göra. De hade varken ett ont uppsåt eller förstod vilka konsekvenser agerandet skulle få för miljontals offer.

den banala ondskan bok
På bilden ser du omslaget till Hannah Arendts Den banala ondskan. Boken gavs ut av Daidalos 2013.

Boken Den banala ondskan har undertiteln Eichmann i Jerusalem och handlar om när just SS-officeren Adolf Eichmann skulle ställas till svars för sina handlingar. Arendt tolkar Eichmann som en av de vanliga, likgiltiga människorna som inte hade något direkt att vinna på Förintelsen, vilket inte stämmer. Men resonemanget kring hur meningslösa människors ondskefulla handlingar är är ändå relevant för att förstå den historiska händelsen.

2. Auschwitz och det moderna samhället av Zygmunt Bauman

Utan att ha läst böckerna från början till slut – ännu – skulle jag mena att sociologen Zygmunt Baumans Auschwitz och det moderna samhället utvecklar Arendts resonemang om banaliteten i den ondska som människorna i Nazityskland visade prov på. Han menar att Förintelsen möjliggjordes av en rationell social ingenjörskonst, där människoliv inte var mer än siffror i ett byråkratiskt system.

auschwitz och det moderna samhället bok
På bilden ser du omslaget till Zygmunt Baumans Auschwitz och det moderna samhället. Boken gavs ut av Daidalos 1994.

Som jag redan nämnt i det första boktipset var det helt vanliga människor som skrev under helt vanliga människors dödsdomar. Att människor representerades av siffror och att systemet dessutom utgjordes av ett virrvarr av myndigheter, kontor och tjänstemän ledde till att judarnas lidande kändes avlägset. Till och med för de som verkställde deporteringarna till Auschwitz. Det byråkratiska systemet var för att sammanfatta det hela en effektiv mördarmaskin.

Under dessa förutsättningar vara alla tjänstemän lika skyldiga som oskyldiga och vice versa, vilket i sig är problematiskt.

3. Tredje rikets språk av Victor Klemperer

Litteraturvetaren Victor Klemperer skrev dagbok om Förintelsen och andra världskriget. Hans ögonvittnesskildring från 1933 till 1945 är unik i sitt slag och ger en inblick i de avgörande åren som ingen annanstans. Nej, inte ens Anne Franks dagbok är lika omfattande (och den är för övrigt redigerad av Franks äldre manliga släkting som tyckte att vissa av de saker hon skrev var opassande).

tredje rikets språk bok
På bilden ser du omslaget till Victor Klemperers Tredje rikets språk. Boken gavs ut av Glänta Produktion 2020.

I verket Tredje rikets språk utvecklar Klemperer iakttagelserna till ett djupare perspektiv på hur nazisternas retorik till slut kom att påverka samhället och vardagen i stort. Det handlar om små, små lögner, gränser som flyttas fram lite i taget och hur människor till slut börjar ta lögnerna för sanningar och inte längre reagerar över det som tidigare ansetts vara moraliskt fel, som en hatisk retorik och hatiska handlingar.

Den banala ondskan, Auschwitz och det moderna samhället samt Tredje rikets språk är även viktig läsning för att förstå dagens samhälle(n). Historien förefaller upprepa sig igen och igen. Med tanke på allt det lidande Förintelsen och andra världskriget medförde kan jag tycka det är märkligt att vi inte vet, eller snarare agerar, bättre i dag. Förhoppningsvis kan boktipsen i detta blogginlägg ge lite nya perspektiv och verktyg för att skapa en mjukare värld!

Yttrandefriheten är livsviktig – och så här används den

sandras dagar visningsbild för allmänna ämnen

Yttrandefriheten är en av demokratins grundstenar, runt om i världen dör människor för sin rätt att yttra sig om bland annat samhället. Jag reflekterar att yttrandefrihet är på liv och död, livsviktigt. Och kanske blir jag mörkrädd för hur somliga väljer att använda den. Man använder en av de mest grundläggande rättigheterna i svensk lag till att sprida hat, till att göra nazistmarscher, koranbränningar och så vidare.

I vilka samhällen anordnar man bokbål, förresten? Jo, i totalitära samhällen där yttrandefriheten är förbjuden. Typ i verklighetens Nazityskland, eller i en av litteraturvärldens mest dystopiska visioner: Ray Bradburys Fahrenheit 451.

Men i yttrandefrihetens namn väljer man alltså att bränna en symboliskt viktig bok för massor av (oskyldiga) människor för att demonstrera sin rätt. Samtidigt vill man radera andra människors rätt att tycka, tänka och tro, för det är ändå detta ett bokbål innebär. Var finns logiken? Sverige anno 2023, jajamensan! Trodde för ett tag att jag befann mig på 1930-talet. Det händer lite då och då, att jag liksom förväxlar decennierna med tanke på den politiska tillbakagången i landet.

Jag ställer mig inte frågande till rätten att få uttrycka sin åsikt oavsett hur j*vla dum den är och hur j*vla dumt man gör det, bara till varför man väljer att använda något så värdefullt som yttrandefriheten till hat och hets. Med den fantastiska yttranderätten följer också ett stort ansvar, som med alla rättigheter.

Nej, jag har inte riktigt fått händelserna i Sverige att gå ihop de senaste dagarna. Därför tänkte jag att jag kunde vända mig till ett av min favoritradioprogram, nämligen Filosofiska rummet i P1. Där tänks och sägs det många kloka saker, så även om yttrandefrihet och hur den brukas. Det spelar ingen roll om man är röd, blå, brun eller grön, följande Filosofiska rummet-avsnitt kan ge perspektiv på sådant som jag tror att många av oss brottas med för tillfället:

Vad vill jag göra av 2023? Mina förhoppningar inför året

Nytt år, 2023. Jag avger inga nyårslöften och gör inte heller upp storslagna planer för året. Med en värld och ett liv som ser ut som de gör tar jag saker som de kommer. Planer kullkastas så lätt numera, det räcker med en förkylning och så puts väck! Därmed är det inte sagt att jag inte har förhoppningar om vad 2023 kan ge. Och visst kommer jag ta många tillfällen i akt, som vanligt.

2023 inleds i sviterna av corona

Det här året har inletts på ett mindre roligt sätt. Coronan slog ut min kropp i december och nu måste jag ta mig igenom dagar med symtomförstärkning av mina sjukdomar. Det är astma- och värkattacker om vartannat, och så känner jag mig så förbenat trött. Jag går en liten promenad eller umgås en stund, därefter sover jag i 18 timmar. Hjärntröttheten, som jag brottas med i vanliga fall, har blivit orimligt svår. Det är tufft att sköta ett företag under omständigheterna, men jag gör mitt bästa. En dag i taget, liksom. Och jag är övertygad om att symtomen kommer bli bättre med tiden. Covid-19 är en speciell upplevelse!

Jag hoppas på många utomhusvistelser 2023

Att tillbringa tid utomhus känns som en av mina livsnödvändigheter. Det är där mycket av mitt personliga hälsoarbete sker, både i form av motion och vila. Jag kan vara stressad när jag går ut och nästan lugn när jag går in igen. En dålig dag vänds till en bra dag, och detta har alltså med utomhusvistelserna att göra.

vad vill jag göra av 2023
Lite snö hade varit välkommet. Jag gillar att fota i snön.

Jag behöver inte så mycket mer än en skogsrunda eller solnedgångsvy i hemmasnåren för att dagen ska kännas komplett. Sedan älskar jag att ströva omkring, bara för sakens skull. Det är genom strövande jag lär känna mig själv. många känslo- och tankemässiga pusselbitar faller på plats under mina strövtåg, det är knappt att jag förstår det själv.

Jag hoppas få prova nya sätt att skapa 2023

Jag har behövt övervinna en form av mental gräns för att börja skapa som jag vill. När man är perfektionist, som ju jag är, kan man lätt låsa sig själv inför nya saker som man omöjligt kan bemästra eftersom man är nybörjare. Men under 2022 har jag ganska kravlöst utvecklat både fotande och målande, ja, jag har till och med gått på keramik- och konstkurser. Det är en jättepositiv trend i min vardag, och jag hoppas att 2023 kommer fortsätta i samma kreativa anda. Jag har insett att jag trots allt vill lära mig en ny sak för att jag just är ny på och vill lära mig mer om den.

Jag hoppas min bildningsresa fortsätter 2023

Kunskapande och skapande är två ledord i mitt liv, och jag tycker de hänger ihop. Oavsett om det är kreativt eller intellektuellt vill jag lära mig så många saker som möjligt. Att läsa och lyssna är något jag gör dagligen. I det avseendet är jag inte alls rädd för att ge mig ut på okänt vatten, nej, för där har jag modet att vidga vyerna. Man kan säga att jag ända sedan tonåren befunnit mig på en personlig bildningsresa i hopp om att förstå mig själv och andra bättre. Måtte bildningsresan fortsätta 2023!

Jag hoppas jag har modet att ändra min karriär 2023

Okej, så att vilja ändra min karriär helt och hållet 2023 är en lite väl dramatisk beskrivning av min förhoppning. Men så här: ibland måste man kunna landa i att man fått en hel del erfarenhet och kanske skulle må bäst av att blicka mot andra horisonter. Det kan innebära att man är beredd att testa nya sätt att skriva eller att man är villig att åta sig mer ansvar, eller något annat. Jag har burit på en känsla av att jag gärna skulle vilja ha lite mer stabilitet i min frilanstillvaro och att jag vill känna mig delaktig i ett sammanhang. Men när jag är på väg att ta steget blir jag rädd och drar mig tillbaka igen, för min frihet betyder väldigt mycket för mig.

Någon gång får det bli de ikoniska sevärdheterna i Toscana

italien inspiration
resa till toscana

Gårdagskvällen ägnade jag åt att titta på filmen Under Toscanas sol och att försöka måla solrosor, inspirerad som jag blev av de oändliga solrosfälten i Toscana. Denna plats har funnits i mina tankar ända sedan jag första gången såg filmen i fråga.

En väldans massa år har gått, trots det har jag inte besökt just denna region i Italien. Men jag tror faktiskt det kommer bli av.

solrosor toscana
Målning av flytande tusch och akvarell. Linjerna har gjorts med blompinne, bara för att det är så kul!

Nu är det dock inte coronakrisen som håller eventuella resor till Toscana tillbaka, utan inflationskrisen. Jag förväntar mig typ ekonomiskt karga företagsår och en italienresa är kanske, och tyvärr, inte prio ett när fokus ställs mot överlevnad. Vi får se!

I vilket fall skulle jag väldigt, väldigt gärna vilja besöka Toscana inom en relativt snar framtid. Och jag skulle vilja uppleva flera olika städer och sevärdheter i regionen. Det här är ju ändå platsen för renässansens hjärta Florens och Pisas lutande torn!

Skumpa runt på lantvägar i Toscana

Det är lite lustigt hur just en lantväg återkommer i bilder av och filmer om Toscana. Jag tänker på den ikoniska vägen som slingrar sig bland kullar och cypresser, oftast under gyllene timmen så att de vidsträckta fälten skimrar extra mycket i grönt och guld.

Den här scenen markerar även början på resan i Under Toscanas sol och utmynnar i en rad pittoreska scenerier, må det vara på landet eller i en medeltidsstad. Se denna film för reseinspiration! 

Spontant bosätter sig huvudkaraktären på Toscanas landsbygd, och ja, jag vill också skumpa runt i en buss på bygden. Jag tycker den verkar vara så himla vacker. Kullarna, fälten och de gamla byarna skulle garanterat trollbinda mig.

Var finns då den ikoniska vägen? I Val d’Orcia utanför Siena. Tänk dig en dagsvandring här! Eller en konstkurs. Ja, eller en skrivkurs! Wow.

Förundras i renässansstaden Florens

Under Toscanas sol skildrar inte så mycket av de toscanska städerna, det skulle väl i så fall vara glimtar av Cortona och Siena, möjligen. Eller definitivt av Cortona, för när jag tänker närmare på det skrivs faktiskt Cortona ut i början av filmen. Antagligen är det här huvudkaraktären köper sitt hus.

Städerna i Toscana skulle jag alltså vilja besöka, och kanske allra helst Florens. Varför då? Jo, för Florens är nämligen renässansens födelsestad. Under 1300-, 1400- och 1500-talen bodde rika släkter, exempelvis Medici, i staden. De hade så mycket pengar att de kunde investera i vackra konstverk.

böcker om florens i toscana
Lite historisk bokinspiration i form av Familjen Medici: Det vackra folket, Medici: Magnifika miljardärer och mördande mecenater i renässansens Florens samt av Fursten.

Släkterna kunde bland annat ägna sig åt ekonomi, politik och kultur. I och med detta började det intellektuella och kulturella livet blomstra i Florens. Det byggdes pampiga hus, målades vackra konstverk och skrevs numera världskänd litteratur. Kanske känner du till Niccolò Machiavellis klassiska bok Fursten? Machiavelli var florentinare.

Sevärdheter i Florens

Renässansens prakt lever kvar i dagens Florens, och jag antar det är därför jag så gärna vill besöka staden. Världens tredje största kyrka (?) finns här, Santa Maria del Fiore som byggdes på 1400-talet. Den har vackra kupoler. På nästan varje stadsbild av Florens skjuter den största av kyrkokupolerna upp i landskapet.

bottecelli venus födelse
Känner du igen tavlan? Det här är Sandro Botticellis La nascita di Venere, eller Venus födelse, från cirka 1486. Uffizigalleriet i Florens är tavlans hemvist.

Sedan är det konstmuseerna, exempelvis Uffizi som ställer ut konst av renässansguruerna Botticelli och Michelangelo. Hur gärna hade jag inte velat se Botticellis Venus födelse irl!? Medici-palatset Palazzo Pitti är också ett sandra-måste. Men kanske mest av allt hade jag nog velat strosa runt i, vad jag föreställer mig, de gamla, fina gränderna.

Uppleva Lutande tornet i Pisa

Lutande tornet i Pisa är en annan ikonisk sevärdhet i just Toscana. Jag vet inte hur stor behållning jag hade haft av att besöka sevärdheten, ändå är det en sådan grej jag har velat uppleva sedan barnsben. Kan det kombineras med andra Toscana-upplevelser, så varför inte?

Pisa är en stad i Toscana och i denna finns alltså ett lutande torn. Det är ett klocktorn som började byggas på 1100-talet och som färdigställdes på 1300-talet. Att tornet har kommit att luta har att göra med att man missbedömde underlaget, som är mjukt och lerigt. Då och då görs projekt för att stabilisera tornet, så att det klarar stå ännu fler år.

Hoppas jag kommer få uppleva Lutande tornet i Pisa innan det rasar samman!

Titta på film för reseinspiration

Film, liksom böcker, är bra sätt att få reseinspiration. Det är ju exempelvis Under Toscanas sol som fått mig att drömma om en resa till Toscana. Ibland räcker det att drömma sig bort, ibland blir drömmarna verklighet. För att återkoppla till inledningen tror jag faktiskt att Toscana är ett av de resmål jag kommer göra slag i, frågan är bara när.

solros akvarell
En dröm är att kunna resa till inspirerande platser som Toscana för att skriva om, fota och måla av det jag upplever.

Brukar du bli inspirerad av film?