Det är märkliga tider. Jag vet att jag ofta lyfter märkligheten i kristiderna, men vad annat än märkligt ska man kalla det? Det kan gå någon vecka utan att nya beställningar görs och så en dag får man tio beställningar på en gång. På mindre än en vecka förväntas man göra två veckors jobb. Och när man är klar? Tajmingen är sådan att alla uppdrag blir tillgängliga ungefär samtidigt, så när man är klar ekar det tomt. Så fortsätter det. För att vara ärlig; jag tror aldrig jag sett frilansare hugga tag i uppdrag så snabbt som nu. Jag menar alltså i skitbeställningar som bara ger en spottstyver.
Att leva nära naturen på våren är en av fördelarna med att frilansa. Jag fotar blommor när jag inte tokskriver.
Jag vet inte hur länge jag kommer orka fortsätta frilansa så här. Men vad skulle alternativet vara? Varje dag överväger jag att kanske börja lärarvikariera igen, och det är då ett djupt rotat nej vrålar till. Jag kommer ihåg min sista termin i grundskolans värld: Hur vuxna människor stod i ring och pratade illa om elever och personal. Hur stress och negativitet spred sig i taskigheter på ett sätt som jag tycker är så jävla ovärdigt. Jag har inte riktigt hämtat mig från den kulturen, som jag fann alltför vanlig. Eller hur skolpersonal kunde sitta i lunchrummet och berätta hur värdelösa vikarier är för varandra – när vikarierna satt bredvid.
Jag har det mycket lugnare i min frilanslunk. Lättnaden efter den sista skolvändan var enorm. Där och då lovade jag mig själv att hålla ut oavsett vad, och jag lovade dessutom mig själv att aldrig glömma lättnadskänslan. Är det värt att bita ihop i frilansstressen? Antagligen.
Vet du, jag ströläser Michel de Montaignes Essayer och slås av likheten mellan blogg- och essäformen. Essä kommer ursprungligen från franskan och betyder försök. Det finns visserligen inte så många likheter mellan mig och Montaigne, han räknas trots allt som en av tidernas stora författare och filosofer, men jag kan ändå inte låta bli att stärkas av hans försök att utforska språk och tanke i sina texter. Texterna kan ha titlar i stil med ”Om sorg” och med ett avstamp i den egna tillvaron utforskar han sedan vad sorg kan innebära i ett större perspektiv. Jag är inte så säker på att jag tycker att Montaigne alltid kommer fram till så värst mycket. Samtidigt är det ju det: Han försöker. (Och han gör det uppenbarligen väldigt bra med tanke på hans status i historien.)
Jag har också sprängt in en och annan skapelse för barn, för i ett annat liv har jag nog varit leksaksmakare och jag gillar verkligen barns kreativitet. Och ja, jag antar att den här bloggen är full av spretiga försök. Kommer jag kunna samla allt en dag? Jag vet inte. Det enda jag vet är att jag kan gilla det enkla och svåra på samma gång och att jag kan uppskatta en tevekväll framför Robinsonlika mycket som jag uppskattar att läsa Montaignes essäer. Så ja, jag kommer försöka lite till med eller utan riktning.
Att optimera blogginlägg med sökord är en av mina absolut vardagligaste arbetssysslor. Jag inte bara sökoptimerar inlägg, även optimering av artiklar i form av guider och listor hör till min vardag. Du kan läsa mer om vad jag gör via denna länk.
Ett av skälen till att jag håller med på SEO och bloggande är för att jag vill få mer tid över till mina kreativa intressen. Jag älskar att vara ute och fota och att sedan skriva om mina naturromantiska upplevelser.
En del vill få det att låta som att det här med SEO inte är så svårt alls. Jag håller så klart inte med om detta. Om det hade varit så enkelt hade jag antagligen inte ägnat de 10 senaste åren åt att utveckla mina färdigheter inom det. SEO eller sökoptimering kräver faktiskt en hel del kunskaper, kunskaper som dessutom ändras med tiden. Den som har hyfsad koll får snabbt ett försprång och gör att hobbybloggar hamnar långt ner i sökträffarna på exempelvis Google.
Samtidigt finns det en del enkla knep för att optimera inlägg och därmed få fler läsare till bloggen.Det är dessa knep som jag ska dela med mig av här. Använd dem i sin helhet eller delar av dem och bygg successivt på med kunskap. Eller skippa allt vad SEO heter! Efter att ha läst det här blogginlägget om sökoptimering av texter vet du i alla fall vad du väljer bort när du känner nej inför SEO-anpassning av blogginlägg. Häng med!
Vad är sökord för något?
Enkelt förklarat innebär sökord sådana ord du skriver in i sökmotorerna – exempelvis i Google – när du ska göra en sökning. Dessa ord skriver du in för att du vill få information om ett specifikt ämne. Sökmotorerna är känsliga för människors sökbeteende och det medför att du själv måste sätta dig in i beteendet för att kunna skapa innehåll som lockar läsare och därmed sökmotorer. Att förstå hur sökord används är ett första steg i att optimera ett blogginlägg.
Hitta rätt sökord för blogginlägget
Hur i allsindar ska du kunna veta vilka specifika ord andra söker på? Jo, den här biten är faktiskt ganska enkel. Du kan använda ett gratis verktyg för att få fram sökord, en så kallad sökordsgenerator. Ahrefs har just ett sådant, men det finns många, många fler online. På gott och ont sammanställs alltså sökbeteendet i form av statistik. Testa att söka på ett ord i ett av gratisverktygen så kommer du få upp en uppskattning av hur många sökningar som görs på frasen, liksom på ord som kan kopplas till den, varje månad.
Hur använder du dessa ord?
När du har använt ett verktyg för att få fram passande sökord inför det inlägg du ska skriva gäller det att tänka till: Hur kan du på bästa sätt få med orden i texten? Det finns hur avancerade tricks som helst för detta men även genvägar som kan ge bra resultat.
Fördela orden i inläggets delar
När jag vill göra det enkelt för mig brukar jag använda sökordet i huvudrubriken (H1), den första meningen i inlägget samt i den första underrubriken (H2). Utöver detta brukar jag upprepa sökordet lagom mycket, med vilket jag menar en upprepning med cirka 150 ords mellanrum. Om jag använder flera underrubriker har jag med sökordet i ungefär hälften av dem. Låt helt enkelt sökordet förekomma i början, mitten och i slutet av inlägget.
Använd sökord som en röd tråd
Det här med att ha en röd tråd i blogginlägget är viktigt eftersom det gör texten lättare att läsa och troligare ger läsaren den information hen sökt efter. Sökordet bör löpa som just en röd tråd genom hela texten. Om du använder ett sökord på detta sätt är du på god väg att optimera ett blogginlägg. Därefter kan du lägga till fler och fler bitar såsom att varva flera sökord och att optimera bilder med rätt ord.
Kan du använda flera sökord?
Så länge du håller dig till ämnet och ser till att skriva ett läsligt inlägg kan du använda flera olika sökord och sökfraser. Du kan bland annat varva sådana fraser som innehåller ett och flera ord.
Optimera med hjälp av long tails
Om du får upp statistik över en fras som innehåller två eller flera ord har du hittat en så kalladlong tail. Vill du få fler läsare snabbt? Då kan du använda dig av long tail-fraser. På grund av att long tails ser ut som de gör kan texten upplevas som spammig, så det gäller att bruka dem med finess.
Använd synonymer och varianter
En rik text innehåller varianter av och synonymer till sökord. Av den anledningen är det inte heller dumt att optimera inlägget med olika fraser, det vill säga så länge du håller dig till saken. Klicka fram sökverktyget och se vilka spännande kombinationer av ord och fraser du kan hitta för att skriva ett bra blogginlägg som ger läsaren mervärde.
Vad bör du mer tänka på?
Om blogginlägget saknar en bra struktur och språk spelar det antagligen inte så stor roll att det är bra sökordsoptimerat. I längden vinner du på att kombinera optimering med omsorg om disposition och grammatik. Du måste egentligen inte krångla till meningarna. Det viktigaste är att texten är lättläst, att den har hög läsbarhet som det kallas på SEO-språk. Då kan enkla meningar vara att föredra.
Kanske ännu viktigare är det faktum att de personer som hittar till din blogg har kommit till den för att de sökt efter ett specifikt ämne. Om de klickar sig vidare till bloggen via exempelvis Google i hopp om att få svar på sin sökning och ditt inlägg inte besvarar frågan kommer de sannolikt klicka sig vidare till en annan blogg. Det här är ytterligare ett skäl till att faktiskt hålla dig till ämnet.
Kan du sökordsoptimera bilder?
Ett bonustips för att optimera blogginlägg med sökord är att använda orden i bilderna. Du kan skriva in text i dem via bildredigeringsverktyget på exempelvis WordPress. Skriv en mening som inkluderar sökordet i bildens alt text.
Sammanfattning – optimera ett blogginlägg med sökord
På Sandras dagar har jag frångått receptet för hur man skriver blogginlägg som ger fler läsare. Varför? Jo, för att jag har velat ha ett kreativt klotterplank och för att jag dessutom har velat hitta en ton som jag själv tycker är autentisk. Jag har behövt få skriva utan mål, så att säga, och då har en experimentverkstad fungerat bra. Tack vare experimenterandet har jag äntligen kunnat kombinera mitt skrivande och fotograferande. Detta har varit viktigt för mig.
Att kunna tillbringa tid med kameran i naturen är ett av de främsta skälen till att jag bloggar.
Ett planlöst skrivande driver dock sällan trafik, tyvärr. De inlägg som lockar läsare via sökmotorerna har alla konkreta ämnen och innehåll, och inte minst håller de sig till ämnet. Jag har nosat på ämnet förut men här kommer det igen: Hur kan du skriva inlägg som ger mer trafik via exempelvis Google? Nedanförföljer 5 tips som jag själv använt under mina 10 år som yrkesskribent – häng med!
1. Skriv blogginlägget för läsaren
Det första skrivtipset är egentligen ganska självklart: Skriv blogginlägget för läsaren. En vanlig missuppfattning är att du som skribent måste ge upp dig själv och dina principer för att skriva utifrån läsarens perspektiv. Det måste du givetvis inte.
Du bör i stället fråga dig själv hur du kan förmedla det du vill ha sagt så att det känns angeläget för läsaren. Kan du skifta från jag- till -du-perspektiv? Då är du något på spåren. Än bättre: Kan du omvandla din kunskap så att du i blogginlägget besvarar frågor som känns relevanta för läsaren?
Tänk på att läsaren oftast söker efter svar på specifika frågor. Om du lyckas matcha svaret i ditt blogginlägg kommer du troligen få fler läsare som ivrigt tar del av innehållet. Skulle läsarna däremot inte hitta svar kommer inlägget sannolikt väljas bort.
2. Bjud på kunskap och erfarenheter
Mina mest läsa blogginlägg har lockat 100 000-tals besökare. Nej, de finns inte på den här bloggen! I dessa inlägg har jag utgått från mina kunskaper och erfarenheter om hur det kan vara att leva med kronisk smärta. Eftersom de blivit så lästa har jag lyckats omvandla mina år med värk och mina studier inom beteendevetenskap till något som känns relevant för andra. Samtidigt har jag inte frångått det som varit viktigast för mig själv i något av blogginläggen.
Kanske är du en hejare på att odla och fota blommor? Då kan du använda din kunskap och erfarenhet om detta i dina blogginlägg. Det finns alltid de som vill ha odlings- och fototips.
Vad vill jag egentligen ha sagt med detta? Använd din kunskap och dina erfarenheter när du skriver blogginlägg. Vi är alla bra på något som andra har glädje av. De bästa blogginläggen är oftast de nördigaste inläggen, där skribenten bjussar på det hen lärt sig genom åren. Med andra ord kan vi alla vara inspiratörer i en fantastisk delarkultur. Jag håller på att lära mig mer om foto och konst och älskar att få ta del av andras skapande i form av blogginlägg.
3. Skriv blogginlägg med röd tråd
Många av oss som bloggar och skriver, dit räknar jag mig själv, överskattar hur lång tid läsare är villiga att ge våra blogginlägg. I de flesta fallen har man inte ens sekunder på sig att fånga och engagera läsarna. Detta innebär att man bör presentera inläggets ämne direkt och sedan hålla sig till det från början till slut.
Att hålla sig till ämnet kallas även för att ha en röd tråd i texten. Du vet ju själv hur det är, när en bok eller film tappar tråden tenderar du att tappa intresset. Så är det också med blogginlägg. Det är fantastiskt att ha många idéer. Försök dock skriva om en av dem i taget. Du kan också göra en lista och sedan skriva fördjupande inlägg om varje punkt på den.
När du skriver blogginlägg med en tydlig röd tråd underlättar du sökmotoroptimering, vilket förstås är en stor bonus. Ju mer kondenserade blogginlägg, desto lättare för dem att klättra i sökmotorerna. Skippa alltså onödiga utsvävningar och håll dig till saken för att driva mer trafik och faktiskt behålla läsaren genom hela texten.
Ahrefs Keyword Generator Tool är ett populärt gratisverktyg som du kan utgå från. Prova att skriva in ett sökord i detta och att anpassa sökningen efter den svenska marknaden i listan över länder. Då får du fram olika varianter av sökordet, ja, både korta och långa varianter.
För att optimera ett blogginlägg med sökord bör du använda ett specifikt sökord i huvudrubriken (H1), i minst en av underrubrikerna (H2) samt med jämna mellanrum i löptexten. Då hjälper det att tänka i form av en röd tråd. Använd helst flera rubriker och spamma inte texten med sökord. Lagom är alltid bäst!
5. Skriv blogginlägg med hög läsbarhet
Att skriva blogginlägg med hög läsbarhet handlar inte bara om att stava rätt. Nej, det är en fråga om att använda många rubriker, skriva relativt korta meningar och att hålla styckena ganska korta. Kort och gott handlar det om att skriva med mycket luft så att texten inte känns övermäktig när den läses på skärmen.
Av den anledningen kan det vara bra att se över hur långa stycken du brukar skriva, hur många ord du skriver innan du använder en rubrik samt hur du kan förenkla meningarna utan att tappa stilen. Det kan också vara bra att se över användandet av så kallade övergångsord. Övergångsord är ord som binder meningarna samman och som kan bidra till en smidigare läsning.
För att sammanfatta läsbarhet går detta ut på att skriva texter som gör det så enkelt som möjligt för läsaren att ta till sig det du vill förmedla. Bryt av texten med bilder och punktlistor. Grafiska inslag gör det lättare att läsa från början till slut.
Sammanfattning – 5 tips för att skriva blogginlägg
Hur skriver du sammanfattningsvis blogginlägg som ger fler läsare?
Skriv blogginlägget för läsaren genom att skifta till ett du-perspektiv och att blogga om ditt ämne så att det känns relevant läsaren. Vilka frågor vill läsaren få svar på?
Bjud på kunskaper och erfarenheter – ju mer bjussig du är, desto fler besökare. Vi är alla proffs på något.
Skriv med röd tråd genom hela blogginlägget. På så sätt känns texten relevant från början till slut och det blir dessutom lättare för dig att optimera det.
Optimera blogginlägget med sökord. Du kan få fram relevanta sökord genom att använda gratis sökordsverktyg online. Använd de specifika orden lagom mycket genom hela texten.
Skriv blogginlägg med hög läsbarhet genom att skriva texten så att den blir lätt att ta till sig. Använd bland annat rubriker, korta meningar och korta stycken. Skapa luft i blogginlägget! Komplettera med bilder och punktlistor.
Det är skönt att kunna måla utan att det måste bli något särskilt av motivet. På akvarellektionen i söndags målade vi stora färgfält som vi sedan fyllde i med mer akvarell, poscapennor samt med flytande akrylbläck. Övningen gick ut på att försöka hitta motiv bland färgfälten, och det var ju fantastiskt roligt och kreativt! Därför tog jag med mig akvarellövningen hem.
I dagarna har jag målat akvarellfält i tekniken vått på vått. Med denna akvarellteknik kan man inte riktigt styra hur färgerna flödar och blandar sig på pappret (läs: jag som är nybörjare kan inte styra över processen). Jag har snöat in på att försöka måla abstrakta ansikten i akvarell på det här sättet, alltså genom att först improvisera fält och att sedan arbeta fram något ur dem.
Månadssluten är extremt stressiga numera, beställningar, faktureringar och så vidare måste bli klara i tid. I sådana här kristider är det väl inte heller så glädjande resultat alltid. Men i början på varje månad får jag en stunds frist, och då passar jag på att prova nya idéer. Just att få tid att experimentera är så otroligt viktigt när man jobbar med kreativa saker, utan den kravlösa leken falnar produktiviteten nämligen snabbt. Ibland kan man också behöva rasta tankarna för att kunna fokusera på uppgiften man har framför sig.
Förutom att måla har jag gett mig själv rum att fota och skriva. Jag har börjat skissa på nya skrivprojekt som inte alls har med den vanliga sortens artikel- och bloggförfattande att göra. Så får jag se vad jag gör med idéerna till slut. Precis som med målningen måste det inte bli något av dem.
Tisdagen den 28 februari, dagen före min födelsedag. Jag ställde siktet mot stranden i solnedgången. Att gå dit, blicka mot horisonten och reflektera över livet dagen-före-dagen har blivit något av en tradition.
Det är som en avstämning med mig själv, om jag är nöjd med mina val och min situation. Jag har ofta gjort upp storslagna planer, men sedan folk i min närhet blev sjuka, jag blev sjukare i och med det och corona dessutom slog till har jag försökt se mer till nuet. Det är trots allt det enda som ligger någorlunda inom räckhåll.
Att inte känna sig helt nöjd och att inte riktigt kunna blicka framåt mot något bombastiskt har många gånger känts som ett personligt nederlag. Det här är dock något jag börjat omförhandla.
I den dimhöljda solnedgången den 28 februari 2023 kunde jag ändå landa i att det är okej att ta en dag i taget och att låta framtiden vara oklar. Det är tillräckligt att göra det bästa jag kan av dagarna, utifrån vad jag förmår där och då.
Passande nog låg Apelviken och Kåsa i dimma. Ja, det var så dimmigt att världen framför var som försvunnen. Det fanns ingen horisont att blicka mot, så du förstår ju symboliken i detta.
Däremot infann sig en glimt av förnöjsamhet: Sedan jag började gå steg för steg har världen vidgats på ett oväntat vis.
Bilder från olika platser och olika årstider, tillsammans fångar de mångsidigheten i Varbergs kustlandskap. Det är klippor och sand om vartannat.
Jag älskar landskapet året runt och oavsett tid på dygnet. Men stranden i solnedgången, det är magiskt hur de vackra färgerna sänker sig över mig.
Ja, det är obegripligt hur vackert det är, och jag känner mig väldigt, väldigt liten inför skönheten.
Det är en positiv känsla av litenhet, för att kunna landa i att det finns något större än mig själv känns trots allt skönt. Kanske är eventuella problem inte så stora, åtminstone inte i stunden.
Jag vissnar lite i höst- och vintermörkret. Så är det bara. Det är inte riktigt samma sak att fotografera i naturen en gråmulen dag. Både jag och kameran behöver ljus.
De senaste veckorna har bjudit på flera soldagar och då har jag passat på att fota växter. Jag har tagit med mig makroobjektivet till skogen runt knuten.
Januari- och februarinaturen är vacker på sitt sätt. Oändliga nyanser av brunt.
Och stråk av grönt.
Växterna förändras i ljuset och därför älskar jag att leta upp ljusfläckar i snåren.
Det blir en abstrakt form av växtfoto, som jag finner en stor tillfredsställelse i.
Kanske känner jag mig lite som en impressionist där jag traskar runt i brunheten. (Ja, jag fantiserar hej vilt!)
Om det är något jag lärt mig av mina år med kameran är det att naturen sällan är tråkig, inte ens när man tänker att den är det.
I och med fotograferandet övar jag mitt detaljseende och ser numera detaljerna nästan överallt, oavsett årstid.
Det är som att allt ljus riktas mot ett visset löv eller blomma och skapar ett mästerverk. Naturens egen konst som inte riktigt kan fångas i ord och bild. Man gör bara så gott man kan för att återge det något så när.
Jag är tacksam för dessa stunder. Att gå runt i skogen och fokusera på växter och ljus är min meditation. Under den korta vistelsen hämtar jag mycket kraft.
Faktiskt förvånansvärt mycket ork. Jag känner mig som två olika personer: en person före och en person efter.
Jag har redan sett de första vårblommorna och vill dela med mig av mina vissna vinterbilder innan jag återuppstår med och lägger ner min själ i våren.
Jag tänker på alla de platser jag vill besöka men sannolikt aldrig kommer resa till, hur gott om sådana resmål det finns i mitt liv. Även om jag blir heltidsresenär kommer jag inte hinna, orka eller ha råd att besöka dem alla. Och det är okej. Verkligheten överträffar sällan dagdrömmarna, och jag kan tycka om att fantisera om vackra platser i världen bara för sakens skull.
Det tyska slottet Neuschwanstein är en av platserna jag gärna vill uppleva. Kommer upplevelsen bli av? Kanske, kanske inte. För närvarande kan jag dock njuta av sagoslottet medan jag och Christoffer lägger det till rätta bit för bit. Jag köpte nämligen ett Clementoni 1 000-bitarspussel med ett höstligt Neuschwanstein som motiv till oss när jag var på Gekås i Ullared i går.
Jag är övertygad om att platser kan upplevas på olika sätt. De kan pusslas, färgläggas och läsas om. Eller så kan de ses på tv. Ja, man kan vara en resenär hemma i soffan och det är ett fullt legitimt sätt att uppleva en sevärdhet, som jag menar inte ska förminskas med tanke på de ekonomiska och miljömässiga utmaningar vi människor står inför.*
Att pussla en känd sevärdhet på det här viset är ett helt nytt projekt för mig. Soffbordet är täckt av en pusselmatta och pusselbitar. En stol och ett fönster turas om att vara stöd för pussellådan, så att jag och Christoffer har en bild att utgå från medan vi får bitarna att falla på plats och Neuschwanstein sakta men säkert tar form framför oss.
*Det här skriver jag egentligen med tanke på en diskussion jag hade med en reseinfluenser för några år sedan. Personen menade i princip att man inte får skriva och berätta om platser om man inte själv besökt dem. Det här retar mig fortfarande, för jag menar att resande är ett privilegium och inte en rättighet. Alla har inte ens möjlighet att genomföra jorden-runt-resor hur de än prioriterar i livet. Dessutom, varför skulle man inte kunna läsa sig till en plats historia, som exempel? Där och då svarade jag luddigare än så här, men detta var och är min ståndpunkt.
En av de bästa sakerna med att studera idéhistoria på universitetet är att jag lär mig nya saker varje dag. Jag vill få nya perspektiv på politik och vetenskap, och då är detta ämne perfekt. På kursen har vi redan haft ett seminarium om flera politiska tänkare och ideologier på 1800-talet. Jag fastnade för en filosof jag aldrig hört talas om: Pjotr Kropotkin. Runt sekelskiftet 1800-1900 publicerades hans filosofiska text(er) Inbördes hjälp, som bjuder på ett annat perspektiv än vad man kanske annars hör folk prata om.
Det är ju nämligen inte alls ovanligt att många tänkare och icke-tänkare beskrivit, liksom beskriver, den mänskliga tillvaron som en kamp mellan olika samhällsgrupper. Enligt somliga har till och med kamper mellan grupper ansetts vara nödvändigt för samhällsutvecklingen. Men i Inbördes hjälp vänder Kropotkin på det hela och menar i stället att människan har en inneboende drivkraft att hjälpa.
Familjer, grannar och föreningar – människor söker sig till gemenskaper och stöttar i dessa varandra till välmående och överlevnad. Sedan går Kropotkin ett steg längre (och där är jag inte lika övertygad): Även utan stat och styre skulle människan må bra tack vare drivkraften att hjälpa varandra. Nu tror jag att gemensamma system och lagar kan vara något bra. Jag tror också att människan har mycket gott i sig och vill göra bra saker om hon bara får chansen.
Mycket av det klassiska och moderna politiska tänkandet utgår från konflikter som en drivande kraft, och visst pågår en rad strider mellan människor just nu. Det är dock långt från hela sanningen. Oavsett var man står ideologiskt kanske det inte är så dumt att påminna sig om att människor kan åstadkomma fantastiska saker tillsammans och att vi mest av allt behöver varandra, reflekterar jag.
I går var den första soliga dagen på lääänge. Jag passade på att göra en kvartersfotografering, mer än så hann jag inte eftersom jag skulle i väg på middag och teater senare. Men ljus, så tacksamt! Det långvarigt gråa har försvårat fotostunderna och jag har väl tillfälligt gett upp dem, vilket jag kanske inte borde gjort i första taget.
Jag har lyssnat på mycket radio under veckan. Public service, vilken tillgång! Alltså, jag har lyssnat på Sveriges radios P1-program. Under gårdagens fotorunda hade jag exempelvis ett avsnitt av Vetenskapsradion Historia i öronen: ”Judiskt motstånd under Förintelsen”. I går var det ju Förintelsens minnesdag, så detta nya avsnitt kändes passande.
Motståndet under Förintelsen och andra världskriget är något som jag fascinerats av i flera år. På senare år har det nämligen kommit hur många skönlitterära böcker som helst om kvinnors vardag och kamp under 1930- och 1940-talen.
Tack vare läsningen av dessa böcker – exempelvis Kelly Rimmers Vad hjärtat aldrig glömmer, Kristin Hannahs Näktergalen och Kristin Harmels De bortglömda namnens bok – har jag insett hur mångsidigt motståndet varit. Skönlitteraturen kan ge fantastiska inblickar i människors liv. Men även historiska studier kan ge en djupare bild av just historien. Det är därför som jag blev så tagen av radioavsnittet ”Judiskt motstånd under Förintelsen”.
I avsnittet berättar Kenneth Hermele om det mod som krävdes för de mest vardagliga motståndshandlingar och hur utbredda dessa var, trots att dödliga bestraffningar hängde över som ett ständigt hot. En liten motståndshandling, som att sjunga en sång eller hjälpa en vän, kunde bestraffas tiofalt av nazisterna.
Ändå valde två unga kvinnor att ta av sig sina davidsstjärnor, klä upp sig och gå på dans en kväll, bara för att få leva som vanligt. Ändå upprättades ett hemligt judiskt arkiv i Warszawa, spelades satiriska teaterföreställningar och smugglades mat. Ja, och ändå sköt en mystisk danserska ihjäl en nazist i ett av koncentrationslägren.
Kenneth Hermele har skrivit en faktabok om det judiska motståndet. Den ska jag läsa. Har satt upp mig i kö på biblioteket. Det var en lång bibliotekskö, så vi får se när läsningen blir av. Till dess kommer jag nog ha hunnit läsa ut Victor Klemperers dagboksanteckningar från Förintelsen, ett mastodontiskt verk på tusen sidor som också vittnar om motståndets många uttryck.
27 januari i dag. Det är Förintelsens minnesdag. Den 27 januari 1945 befriades förintelselägret Auschwitz-Birkenau. Trots att det gått så många år sedan andra världskrigets grymheter känns de ändå nära och svårbegripliga. Ja, Förintelsen, som började i Nazityskland 1933, känns ofattbar. Vad driver människor att åsamka andra människor så mycket skada?
Det ofattliga i händelsen är en existentiell fråga för mig. Eftersom jag gärna djupdyker i det existentiella påbörjade jag för ganska länge sedan ett eget litet studieprojekt, som bland annat innebär att jag läser filosofiska och sociologiska böcker av människor som själva upplevt Förintelsen på nära håll.
Jag syftar på Hannah Arendts, Zygmunt Baumans samt Victor Klemperers verk, samtliga författarna var stora tänkare med judisk anknytning. Någon gång kommer jag skriva mer djupgående guider till tänkarnas verk. Här nöjer jag mig dock med att lyfta fram tre korta boktips i hopp om att fler ska få upp ögonen för hur vanliga människor drogs med i Förintelsen och utan att blinka deltog i en hathysteri utan dess like.
3 böcker för viktiga perspektiv på Förintelsen
Nedanför följer alltså de tre boktipsen för viktiga perspektiv på Förintelsen – läs dem alla:
1. Den banala ondskan av Hannah Arendt
Med utgångspunkt i en israelisk rättegång 1960 skriver filosofen Hannah Arendt fram sitt perspektiv på ”den banala ondskan”. Förintelsen var en fruktansvärd händelse som möjliggjordes av att helt vanliga, likgiltiga människor egentligen bara gjorde det de blev tillsagda att göra. De hade varken ett ont uppsåt eller förstod vilka konsekvenser agerandet skulle få för miljontals offer.
På bilden ser du omslaget till Hannah Arendts Den banala ondskan. Boken gavs ut av Daidalos 2013.
Boken Den banala ondskan har undertiteln Eichmann i Jerusalem och handlar om när just SS-officeren Adolf Eichmann skulle ställas till svars för sina handlingar. Arendt tolkar Eichmann som en av de vanliga, likgiltiga människorna som inte hade något direkt att vinna på Förintelsen, vilket inte stämmer. Men resonemanget kring hur meningslösa människors ondskefulla handlingar är är ändå relevant för att förstå den historiska händelsen.
2. Auschwitz och det moderna samhället av Zygmunt Bauman
Utan att ha läst böckerna från början till slut – ännu – skulle jag mena att sociologen Zygmunt Baumans Auschwitz och det moderna samhället utvecklar Arendts resonemang om banaliteten i den ondska som människorna i Nazityskland visade prov på. Han menar att Förintelsen möjliggjordes av en rationell social ingenjörskonst, där människoliv inte var mer än siffror i ett byråkratiskt system.
På bilden ser du omslaget till Zygmunt Baumans Auschwitz och det moderna samhället. Boken gavs ut av Daidalos 1994.
Som jag redan nämnt i det första boktipset var det helt vanliga människor som skrev under helt vanliga människors dödsdomar. Att människor representerades av siffror och att systemet dessutom utgjordes av ett virrvarr av myndigheter, kontor och tjänstemän ledde till att judarnas lidande kändes avlägset. Till och med för de som verkställde deporteringarna till Auschwitz. Det byråkratiska systemet var för att sammanfatta det hela en effektiv mördarmaskin.
Under dessa förutsättningar vara alla tjänstemän lika skyldiga som oskyldiga och vice versa, vilket i sig är problematiskt.
3. Tredje rikets språk av Victor Klemperer
Litteraturvetaren Victor Klemperer skrev dagbok om Förintelsen och andra världskriget. Hans ögonvittnesskildring från 1933 till 1945 är unik i sitt slag och ger en inblick i de avgörande åren som ingen annanstans. Nej, inte ens Anne Franks dagbok är lika omfattande (och den är för övrigt redigerad av Franks äldre manliga släkting som tyckte att vissa av de saker hon skrev var opassande).
På bilden ser du omslaget till Victor Klemperers Tredje rikets språk. Boken gavs ut av Glänta Produktion 2020.
I verket Tredje rikets språk utvecklar Klemperer iakttagelserna till ett djupare perspektiv på hur nazisternas retorik till slut kom att påverka samhället och vardagen i stort. Det handlar om små, små lögner, gränser som flyttas fram lite i taget och hur människor till slut börjar ta lögnerna för sanningar och inte längre reagerar över det som tidigare ansetts vara moraliskt fel, som en hatisk retorik och hatiska handlingar.
Den banala ondskan, Auschwitz och det moderna samhället samt Tredje rikets språk är även viktig läsning för att förstå dagens samhälle(n). Historien förefaller upprepa sig igen och igen. Med tanke på allt det lidande Förintelsen och andra världskriget medförde kan jag tycka det är märkligt att vi inte vet, eller snarare agerar, bättre i dag. Förhoppningsvis kan boktipsen i detta blogginlägg ge lite nya perspektiv och verktyg för att skapa en mjukare värld!
