Popcorn, ibland skippar jag den vanliga frukosten eller mellanmålet och äter det i stället. Jag tycker en näve av det fyller ut magen bra utan att jag blir så ruskigt mätt. Men så är ju detta snacks väldigt fiberrikt.
När IBS-magen är trög kan att mumsa på popcorn faktiskt hjälpa. På riktigt, popcornen får bokstavligen fart på skiten. Det är min huskur mot IBS-mage och den fungerar bättre än många andra kurer. För mig personligen, alltså. Gäller att hitta sina sätt!
Att lösa förstoppning med hjälp av popcorn är med andra ord ingen vetenskaplig rekommendation, såvitt jag vet. Se därför inte detta som en mirakelkur, det fungerar för mig. Varken mer eller mindre.
Jag har haft perioder när jag varit så värkig och trött att jag inte orkat äta lunch. Då har jag nöjt mig med frukt och popcorn, men ändå lyckats hålla hungern hyfsat stången. Så ja, i perioder är detta oändligt mycket mer än ett gott snacks för mig.
Hur många kalorier är det i popcorn?
Som med allt annat går det ju inte att äta hur mycket av det som helst, oavsett vad man kanske tror.
Beroende på om man poppar själv eller använder mikropopcorn varierar kalorimängden, givetvis också beroende på hur mycket man smörar på. Men 100 gram popcorn sägs innehålla cirka 414 kalorier.
Fördelen med popcorn är att man inte behöver äta så mycket av det för att känna sig nöjd, det är liksom dess mättande effekt. Resten trycker man i sig för att det är så förbenat gott. Jag har mina stunder, haha!
Hur poppar man – i kastrull, maskin eller mikro?
Det händer att jag äter mikropopcorn trots att jag egentligen tycker det är godare att poppa själv, alltså göra popcorn i kastrull. Det är också väsentligt mycket nyttigare att poppa popcornen i kastrull, för då kan man minska på fettet och saltet. Ja, eller i popcornmaskin!
Äter du också popcorn till vardags – om ja, poppar du i kastrull, maskin eller i mikro?
Hur poppar man popcorn i kastrull?
Recept på att poppa popcorn i kastrull finns det? Ja, men typ. Så här gör jag när jag kastrullpoppar:
Häll en valfri mängd smör eller olja i en tjockbottnad kastrull. Hela bottnen bör täckas.
Värm upp på medelhög värme och gör det tillsammans med fyra fem popcornkärnor i kastrullen.
När dessa popcornkärnor börjar poppa är det dags att hälla i resten. Häll i en valfri mängd popcornkärnor och lägg över kastrullocket. Tänk på att det blir mycket även av det lilla!
Poppa på – men glöm inte att skaka om kastrullen med jämna mellanrum och att hålla koll på popcornen. De bränns snabbt.
När popcornkärnorna förvandlats till fluffiga, vita moln kan du låta dem svalna en stund innan du häller över dem i en skål och kryddar valfritt.
Vilka popcornkryddor är godast?
Bara fantasin – och smaklökarna (!) – sätter gränserna för vad man kan använda som popcornkryddor:
Salt (inte så kreativt)
Näringsjästflingor (en personlig favorit för en nyttig och ostig smak)
Chilipulver
Lökpulver
Paprikapulver
Vitlökspulver
Curry
Färska örter
etc.
Blanda olika kryddor, örter och smaksättare som du vill för att få fram din perfekta popcornkrydda. Du kanske redan har ett bra recept…? Dela gärna med dig av det i så fall! Jag är alltid lika glad för tips.
Jag har ett sponsrat inlägg som jag måste skriva klart i dag. MÅSTE. Deadlinen ligger visserligen ett par veckor fram, men jag skriver utifrån min egen planering och den säger att nu är det dags. Attans vad svårt det känns!
Återigen har jag pressat på under en längre tid och det börjar kännas rejält, både i kroppen och i huvudet. Det är inte bara dags för leverans utan för vila. Hur brådskande vissa saker än kan kännas – det är ju liksom även de där pappren till revisorn – vill hjärnan inte.
Jag har suttit här i två och en halv timmar, försökt och försökt skriva något vettigt på det sponsrade inlägget. Men det är totalstopp. Så nu tar jag till ett sista knep: Jag skriver om något helt annat i ett endaste flöde i hopp om att blockeringen ska släppa.
Det här är ett skrivknep jag brukar ta till dagar som dessa. På mindre än fem minuter har jag flödesskrivit denna klagan och nu tror jag att jag kommer ta tag i måstena. Sedan MÅSTE nästa MÅSTE bli vila från skärmarna, från jobbet. Helt enkelt hjärnvila.
Ska bara gilla läget i ytterligare två eller tre dagar…
Förra veckan föresatte jag mig att delta i blogg- och läsutmaningar, liksom för att nätverka med likasinnade. Kanske få ett och annat hejarop, definitivt känna mig mer delaktig.
Känslan av tillhörighet kan vara viktig även här i bloggvärlden. Nu är jag inne på andra veckan och känner mig glad att jag deltar i bland annat Helgfrågan på Mias bokhörna igen.
Den här veckan undrar Mias bokhörna om vi bloggare har någon bokutmaning för 2022. Har jag en bokutmaning på gång?
Både ja och nej, blir svaret. Att delta i Helgfrågan och Tisdagstrion, som jag planerar att göra, innebär ju en form av bokutmaning. Annars har jag mest små läsprojekt. Ett av dem berättade jag om i förra veckans blogginlägg. Jag har helt enkelt några bokserier jag vill läsa klart.
I slutet på 2021 köpte jag fem samlingsverk av fem olika amerikanska poeter: Emily Dickinson, Sylvia Plath, Audre Lorde, Maya Angelou och Louise Glück. Starka kvinnliga poeter allesammans och dessutom riktiga litterära ikoner, som jag av hela mitt hjärta vill lära känna bättre.
Jag kan planera hur många läsprojekt som helst, i slutänden hoppar jag ändå mellan dem. Lusten får styra. Som i går när jag egentligen skulle fortsätta med Ers Majestäts olycklige Kurt och jag i stället nästan sträckläste Den röda adressboken. Eller som tidigare i veckan när Ers Majestäts olycklige Kurt fick stå tillbaka för självbiografier om att lämna ekorrhjulet.
Ibland blir läsningen vad den blir, lite si och så, och det är ju faktiskt ganska skönt att låta stundens ingivelse styra.
Fredag och återigen dags för en ny blogglista eller -utmaning på Elisamatilda.se. Den här veckans Fem en fredag-tema är mätbart, det vill säga fem frågor om saker som kan mätas i vardagen.
Jag deltar även den här veckan och kan väl tycka det är lite typiskt att jag ska försöka sätta ord på veckan, så värkig och hjärntrött som den ändå varit. Hittills.
Men när man lever med värk blir det ju så ibland, vissa veckor segar man ihop helt. Jag har kämpat på trots allt och det är jag glad för.
Över lag kan jag tycka det är svårt att skatta dagarna. Jag förväntar mig nämligen så mycket av dem att jag aldrig är riktigt nöjd, vill alltid få gjort mer av allt.
Samtidigt är det bra att reflektera kring just dagarna och vad man tillägnat sig, det kräver liksom att man går till botten med sina egna förväntningar.
Oftast innehåller en vecka väldigt mycket mer än vad man tror och ger sig själv kredd för… Det är något jag kommit fram till efter många års vånda över vad jag gör av veckorna.
Och egentligen, måste en vecka innebära så väldigt mycket?
5 mätbara frågor om hur min vecka varit
Nu till de fem frågorna i blogglistan!
1. Hur har du varit snabb i veckan?
Det är ju just det, jag har inte alls känt mig snabb i veckan. Jag känner mig sällan snabb när jag är alldeles dimmig i hjärnan. Men om det är något jag skyndat in i så är det oro för hur det ska gå med världen. Ärligt, corona och Ryssland, är det inte lite väl mycket som händer?
2. Hur har du varit energisk i veckan?
Må så vara att jag känt mig segare än kola, men jag tycker ändå att jag gått in med en energisk att-göra-mentalitet.
3. Hur har du varit effektiv i veckan?
Tack vare att jag känt mig ivrig att göra, göra, göra har jag fått gjort en hel del jobbsaker, såsom att fixa med tekniska grejer på bloggen, designa målarbilder och att skicka in beställningstexter. Kreatörsdagarna går så fort. För fort, faktiskt.
Mitt upp i allt kom jag på att jag ville filosofi- eller flumskriva lite grann och på så sätt skrev jag ihop blogginlägg om såväl min drömarbetsarbetsplats som drömmen att lämna ekorrhjulet. Den typen av inlägg innebär nästan ett terapeutiskt skrivande.
4. Hur har du varit kort i veckan?
Förvånansvärt nog har jag lyckats hålla humöret uppe, så jag har inte varit kort mot andra. Jag har bara varit kort, eller låg, på energi.
5. Hur har du varit ditt bästa i veckan?
Jag kan tycka att försöka även när det känns lite motigt är gott nog. Då gör man sitt bästa. Förutom att försöka vara snäll mot mig själv har jag försökt vara omsorgsfull mot mina kära, lyssna och uppmuntra så mycket jag bara kan.
Vad gäller att lyssna och uppmuntra mina käraste måste jag ha gjort något ”rätt”. Christoffer kom nämligen hem med en blombukett som tack för att jag bollat skaparidéer med honom. (Och innan någon suckar längtansfullt, att jag får blommor av min sambo hör inte till vardagen.)
Det här blogginlägget innehåller två boktips. Men en så pass personlig anknytning känner jag till böckerna att jag först måste få reflektera fritt kring temat att lämna ekorrhjulet.
Ekorrhjulet är inget för mig. Jag mår inte bra av det, värkkroppen pallar inte.
Min sambo Christoffer är inte heller han så mycket för det snurrande hjulet, så i honom har jag mycket stöd när jag successivt försöker arbeta mig bort från det. Bland annat genom bloggarna, då.
FIRE-rörelsen som ett sätt att lämna ekorrhjulet
Det finns många sätt att försöka lämna ekorrhjulet, de flesta sätten brukar utmynna i olika ekonomiska lösningar. Du har kanske hört talas om FIRE-rörelsen? Den är ganska omtalad just nu. Finns till och med ett avsnitt om rörelsen i Svt:s Ekonomibyrån.
Christoffers bror är lite av en FIRE-anhängare och det går riktigt bra för honom i hans extremsparande och -investerande. Jag är jätte-jätteimponerad av hans ihärdighet, men tänker att den livsstilen nog inte är något för mig.
Han jobbar, sparar, jobbar. Typ så.
Vill hitta lösningar för att jobba mindre redan nu
Jag vill nämligen inte jobba mer, inte ens under fem eller tio års tid. Jag vill hitta lösningar för att kunna jobba mindre här och nu. Det är nu jag behöver vilan, liksom. Friheten, måste den skjutas fram så länge?
Det finns lika många vägar till frihet som det finns människor, gissar jag. Mina och Christoffers familjevänner försöker exempelvis bli självförsörjande på grönt genom ett fantastiskt roligt trädgårdsprojekt.
Och jag har ju den här idén om att blogga mig ut ur ekorrhjulet och har kommit ganska långt på min resa. Min målsättning är att kunna känna att jag kan jobba 50 procent och ändå ha en rimlig heltidslön snarast möjligt.
Älskar det jag gör för mycket för att vilja sluta jobba helt. (Inte för att man måste sluta jobba när man väl sparat ihop till sin tidiga pension. Det skulle säkerligen heller ingen FIRE hävda, så ambitiösa som de är.)
Jag är också övertygad om att det finns utgifter jag kan dra ner på bums. Bara en sådan sak som alla abonnemang! Det är egentligen sjukt hur mycket pengar som försvinner på… på vad?
Drömmen om frihet – den privilegierades dröm?
Som den i grunden beteendevetare jag är kan jag inte låta bli att göra en liten parentes kring drömmen om frihet.
Jag sitter här och tänker shit (!), vad privilegierad man är om man ens kan planera för en framtid utan lönearbete, eller åtminstone för en framtid med korta arbetsdagar och ändå reda sig bra ekonomiskt.
Man kanske bara vill ha mer av andrum i vackra solnedgångar…
Samtidigt kan ett i-landsproblem vara ett problem. Jag menar, att känna att man inte räcker till för familjen eller att man håller på att bränna ut sig är ju faktiskt verkliga bekymmer.
Och det är väl inte så dumt att ta sig en funderare kring vad som spelar roll i livet och vad man helst vill lägga sin tid på, eller?
Två böcker om hur man kan lämna ekorrhjulet
Okej, så det är väl lite jobbigt att grubbla över ekorrhjulet. Men jag tycker också det är ganska spännande att fundera på det. Därför har jag valt att läsa två böcker om ämnet, Ut ur ekorrhjulet och Jag lämnar ekorrhjulet.
Efter läsningen konstaterade jag just det här med privilegiet, i båda fallen finns någon form av ekonomisk förutsättning att bli ekonomiskt fri.
Ut ur ekorrhjulet av Oskar Lindberg
Ut ur ekorrhjulet (Pug förlag, 2019) är skriven av Oskar Lindberg och Maribel Leander Lindberg och handlar om deras resa mot ett liv i ekonomisk frihet. Just den här boken har vissa kopplingar till FIRE-rörelsen, som jag tänker mig den.
Lindbergarna bestämde sig för att sluta (lyx)konsumera och att börja spara pengar så att de kunde jobba mindre. Tillsammans lyckades de spara ihop så mycket pengar att de nu kan leva på avkastningen från investeringarna i enlighet med fyraprocentsregeln.
Jag vet ärligt talat inte hur många som kan möjliggöra den här livsstilen, den kräver trots allt att man har riktigt bra inkomst och dessutom vet hur man ska investera pengarna. Givetvis kan jag ha fel. Jag välkomnar nya perspektiv, ge mig gärna sådana.
Något Ut ur ekorrhjulet faktiskt gör bra är att visa hur viktigt det är att tänka till kring utgifterna. Genom att omsorgsfullt planera sin hushållsekonomi lyckas Lindbergarna leva kvalitativt på cirka 20 000 kronor i månaden. Nu har de all tid i världen att umgås som familj, de vistas utomhus så mycket det bara går.
Det kan ju vara så att FIRE och fyraprocentsregeln är din grej i livet, din väg ut ur ekorrhjulet. Då är den här boken säkert något för dig.
Jag lämnar ekorrhjulet av Åsa Axelsson
Jag föredrar Åsa Axelssons bok Jag lämnar ekorrhjulet (Norstedts, 2019). Varför? Jag kan enklare relatera till innehållet, till tipsen. Svårare än så är det inte.
På många sätt kan jag känna igen mig i den utbrända läraren Åsa som hellre vill må bra än bränna pengar på onödiga prylar som i längden gör henne sjukare. Den onda cirkeln av att jobba, må dåligt, tröstshoppa, må dåligt, jobba. Känner du igen dig?
Efter en lång sjukskrivning kände Åsa att hon inte kunde återgå till sitt tidigare liv. Det var ett liv som innebar massor av jobbvånda, hög konsumtion och lite tid över till både levnadskonsten och familjeumgänget.
Hon började då räkna på det – måste det verkligen vara så mycket dyrare att jobba mindre än att jobba för att slösa? Genom att redovisa ekonomin för ett år utan lönearbete framgår det att små förändringar kan revolutionera vardagen pengamässigt.
Förutom att ge många handfasta råd är Jag lämnar ekorrhjulet roligt skriven. Boken är definitivt en medryckande vardagsberättelse med en hel del dråpliga situationer.
Observera att Åsas man fortfarande jobbar och drar in pengar till familjen, att de till viss del har pengar att röra sig med. Det gör inte spartipsen mindre kreativa. Man måste beundra författarens påhittighet!
Här ligger mycket fokus på de där små glädjande stunderna i livet, som i att plocka bär i skogen eller att kunna leka med barnen hela eftermiddagen.
Vad skulle jag göra om jag kände mig ekonomiskt fri?
Vet du, jag är inte så säker på att jag hade levt mitt liv så mycket annorlunda om jag varit ekonomiskt fri. Inte mot vad jag gör numera. Jag skulle bara gjort mer av det jag mår bra av, som att läsa och skapa mer. Vandra mer. Självklart i ett lugnare tempo.
Tempot är viktigt, så även känslan av att man har tid att närvara, att inget är viktigare än att bara vara i stunden. Det hade nog varit den yttersta lyxen för mig.
Kanske skulle jag också haft mer ork för att träffa andra, gå med i en förening och så. Det är så krävande att jobba med värken att jag inte orkar med umgänge alla gånger. Att umgås kan dränera mig helt, vara det som pushar mig över kanten till att ligga utslagen.
Drömmer du också om att lämna ekorrhjulet, på vilket sätt vill du i så fall göra det?
Jag ska påbörja dagens texter när jag slås av en tanke: Vilken typ av arbetsplats hade jag trivts på? (Kan ligga viss prokrastinering bakom tankarna.)
Många gånger har jag ju lämnat skolans värld för att jag varit så evinnerligt trött på skitsnacket. Jag tycker skitsnack ger en dålig arbetsmiljö. På vissa håll tisslades och tasslades det i nästan varje vrå. Osunt och osäkert!
Och så är det inte så lite stressigt. I en redan stressig arbetsmiljö, ska tilläggas. På riktigt kunde de vuxna stressa mig väldigt mycket mer än barnen. Ibland var till och med barnen bättre på att hantera konflikter än de vuxna. Jag kommer aldrig komma över detta, så är det.
Jag tycker att en arbetsplats ska kännetecknas av lyhördhet och öppenhet, inte av illasinnade visklekar. Älskar vuxna som vågar ta ansvar för sina handlingar och reaktioner, även när det känns som jobbigast att göra det. Kanske just då!
Men nu sitter jag i stället på min kammare och skriver för mig själv. Det är inte så att jag aldrig har kundkontakt, många dagar tillbringar jag dock i lugn och ro.
Bara nyheterna på repeat i bakgrunden nu när Christoffer börjat jobba lite igen och så den där tvåtimmarspromenaden med pappa, som sker minst tre fyra gånger i veckan. Men ja, lugn. Så ser mina arbetsdagar ut.
Drömde om att min arbetsplats skulle likna ett bibliotek
Jag är egenanställd, driver enskilt inom skrivande och kommunikation. På grund av min sjukdomsbild tycker jag det är ganska skönt att kunna sitta hemma och jobba, då slipper jag tröskeln varje morgon.
Har mått fysiskt dåligt av att behöva tvinga i väg mig klockan 6 på morgonen när jag inte sovit på hela natten. Värken ställer till det med sömnen.
Men det gör att jag numera sitter på ett hemmakontor och kontoret är så himla tråkigt inrett. Väggarna täcks av vita Billy-bokhyllor, jag menar från golv till tak. Och dessa hyllor är knökfulla av böcker.
Man får ju drömma sig bort…
Förr drömde jag om att min arbetsplats skulle likna ett bibliotek, den här drömmen har gjort att jag samlat på mig så många volymer att mängden i stället stressar mig.
Jag gjorde ett rejält ryck att rensa i bokhyllorna inför julen. Ett antal boksäckar senare känns hyllorna fortfarande lika överfulla.
Gissa om det är smärtsamt att göra sig av med böckerna!? Jag tänker samtidigt att de sprider större glädje i någon annans hem.
Konstigt nog har jag nästan börjat uppskatta ett minimalistiskt hem… Vet inte var det kommer ifrån, faktiskt. På kontoret vill jag ha ordning och reda, även om det känns aningen avlägset just nu.
Fantiserar om att göra om mitt kontor till en kreativ studio
Lite lustigt är det nog, men i samtal med mina kreatörsvänner brukar jag fantisera om en arbetsplats som är en kreativ studio. Typ en ateljé för fritt skapande, och där jag kan gå mellan datorn och leken.
Kreativiteten mår bra av olika sorters skapande och detta är alltså något jag vill ta fasta på. Jag skulle vilja ha en samling av konstnärsmaterial och kunna låta materialen ligga framme vid exempelvis ett stort bord.
Det hade inte heller varit så dumt att ha en minifotostudio, det är nämligen alltid utmanande att fotografera prylar inomhus. Särskilt utan bra utrustning.
Många gånger hör eller läser jag om arbetsplatser som skapar kreativa ytor för sina medarbetare. Det kan vara i form av en kuddhörna med en konsol för spelstunder, exempelvis ett Nintendo Switch.
Den här sortens ytor – kreativa pauser – är viktiga för att stimulera såväl kreativiteten som produktiviteten. Mycket händer i hjärnan när man inte sitter och pressar. Mina idéer kommer oftast till mig under någon form av vila.
Låter naturen runt hörnet vara som en arbetsplats för mig
Nu har jag ju ingen kreativ studio och att ha en sådan känns också det ganska avlägset just nu. Tyvärr, tyvärr! Men vad jag däremot har är naturen runt hörnet.
Jag försöker vara ute och skapa i den så ofta jag kan, bland annat med kameran. Genom att ta med mig den ut ett par timmar fyller jag på min bildbank och kan på så sätt fortsätta skapa på när jag väl sitter vid datorn igen.
Över lag upplever jag att jag mår bättre när jag förlägger en del av arbetsdagen utomhus, jag blir mindre stressad, mindre hjärntrött och blir mindre stel i kroppen.
Det här var reflektioner kring vilken arbetsplats jag skulle vilja ha. Du, då – vilken arbetsplats tänker du hade passat dig bra?
2022 får bli bokseriernas år, tänker jag. Inte på så sätt att jag kommer stressläsa mig igenom digra högar, snarare så att jag ger mig själv tiden att utforska bokvärldar jag tror kommer ge mig glädje. Och jag kommer så klart läsa en och annan fristående bok mellan varven. Vad gäller bokserier fixar jag sällan att läsa mer än ett par böcker i sträck.
Under denna årets första Tisdagstrion på Ugglan & Boken kommer jag därför lyfta tre bokserier jag ser fram emot att läsa 2022. Temat för Tisdagstrion är nämligen ”överst i min läshög”, och just i läshögen ligger serier jag börjat på men av flera anledningar inte läst klart, trots att jag gillat det jag läst.
Förutom de tre bokserierna har jag en förhoppning om att läsa om Narnia och Sagan om ringen i år. Narnia måste ju vara hundra år sedan, Sagan om ringen läste jag däremot för ett par vintrar sedan.
3 bokserier att läsa 2022
Men nu till de tre främsta bokserierna på min att-läsa-lista!
1. De sju systrarna av Lucinda Riley
Jag kom bra in i De sju systrarna i slutet på 2021 och längtar efter att fortsätta läsningen av Lucinda Rileys bokserie. Böckerna i den handlar om en syskonskara bestående av enbart adopterade barn, som efter adoptivfaderns mystiska död börjar söka efter sina rötter. Nutid och dåtid går in i varandra medan syskonen nystar i det förflutna.
2. Witcher av Andrzej Sapkowski
Kan inte annat än att älska häxkarlen Geralt av Rivias fantastiska värld! Jag har redan bekantat mig med den i Andrzej Sapkowskis novellsamlingar Den sista önskningen och Ödets svärd, liksom i spelet Witcher 3.
Nu vill jag alltså läsa resten av böckerna i serien Witcher. Serien har äntligen kommit ut på svenska.
Vad är det med dessa böcker som lockar mig så? De utspelar sig en fantasyvärld som minner om de gamla sagorna i Europa – och gamla sagor kan jag inte få nog av.
3. Outlander av Diana Gabaldon
Den engelska titeln på bokserien till trots finns även Diana GabaldonsOutlander i svensk översättning. Egentligen finns det nog få serier som är så mycket Sandra som den här. Ändå är det något som gör att jag bara läser någon bok i taget.
Jag vill verkligen följa Claire Randall på hennes romantiska tidsresa till 1700-talets Skottland. Dags att se till att det händer!
2021 bjöd på en spännande bokkompott, allt från romantik till skräck. När jag summerar läsåret ser jag att jag läste 70 böcker. Långt från alla gjorde ett starkt intryck på mig.
Bloggutmaningen Helgfrågan på Mias bokhörna ger mig ett ypperligt tillfälle att tipsa om de böcker som faktiskt berörde mig starkt, för utmaningen går bland annat ut på att tipsa om lästa böcker.
Jag började 2021 med en jätte-jättestark bok, nämligen med Pachinko av Min Jin Lee. Berättelsen utspelar sig under kolonialtidens Korea och är en släktsaga som spänner över flera generationer.
Den unga Sunja är gravid men vägrar låta sig utnyttjas av sin älskare. I stället gifter hon sig med en annan man, en oerhört snäll sådan. Tillsammans flyttar de från den koreanska by där hon är uppväxt till Osaka i Japan.
I Osaka behandlas de koreanska stadsborna sämre än tredjeklassens invånare, det är svårt att slå sig fri från samhällets hat och fördomar. Det visar sig också vara svårt att frigöra sig från det förflutna. Sunjas gamla älskare släpper aldrig riktigt taget om henne, eller om hennes barn.
Pachinko var den första boken jag läste om Koreas historia. Jag fortsatte grotta ner mig i ämnet efter det och känner mig långt från klar.
Hamnet av Maggie O’Farrell
I Hamnet fantiserar Maggie O’Farrell fram bakgrunden till varför William Shakespeare skrev den berömda pjäsen Hamlet. Historien som växer fram över relativt få sidor ger ett fint författarporträtt, samtidigt som författarens kanske något mystiska familjeliv blir något klarare.
Jag som älskar historia grips av O’Farrells målande gestaltning av 1500-talets Stratford utanför London. Det är en tid som kännetecknas av pesten, bland mycket annat. Gissa om hon lyckas ingjuta skräck i mig som läsare! Skickligt, mycket skickligt.
Kommer sannolikt läsa om de båda böckerna 2022
Så stor läsglädje har Pachinkooch Hamnet gett mig att jag sannolikt kommer läsa om dem båda under 2022. Jag ser fram emot ett bra läsår, som jag hoppas blir rikt på olika upplevelser.
För min del är årets första bok Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per Samuelsson. Kan ännu inte bestämma mig för vad jag tycker om den… Du lär få reda på mina tankar om boken i ett kommande blogginlägg.
Anledningen till att jag börjat med Ers Majestäts olycklige Kurt är för att jag gärna vill se den nya SVT-serien En kunglig affär. Har fått för mig att serien bygger på boken – gör den det? I vilket fall brukar jag läsa boken före jag ser filmen eller serien.
Jag ska försöka socialisera mer med andra bloggare genom att delta i olika blogglistor och -utmaningar, Fem en fredag på bloggen Elisamatilda.se är en bra början. Och just den här veckan har den ett kreativ tema: ljudspår.
Bloggutmaningen kommer jag inleda med att berätta om ett ljud jag tycker mycket om. Det är ljudet från havet, gärna under en blåsig dag.
Som inbiten varbergsbo har jag svårt att klara mig utan havet, faktiskt. Vinden som river i vågorna är en del av själva hemmakänslan.
Kan över lag tycka att naturljud är lugnande.
Ibland somnar jag till ljudet av regn, alltså genom en spellista på Spotify eller liknande. Hade en period i livet när jag somnade så fort jag hörde regnsmattret. John Blund infinner sig inte lika lätt nu, tyvärr.
5 frågor om ljud (i min omgivning)
Men nu till de fem frågorna i bloggutmaningen!
1. Vad lyssnar du på?
Just nu lyssnar jag på k-pop från k-drama. Har ganska nyligen upptäckt tjusningen med detta. Om du inte har sett The king’s affection på Netflix eller The red sleeve på Rakuten Viki ännu så gör det! Jag lyssnar på musikalbumen från båda dessa serier, kör dem på repeat numera.
2. Vad hör du?
Jag lyssnar inte ostört. Har en datorspelande OCH därför skrikande sambo intill mig. Han spelar CS med sina vänner och det görs med den största inlevelsen.
3. Vad slår du dövörat till?
Generellt är jag så jävla less på skvaller och skitsnack om andra, så det brukar jag slå dövörat till eller egentligen markera mot.
4. Vad har du nyligen överhört?
Eftersom jag lever ganska isolerat på grund av corona överhör jag sällan saker numera. Men låt mig i stället dela med mig av en rolig skrivövning på temat.
Skrivövningen går ut på att ta med dig en anteckningsbok och penna ut och att skriva ner de samtal du hör. Därefter kan du göra om dem till en dialog i en berättelse.
Tjuvlyssna bara inte på för personliga samtal.
Den här övningen lärde jag mig på ett skrivläger en gång i tiden och vi deltagare hade jätteroligt när vi genomförde den.
Du kan aldrig gissa vad jag gör typ varje arbetsdag! Jag menar förutom att skriva och så.
Till vardags jobbar jag med sökmotoroptimering och jag försöker inte minst raffinera metoderna, så att även mina seo-texter blir bra texter. Personliga, spänstiga, och så vidare, och så vidare.
Men framför allt jobbar jag med att leta upp de perfekta sökorden att skriva om.
Sökordsresearch är en jätte-jätteviktig del av skrivande för webben. Så detta sitter jag alltså med i stort sett varje dag. Jag hämtar inspiration i researchen och även kraft att orka genomföra en del av de galnare skrivprojekten.
När jag skriver in ”familjen bridgerton” i Ahrefs gratis verktyg Keyword Generator och ser att det har 20 000 sökningar i månaden känns det plötsligt motiverat att lägga ner en eller två arbetsdagar på att skriva om ämnet. Jag vet att det kommer ge önskade resultat i längden.
Om jag så ”bara” får 1 procent av dessa 20 000 sökningar blir det 200 läsare av det enskilda inlägget i månaden. Tänk då om jag har 100 sådana blogginlägg! Det är så jag jobbar med mina bloggar, bland annat.
Den här metoden är enkel att anamma.
Att jag kan driva flera bloggar – och mer eller mindre tjäna pengar på dem – är absolut beroende av att jag har koll på seo-biten och förankrar mina idéer i det faktiska underlaget.
Av den anledningen är jag oerhört tacksam att verktyget Keyword Generator finns, och att det dessutom är gratis.
Jag skriver om det här för att jag vill dela med mig av en fantastisk lösning för oss bloggare och skribenter.
Rent krasst finns det många bloggar på svenska www, men i jämförelse med företagsbloggar drar de personliga bloggarna in ganska lite trafik. Det tycker jag är synd.
Gör sökordsresearch och håll dig till ämnet
Många av mina blogginlägg är skrivna utifrån ett givet tema, eller snarare sökord. Sökordet återkommer i huvudrubriken, i underrubrikerna och i själva löptexten. Det är bland annat så man skriver seo-texter.
Seo-texter driver i regel in mer trafik än planlösa texter. Det är ju inte säkert att målet är att få en massa bloggtrafik och/eller att tjäna pengar på bloggen, men om det är det vinner man på att sätta sig in i sökmotoroptimering. Åtminstone i grunderna.
Jag föreställer mig att många av oss bloggare skriver med en förhoppning om att bli lästa…
En bra början för att skriva en seo-text till bloggen – alltså ett blogginlägg med ett strategiskt tänk – är därför att först tänka ut ett ämne man är intresserad av.
Därefter kan man använda sökordsverktyget från Ahrefs direkt i webbläsaren: https://ahrefs.com/sv/keyword-generator Det här gör man genom att surfa in till det, välja ”Sweden” som marknad i rullistan och att skriva in ämnet.
Direkt får man upp huruvida andra söker på det eller inte och man får även upp olika sökvarianter på ordet. Man bör använda så många av varianterna i texten som möjligt.
Exempelvis görs 1 800 sökningar på ”familjen bridgerton säsong 2” i månaden, självklart har jag med detta i ett avsnitt i mitt blogginlägg om just Familjen Bridgerton.
Jag kommer berätta mer om så kallade long tails i ett annat blogginlägg, det är nämligen lite överkurs.
Bedöm sökordsunderlaget utifrån olika parametrar
I Ahrefs verktyg för sökordsresearch kan du bedöma underlaget utifrån tre olika parametrar:
KD (Keyword Difficulty)= hur svårt är det att få bloggtrafik på sökordet på en skala från 0 till 100? 0 är det enklaste och 100 är det svåraste. Ju svårare, desto större konkurrens har du. Du behöver då skriva ett längre blogginlägg om ämnet än dina konkurrenter och sannolikt även skriva inlägget lite, lite bättre än dem. På den svenska marknaden är konkurrensen om sökorden sällan särskilt hög.
Volym= hur många sökningar görs på sökordet i månaden?
Uppdaterad= när uppdaterades sökstatistiken senast?
Från att göra sökordsresearch till att skriva seo-texter, som du kanske märker är jag lite av en nörd på det här med sökmotoroptimering. Jag har också jobbat med det i sex sju år-ish, i vissa perioder ganska så intensivt.
Tycker det är roligt att reflektera kring och dela med mig av mina enklaste seo-tips för bloggare. Bloggvärlden har fortfarande en lång bit kvar inom seo, men det är inget som är omöjligt att lära sig. Tvärtom.
Jag har egentligen inga större mål med mitt seo-arbete än att sakta men säkert få mer och mer tid över för mina intressen, må det vara för skrivandet i sig eller för upptäckandet.
Söker du efter recept på kola? Då har du hittat rätt.
Chokladkola, lakritskola och smörkola, det är tre sorters kola det och jag har gjort dem alla som en del av årets julgodis. Jag älskar kola, däremot äter jag det inte jätteofta. Finns nämligen få veganska kolor och därför måste jag fixa själv. Det är ju lite jobb med det, liksom.
Men i år har jag varit ganska nyfiken på hur Plantis nya kokbara (matlagnings)grädde fungerar i kolasmet… Ganska bra, tycker jag allt. Den ger dock en viss bismak av havre, havrebas som den har. Särskilt i smörkolan, i denna når bourbonvaniljen inte riktigt fram. I chokladkolan och lakritskolan känns havrebismaken inte av alls.
Jag har utgått från ett helt vanligt recept på kola när jag gjort alla tre smakerna, tyckte det var lättast så. Kakaopulver, lakritspulver och vaniljsocker med äkta vanilj har varit smaksättare den här gången. Givetvis var och en för sig.
Recept på kola
Vegansk eller ovegansk, hur gör du kola?
Ingredienser
100 g margarin eller smör för att göra kolan vegansk kan du använda Milda mjölkfritt
3 dl strösocker
2 dl grädde för att göra kolan vegansk kan du använda Planti Cooking Original med havrebas
1 dl ljus sirap
valfri smaksättare se förslagen längre ner i blogginlägget
Instruktioner
Smält margarinet eller smöret i en tjockbottnad kastrull.
Tillsätt resten av ingredienserna, inklusive din smaksättare.
Koka upp och låt koka tills kolasmeten slutligen klarar kulprovet. Beroende på vilken kastrull du använder kan koktiden pendla från 15 till 30 minuter.
Lägg ett bakplåtspapper på en bakplåt och häll smeten över pappret. Den breder ut sig själv bra.
Låt smeten stelna till en härligt seg kola.
3 sorters kolor
Hur – och inte minst med vad – smaksätter du kolasmeten?
1. Recept på chokladkola
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Smaksätt kolasmeten med 2 msk kakao och 1 tsk vaniljsocker för att göra en underbart god chokladkola. Jag använder vanlig ögonkakao och bourbonvaniljsocker.
2. Recept på lakritskola
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Smaksätt kolasmeten med 2 msk lakritspulver. Kung Markattas lakritspulver är en personlig favorit. Det innehåller 100 procent lakrits och har en oväntad touch av sötlakrits.
3. Recept på smörkola
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Smörkola smaksätts enbart med 2 msk vaniljsocker. Som jag redan nämnt använder jag helst ett vaniljsocker med bourbonvanilj och/eller äkta vanilj.
Så här enkelt gör du kulprovet
När jag gjorde de tre kolasorterna var jag tvungen att ta till kulprovet. Har ingen termometer hemma och kunde alltså inte uppmäta temperaturen i smeten till de rekommenderade 125 graderna.
Att göra kulprovet är enkelt. Du fyller ett glas med kallt vatten och häller lite, lite kolasmet i det. Om du kan forma smeten till en kula med hjälp av fingrarna är kolan klar. Annars behöver den koka ytterligare en stund.
Det här var tips på tre sorters kolor – chokladkola, lakritskola samt smörkola – och hur du gör dem som vanligt eller veganskt. Läs recepten noga och sätt sedan i gång med julgodisbaket.
Söker du efter recept på kolakakor? Då har du hittat rätt.
Jag har nämligen bakat kolakaka som en galning under julhelgen och äntligen lärt mig det busenkla knepet för att få dem härligt sega.
De här gångerna har jag också utgått från ett kolakaksrecept, annars brukar jag faktiskt improvisera kolakakorna utifrån feelingen den dagen. Blir bra så när bara jag och Christoffer ska äta dem. Däremot inte när de ska bjudas på.
Under årets julbak gjorde jag två sorteras kolakakor, det räckte mer än väl. Fick trots allt baka varianterna ett par gånger om till de olika julborden.
Jag bakade vanliga kolakakor och kolakakor med lakrits. Personligen gillar jag att blanda det söta och det salta, det vill säga kola och lakrits. Tycker det bryter av gott.
Men visst är även en klassisk kolakaka god, förstås.
Jag bakar mina kakor mjölkfritt eller veganskt, vågar påstå att de blir minst lika goda så. (Eller egentligen är det ju ingen större skillnad på smaken.)
Recept på kolakakor
Här kommer ett grundrecept för att göra kolakakor – komplettera med varianterna längre fram i receptet.
Ingredienser
100 g smör eller margarin för att göra kolakakan vegansk kan du använda Milda mjölkfritt
1 dl strösocker
1 msk ljus sirap
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
valfri smaksättare se förslagen längre ner i blogginlägget
Instruktioner
Sätt ugnen på 175 grader.
Låt smöret eller margarinet stå framme en stund så att det blir rumstempererat.
Skär smöret eller margarinet i tunna skivor när det så mjuknat.
Rör ner smöret eller margarinet och sockret i en skål. Rör till en porös blandning.
Tillsätt sirapen, vetemjölet, bakpulvret och den valfria smaksättaren.
Blanda ihop till en kakdeg.
Dela degen i två eller tre delar och kavla ut dem. (Jag brukar göra som så att jag kavlar ut degen mellan två bakplåtspapper. På så sätt slipper jag kletet.)
Flytta över den utkavlade degen till en bakplåt med bakplåtspapper (om den inte redan ligger på en).
Ställ in plåten mitt i ugnen och grädda degen i 10 till 12 minuter.
Skär nu upp till kolasnittar, som kolakakorna också kallas. Det är alltså snittade kakor som du skär upp lite på tvären medan kakdegen fortfarande är nygräddad och varm.
2 sorters kolakakor
Hur – och inte minst med vad – smaksätter du kolakakorna?
1. Recept på vanlig kolakaka
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Den vanliga eller snarare klassiska kolakakan smaksätts med vaniljsocker. Använd 1 msk vaniljsocker, helst ett äkta sådant av bourbonvanilj för att få en fyllig smak.
2. Recept på kolakaka med lakrits
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Kolakaka med lakrits gör du genom att smaksätta degen med 1 msk lakritspulver. Kan å det varmaste rekommendera Kung Markattas lakritspulver, det är så gott. Och äkta, så klart.
Så enkelt får du extra sega kolakakor
Jag tyckte degen kändes torr och ville inte riskera torra kolakakor. Därför tillsatte jag extra mycket ljus sirap i degen och det blev hur bra som helst.
Jag gjorde det lite på måfå, så kan inte uppge den exakta mängden.
De svarta prickarna är från vaniljen i vaniljsockret. På bilden ser du den vanliga kolakakan med en klassisk kolasmak.
Tryck helt enkelt ner en extra klick i degen och prova även att grädda kakorna runt 12 minuter. Då blir de hårdsega. Älskar’t!
Kolakakor måste ju vara världens enklaste kakor att göra… (?)
