Årets första snödroppar, äntligen i blom. För mig är snödroppen en symbol för hur något vackert kan växa i kylan och det får mig att tänka på hur det kan vara att leva med långvarig värk eller en annan sjukdom av ett kroniskt slag. Nog fasen kan livet kännas kallt och kargt ibland, men på något sätt reser man sig ändå från marken.
Låt inte den hängiga gestalten luras. Även en krökt rygg står pall genom regn, snö och sol. Man härdar och härdas när vinter och vår avlöser varandra i naturens rasande tempo. Lever på så gott man kan, det gör man. Och man gör det oftast med samma självklara tystnad som med den snödropparna växer.
Då var det redan alla hjärtans dag och jag har inte hunnit med alla pyssel jag velat göra i år. Men så är det varje år och någon gång måste man ju vara nöjd med insatsen.
För att visa upp lite av de målar- och pysselbilder jag har skapat för min gratis idébank kommer jag här lyfta fram delar av alla hjärtans dag-materialet. Idébanken växer så det knakar, ändå ger jag den inte så mycket utrymme som den förtjänar med tanke på hur mycket tid och omsorg jag lägger ner på den. Här har du 14 nya och gamla pyssel i kärlekens tecken!
Jag hade jättekul när jag gjorde den här målarbilden, som innebar en del pysslande. Sötcool lama, va!? ”Kawaii” är en favoritstil. Ladda ner bilden gratis härifrån.
3. Räknemålor inför alla hjärtans dag
Jag älskade att räknemåla som barn! När skolmatten slutade vara lekfull tröttnade jag på matematik, så här har jag gjort kreativa mattepyssel med multiplikation. Ladda ner räknemålorna gratis härifrån.
Känslomemory fungerar nästan som vanligt memory med skillnanden att du ska prata om eller visa känslan som finns på de olika hjärtfigurerna när du hittar ett matchande par. Ladda ner spelet gratis härifrån.
8. ”Doodlig” målarbild med hjärtcupcake
Även denna ”doodliga” alla hjärtans dag-målarbild med en cupcake älskade jag att göra. Jag har experimenterat och kladdat på. Ladda ner bilden gratis härifrån.
Eftersom jag ändå tipsat lite om mitt vantpyssel med hjärtmönster – här har du ett vantpussel med ett hjärta mitt på. Ladda ner pusslet gratis härifrån.
Det här var alltså 14 exempel på alla hjärtans dag-pyssel jag jobbat med. Hoppas du (och barnen) kommer gilla dem! Jag har även en del material på temat hjärtan, dessa har jag tänkt att jag ska lyfta fram i ett eget blogginlägg. Glad alla hjärtans dag!
Sex av sju, så många dagar har jag träffat familjen den här veckan. Det har varit shoppingutflykter med mamma, promenader med pappa, liksom myskväll och gymnastikuppvisning med syskonbarnen. Det har varit fantastiskt men nu är jag trött och jag ska därför hämta andan från umgänge ett par dagar. Tror jag. I morgon kanske jag har ändrat mig, även om enslighet i lagom mängder gör mina kreativa processer gott. Jag kan inte skapa om jag är för social, så är det.
Men sedan är det ju så att varje tillfälle som man får med dem man älskar är värdefullt. Ta syskonbarnen som exempel. De har redan blivit så stora. Snart kommer jag antagligen vara en pinsam faster som man inte vill sitta jämte eller hålla i handen. Än så länge är jag ett roligt sällskap för dem, och det är jag evinnerligt tacksam för. Jag är tacksam för alla de stunder jag och familjen delar, från yngsta till äldsta medlem.
Jag och Christoffer tog en sväng om snödropparna i parken i går. Se hur de växer! Snart slår de ut i blom. Och på tal om att växa och blomma tycker jag det är ett privilegium att få följa mina syskonbarn i livet.
Ja, i dag var det alltså dags för gymnastikuppvisning igen. Det var mitt äldsta syskonbarn som deltog i uppvisningen, mitt yngsta hade jag alldeles intill på läktaren. Vilken show! Gymnastikklubben försöker nog ha årliga uppvisningar inför publik och årets show var inspirerad av filmenSing. Grupperna var utklädda till de olika djuren i filmen och så dansade och gymnastiserade de till filmmusiken. Mycket fint planerat och genomfört, må jag säga.
Det äldsta syskonbarnet har utvecklats mycket sedan förra årets gymnastikuppvisning. Nu kan hon nästan göra handvolter på egen hand – i långsamt tempo. Och hon kan definitivt hjula flera gånger i rad och gå ner i brygga (efter att ha stått på händerna!). I takt med att hon blir allt bättre på gymnastik känner jag att det blir läskigare att titta på. Gymnasterna i klubben är som orädda akrobater och jag tror att hjärtat ska stanna varje gång de luftvoltar. Men oj, så skickliga och självsäkra de är!
Det yngsta syskonbarnet har precis börjat i gymnastik, hon som orädd klättrar högt i klätterställningarna. Jag kan tänka mig att jag kommer ha två gymnastiska akrobater till syskonbarn inom några år. Då vet jag inte om jag kommer våga titta på uppvisningarna. Jag får helt enkelt passa på nu, innan det blir för otäckt.
Det blev lite väl många skärmtimmar förra veckan och veckan före det. Den här veckan har jag därför försökt skapa skärmpauser genom att följa med mamma på shopping. Eller shopping och shopping, allra mest har vi tittat runt på inredning och pyssel. Vi har varit på Gekås och Fynda – vilka lyckostar vi är som har så bra lågprisställen i närheten!
Efter förra veckans idéhistoriska seminarium hade jag svårt att varva ner, så jag låg sömnlös över just inredning och pyssel. Inspirationsflödet online kan vara direkt beroendeframkallande! Där och då landade jag i att jag successivt ska börja inreda lägenheten, alltså med en bakomliggande tanke och i nya färger. Jag störtförälskade mig i Rustas nya ljusstakar och vaser i pasteller, men dessa har jag ännu inte varit och tittat på.
Jag planerar att använda dessa små blomvaser till mina vår- och sommarbuketter. Tänk dig scilla i den gula och snödroppe i den gröna!
Nej, i stället blev det ju både Gekås och Fynda i veckan. Jag köpte inga massor, bara några billiga glasvaser för 20 kronor styck och ett par nya diamond paintings. Velig som jag är kan det nog ta tid innan jag bestämmer mig för vilka inredningsföremål det ska bli. Men det gör kanske inte så mycket att suga på karamellen ett tag och tillåta mig att dagdrömma.
Jag behöver fortfarande rensa här hemma, och innan dess kommer jag släpa hem så få prylar som möjligt. Sorterade och sålde 500 böcker i höstas, skänkte 1 000 böcker hösten före det, och ändå är bokhyllorna fulla. Hur är det möjligt? Förr älskade jag att omges av prylar. Nu vill jag ha mer luft och yta. Detta kan jag dagdrömma om, alltså om att jag lyckats rensa ut allt överflöd och sakta men säkert börjat fylla lägenheten med få men fina saker i vackra färger.
20 kronor styck. Det är billigt. Fynda, ”Falkenbergs shoppingcenter”, har mycket fint.
Blogginlägget skenade visst i väg, för jag ville egentligen bara berätta att jag har haft en riktigt trevlig vecka som inneburit välbehövliga shoppingutflykter med massor av härliga intryck bortom skärmarna. Mamma är fantastiskt bra på inredning och pyssel, så det blir ju att vi bollar mycket medan vi vrider och vänder på varje föremål. Jag är tacksam för stunderna vi har tillsammans.
Så tittade solen äntligen fram! Jag vet inte hur det har varit där du bor, men här i Varberg har vi i alla fall inte varit så värst bortskämda med soltimmar på sistone.
Ankdammen i Påskbergsskogen.
I går var ett härligt undantag och då var det liksom bara till att bege sig ut i det vackra vädret. Och det var inte enbart soligt, ett snöpuder låg nämligen över marken och taken. Jag älskar snö!
Fästningen.
Jag och Christoffer gick ut på en långpromenad, från skog till strand med en mellanlandning i stad. Centrum ligger just mellan skogen och stranden, så under en typisk varbergsrunda kan man njuta av varierade vyer.
Ankdammen i Påskbergsskogen är alltid lika spännande, eller åtminstone livet i den. Ankdamm känns nästan lite missvisande, för det är mestadels måsar i den. Eftersom jag älskar måsar gör det mig inte så mycket. Men visst, ankorna finns där också. Vi stannade alltså till vid dammen i går.
Kallbadhuset. Har du sett så fint byggnaden speglar sig i vattnet?
Därefter blev det några ärenden på stan, och faktiskt är stan myllrig på lördagar. Kanske inte favoritplatsen där och då.
Då var det betydligt trevligare nere i hamnen och på strandpromenaden. Där finns det gott om plats. Till och med dagar när halva stan passar på att vistas i solen.
Strandpromenaden.
Om det inte redan framgått hade jag och Christoffer en fantastiskt välgörande vinterdag i Varberg. Så borde man få ha det jämt!
Först måste jag uttrycka min glädje över att jag är i gång med den här terminens första skoluppgift. Jag har återigen gett mig på idéhistoria, och den här gången läser jag ämnet på distans. Idéhistoria är värsta bildningsämnet. Det innebär i sin tur att jag för tillfället läser ganska stora mängder kurslitteratur. Fokus är på den moderna tidens idéhistoria.
Bastard Burgers veganska London-meny med extra dipp: Sweet and Hot Jalapeño, så klart. I menyn ingår Beyond-burgare, pommes och dricka.
Uppgiften jag gör nu är att delta i ett digitalt seminarium kring de tidiga politiska ideologierna. Jag har skrivit en inledande analys av John Stuart Mills Om friheten, Karl Marx och Friedrich Engels Det kommunistiska manifestet samt av Pjotr Kropotkins Inbördes hjälp. Denna analys, liksom mina kurskamraters analyser, ska nu diskuteras under några dagar.
Jag har redan lärt mig massor av nya saker. Men oj, vad jag har läst och tänkt! Jag pluggade långt in på natten till i dag (blir så eftersom jag även jobbar för fullt) och när jag väl skulle sova var jag så uppe i varv att jag webbfönstershoppade inredning i säkert ett par timmar. Det började med att jag kollade på färgglada gardiner och ljusstakar, och sedan kunde jag inte släppa tanken på en ny matta och ett nytt brickbord till vardagsrummet.
Jag äter hämtmat jättesällan, men ibland så!
Slutligen fick jag min sömn. Max två timmar. Ändå var jag tvungen att gå upp tidigt för att lämna in uppgiften och för att gå min vardagliga långrunda. Det fina var att jag gett mig själv tillåtelse att vila efteråt. Helt spontant blev det vegansk hamburgermat från Bastard Burgers – absoluta skräpmatsfavoriten – och en ”powernap” på flera timmar. Den trötta jobb- och plugghjärnan fick i och med detta ny energi.
I går var den första soliga dagen på lääänge. Jag passade på att göra en kvartersfotografering, mer än så hann jag inte eftersom jag skulle i väg på middag och teater senare. Men ljus, så tacksamt! Det långvarigt gråa har försvårat fotostunderna och jag har väl tillfälligt gett upp dem, vilket jag kanske inte borde gjort i första taget.
Jag har lyssnat på mycket radio under veckan. Public service, vilken tillgång! Alltså, jag har lyssnat på Sveriges radios P1-program. Under gårdagens fotorunda hade jag exempelvis ett avsnitt av Vetenskapsradion Historia i öronen: ”Judiskt motstånd under Förintelsen”. I går var det ju Förintelsens minnesdag, så detta nya avsnitt kändes passande.
Motståndet under Förintelsen och andra världskriget är något som jag fascinerats av i flera år. På senare år har det nämligen kommit hur många skönlitterära böcker som helst om kvinnors vardag och kamp under 1930- och 1940-talen.
Tack vare läsningen av dessa böcker – exempelvis Kelly Rimmers Vad hjärtat aldrig glömmer, Kristin Hannahs Näktergalen och Kristin Harmels De bortglömda namnens bok – har jag insett hur mångsidigt motståndet varit. Skönlitteraturen kan ge fantastiska inblickar i människors liv. Men även historiska studier kan ge en djupare bild av just historien. Det är därför som jag blev så tagen av radioavsnittet ”Judiskt motstånd under Förintelsen”.
I avsnittet berättar Kenneth Hermele om det mod som krävdes för de mest vardagliga motståndshandlingar och hur utbredda dessa var, trots att dödliga bestraffningar hängde över som ett ständigt hot. En liten motståndshandling, som att sjunga en sång eller hjälpa en vän, kunde bestraffas tiofalt av nazisterna.
Ändå valde två unga kvinnor att ta av sig sina davidsstjärnor, klä upp sig och gå på dans en kväll, bara för att få leva som vanligt. Ändå upprättades ett hemligt judiskt arkiv i Warszawa, spelades satiriska teaterföreställningar och smugglades mat. Ja, och ändå sköt en mystisk danserska ihjäl en nazist i ett av koncentrationslägren.
Kenneth Hermele har skrivit en faktabok om det judiska motståndet. Den ska jag läsa. Har satt upp mig i kö på biblioteket. Det var en lång bibliotekskö, så vi får se när läsningen blir av. Till dess kommer jag nog ha hunnit läsa ut Victor Klemperers dagboksanteckningar från Förintelsen, ett mastodontiskt verk på tusen sidor som också vittnar om motståndets många uttryck.
Jag har haft några kreativa kvällar. Eller egentligen kreativa nätter, om man väger in natten till i dag när jag satt uppe till sent för att färdigställa tre olika känslomemoryn. Det här med känslomemory är ett koncept jag gjort förut, men nu har det fått en makeover och nya teman.
Vad går känslomemory ut på? Spelen fungerar som ett vanligt memory med ett undantag. När du får de matchande känslobrickorna ska du fundera över vilken känsla som visas och sedan härma känslan alternativt beskriva känslan i ord. Därefter får du lägga paret i din poänghög.
Spelet går inte ut på att ha rätt eller fel, utan det är snarare tänkt att uppmuntra till samtal om känslor tillsammans med barn. Att prata känslor med barn är kanske inte alltid det lättaste, eller så är det det, men här har du alltså en liten, liten utgångspunkt.
Kvälls- och nattpyssel av printables är ganska mysigt, btw. Medan jag skapade dessa memoryspellyssnade jag igenom en förinspelad lektion och ett P3Dystopia-avsnitt om stress, det senare ironiskt nog. Det har blivit för många skärmtimmar på sistone, helt klart. Jag håller på med ett vintertema som jag är väldigt glad i och jag har därför svårt att bryta i rimlig tid.
Vilken vecka jag lämnat bakom mig! Jag menar det inte på ett dåligt sätt. Tvärtom har jag successivt börjat känna mig bättre efter corona, även om astman och värken fortfarande är banans, och jag har haft något kul att ta tag i. Jag har börjat skolan igen. Ska ge det ett nytt försök och se om jag inte kan läsa idéhistoria och filosofi, som har stått på min att-göra-lista sedan jag avslutade min utbildning för snart ett decennium sedan. Det innebär att jag nästan är en medelålders student. Ha! Men man blir aldrig för gammal för att bilda sig. Och så hoppas jag att jag kommer känna att det är mer givande än sommarens skrivkurser.
Det är mycket jobb med att hålla ihop företagande i kristider och universitetsstudier när man har ett vuxenliv, så jag måste ändra mitt upplägg i vardagen. Förra veckan började jag och Christoffer att ställa väckarklockan astidigt i ett försök att skapa en bättre balans måndag till fredag (för bådas skull). För mig har det inneburit att jag under flera av nätterna bara fått ett par timmars sömn, då jag har sömnsvårigheter på grund av värken. Så det får bli till att börja med melatonin under den här veckan. Jag tycker jag fått hjälp av melatonin förut och har stora förhoppningar om att det ska hjälpa även nu.
Under föregående vecka betade jag av sex digitala universitetslektioner och jag påbörjade läsning av kurslitteraturen, och detta medan jag i samma veva skrev texteroch designade printables. Jag tror jag snittade över 10 datortimmar om dagen förra veckan. Ändå var jag ute på promenader, läste romance och spelade spel. Jag vilade, helt enkelt. Mitt långsiktiga mål är att tillbringa mindre tid vid skärmarna och att fördjupa mig i spännande ämnen, liksom att skapa och ströva på i analog anda. Ett (eller två) steg i taget!
Jag vet, det är ofta som jag gnäller över Varberg. Vad finns det att göra i en sådan här håla? Staden är ju knappast som Göteborg. Men faktum är att det händer hur mycket som helst på hemmaplan. Det gäller bara att ha lite koll påKomediantens ochVisit Varbergsevenemangskalendrar, och att sedan faktiskt gå på evenemangen som erbjuds.
Under den sena hösten gick jag på bio- och författarbesök. Ett par guidade mörkervandringar på Fästningen blev det också, både en för barnoch en för vuxna. Det var ett par veckor där allt hände på samma gång, och jag är jättetacksam för att jag fick uppleva bland andra John Ajvide Lindqvist, Mia Ajvide och Moa Herngren live. Och så var det den gripande föreläsningen med Simon Häggström.
En del av eventen kostade, men om du tittar i evenemangskalendrarna kommer du överraskas av hur många föreläsningar och händelser som är gratis. Dessutom kostar många av betaleventen bara en symbolisk summa. I Varberg har vi exempelvis Barnens bio och Filmklubben. Att gå på en barnfilm kostar 25 kronor per person i inträde. En vuxenfilm kostar 65 kronor i inträde. Biofilmerna spelas på Varbergs teater, som jag tycker är en fantastiskt fin plats.
På Komedianten erbjuds en rad kreativa event gratis, och då menar jag särskilt event för barnfamiljer. Allt från pyssel till teater brukar finnas under våren och hösten.
Jag skulle egentligen berätta om ett par av författarbesöken jag varit på, men så skenade det här blogginlägget i väg och vad jag vill säga är att man kan ha ett mycket rikt kulturliv nästan gratis. Jag tänker på nu när det är inflationstider och många kämpar ekonomiskt.
Oavsett var du bor skulle jag rekommendera dig att kolla i din kommuns och ditt biblioteks evenemangskalendrar för tips på gratis lokala evenemang. Tänk på att många lokala föreningar också har spännande saker på gång. I Varberg har vi de anrika Varbergs föreläsningsförening och Varbergs humanistiska förening.
Jag försöker kompensera allt mitt hemmajobbande med att gå på kulturevenemang när det är möjligt. Det är ett kul sätt att lära mig nya saker, och så är det alltid så trevligt folk på tillställningarna.
När jag köpte ett presentkort på Cervera fick jag upp ögonen för något riktigt snyggt och praktiskt: Hinza-väskor. Medan butiksbiträdet slog in presentkortet hade jag tid att titta runt i butiken och där stod plastväskorna, ett bord fyllt med regnbågens färger. Plötsligt ville jag köpa en present till mig själv (vilket jag inte gjorde där och då).
Nu har jag alltså ytterligare en sak på villhöverlistan. Och kanske att jag inte bara vill ha en Hinza-väska, utan flera olika. För att kunna matcha färger och annat livsnödvändigt, du vet. Jag har inga rejäla tygkassar hemma, så detta är dessutom en bra grej inför matshoppingen och biblioteksbesöken.
Vad är en Hinza-väska för något?
Hinzas väskor är shoppingväskor i olika färger och storlekar, och de är alla gjorda i en miljövänlig plast som är baserad på sockerrör. Om man tycker stilen har mycket 1950-tal över sig är man inte helt ute och cyklar. Den första Hinza-väskan kom 1957. Väskorna slutade tillverkas på 1960-talet. 2006 återupptogs produktionen och sedan dess har shoppingväskorna utvecklats vidare i en nostalgisk anda.
Väskorna från Hinza finns i både neutrala och kulörta färger. Jag dras alltid till det kulörta och älskar knalligt gult och rosa. De långa svarta handtagen bryter av fint mot färgprakten. Eftersom jag har en nougatfärgad vinterjacka skulle jag nog välja en väska i nougat allra först. Men nu skenar tankarna! Som du förstår är detta en väska i en rad utföranden, så det finns en hel del alternativ att välja på. Oavsett färg är grunddesignen densamma, stilren.
Hur kan man använda dessa väskor?
En Hinza-väska är en ganska typisk shoppingväska i ett hårdare plastmaterial. Den har en vid botten, vilket underlättar vid packning av exempelvis livsmedel. Man kan också använda väskan som strandväska eller pluggväska, då det är smidigt att packa ner allt från vattenflaskor till kursböcker i den.
Väskorna är inte särskilt tunga. Däremot är designen rymlig. Detta innebär att man inte måste knö ner sakerna i väskan. Tillbehör såsom ett regnskydd gör att man kan ta med sig shoppingväskan på en tur i regnet, alternativt att sand inte blåser ner bland prylarna på stranden. Det finns även kompletterande kylväskor.
Jag ser nyttan i den stora och lilla modellen, som för övrigt går i varandra. Om jag inte hade tyckt att Hinza-väskorna hade verkat så praktiska hade jag nog inte intresserat mig för dem just nu. Men jag tänker så här: Hur mycket pengar lägger jag och Christoffer inte på papperspåsar under året? Vi hade lätt sparat ihop till ett par Hinza-väskor…
Var någonstans kan man köpa Hinza?
Som jag nämnde inledningsvis såg jag att Cervera säljer Hinzas väskor. Efter lite googling har jag även hittat olika återförsäljare online, förutom Hinza-väskans egen butik Hinza.se. Priserna varierar mellan de olika butikerna, så om du vill komma undan så billigt som möjligt råder jag dig att göra en prisjämförelse på nätet. Jämför bland annat priser med Cervera, Confident Living och Kitchen Time.
Det känns som att merparten av mina arbetsdagar går ut på att jag stirrar på skärmen utan att få något vettigt gjort. Okej, så jag tar väl i lite i överkant, för saker blir gjorda. Men det går inte snabbt nu. Jag är fortfarande inte i form efter coronan, astman och värken fortsätter att rasa i kroppen. Och tröttheten ger inte vika. Då har jag ändå inte haft feber på flera veckor. Segdraget, det här. Minst sagt.
Jag är oersättlig för mitt företag. Om inte jag kan göra, vem ska då göra det? Därför känner jag mig utlämnad, och jag känner hur självförtroendet sviktar. Det var säkert över en månad sedan jag hade en riktigt bra och effektiv arbetsdag, alltså tiden före jag smittades av covid-19. Samtidigt ska man inte vara för hård mot sig själv i sådana här stunder. Bara det faktum att jag går upp och försöker varje dag är starkt nog.
Förr eller senare kommer orken och skärpan tillbaka. Jag kommer resa mig. Det är jag övertygad om. Till dess är det här vad det är.
