Om du ska göra skapandet till ditt arbete kan du inte bara skapa när du befinner dig i ett inspirationsrus. Med den inställningen riskerar du att få väldigt lite gjort och någonstans måste ju yrkeskreatören leverera resultat.
När jag läste kreativt skrivande och kulturjournalistik på Linnéuniversitetet slogs jag för första gången av insikten att rutin går före inspiration. Det är en ganska omtumlande insikt, jag som trott att exempelvis författare skriver när de känner sig som mest inspirerade.
Nu har jag jobbat som skribent i sex sju åtta år-ish. Under åren har jag själv fått erfara hur sällan den gudomliga inspirationen slår till. Den infinner sig i alla fall inte varje dag och definitivt inte inför varje projekt.
Men det finns saker som kan stimulera inspirationen och för mig handlar det om att hela tiden balansera input med output.
Jag behöver helt enkelt nya intryck för att kunna berätta. Må det vara intryck i form av att besöka en ny plats, prata med en vän eller att bara göra något annorlunda. Titta på filmer och tv kan också göra att jag efteråt skriver med lätthet, så även att läsa böcker och artiklar.
På sistone har jag fått för lite input. Det blir så när jag på grund av coronaläget väljer att isolera mig. I och med detta blir skrivandet aningen lidande. För att tända små gnistor av inspiration provar jag därför att sätta en ny rutin.
Den här veckan började jag åter läsa tidningar och tidskrifter, alltså annat än bara nyheter. Jag har som mål att läsa fakta- och inspirationsartiklar varje dag, liksom för att ha en samlad idékälla att ösa ur när jag sitter vid skärmen och tangentbordet.
Att jag är perfektionist är något jag alltid varit lite stolt över, även om jag börjat förstå vad andra menar. Perfektionism kan vara osunt. Eller inte bara kan vara, den är det när den får styra.
Den blir också förödande när man inte förmår skatta sin insats objektivt och därför pushar sig själv nästan över gränsen gång på gång.
Jag kan känna igen mig lite i det förra exemplet och desto mer i det andra. Jag piskar mig själv hårt och jag har inte alla gånger varit medveten om hur hårt.
Samtidigt som perfektionismen definitivt ger mig driv att bli bra på saker snabbt, gör den att jag inte ser hur långt jag kommit. Det är ju faktiskt ganska sorgligt.
Läste en artikel med vettiga tips för en perfektionist
Jag försöker sätta en ny rutin med att läsa tidskrifter varje dag. Gratiserbjudandet på Readly kom väl till pass och i går läste jag det nya januarinumret av Modern Psykologi.
I detta finns ett reportage om just perfektionism och med ett gäng tips för perfektionisten. När jag läste reportaget började jag så klart reflektera kring mig själv, hur jag är.
”Tygla din perfektionism: Sju tips för att hantera dina höga krav”, så heter artikeln i Modern Psykologi (1:2022).
Något jag tycker artikeln lyckas bra med är att nyansera perfektionismen, att vara perfektionist är verkligen inte bara dåligt. Det medför mycket gott i form av exempelvis prestation. Ibland krävs ju hög prestation, i alla fall i min bransch.
Men prestation är inte allt, det finns andra saker som räknas. På en arbetsplats kan det vara minst lika viktigt att närvara i sina kollegor, som exempel.
Perfektionism kan leda till att man satsar ensidigt
Medan perfektionisten ibland lägger ner överdrivet mycket tid på att excellera i detaljer skuffas andra viktiga saker åt sidan såsom vila.
Perfektionism kan leda till ganska så ensidiga satsningar. Av den anledningen tipsar Modern Psykologi-reportaget om att man ska vidga livet så att allt inte bara kretsar kring prestationen i ett enda fält.
Genom att bygga upp livet kring många olika saker minskar risken att självbilden skadas när man inte lever upp till sina egna eller andras förväntningar.
Viktigt att nyansera den faktiska prestationen
Ett annat tips är försöka hitta gråskalan i prestationen, måste resultatet vara i botten eller i toppen? Kan det vara någonstans mitt emellan, eller rentav dra lite mer åt ett toppenresultat även om det inte är 100 procent?
Det är sällan folk förväntar sig 100 procent av en.
Artikeln tipsar vidare om att det är viktigt att försöka se till det positiva. Perfektionister har en tendens att diskvalificera sig själva – hög igenkänning på detta!
Jag jobbar aktivt med att inte trashtalka mig själv och det jag skapar, både för min egen och för min omgivnings skull. Min sambo blir ledsen av hur jag ibland pratar om mig själv och min insats.
På senare år har jag faktiskt börjat notera det jag själv tycker är bra, jag har däremot inte spaltat upp de positiva (och de negativa) sakerna för att få en mer nyanserad bild.
Och i ärlighetens namn har jag ganska långt kvar med det här att tala snällare om mig själv. Inte minst när det kommer till att prata snällt om det jag skapar.
Hur är det med dig – är du också perfektionist?
Det här var reflektioner kring att vara perfektionist, sådana tankar jag tog med mig från läsningen av artikeln ”Tygla din perfektionism: Sju tips för att hantera dina höga krav” i Modern Psykologi.
Artikeln är skriven av psykologiforskaren Alexander Rozental. Han har skrivit en bok om ämnet, nämligen Bättre än perfekt (Natur & Kultur, 2021). Den ska jag läsa.
Hur är det med dig, är du också perfektionist och hur gör du i så fall för att krångla dig ur perfektionistfällorna?
Popcorn, ibland skippar jag den vanliga frukosten eller mellanmålet och äter det i stället. Jag tycker en näve av det fyller ut magen bra utan att jag blir så ruskigt mätt. Men så är ju detta snacks väldigt fiberrikt.
När IBS-magen är trög kan att mumsa på popcorn faktiskt hjälpa. På riktigt, popcornen får bokstavligen fart på skiten. Det är min huskur mot IBS-mage och den fungerar bättre än många andra kurer. För mig personligen, alltså. Gäller att hitta sina sätt!
Att lösa förstoppning med hjälp av popcorn är med andra ord ingen vetenskaplig rekommendation, såvitt jag vet. Se därför inte detta som en mirakelkur, det fungerar för mig. Varken mer eller mindre.
Jag har haft perioder när jag varit så värkig och trött att jag inte orkat äta lunch. Då har jag nöjt mig med frukt och popcorn, men ändå lyckats hålla hungern hyfsat stången. Så ja, i perioder är detta oändligt mycket mer än ett gott snacks för mig.
Hur många kalorier är det i popcorn?
Som med allt annat går det ju inte att äta hur mycket av det som helst, oavsett vad man kanske tror.
Beroende på om man poppar själv eller använder mikropopcorn varierar kalorimängden, givetvis också beroende på hur mycket man smörar på. Men 100 gram popcorn sägs innehålla cirka 414 kalorier.
Fördelen med popcorn är att man inte behöver äta så mycket av det för att känna sig nöjd, det är liksom dess mättande effekt. Resten trycker man i sig för att det är så förbenat gott. Jag har mina stunder, haha!
Hur poppar man – i kastrull, maskin eller mikro?
Det händer att jag äter mikropopcorn trots att jag egentligen tycker det är godare att poppa själv, alltså göra popcorn i kastrull. Det är också väsentligt mycket nyttigare att poppa popcornen i kastrull, för då kan man minska på fettet och saltet. Ja, eller i popcornmaskin!
Äter du också popcorn till vardags – om ja, poppar du i kastrull, maskin eller i mikro?
Hur poppar man popcorn i kastrull?
Recept på att poppa popcorn i kastrull finns det? Ja, men typ. Så här gör jag när jag kastrullpoppar:
Häll en valfri mängd smör eller olja i en tjockbottnad kastrull. Hela bottnen bör täckas.
Värm upp på medelhög värme och gör det tillsammans med fyra fem popcornkärnor i kastrullen.
När dessa popcornkärnor börjar poppa är det dags att hälla i resten. Häll i en valfri mängd popcornkärnor och lägg över kastrullocket. Tänk på att det blir mycket även av det lilla!
Poppa på – men glöm inte att skaka om kastrullen med jämna mellanrum och att hålla koll på popcornen. De bränns snabbt.
När popcornkärnorna förvandlats till fluffiga, vita moln kan du låta dem svalna en stund innan du häller över dem i en skål och kryddar valfritt.
Vilka popcornkryddor är godast?
Bara fantasin – och smaklökarna (!) – sätter gränserna för vad man kan använda som popcornkryddor:
Salt (inte så kreativt)
Näringsjästflingor (en personlig favorit för en nyttig och ostig smak)
Chilipulver
Lökpulver
Paprikapulver
Vitlökspulver
Curry
Färska örter
etc.
Blanda olika kryddor, örter och smaksättare som du vill för att få fram din perfekta popcornkrydda. Du kanske redan har ett bra recept…? Dela gärna med dig av det i så fall! Jag är alltid lika glad för tips.
Jag har ett sponsrat inlägg som jag måste skriva klart i dag. MÅSTE. Deadlinen ligger visserligen ett par veckor fram, men jag skriver utifrån min egen planering och den säger att nu är det dags. Attans vad svårt det känns!
Återigen har jag pressat på under en längre tid och det börjar kännas rejält, både i kroppen och i huvudet. Det är inte bara dags för leverans utan för vila. Hur brådskande vissa saker än kan kännas – det är ju liksom även de där pappren till revisorn – vill hjärnan inte.
Jag har suttit här i två och en halv timmar, försökt och försökt skriva något vettigt på det sponsrade inlägget. Men det är totalstopp. Så nu tar jag till ett sista knep: Jag skriver om något helt annat i ett endaste flöde i hopp om att blockeringen ska släppa.
Det här är ett skrivknep jag brukar ta till dagar som dessa. På mindre än fem minuter har jag flödesskrivit denna klagan och nu tror jag att jag kommer ta tag i måstena. Sedan MÅSTE nästa MÅSTE bli vila från skärmarna, från jobbet. Helt enkelt hjärnvila.
Ska bara gilla läget i ytterligare två eller tre dagar…
Förra veckan föresatte jag mig att delta i blogg- och läsutmaningar, liksom för att nätverka med likasinnade. Kanske få ett och annat hejarop, definitivt känna mig mer delaktig.
Känslan av tillhörighet kan vara viktig även här i bloggvärlden. Nu är jag inne på andra veckan och känner mig glad att jag deltar i bland annat Helgfrågan på Mias bokhörna igen.
Den här veckan undrar Mias bokhörna om vi bloggare har någon bokutmaning för 2022. Har jag en bokutmaning på gång?
Både ja och nej, blir svaret. Att delta i Helgfrågan och Tisdagstrion, som jag planerar att göra, innebär ju en form av bokutmaning. Annars har jag mest små läsprojekt. Ett av dem berättade jag om i förra veckans blogginlägg. Jag har helt enkelt några bokserier jag vill läsa klart.
I slutet på 2021 köpte jag fem samlingsverk av fem olika amerikanska poeter: Emily Dickinson, Sylvia Plath, Audre Lorde, Maya Angelou och Louise Glück. Starka kvinnliga poeter allesammans och dessutom riktiga litterära ikoner, som jag av hela mitt hjärta vill lära känna bättre.
Jag kan planera hur många läsprojekt som helst, i slutänden hoppar jag ändå mellan dem. Lusten får styra. Som i går när jag egentligen skulle fortsätta med Ers Majestäts olycklige Kurt och jag i stället nästan sträckläste Den röda adressboken. Eller som tidigare i veckan när Ers Majestäts olycklige Kurt fick stå tillbaka för självbiografier om att lämna ekorrhjulet.
Ibland blir läsningen vad den blir, lite si och så, och det är ju faktiskt ganska skönt att låta stundens ingivelse styra.
Fredag och återigen dags för en ny blogglista eller -utmaning på Elisamatilda.se. Den här veckans Fem en fredag-tema är mätbart, det vill säga fem frågor om saker som kan mätas i vardagen.
Jag deltar även den här veckan och kan väl tycka det är lite typiskt att jag ska försöka sätta ord på veckan, så värkig och hjärntrött som den ändå varit. Hittills.
Men när man lever med värk blir det ju så ibland, vissa veckor segar man ihop helt. Jag har kämpat på trots allt och det är jag glad för.
Över lag kan jag tycka det är svårt att skatta dagarna. Jag förväntar mig nämligen så mycket av dem att jag aldrig är riktigt nöjd, vill alltid få gjort mer av allt.
Samtidigt är det bra att reflektera kring just dagarna och vad man tillägnat sig, det kräver liksom att man går till botten med sina egna förväntningar.
Oftast innehåller en vecka väldigt mycket mer än vad man tror och ger sig själv kredd för… Det är något jag kommit fram till efter många års vånda över vad jag gör av veckorna.
Och egentligen, måste en vecka innebära så väldigt mycket?
5 mätbara frågor om hur min vecka varit
Nu till de fem frågorna i blogglistan!
1. Hur har du varit snabb i veckan?
Det är ju just det, jag har inte alls känt mig snabb i veckan. Jag känner mig sällan snabb när jag är alldeles dimmig i hjärnan. Men om det är något jag skyndat in i så är det oro för hur det ska gå med världen. Ärligt, corona och Ryssland, är det inte lite väl mycket som händer?
2. Hur har du varit energisk i veckan?
Må så vara att jag känt mig segare än kola, men jag tycker ändå att jag gått in med en energisk att-göra-mentalitet.
3. Hur har du varit effektiv i veckan?
Tack vare att jag känt mig ivrig att göra, göra, göra har jag fått gjort en hel del jobbsaker, såsom att fixa med tekniska grejer på bloggen, designa målarbilder och att skicka in beställningstexter. Kreatörsdagarna går så fort. För fort, faktiskt.
Mitt upp i allt kom jag på att jag ville filosofi- eller flumskriva lite grann och på så sätt skrev jag ihop blogginlägg om såväl min drömarbetsarbetsplats som drömmen att lämna ekorrhjulet. Den typen av inlägg innebär nästan ett terapeutiskt skrivande.
4. Hur har du varit kort i veckan?
Förvånansvärt nog har jag lyckats hålla humöret uppe, så jag har inte varit kort mot andra. Jag har bara varit kort, eller låg, på energi.
5. Hur har du varit ditt bästa i veckan?
Jag kan tycka att försöka även när det känns lite motigt är gott nog. Då gör man sitt bästa. Förutom att försöka vara snäll mot mig själv har jag försökt vara omsorgsfull mot mina kära, lyssna och uppmuntra så mycket jag bara kan.
Vad gäller att lyssna och uppmuntra mina käraste måste jag ha gjort något ”rätt”. Christoffer kom nämligen hem med en blombukett som tack för att jag bollat skaparidéer med honom. (Och innan någon suckar längtansfullt, att jag får blommor av min sambo hör inte till vardagen.)
2022 får bli bokseriernas år, tänker jag. Inte på så sätt att jag kommer stressläsa mig igenom digra högar, snarare så att jag ger mig själv tiden att utforska bokvärldar jag tror kommer ge mig glädje. Och jag kommer så klart läsa en och annan fristående bok mellan varven. Vad gäller bokserier fixar jag sällan att läsa mer än ett par böcker i sträck.
Under denna årets första Tisdagstrion på Ugglan & Boken kommer jag därför lyfta tre bokserier jag ser fram emot att läsa 2022. Temat för Tisdagstrion är nämligen ”överst i min läshög”, och just i läshögen ligger serier jag börjat på men av flera anledningar inte läst klart, trots att jag gillat det jag läst.
Förutom de tre bokserierna har jag en förhoppning om att läsa om Narnia och Sagan om ringen i år. Narnia måste ju vara hundra år sedan, Sagan om ringen läste jag däremot för ett par vintrar sedan.
3 bokserier att läsa 2022
Men nu till de tre främsta bokserierna på min att-läsa-lista!
1. De sju systrarna av Lucinda Riley
Jag kom bra in i De sju systrarna i slutet på 2021 och längtar efter att fortsätta läsningen av Lucinda Rileys bokserie. Böckerna i den handlar om en syskonskara bestående av enbart adopterade barn, som efter adoptivfaderns mystiska död börjar söka efter sina rötter. Nutid och dåtid går in i varandra medan syskonen nystar i det förflutna.
2. Witcher av Andrzej Sapkowski
Kan inte annat än att älska häxkarlen Geralt av Rivias fantastiska värld! Jag har redan bekantat mig med den i Andrzej Sapkowskis novellsamlingar Den sista önskningen och Ödets svärd, liksom i spelet Witcher 3.
Nu vill jag alltså läsa resten av böckerna i serien Witcher. Serien har äntligen kommit ut på svenska.
Vad är det med dessa böcker som lockar mig så? De utspelar sig en fantasyvärld som minner om de gamla sagorna i Europa – och gamla sagor kan jag inte få nog av.
3. Outlander av Diana Gabaldon
Den engelska titeln på bokserien till trots finns även Diana GabaldonsOutlander i svensk översättning. Egentligen finns det nog få serier som är så mycket Sandra som den här. Ändå är det något som gör att jag bara läser någon bok i taget.
Jag vill verkligen följa Claire Randall på hennes romantiska tidsresa till 1700-talets Skottland. Dags att se till att det händer!
2021 bjöd på en spännande bokkompott, allt från romantik till skräck. När jag summerar läsåret ser jag att jag läste 70 böcker. Långt från alla gjorde ett starkt intryck på mig.
Bloggutmaningen Helgfrågan på Mias bokhörna ger mig ett ypperligt tillfälle att tipsa om de böcker som faktiskt berörde mig starkt, för utmaningen går bland annat ut på att tipsa om lästa böcker.
Jag började 2021 med en jätte-jättestark bok, nämligen med Pachinko av Min Jin Lee. Berättelsen utspelar sig under kolonialtidens Korea och är en släktsaga som spänner över flera generationer.
Den unga Sunja är gravid men vägrar låta sig utnyttjas av sin älskare. I stället gifter hon sig med en annan man, en oerhört snäll sådan. Tillsammans flyttar de från den koreanska by där hon är uppväxt till Osaka i Japan.
I Osaka behandlas de koreanska stadsborna sämre än tredjeklassens invånare, det är svårt att slå sig fri från samhällets hat och fördomar. Det visar sig också vara svårt att frigöra sig från det förflutna. Sunjas gamla älskare släpper aldrig riktigt taget om henne, eller om hennes barn.
Pachinko var den första boken jag läste om Koreas historia. Jag fortsatte grotta ner mig i ämnet efter det och känner mig långt från klar.
Hamnet av Maggie O’Farrell
I Hamnet fantiserar Maggie O’Farrell fram bakgrunden till varför William Shakespeare skrev den berömda pjäsen Hamlet. Historien som växer fram över relativt få sidor ger ett fint författarporträtt, samtidigt som författarens kanske något mystiska familjeliv blir något klarare.
Jag som älskar historia grips av O’Farrells målande gestaltning av 1500-talets Stratford utanför London. Det är en tid som kännetecknas av pesten, bland mycket annat. Gissa om hon lyckas ingjuta skräck i mig som läsare! Skickligt, mycket skickligt.
Kommer sannolikt läsa om de båda böckerna 2022
Så stor läsglädje har Pachinkooch Hamnet gett mig att jag sannolikt kommer läsa om dem båda under 2022. Jag ser fram emot ett bra läsår, som jag hoppas blir rikt på olika upplevelser.
För min del är årets första bok Ers Majestäts olycklige Kurt av Lena Ebervall och Per Samuelsson. Kan ännu inte bestämma mig för vad jag tycker om den… Du lär få reda på mina tankar om boken i ett kommande blogginlägg.
Anledningen till att jag börjat med Ers Majestäts olycklige Kurt är för att jag gärna vill se den nya SVT-serien En kunglig affär. Har fått för mig att serien bygger på boken – gör den det? I vilket fall brukar jag läsa boken före jag ser filmen eller serien.
Jag ska försöka socialisera mer med andra bloggare genom att delta i olika blogglistor och -utmaningar, Fem en fredag på bloggen Elisamatilda.se är en bra början. Och just den här veckan har den ett kreativ tema: ljudspår.
Bloggutmaningen kommer jag inleda med att berätta om ett ljud jag tycker mycket om. Det är ljudet från havet, gärna under en blåsig dag.
Som inbiten varbergsbo har jag svårt att klara mig utan havet, faktiskt. Vinden som river i vågorna är en del av själva hemmakänslan.
Kan över lag tycka att naturljud är lugnande.
Ibland somnar jag till ljudet av regn, alltså genom en spellista på Spotify eller liknande. Hade en period i livet när jag somnade så fort jag hörde regnsmattret. John Blund infinner sig inte lika lätt nu, tyvärr.
5 frågor om ljud (i min omgivning)
Men nu till de fem frågorna i bloggutmaningen!
1. Vad lyssnar du på?
Just nu lyssnar jag på k-pop från k-drama. Har ganska nyligen upptäckt tjusningen med detta. Om du inte har sett The king’s affection på Netflix eller The red sleeve på Rakuten Viki ännu så gör det! Jag lyssnar på musikalbumen från båda dessa serier, kör dem på repeat numera.
2. Vad hör du?
Jag lyssnar inte ostört. Har en datorspelande OCH därför skrikande sambo intill mig. Han spelar CS med sina vänner och det görs med den största inlevelsen.
3. Vad slår du dövörat till?
Generellt är jag så jävla less på skvaller och skitsnack om andra, så det brukar jag slå dövörat till eller egentligen markera mot.
4. Vad har du nyligen överhört?
Eftersom jag lever ganska isolerat på grund av corona överhör jag sällan saker numera. Men låt mig i stället dela med mig av en rolig skrivövning på temat.
Skrivövningen går ut på att ta med dig en anteckningsbok och penna ut och att skriva ner de samtal du hör. Därefter kan du göra om dem till en dialog i en berättelse.
Tjuvlyssna bara inte på för personliga samtal.
Den här övningen lärde jag mig på ett skrivläger en gång i tiden och vi deltagare hade jätteroligt när vi genomförde den.
Du kan aldrig gissa vad jag gör typ varje arbetsdag! Jag menar förutom att skriva och så.
Till vardags jobbar jag med sökmotoroptimering och jag försöker inte minst raffinera metoderna, så att även mina seo-texter blir bra texter. Personliga, spänstiga, och så vidare, och så vidare.
Men framför allt jobbar jag med att leta upp de perfekta sökorden att skriva om.
Sökordsresearch är en jätte-jätteviktig del av skrivande för webben. Så detta sitter jag alltså med i stort sett varje dag. Jag hämtar inspiration i researchen och även kraft att orka genomföra en del av de galnare skrivprojekten.
När jag skriver in ”familjen bridgerton” i Ahrefs gratis verktyg Keyword Generator och ser att det har 20 000 sökningar i månaden känns det plötsligt motiverat att lägga ner en eller två arbetsdagar på att skriva om ämnet. Jag vet att det kommer ge önskade resultat i längden.
Om jag så ”bara” får 1 procent av dessa 20 000 sökningar blir det 200 läsare av det enskilda inlägget i månaden. Tänk då om jag har 100 sådana blogginlägg! Det är så jag jobbar med mina bloggar, bland annat.
Den här metoden är enkel att anamma.
Att jag kan driva flera bloggar – och mer eller mindre tjäna pengar på dem – är absolut beroende av att jag har koll på seo-biten och förankrar mina idéer i det faktiska underlaget.
Av den anledningen är jag oerhört tacksam att verktyget Keyword Generator finns, och att det dessutom är gratis.
Jag skriver om det här för att jag vill dela med mig av en fantastisk lösning för oss bloggare och skribenter.
Rent krasst finns det många bloggar på svenska www, men i jämförelse med företagsbloggar drar de personliga bloggarna in ganska lite trafik. Det tycker jag är synd.
Gör sökordsresearch och håll dig till ämnet
Många av mina blogginlägg är skrivna utifrån ett givet tema, eller snarare sökord. Sökordet återkommer i huvudrubriken, i underrubrikerna och i själva löptexten. Det är bland annat så man skriver seo-texter.
Seo-texter driver i regel in mer trafik än planlösa texter. Det är ju inte säkert att målet är att få en massa bloggtrafik och/eller att tjäna pengar på bloggen, men om det är det vinner man på att sätta sig in i sökmotoroptimering. Åtminstone i grunderna.
Jag föreställer mig att många av oss bloggare skriver med en förhoppning om att bli lästa…
En bra början för att skriva en seo-text till bloggen – alltså ett blogginlägg med ett strategiskt tänk – är därför att först tänka ut ett ämne man är intresserad av.
Därefter kan man använda sökordsverktyget från Ahrefs direkt i webbläsaren: https://ahrefs.com/sv/keyword-generator Det här gör man genom att surfa in till det, välja ”Sweden” som marknad i rullistan och att skriva in ämnet.
Direkt får man upp huruvida andra söker på det eller inte och man får även upp olika sökvarianter på ordet. Man bör använda så många av varianterna i texten som möjligt.
Exempelvis görs 1 800 sökningar på ”familjen bridgerton säsong 2” i månaden, självklart har jag med detta i ett avsnitt i mitt blogginlägg om just Familjen Bridgerton.
Jag kommer berätta mer om så kallade long tails i ett annat blogginlägg, det är nämligen lite överkurs.
Bedöm sökordsunderlaget utifrån olika parametrar
I Ahrefs verktyg för sökordsresearch kan du bedöma underlaget utifrån tre olika parametrar:
KD (Keyword Difficulty)= hur svårt är det att få bloggtrafik på sökordet på en skala från 0 till 100? 0 är det enklaste och 100 är det svåraste. Ju svårare, desto större konkurrens har du. Du behöver då skriva ett längre blogginlägg om ämnet än dina konkurrenter och sannolikt även skriva inlägget lite, lite bättre än dem. På den svenska marknaden är konkurrensen om sökorden sällan särskilt hög.
Volym= hur många sökningar görs på sökordet i månaden?
Uppdaterad= när uppdaterades sökstatistiken senast?
Från att göra sökordsresearch till att skriva seo-texter, som du kanske märker är jag lite av en nörd på det här med sökmotoroptimering. Jag har också jobbat med det i sex sju år-ish, i vissa perioder ganska så intensivt.
Tycker det är roligt att reflektera kring och dela med mig av mina enklaste seo-tips för bloggare. Bloggvärlden har fortfarande en lång bit kvar inom seo, men det är inget som är omöjligt att lära sig. Tvärtom.
Jag har egentligen inga större mål med mitt seo-arbete än att sakta men säkert få mer och mer tid över för mina intressen, må det vara för skrivandet i sig eller för upptäckandet.
Söker du efter recept på kola? Då har du hittat rätt.
Chokladkola, lakritskola och smörkola, det är tre sorters kola det och jag har gjort dem alla som en del av årets julgodis. Jag älskar kola, däremot äter jag det inte jätteofta. Finns nämligen få veganska kolor och därför måste jag fixa själv. Det är ju lite jobb med det, liksom.
Men i år har jag varit ganska nyfiken på hur Plantis nya kokbara (matlagnings)grädde fungerar i kolasmet… Ganska bra, tycker jag allt. Den ger dock en viss bismak av havre, havrebas som den har. Särskilt i smörkolan, i denna når bourbonvaniljen inte riktigt fram. I chokladkolan och lakritskolan känns havrebismaken inte av alls.
Jag har utgått från ett helt vanligt recept på kola när jag gjort alla tre smakerna, tyckte det var lättast så. Kakaopulver, lakritspulver och vaniljsocker med äkta vanilj har varit smaksättare den här gången. Givetvis var och en för sig.
Recept på kola
Vegansk eller ovegansk, hur gör du kola?
Ingredienser
100 g margarin eller smör för att göra kolan vegansk kan du använda Milda mjölkfritt
3 dl strösocker
2 dl grädde för att göra kolan vegansk kan du använda Planti Cooking Original med havrebas
1 dl ljus sirap
valfri smaksättare se förslagen längre ner i blogginlägget
Instruktioner
Smält margarinet eller smöret i en tjockbottnad kastrull.
Tillsätt resten av ingredienserna, inklusive din smaksättare.
Koka upp och låt koka tills kolasmeten slutligen klarar kulprovet. Beroende på vilken kastrull du använder kan koktiden pendla från 15 till 30 minuter.
Lägg ett bakplåtspapper på en bakplåt och häll smeten över pappret. Den breder ut sig själv bra.
Låt smeten stelna till en härligt seg kola.
3 sorters kolor
Hur – och inte minst med vad – smaksätter du kolasmeten?
1. Recept på chokladkola
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Smaksätt kolasmeten med 2 msk kakao och 1 tsk vaniljsocker för att göra en underbart god chokladkola. Jag använder vanlig ögonkakao och bourbonvaniljsocker.
2. Recept på lakritskola
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Smaksätt kolasmeten med 2 msk lakritspulver. Kung Markattas lakritspulver är en personlig favorit. Det innehåller 100 procent lakrits och har en oväntad touch av sötlakrits.
3. Recept på smörkola
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Smörkola smaksätts enbart med 2 msk vaniljsocker. Som jag redan nämnt använder jag helst ett vaniljsocker med bourbonvanilj och/eller äkta vanilj.
Så här enkelt gör du kulprovet
När jag gjorde de tre kolasorterna var jag tvungen att ta till kulprovet. Har ingen termometer hemma och kunde alltså inte uppmäta temperaturen i smeten till de rekommenderade 125 graderna.
Att göra kulprovet är enkelt. Du fyller ett glas med kallt vatten och häller lite, lite kolasmet i det. Om du kan forma smeten till en kula med hjälp av fingrarna är kolan klar. Annars behöver den koka ytterligare en stund.
Det här var tips på tre sorters kolor – chokladkola, lakritskola samt smörkola – och hur du gör dem som vanligt eller veganskt. Läs recepten noga och sätt sedan i gång med julgodisbaket.
Söker du efter recept på kolakakor? Då har du hittat rätt.
Jag har nämligen bakat kolakaka som en galning under julhelgen och äntligen lärt mig det busenkla knepet för att få dem härligt sega.
De här gångerna har jag också utgått från ett kolakaksrecept, annars brukar jag faktiskt improvisera kolakakorna utifrån feelingen den dagen. Blir bra så när bara jag och Christoffer ska äta dem. Däremot inte när de ska bjudas på.
Under årets julbak gjorde jag två sorteras kolakakor, det räckte mer än väl. Fick trots allt baka varianterna ett par gånger om till de olika julborden.
Jag bakade vanliga kolakakor och kolakakor med lakrits. Personligen gillar jag att blanda det söta och det salta, det vill säga kola och lakrits. Tycker det bryter av gott.
Men visst är även en klassisk kolakaka god, förstås.
Jag bakar mina kakor mjölkfritt eller veganskt, vågar påstå att de blir minst lika goda så. (Eller egentligen är det ju ingen större skillnad på smaken.)
Recept på kolakakor
Här kommer ett grundrecept för att göra kolakakor – komplettera med varianterna längre fram i receptet.
Ingredienser
100 g smör eller margarin för att göra kolakakan vegansk kan du använda Milda mjölkfritt
1 dl strösocker
1 msk ljus sirap
2 dl vetemjöl
1 tsk bakpulver
valfri smaksättare se förslagen längre ner i blogginlägget
Instruktioner
Sätt ugnen på 175 grader.
Låt smöret eller margarinet stå framme en stund så att det blir rumstempererat.
Skär smöret eller margarinet i tunna skivor när det så mjuknat.
Rör ner smöret eller margarinet och sockret i en skål. Rör till en porös blandning.
Tillsätt sirapen, vetemjölet, bakpulvret och den valfria smaksättaren.
Blanda ihop till en kakdeg.
Dela degen i två eller tre delar och kavla ut dem. (Jag brukar göra som så att jag kavlar ut degen mellan två bakplåtspapper. På så sätt slipper jag kletet.)
Flytta över den utkavlade degen till en bakplåt med bakplåtspapper (om den inte redan ligger på en).
Ställ in plåten mitt i ugnen och grädda degen i 10 till 12 minuter.
Skär nu upp till kolasnittar, som kolakakorna också kallas. Det är alltså snittade kakor som du skär upp lite på tvären medan kakdegen fortfarande är nygräddad och varm.
2 sorters kolakakor
Hur – och inte minst med vad – smaksätter du kolakakorna?
1. Recept på vanlig kolakaka
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Den vanliga eller snarare klassiska kolakakan smaksätts med vaniljsocker. Använd 1 msk vaniljsocker, helst ett äkta sådant av bourbonvanilj för att få en fyllig smak.
2. Recept på kolakaka med lakrits
Se receptet med ingredienser och instruktioner här ovanför. Kolakaka med lakrits gör du genom att smaksätta degen med 1 msk lakritspulver. Kan å det varmaste rekommendera Kung Markattas lakritspulver, det är så gott. Och äkta, så klart.
Så enkelt får du extra sega kolakakor
Jag tyckte degen kändes torr och ville inte riskera torra kolakakor. Därför tillsatte jag extra mycket ljus sirap i degen och det blev hur bra som helst.
Jag gjorde det lite på måfå, så kan inte uppge den exakta mängden.
De svarta prickarna är från vaniljen i vaniljsockret. På bilden ser du den vanliga kolakakan med en klassisk kolasmak.
Tryck helt enkelt ner en extra klick i degen och prova även att grädda kakorna runt 12 minuter. Då blir de hårdsega. Älskar’t!
Kolakakor måste ju vara världens enklaste kakor att göra… (?)
