En sådan här arbetsplats hade inte alls varit dum…

2022-01-122022-04-13 | Sandra Jönsson

Jag ska påbörja dagens texter när jag slås av en tanke: Vilken typ av arbetsplats hade jag trivts på? (Kan ligga viss prokrastinering bakom tankarna.)

Många gånger har jag ju lämnat skolans värld för att jag varit så evinnerligt trött på skitsnacket. Jag tycker skitsnack ger en dålig arbetsmiljö. På vissa håll tisslades och tasslades det i nästan varje vrå. Osunt och osäkert!

Och så är det inte så lite stressigt. I en redan stressig arbetsmiljö, ska tilläggas. På riktigt kunde de vuxna stressa mig väldigt mycket mer än barnen. Ibland var till och med barnen bättre på att hantera konflikter än de vuxna. Jag kommer aldrig komma över detta, så är det.

Jag tycker att en arbetsplats ska kännetecknas av lyhördhet och öppenhet, inte av illasinnade visklekar. Älskar vuxna som vågar ta ansvar för sina handlingar och reaktioner, även när det känns som jobbigast att göra det. Kanske just då!

Men nu sitter jag i stället på min kammare och skriver för mig själv. Det är inte så att jag aldrig har kundkontakt, många dagar tillbringar jag dock i lugn och ro.

Bara nyheterna på repeat i bakgrunden nu när Christoffer börjat jobba lite igen och så den där tvåtimmarspromenaden med pappa, som sker minst tre fyra gånger i veckan. Men ja, lugn. Så ser mina arbetsdagar ut.

Drömde om att min arbetsplats skulle likna ett bibliotek

Jag är egenanställd, driver enskilt inom skrivande och kommunikation. På grund av min sjukdomsbild tycker jag det är ganska skönt att kunna sitta hemma och jobba, då slipper jag tröskeln varje morgon.

Har mått fysiskt dåligt av att behöva tvinga i väg mig klockan 6 på morgonen när jag inte sovit på hela natten. Värken ställer till det med sömnen.

Men det gör att jag numera sitter på ett hemmakontor och kontoret är så himla tråkigt inrett. Väggarna täcks av vita Billy-bokhyllor, jag menar från golv till tak. Och dessa hyllor är knökfulla av böcker.

tips bra arbetsplats — *Man får ju drömma sig bort…*

Förr drömde jag om att min arbetsplats skulle likna ett bibliotek, den här drömmen har gjort att jag samlat på mig så många volymer att mängden i stället stressar mig.

Jag gjorde ett rejält ryck att rensa i bokhyllorna inför julen. Ett antal boksäckar senare känns hyllorna fortfarande lika överfulla.

Gissa om det är smärtsamt att göra sig av med böckerna!? Jag tänker samtidigt att de sprider större glädje i någon annans hem.

Konstigt nog har jag nästan börjat uppskatta ett minimalistiskt hem… Vet inte var det kommer ifrån, faktiskt. På kontoret vill jag ha ordning och reda, även om det känns aningen avlägset just nu.

Fantiserar om att göra om mitt kontor till en kreativ studio

Lite lustigt är det nog, men i samtal med mina kreatörsvänner brukar jag fantisera om en arbetsplats som är en kreativ studio. Typ en ateljé för fritt skapande, och där jag kan gå mellan datorn och leken.

Kreativiteten mår bra av olika sorters skapande och detta är alltså något jag vill ta fasta på. Jag skulle vilja ha en samling av konstnärsmaterial och kunna låta materialen ligga framme vid exempelvis ett stort bord.

Det hade inte heller varit så dumt att ha en minifotostudio, det är nämligen alltid utmanande att fotografera prylar inomhus. Särskilt utan bra utrustning.

Många gånger hör eller läser jag om arbetsplatser som skapar kreativa ytor för sina medarbetare. Det kan vara i form av en kuddhörna med en konsol för spelstunder, exempelvis ett Nintendo Switch.

Den här sortens ytor – kreativa pauser – är viktiga för att stimulera såväl kreativiteten som produktiviteten. Mycket händer i hjärnan när man inte sitter och pressar. Mina idéer kommer oftast till mig under någon form av vila.

Låter naturen runt hörnet vara som en arbetsplats för mig

Nu har jag ju ingen kreativ studio och att ha en sådan känns också det ganska avlägset just nu. Tyvärr, tyvärr! Men vad jag däremot har är naturen runt hörnet.

Jag försöker vara ute och skapa i den så ofta jag kan, bland annat med kameran. Genom att ta med mig den ut ett par timmar fyller jag på min bildbank och kan på så sätt fortsätta skapa på när jag väl sitter vid datorn igen.

*Efter den här solnedgångsupplevelsen gick jag hem och skrev ett par blogginlägg om att fotografera solnedgången* *med naturen som canvas.* *Bra arbetsdag!*

Över lag upplever jag att jag mår bättre när jag förlägger en del av arbetsdagen utomhus, jag blir mindre stressad, mindre hjärntrött och blir mindre stel i kroppen.

Det här var reflektioner kring vilken arbetsplats jag skulle vilja ha. Du, då – vilken arbetsplats tänker du hade passat dig bra?

5 frågor om ljud – en kreativ blogglista om ljudspår

2022-01-072022-04-13 | Sandra Jönsson

Jag ska försöka socialisera mer med andra bloggare genom att delta i olika blogglistor och -utmaningar, Fem en fredag på bloggen Elisamatilda.se är en bra början. Och just den här veckan har den ett kreativ tema: ljudspår.

Bloggutmaningen kommer jag inleda med att berätta om ett ljud jag tycker mycket om. Det är ljudet från havet, gärna under en blåsig dag.

Som inbiten varbergsbo har jag svårt att klara mig utan havet, faktiskt. Vinden som river i vågorna är en del av själva hemmakänslan.

Kan över lag tycka att naturljud är lugnande.

Ibland somnar jag till ljudet av regn, alltså genom en spellista på Spotify eller liknande. Hade en period i livet när jag somnade så fort jag hörde regnsmattret. John Blund infinner sig inte lika lätt nu, tyvärr.

5 frågor om ljud (i min omgivning)

Men nu till de fem frågorna i bloggutmaningen!

1. Vad lyssnar du på?

Just nu lyssnar jag på k-pop från k-drama. Har ganska nyligen upptäckt tjusningen med detta. Om du inte har sett The king’s affection på Netflix eller The red sleeve på Rakuten Viki ännu så gör det! Jag lyssnar på musikalbumen från båda dessa serier, kör dem på repeat numera.

2. Vad hör du?

Jag lyssnar inte ostört. Har en datorspelande OCH därför skrikande sambo intill mig. Han spelar CS med sina vänner och det görs med den största inlevelsen.

3. Vad slår du dövörat till?

Generellt är jag så jävla less på skvaller och skitsnack om andra, så det brukar jag slå dövörat till eller egentligen markera mot.

4. Vad har du nyligen överhört?

Eftersom jag lever ganska isolerat på grund av corona överhör jag sällan saker numera. Men låt mig i stället dela med mig av en rolig skrivövning på temat.

Skrivövningen går ut på att ta med dig en anteckningsbok och penna ut och att skriva ner de samtal du hör. Därefter kan du göra om dem till en dialog i en berättelse.

Tjuvlyssna bara inte på för personliga samtal.

Den här övningen lärde jag mig på ett skrivläger en gång i tiden och vi deltagare hade jätteroligt när vi genomförde den.

5. Vem har du senast lånat ditt öra åt?

Det måste väl ändå vara mitt äldsta syskonbarn Leia. Hon fick en mobilklocka i julklapp, har lite tråkigt på jullovet och vill därför prata med faster på telefon åtminstone en timme om dagen.

Jag älskar att prata med henne, det är dagens höjdpunkt. Kommer kännas lite jobbigt när hon börjar skolan igen och inte har tid för sin faster.

Ta en titt på och delta i Fem en fredag-bloggutmaningarna på Elisamatilda.se, den här utmaningen kallas Ljudspår.

Tillbaka till finsnickeriet, tillbaka till kontorslugnet

2022-01-032022-04-14 | Sandra Jönsson

Det är inte bara den första arbetsdagen på det nya året, det är även en nystart för Christoffer.

Han var med om en hemsk sågolycka i somras, alla fem fingrarna på högerhanden sågades av och fyra av dem syddes dit igen under en 17 timmar lång operation. Därför har han varit sjukskriven i över ett halvår. Men i dag har han begett sig till sitt efterlängtade finsnickeri igen.

Som läget är nu kommer han ju inte kunna arbeta exakt som förut, men han har planerat för en återkomst som ändå kommer innebära massor av skapande. Eftersom han själv älskar att vara tillbaka är även jag glad, glad för hans skull och faktiskt glad för min egen.

designa träpyssel finsnickeri — Det här miniatyrväxthuset är gjort i plywood och jag gissar att Christoffer kommer ta fram flera sådana här träpyssel som han ska försöka sälja i vår. Vi har köpt rättigheterna för att få använda ritningarna till det här växthuset. Får se om vi väljer att rita egna växthus i framtiden. Bara för att utmana oss själva ännu mer, liksom.

Jag kan tillåta mig att tycka det är skönt att få sitta på vårt hemmakontor i all min enslighet igen. Det blir ett annat lugn när jag sitter här själv, inte för att Christoffer egentligen stör. Ju färre distraktioner, desto bättre. Mer så. Har nämligen en del saker att beta av, exempelvis sponsrade inlägg till bloggarna.

Precis innan olyckan skulle vi påbörja vårt nya gemensamma pysselliv, låta våra intressen för design och reklam mötas. Perfekt att kunna komplettera varandra så!

Christoffer skulle bland annat göra små träpyssel och inredningsdetaljer – och jag skulle hjälpa honom öppna en egen webbutik. Bland mycket annat. Nu är detta inte på paus längre, men vi tar det i bebissteg, en ny pryl i taget. Saker blir vad de blir, det viktigaste är att känna skaparglädje.

miniatyr växthus för dockhus — Tanken med den här typen av miniatyrer är att man enkelt ska kunna skicka dem i platta paket och sedan montera ihop dem. Vi fnular alltså på om man kan sälja dockhus och miniatyrer som byggsatser, i alla fall de större träföremålen. Växthuset är interaktivt på så sätt att man kan lyfta på taket, öppna och stänga dörren.

Det kanske inte ens blir en webbutik i första taget…

Jag och Christoffer älskar våra idéer och det är alltid lika roligt att bolla dem med varandra. Jag räknar med att vi har en spännande vår framför oss, inte minst Christoffer som nu också ska satsa på sig själv och det han vill göra.

Tvivlar inte en sekund på att det kommer gå jätte-jättebra för honom.

2021 – året när jag började se skönheten i markfrost

2022-01-022022-04-13 | Sandra Jönsson

Under extrema tider kan man behöva göra extrema perspektivskiften och det är precis det jag gjort under 2021. Faktiskt är jag ganska nöjd med hur jag börjat se skönheten i de enklaste saker, såsom skönheten i tång eller frost på marken. I saker jag aldrig lagt märke till förut.

Har du sett färgglittret i markfrost? Magiskt!

För att inte tala om färgerna i en solnedgång, de är häftiga.

Jag har länge haft en längtan att få känna mig i samklang med omgivningen, särskilt med naturen runt knuten. Det är en poetisk längtan som jag många gånger frustrerats över att jag liksom inte lyckats nå hur jag än försökt.

Och så kom pandemin, isoleringen och nya rutiner.

Till en början var jag jävligt understimulerad men…

Plötsligt kändes det bara självklart att jag skulle vara ute på små strövtåg i hembygden, ta med mig kameran och insupa så mycket sinnena bara orkar med. Belöningen blev omedelbar, en större tillfredsställelse med livet i stort, även i smärtan och sorgen.

Jag är själv förvånad över hur många känslor och tankar jag bearbetar under skogsdungevistelser, förstås i all min enslighet.

Så om jag ska sammanfatta året landar jag i detta: storheten i det lilla.

Är så tacksam för stunderna jag har med syskonbarnen

2022-01-012022-04-13 | Sandra Jönsson

Att bli faster är det största som hänt mig och så kommer det förbli i resten av mitt liv. Inga veckor är kompletta utan att jag fått träffa Leia och Lova, som mina två syskonbarn heter. Men faktiskt går det inte många dagar mellan våra pratstunder. Åtminstone inte mellan det att jag och den äldsta pratar, jag och Leia, alltså.

Leia fick en mobilklocka i julklapp, en sådan där första mobil som föräldrarna kan styra helt över. Några telefonnummer programmeras in i mobilen och bara dessa nummer kan i sin tur ringa till Leia. Hon kan inte heller surfa runt med den på nätet. MEN nu kan hon i alla fall ringa till sina närmaste.

Nu när det är jullov pratar jag och Leia på telefon flera gånger om dagen. Hon är bara sju år, ändå är hon full av känslor och tankar om ALLT. Och när hon får feeling ringer hon upp för att berätta om hon är glad, sur, eller om hur hon än känner sig.

Hon ringer också upp för att leka gissningslekar och berätta historier, både roliga och läskiga, sådana. Jag fasar lite inför hennes skolstart – oj, vad många Bellman- och spökhistorier hon kan berätta för sina kompisar nu! Och ja, jag är så klart den skyldiga. Men det är så himla fint att få skratta och fasa tillsammans.

barndomsminnen från nöjesparken i varberg — På bilderna ser du Nöjesparken i Varberg. Förr kunde man gå in i den här byggnaden, vilket jag också gjorde. När vi var små brukade jag och min bror springa runt på dansgolvet i den, kanske ställa oss på scenen och låtsas uppträda. Vi gick hit i samband med att vi matade ankorna i Ankdammen tillsammans med mamma.

Eftersom jag själv älskar berättande vill jag av hela mitt hjärta uppmuntra syskonbarnen till att berätta själva. Jag försöker ge så mycket tid och uppmärksamhet jag bara kan till att lyssna. Sedan får jag ju också berätta en del själv. Bra träning för mig! Det bästa betyget är att kunna locka ett barn till skratt.

Dessutom vill jag att mina syskonbarn ska veta att faster alltid finns där. Måste vara superskönt att växa upp med en hängiven vuxenskara, tänker jag. Det är dock inte bara för deras skull. Skulle ljuga om jag skrev något annat än att jag vill vara en självklar del av deras vardag, precis som de är av min. Därför värmer det så gott i hjärtat när Leia ringer.

Hoppas hon aldrig slutar.

Finns inga ord för att beskriva tacksamheten jag känner inför stunderna jag och syskonbarnen har tillsammans. Behöver inte så mycket mer än detta för att känna mig rikast i världen.

10 stora och små frågor om julfirande – en blogglista

2021-12-282022-04-13 | Sandra Jönsson

Jag har knåpat ihop en blogglista med 10 frågor om julfirande eftersom jag funderat en del på det här med julkänslor, eller snarare på uteblivna sådana.

Hade varit jättekul om du också svarade på frågorna, kanske i ett inlägg på din egen blogg? Länka då gärna hit och/eller dela länken till ditt blogginlägg i kommentarsfältet längst ner i det här inlägget.

Lovar att jag ska läsa och kommentera på bloggen, din.

Här har du dem – mina 10 frågor om julfirande!

För tydlighetens skull listar jag julfrågorna först – kopiera och svara på dem:

När börjar du julpynta?
Vilken är din favoritjullåt?
Vilken är din favoritjulfilm?
Vad tycker du om att ge julklappar?
Vad tycker du om att få julklappar?
Vilket är ditt bästa julminne?
Vilket julgodis brukar du baka?
Vilken julmat är ett måste?
Hur firar du julafton?
Vad gör du resten av julhelgen?

Mina svar på mina 10 frågor om julfirande

Jag svarar på julfrågorna…

1. När börjar du julpynta?

Ärligt så har jag inte julpyntat på flera år, inte ens adventsljusstakarna åker fram. Jag tycker jag har så många prylar framme ändå och blir stundom alldeles matt av alla saker.

Men det gör inte så mycket, jag brukar hänga en del hos mamma och pappa och de har det superfint och -juligt hemma hos sig.

2. Vilken är din favoritjullåt?

Jag gillar flera olika jullåtar. Som barn ÄLSKADE jag ”Mössens julafton” och senare ”Julen är här”.

I skrivande stund lyssnar jag på ”Have yourself a merry little Christmas” med Judy Garland, den är nog den vackraste julsången jag vet i vuxen ålder. (Även musiken från baletten Nötknäpparen, om det räknas?)

3. Vilken är din favoritjulfilm?

O, knivig fråga! Ensam hemma 1 och Ensam hemma 2 är ju ett par favoriter bland julfilmerna, helt klart. Men allra mest gillar jag nog ändå Livet är underbart, The holiday och Mupparnas julsaga.

Kanske, kanske även Fanny och Alexander. Jag är inget vidare förtjust i Tomten är far till alla barnen, faktiskt, kan väl tilläggas.

Sedan 2019 har Netflix-serien Hjem till jul varit en obligatorisk del av mitt julfirande.

4. Vad tycker du om att ge julklappar?

Jag älskar att köpa julklappar och då särskilt till syskonbarnen. Jag och mamma lägger ner hela vår själ i att hitta de perfekta paketen till Leia och Lova, som familjens ögonstenar heter.

5. Vad tycker du om att få julklappar?

Jag blir jätte-jättegenerad av att få julklappar, till och med lite besvärad.

Får främst presenter av mina föräldrar och tycker att de alltid ger för mycket, samtidigt är jag, min bror och mina brorsbarn hela deras värld.

Att jag blir besvärad tror jag hänger samman med att det var så jäkla tabubelagt att skämmas bort där jag växte upp på landet.

Allt skulle vara så lagom hela tiden, man fick aldrig sticka ut åt något håll. Att få många paket var nästan synonymt med att vara en dålig unge, oavsett hur snäll man var.

Jag slutade prata julklappar med skolkompisar och så, var bästa strategin för att slippa bli sönderhatad och -mobbad. Så fruktansvärt, när jag tänker på det.

Kommer ALDRIG flytta tillbaka dit. Ha!

Kan väl tillägga att jag varje år önskar mig foton på syskonbarnen och teckningar som de små gjort. Inte alltid önskan går i uppfyllelse.

6. Vilket är ditt bästa julminne?

Ännu en svår fråga det här… Jag har många bra julminnen och gillade väl julen allra mest när jag själv var barn och mormor ännu var livet. Det var annat då.

Har inte så mycket julkänsla numera. Det stämmer nog det här med att julen är barnfamiljernas högtid, jag och Christoffer är frivilligt barnlösa och för oss är juletiden mest vardag, så att säga.

Jularna de senaste fem sex åren har inneburit en hel del oro för min familj. Vi har varit med om ganska svåra saker vad gäller sjukdom och död, varje julvecka brukar inledas med ett nytt besök på akuten.

Om det inte är cancer så är det hjärt- eller lungsjukdom, eller något annat.

Det överskuggar mina jular något. Men jag känner på samma gång den största tacksamheten för att jag får ha min lilla familj hos mig.

7. Vilka julgodis brukar du baka?

Vilka sorters julgodis jag bakar varierar från år till år. I år har jag bland annat gjort brända mandlar, marknadsnougat och snickersrutor.

8. Vilken julmat är ett måste?

Jag äter typ ingen julmat alls, äter vegankost och gillar inte veganska korvar och köttbullar så mycket.

Min mamma brukar göra en potatisgratäng med sojafärs till mig, du vet en sådan där med runda skivor och ströbröd på toppen. Hon gör också en grönkålssallad med granatäpple och polkabeta – mums, alltså!

Fast nu kom jag ju på något. Jag gillar kål. Brunkål, grönkål och rödkål, japp, alla tre sorterna. Så lite julmat äter jag, trots allt.

9. Hur firar du julafton?

Jag brukar fira jul tillsammans med min familj, Christoffer med sin. I år har varit första julaftonen vi firat tillsammans under våra snart sju år tillsammans. Eftersom vi inte har barn gör det inte så mycket att dela på oss.

Mitt firande inleds med att äta julbord tillsammans med mamma, pappa och morbror. Efter det blir det ett par timmars vila innan vi åker hem till min bror, svägerska och mina syskonbarn.

Det har hänt att vi inte firat jul med barnen, men det är mer ett undantag än en regel. I år firade vi julafton med dem.

Somliga julaftnar firar vi tillsammans med min svägerskas familj. Det är lite olika. När det är corona har ju det inte gått, hon har en stor familj.

10. Vad gör du resten av julhelgen?

Jag försöker vila så mycket jag kan, brukar vara ganska sliten efter en intensiv jobbperiod med alla temadagar och högtider som ska täckas på bloggarna och så julfirande på det.

Men det är inte alltid jag får vila, ibland åker jag och Christoffer runt till släktingar och så är det alla vänner som vill ses. ALLT ska hända på denna enda julvecka och jag mäktar liksom inte med.

Pressar mig själv för att jag får dåligt samvete, inte för att någon annan än jag själv ger mig det. Jag känner mig ganska otillräcklig den här tiden på året, och så kan det ju vara när man lever med daglig smärta.

Mina ideala mellandagar är att ligga nerbäddad i soffan, sova massor, läsa på lite om julfirande då och nu, titta på en och annan julfilm samt att bara vara med mina närmaste.

Som företagare är jag sällan helt ledig över jul och nyår, så jag jobbar faktiskt en hel del dessa dagar.

Så där, det var min blogglista med 10 frågor om julfirande.

Som skrivet, delta gärna genom att kopiera och svara på frågorna på din egen blogg. Länka hit, om du vill, och dela länken i kommentarsfältet här nedanför.

Löjligt enkelt husmorsknep för att slippa mjölbaggar

2021-12-272022-04-13 | Sandra Jönsson

Jag är inte så värst rädd för insekter, så länge det inte är mjölbaggar i mitt skafferi. Ha! Jag orkar verkligen inte med merjobbet skadedjur i hemmet kan leda till. Är oftast så trött och värkig i vardagen att en sådan sak får mig att gråta. Jo, på riktigt.

Nu handlar jag inte hem mjöl jätteofta, men de gånger jag gör det tar jag till mammas och hennes gamla väninnas löjligt – men genialiskt – enkla husmorsknep. Jag siktar mjölet nästan det första jag gör efter att jag kommit hem från affären och definitivt innan jag ställer in mjölet i skafferiet.

Genom att sikta mjölet fångar jag med en gång upp eventuella skalbaggar och larver, inte för att det liksom hör till vardagen att jag hittar mjölbaggar i påsarna. Men som en försiktighetsåtgärd.

Dessutom bakar jag alltid med siktat mjöl, vilket är en stor bonus med detta husmorsknep. Eftersom jag faktiskt köpte hem mjölet på bilden inför årets bak av julgodis, tänkte jag att jag passar på att dela med mig av husmorstipset.

Vad betyder sökmotoroptimering för mig personligen?

2021-12-122023-04-18 | Sandra Jönsson

Sökmotoroptimering eller seo betyder mycket för mig på ett personligt plan. Det är så tätt förbundet med mina framtidsdrömmar om absolut konstnärlig frihet att jag inte längre kan separera det från mig själv. Jag både gör och är det.

Sökmotoroptimerar mig bort från skärmarna – till livet

Jag älskar det digitala skapandet, det gör jag. Och jag älskar att skriva. Kanske en aning förvånande älskar jag inte skärmsittandet.

Om jag får välja mina dagar vill jag sitta här vid datorn max fem timmar och sedan göra andra saker. Jag vill läsa mer, resa mer och jag vill skapa mer. Jag vill bara leva lite mer, om du förstår hur jag menar?

För mig är bloggarna jag driver ett sätt att köpa mig tid bortom skärmarna, eller åtminstone ett sätt att kunna styra vad jag ska göra när jag väl sitter här. Helst vill jag att intressena och idéerna ska styra dagarna i en total balans mellan input och output.

Det är inga små pretentioner och som inför alla avsteg från någon som helst större struktur, krävs storslagna planer. Sökmotoroptimering är en väsentlig del av min masterplan i livet.

Genom sökmotoroptimering gör texterna jobbet åt mig

Jag har förmånen att ha en hyfsat stor följarskara i sociala medier, jag menar för ett par av mina andra bloggar. Under flera år har jag typ andats sociala medier och jag har njutit av luften. Tänkt att jag gärna stannar i den friska fläkten för evigt.

Som en enmansredaktion har det varit ganska stressigt att planera, skapa och dela allt innehåll på egen hand. Varje dag har jag varit tvungen att uppfinna hjulet på nytt för att behålla bloggarnas relevans.

Det i sig har varit en egen form av ekorrhjul, jag som försöker lämna ekorrhjulet med hjälp av skapandet.

För ett par år sedan bestämde jag mig för att tänka om helt. Om jag ska en strategi för bloggarna ska strategin gå ut på att avlasta mig i längden. Göra jobbet för mig när jag inte sitter här utan fotar i min hemstad Varberg, som exempel.

Av den anledningen bestämde jag mig för att lägga det mesta av krutet på just sökmotoroptimering. Sett i ett långsiktigt perspektiv är seo en överlägsen strategi utifrån vad jag vill uppnå.

Genom att nästan dagligen skriva sökmotoroptimerade texter – så kallade seo-texter – hoppas jag att jag kommer ha så mycket ”automatiserat” innehåll att jag inte längre känner det som att jag gör ett enmansjobb.

Jag har kommit ganska långt i min strävan men sliter fortfarande, förstås.

Och just nu kan jag tycka att slitet är okej, det har ändå ett syfte.

Sökmotoroptimerar texterna för att kunna skriva om ALLT…

… alltså skriva om allt mellan himmel och jord.

Jag har varit nörd på saker i hela mitt liv, stundom på riktigt udda saker. Under mina nördigaste perioder vill jag leva i nörderiet nästan varje vaken timme och det kräver ju att jag kan jobba med det.

Textbeställningar från kunder är alltid lika välkomna, tro inget annat. Jag behöver dem inte bara av ekonomiska skäl, jag behöver dem för att kunna växa hantverksmässigt.

Innerst inne är det dock till min egen vision jag vill ge mitt allt så långt jag kan och då måste jag få stöd från något annat håll, såsom från mina seo-texter.

Innan bloggarnas genomslag på www fick jag ofta höra att det inte finns en rimlig chans att få skriva om ditten och datten.

Tack vare kunskaper i seo har jag lyckats motbevisa skeptikerna: Så länge jag gör min läxa – exempelvis gör sökordsresearch – och använder seo-kunskaperna har jag kunnat skriva om det mesta och ändå fått trafik.

Större frihet som skribent har jag knappast kunnat drömma om och det är denna frihetskänsla som ger mig kraften att nöta på.

Nackdelen med sökmotoroptimering är att det kan ta lång tid innan saker rullar. Det är därför lätt att komma av sig inspirationsmässigt. Men skam den som ger sig, va!?

Med seo som strategi närmar jag mig det liv jag vill ha

Sökmotoroptimering är ett genialiskt sätt att låta den intresserade hitta till dig i stället för att trycka upp din grej i ansiktet på den ointresserade.

Göra origami, läsa klassiker eller titta på k-drama, jag inser att mina ämnen inte roar alla. Kanske inte ens en större skara. Men inför att jag tar fram innehållet är jag noggrann med att kolla underlaget för det i sökmotorerna.

Om jag hade delat mitt boktips om En julsaga eller filmtips om The Holiday hade jag mötts av ett svalt intresse i sociala medier.

En sökning i ett sökordsverktyg visar att det finns ett intresse, trots allt. Men i sökningar på Google. I skrivande stund görs 1 200 sökningar på ”en julsaga” i månaden och 7 400 sökningar på ”the holiday”.

Med mina två blogginlägg kan jag potentiellt nå nästan 9 000 läsare i månaden. Blogginlägg som jag för övrigt tyckt mycket om att skriva. Jag har även tyckt mycket om att läsa boken och se filmen. Plus, plus!

Oavsett vad jag brinner för i stunden känns det fantastiskt att veta att jag äger min tid och därför med gott samvete kan ge mig hän åt inspirationen.

Med seo närmar jag mig det liv jag vill ha, ett liv där jag vaknar upp och känner mig inspirerad snarare än tvungen, vill säga.

Gick ut i snöstormen och slog rekord i brain freezes

2021-12-012022-04-15 | Sandra Jönsson

Glasshuvudvärk, det är ingen vidare bra översättning av engelskans brain freeze. I dag erfor jag känslan av att hjärnan fryser till. Det ilade av smärta. Igen och igen.

varbergs kusthotell snöstorm december 2021

Slog rekord i antal brain freezes på rad. Skälet?

Jag var ute i snöstormen.

Det är den första december i dag och passande nog är Varberg ett enda vinterland. Kan inte minnas när denna stad var så vit, var det kanske under snöstormen i november 1995?

I vilket fall kändes det speciellt med den yrande snön, så jag fick impulsen att gå till Kåsa.

Att traska ner till stranden var inte allt för illa.

Väl framme slogs jag av ensligheten, Kåsa låg verkligen öde. Inte ett endaste spår syntes i snön.

subbe fyr snöstorm 2021 — *Jämför den här bilden på Kåsa och Subbe fyr med bilder från september alternativt med bilder från oktober.*

Snön yrde så tätt att den omfamnade stranden i en dimma, Subbe fyr avtecknades knappt mot horisonten.

Annars brukar Varbergs kusthotell lysa gult, men i snöstormen bleknade dess lyster.

Så här kommer jag nog aldrig få se Kåsa igen och därför är jag glad att jag trotsade vädrets makter. Skulle inte vilja vara utan upplevelsen.

Men en sak jag enkelt hade klarat mig utan är alla de brain freezes jag fick när jag gick hem i motvinden och snöflingorna träffade mig i ansiktet.

Dessutom hängde håret som istappar, och även det var ju mindre trevligt.

Novemberljuset var allt annat än det förväntade grå

2021-12-012022-04-15 | Sandra Jönsson

Novembers ankomst rörde upp en oro i maggropen, hur ska jag ta mig igenom det gråa? När det bara är grått, grått, grått blir det genast svårare att fota, som jag upplever det.

det perfekta fotot är ett operfekt foto — *Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg ”Det perfekta fotot är ett operfekt foto – tycker jag”. Läs inlägget!*

Och inte bara det, dagarna blir lite tuffare när de känns som kväll. November 2020 var en enda kvällsgrånad, så varför skulle inte november 2021 bli det?

squid game eller alice in borderland på netflix — *Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg ”Squid game eller Alice in Borderland – vilken av dem?”. Läs inlägget!*

Men riktigt så blev det inte, inte denna november.

*Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg* *”Kan* *omöjligt slita mig från årets stora rea på grafik”. Läs inlägget!*

Tvärtom var novemberljuset allt annat än det förväntade grå.

trauma delar livet i före och efter — *Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg ”Trauma delar livet i ett före respektive i ett efter”. Läs inlägget!*

För att påminna mig själv om att varje årstid, månad och dag har sin egen skönhet sammanställer jag en handfull av mina novemberbilder i det här blogginlägget.

orka städa när man är sjuk — *Detta foto är visningsbilden för mitt inlägg ”Måste verkligen ta ett krafttag om oredan här hemma”. Läs inlägget!*

Aldrig att jag hade kunnat gissa mig till att den grå månaden skulle föra med sig ett guldsken.

Trauma delar livet i ett före respektive i ett efter

2021-11-282023-03-31 | Sandra Jönsson

Det finns olika sorters trauman, jag har varit med om ett fysiskt eller medicinskt sådant. Och nu även min sambo Christoffer. Under våra sömnlösa värknätter återkommer vi ofta till hur märkligt livet kan kännas ibland, som vore det uppdelat i ett före respektive i ett efter händelsen.

Man måste vara ödmjuk inför livet och dess tvära kast, ett ögonblicksverk och sedan kan livet vara oåterkalleligt förändrat. Inte tänker man sig att man ska leka tagen på skolgården och att man då ska skada sig på så sätt att man får leva med värk resten av livet. Inte heller tänker man att man ska såga av sig fingrarna under en vanlig dag på jobbet.

Men så blir det ibland.

Det är inte riktigt sant att man förblir helt densamma efter en olycka. När man inte längre kan använda sin dominanta hand måste man lära sig leva i den förändrade kroppen, som exempel.

Stundom kan det kännas som att man återigen är ett barn när man försöker hjälpa hjärnan koppla nytt.

Att över natten plötsligt få en obotlig smärta och trötthet gör också att man omförhandlar sig själv. Givetvis finns den man varit och det man älskat kvar, men när man inte orkar som förut tas mycket ifrån en.

Jag tror stenhårt på att man alltid kan hitta nya vägar, det har jag trots allt själv gjort.

Däremot är det viktigt att förstå att man ändå kan känna saknad och längta tillbaka till hur obesvärat livet kanske kändes innan den traumatiska händelsen. Åtminstone i proportion till vad det blivit. Som klyschan lyder: Man vet inte vad man har förrän man har förlorat det.

Och det är fasen inte lätt att alltid leva i stormen, även om man med tidens gång blir bättre på att navigera genom dess riviga vindar.

Måste verkligen ta ett krafttag om oredan här hemma

2021-11-282022-04-15 | Sandra Jönsson

Jag jobbar, skapar, vandrar. Umgås med människorna i mitt hjärta. Men oftast klarar jag bara av att göra en eller två av sakerna åt gången.

För mycket umgänge – för mycket aktiviteter över huvud taget – får mig att ligga platt fall. Minst 12 timmars sömn i natt, jag skojar inte. För ett par helger sedan sov jag nog 16 timmar i sträck, bara för att jag var så trött i kroppen och hjärnan efter att ha träffat mina närmaste vänner i veckan. Utöver jobbet, då.

Medan jag försöker hålla vardagen i schack fallerar hemmet. Just nu råder här total oreda, vilket känns tråkigt första advent. Samtidigt har jag ju bortprioriteterat hemmet länge. Har inte kunnat hålla alla bollarna i luften och därför råder stiltje på en del håll. Det är ganska mycket att röja i och jag ska börja i kväll.

Jag försöker skriva i gång viljan först. Har till och med laddat för att lyssna klart på en ljudbok jag tycker om under städningen, nämligen på De sju systrarna som är första boken i Lucinda Rileys serie med samma namn.

Jag har alla förutsättningar att ta det där välbehövliga krafttaget om oredan. Ändå är det något i mig som tar stopp. Jag som inte ens gillar smuts och stök. Nej, verkligen inte!

I perioder är det ganska tufft att sköta alla aspekter av livet så oklanderligt som jag vill, med värken och hjärntröttheten som alltid drar ner energin. Och så kämpar min sambo Christoffer just nu med sin traumatiska skada från i somras när han sågade av sig alla fingrarna på högerhanden.

Nu är vi två i hushållet med typ funktionsnedsättningar, och på grund av det går allt saaakta. Det är inte det att jag inte kan få hjälp, snarare så att jag inte vill ta emot den av närstående som brottas med sitt.

Min vän Pernilla skrev en bra artikel om den här problematiken på sin blogg Lungan i stormen. Kan varmt rekommendera dig att läsa artikeln för ökad förståelse.

Sandras dagar

Sandrasdagar.se

leva